La Camilla

Läste att Camilla Henemark numera är så nedkörd att hon gått med på att deltaga i Femmans lätt horribla "Celebrity Rehab" (som lades ner innan det hann realiseras, god bless). Jeez. Kan halvskamset erkänna att Army of Lovers "Massive Luxury Overdose" platta från 1991 var en av mina första fyra CDs. Hade precis fått en CD spelare och morsan beställde fyra plattor (för priset av en) från ett sånnt där kuponghäfte man fick med posten. Jag valde fyra plattor som jag tyckte såg coola ut. Army of Lovers pga. att en amazonkvinna i underkläder med massiva boobs figurerade på omslaget. Kan nog med stor säkerhet påstå att hon var den första kvinna som triggade igång mitt, då oskuldsfullt tolvåriga, psyke in på seriöst perverterat område. Början på en lång och underbar karriär. Hon var en blandning av porrestetik, religiös provokation och drogromantik. Klockrent. Sen att hon hade två irriterande bögbarder fladdrande runt omkring sig och att AoL gjorde extremt fånig musik, well, det fick man helt enkelt leva med. Kan konstateras att till och med bajsmusiken då var rejält mycket bättre än dagens motsvarighet:

Alla som är för...

Förslag:

Vad sägs om att införa uttrycket "the bitch tits" som slang för "the bee's knees" som från början är slang för "the business"? Tänk att du läppjar en iskall Stella Artois efter en lång dag av nått jobbigt - ryser till av välbehag, tittar på flaskan och utbrister: "Det här är fanemej the bitch tits!"

Redrum

All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy.

Fångat från övervakningskameror i casa Kajako/Enzo tidigare i morse. Efter att ha avslutat sista kapitlet av Mackie försvann Kajako spårlöst från sin arbetsplats. För att behålla en viss anonymitet har vi bytt Kajakos namn mot det snitsiga och fräsiga "Jack"...

"I looked and there before me was a pale horse! Its rider was named Death, and Hell was following close behind him..."

Faaasan... Det är med en hjärna pulserande av migränliknande överansträngning, halvöppna blodsprängda ögon, apliknande kroppshållning och visioner av helvetet jag stapplar in på sista kapitlet av Mackies fruktansvärda epos. Tre dagars mentala övergrepp. Att läsa fanskapet känns ungefär som att slåss mot en skitstorm. Man står där inne och vevar patetiskt medan förnedring, gräshoppor och reptiler viner runt omkring en och piskar ens hud. En mer träffande, men inte fullt lika färgstark, liknelse är att stå i en fors och med bara händerna försöka fånga all den fisk som kaotiskt leker förbi uppströms. Någon gång ibland lyckas man fånga en fet och slö jävel. En av de minst representativa av arten - bottenskrapet, den klumpigaste och simplaste. Trots att man inte direkt hjular av upphetsning kastar man fanskapet i hinken omedelbart eftersom man stått där i timmar utan att fånga ett skit... Exakt den känslan är det. Man lyckas utröna något primitivt fragment av Mackies högflygande teorier var tionde sida eller så och prentar frenetiskt ner skiten och försöker sedan binda ihop de sporadiska punkter man har till någon form av överskådlighet. Blir typ en streckgubbe och ett hjul, av vad som förmodligen är taket i Sixtinska kapellet i detalj. Cock. And balls. Pressar just nu studier mellan 07:00-22:30 varje dag. Känner att jag börjar dö lite inombords.

Fram med det, filosofjävel!

Är bara uppe ur studieträsket mörka sörja för att kippa efter luft. Fy fan. Läs aldrig filosofen J.L. Mackies böcker. Mannen led uppenbarligen av någon form av extrem kommunikativ inkompetens i kombo med en manisk kommunikativ inkontinens. Och förmodligen en enormt tråkig tillvaro. Att läsa en sida ur hans "Ethics - Inventing Right and Wrong" är som att riva en tegelvägg med sitt huvud - plågsamt, extremt långdraget och förmodligen skadligt för ditt neocortex. Sådan här litteratur borde klassas som brott mot mänskligheten. Ho hum, bara 200 sidor kvar. Ser mörkt ut det här...

Ok, seriöst... #2

Kan man åtminstone få ett halvår mellan vändorna!? Jeez... Vet inte riktigt vad tycker om det hela. Brukar ju vara en stor snöanhängare, men efter förra vinterns totala vansinne känns det som jag skulle behövt längre uppladdningsperiod.

Btw - nu studar jag faktiskt. Motsträvigt, men ändå.

Ok, seriöst...

What's up med de där håren runt mäns bröstvårtor? Vad fan är poängen? T.o.m. på mig som är välsignad med en annars hårfri bringa växer två kufiska tumble-weeds. Erkänner dock här och nu att de oftast inte blir långvariga. Fåfänga? Känns mer som rim och reson för bövelen! Nån jävla ordning får det vara. Miljontals år av evolution har reducerat nästan all mänsklig päls till obefintlighet men av någon anledning har bröstvårtefluffet fått hänga i. Varför? Hade våra råbarkade förfäder, som var rustade med en ordentligt stabil fysik för att klara både extrem kyla och värme, av någon anledning penishud på bröstvårtorna som behövde skylas av typ 9 läskiga krushår vardera? Är detta något slags internt skämt av en eventuell högre makt?

