Permalagg

Vet inte om det är nått psykologiskt åldersrelaterat eller om det beror på att livet blivit mer och mer fyllt med "innehåll", men tiden räcker fanemej inte till. Det senaste året har situationen urartat till den grad att klockan alltid är fyra timmar mer än vad jag tror. Känns som man ligger efter hela tiden, och inte hinner slutföra nått ordentligt innan man kollar på klockan och måste ge sig i kast med nån annan skit som är akut. Vad giver? Varför var det inte så här förr? Ett mysterium... Folk säger ju att man upplever att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir, och visst - sedan 2004 eller så har ju åren märkbart speedat förbi - men vart kommer det att landa liksom? Eftersom jag konstant laggar med fyra timmar nu vid 33 betyder det att jag jag kommer ligga ett dygn efter vid 70? "Mannen som tiden åkte ifrån" - låter som ett Twilight Zone-avsnitt.

Känns som om jag skulle behöva drygt 72 timmar/dygn för att på ett tillfredsställande sätt hinna deala med allt jag vill få gjort. När folk säger shit som "jomen, det är ju alltid nått att göra för att få tiden att gå..." får jag internt psykbryt. WTF!? Ge mig din j*vla tid! Vad gör folk liksom? I skrivande stund har jag lätt dåligt samvete för att jag inte pluggar, städat, hängt upp tavlor, kollat efter nya möbler, hämtat ut ett paket, läst klart en bok, kollat på några nya ljuva DVD boots jag just fått tag på, lyssnat på ett gäng skivor som jag har varit sugen på att höra hela dagen, läst de senaste inläggen på ett gäng nätforum, handlat bira inför helgens fest, tvättat bilfanskapet, bytt till sommardäck, gått och lagt mig, ringt några viktiga samtal, skrivit musik, inte varit ute och sprungit sen i måndags, inte testat utrustningen inför morgondagens nätseminarie, samt inte burit upp diverse skit på vinden. "Få tiden att gå"? Get the f*ck outta here.

Wä, nu är klockan 23:45, dags att ta en snabbdusch innan sängdags. Är väl bara att räkna med att fanskapet går Arkiv X on my ass och visar 04:30 när jag är klar - cue uppenbar slutkläm...