Som ni förstår har jag fortfarande inte börjat studa...

Cramping my own style

Nu har el Kajako möjligen sabbat sin egen winning streak. Min mörke medpassagerare i livet - Lättjan - har nu sett till att tentastudierna skjutits upp till ca en och en halv vecka innan tentan nästa fredag. Vi snackar tre hela böcker. Vi snackar etik och moralfilosofi. Det hela bådar inte gott. Visserligen bara en A kurs men ändå ett relativt tungrott ämne. I morgon är planen att kasta sig in i det hela och mosa på för glatta livet. Har varit i samma sits förr, men då med mindre mängd litteratur och föreläsningsslides att tillgå. Den här kursen har varit facking hard-core. Inga slides, bara ens egna kaotiska anteckningar. Hmmm. Blir nog lurigt att klara sig ur detta. Men floppar man finns ju alltid omtentor... Det är ju bara så jävla segt att släpa efter med skit. Varför kan jag aldrig börja i tid!?!? Jag säger som jag alltid säger - nästa kurs, då jävlar...

Förresten - kom att tänka på Fredrik Lindströms fyra år gamla SVT serie "Världens modernaste land" när jag läste den tidigare nämnda DN artikeln. I den serien så gör han vissa klockrena analyser av just många svenskars ängslighet över att uppfattas som just svenska och hur detta manifesteras på olika hysteriska sätt, som t.ex. behovet att vara "cutting-edge", icke-nostalgiska och överdrivet "globala" på det sätt som beskrivs i DN artikeln. Kollade runt lite online och såg att alla sju avsnitten av serien fortfarande seedas på The Pirate Bay. God hastighet också, hämtade hem rasket på en timme. Serien finns inte att köpa på DVD och den finns inte kvar på SVT Play så om ni inte har sett den, eller vill friska upp minnet - tanka hem med gott samvete och njuuut. Helt genialiskt ljuv serie. Tänkte bidra med nått klipp ifrån den för att illustrera detta men hittade inget på Tuben så håll till godo med en relaterad Lindström-analys från nått stand-up sammanhang:

Stiligt

Haha! Hade missat den här DN-artikeln (missar iofs allt som står i DN eftersom jag inte läser den av uppenbara skäl) som tydligen orsakat en våg av respons inom media och bloggosfären. Först en våg av humoriserande och hån följt av den numera standardiserade motreaktionen med skrik om "Väl Hårda Tonlägen" och "how daaare they!" etc [se Aftonskämtets kväkande mätta dödkött Virtanens motkrönika till krönikorna om SD valframgångar för tidsenligt exempel]. Hursomhelst, det må vara överspelat nu men jag måste ändå joina in i kören om det extremt humoristiska i denna artikel om ett ungt, "frächt" och framgångsrikt Stockholmspar och deras vindsvåning:

http://www.dn.se/bostad/vindsvaningar-har-blivit-ett-satt-att-leva-1.1185309

Den har närmast metafysiska kvaliteter när det gäller att definiera det bajsnödiga med Sverige idag. Storslaget!

Och om jag någonsin haft svårigheter med att förklara för folk vad min "smak" är så kan jag nu hänvisa till denna artikel och tillägga "tänk den exakt raka motsatsen".

Hittade också följande lysande spoof på ovan nämnda artikel:

http://www.svenskbladet.se/stockholm/index.php?alias=andrahandsetta_i_forort_har_blivit_ett_satt_att_leva.html

Den episka Graal!

Har på senare tid kännt mig lite som en musikalisk arkeolog. Jag har ju tidigare nämnt min stora dyrkan av Epic Soundtracks musik och har så sent som igår natt, efter "Predators" (som faktiskt inte var helt skit!), gjort vissa intressanta upptäckter gällande just denna.

Det började med att jag för några månader sedan upptäckte en "ny" låt av herr Soundtracks på en konsertinspelning som dök upp på torrent siten Dimeadozen. Det var första gången som snubben som spelade in konserten "cirkulerade" inspelningen bland fans sedan han gjorde den under Epics sista turné innan hans död 1997, och eftersom han själv (inspelningssnubben alltså) inte var något direkt inbitet fan frågade han om hjälp med att fastställa setlistan. Enter el Kajako. Har rätt god koll på Epics låtar eftersom hans totala katalog är begränsad till endast sex plattor (tre "riktiga", tre demo/raritetssamlingar) så döm om min förvåning när jag plötsligt snubblar på något jag aldrig tidigare hört. Lyckades få tag på Kevin Junior, killen som lirade med Epic i slutet, och han bekräftade att det var en helt ny låt vid namn "Fade Away" som Epic skrev i bilen under turnén men aldrig hann att spela in i studio eftersom han dog bara en månad senare. Coolt indeed. Lite som att hitta en helt ny Robert Johnson låt åratal efter hans död. Och låten var riktigt bra också, som grädde på moset...

Den andra upptäckten var en grymt bra live-tagning av låten "Farmer's Daughter" inspelad i Tyskland 1995. Fick efter en massa slumpmässigt snokande online tag på den som en del av en CD som följde med ett ex av tidiningen Bucket Full of Brains från 2000. Är inte omnämnd på någon av de tillgängliga Epic Soundtracks diskografierna, vilket är ytterst weird eftersom vissa är extremt detaljerade. Hursomhelst, coolt med ytterligare en "ny" Epic inspelning tänkte jag. Och inom loppet av typ några månader. Vad är oddsen liksom?

Och så, igår natt efter filmen, får jag ett "larm" från en av mina online bevakningstjänster om att en Epic CD just lagts ut på eBay. Får det titt som tätt och har typ redan alla plattorna så jag blir inte direkt överexalterad. Står att det är ett promo ex av "Good Things" plattan. Detta är en samling demos som lirades in av Epic och Kevin 1996 inför det som förmodligen skulle blivit Epics fjärde platta om han inte hade kolat. Dessa demos släpptes med hjälp av Epics brorsa Nikki Sudden 2005 som "Good Things" och är typ den enda Epic Soundtracks plattan som fortfarande finns i print. Eftersom promo plattor sällan är något annat än en budget förpackad variant av den officiella releasen så kände jag mig föga intresserad, men tryckte ändå på länken till auktionen. Vafan, man kanske får med nått kul infoblad/foto eller så, tänkte jag. På auktionssidan noterar jag till min förvåning tre saker, 1) det står att promon är från 1998, 2) den är utgiven på Howling Wuelf Records och 3) den innehåller fjorton låtar. Den officiella "Good Things" plattan släpptes, som sagt, 2005 på skivbolaget DBK Works och innehåller tolv låtar. Jag läser track-listan som säljaren har angett, lurar ut vilka av låtarna som inte är med på den officiella versionen och börjar få ett hum om vad det kan röra sig om... När jag korresponderade med Kevin Jr angående den tidigare nämnda "Fade Away"-låten nämnde han också att den inte var den enda osläppta låten från den sista perioden av Epics liv. När de lirade in demosarna som blev "Good Things" spelade de även låtarna "Unfaithful Arms" och "C'mon Daddy". Båda låtarna var från början tänkta att släppas på "Good Things" men av någon anledning droppade Nikki dom i sista sekunden. "C'mon Daddy" donerade Epic till Lemonheads som släppte den på en platta 1996. Kevin nämnde också att Nikki hade tagit sig friheten att mixa om demoinspelningarna strax inför "Good Things" släppet och hade därmed tydligen tagit bort en del bakgrundsarrangemang och annat som han inte gillade. Anyhow, jag Googlade snabbt "Howling Wuelf Records" och fick fram att det tydligen drivs av folk som också jobbar/jobbade på skivbolaget Bar/None, vilket var det bolag Epic låg på när han dog. De två "extra låtarna" på promon är "Unfaithful Arms" och "C'mon Daddy". Med en rejäl pulshöjning drar jag därmed slutsatsen att denna promo förmodligen är den orörda originalinspelningen som Epic och Kevin lämnade över till Bar/None 1996 då de ansökte om finansiering till inspelingen av den fjärde plattan. Det är väl kännt att bolaget refuserade materialet back in the day, men efter Epics död såg väl Howling Wuelf snubbarna på Bar/None en chans att göra pengar av det hela och tryckte upp en promo med inspelningarna och skickade runt i hopp om att få något större bolag intresserat. Inget händer och sju år senare fixar Nikki dealet med DBK Works. Needless to say så klippte jag CDn omedelbart för 170:- (inklusive frakt). Är det så som jag tror, och så som säljaren deklarerat, så har ytterligare två "nya" Epic Soundtracks låtar uppdagats! Fan, att man inte kan livnära sig på sånnt här...

Det som är lite extra ljuvt med dessa fynd är att chansen att de skulle fått en officiell release i framtiden är relativt liten. Nikki tog över och förvaltade Epics material och releaser efter Epics död men sedan Nikki själv dog 2006 så har båda brödernas "tillgångar" tillfallit deras föräldrar, vilka är typ i 80-års åldern, bor i ett litet engelskt samhälle och har inte en aning om hur musikbranchen funkar. Eftersom Nikki och Epic aldrig sålde direkt mycket plattor och var relativt okända så finns det heller inte någon direkt stor chans att ett etablerat skivbolag skulle få för sig att gå igenom besväret att lokalisera och gå igenom gamla mastertaper för en eventuell ny release. Särskilt inte i dagens läge då skivor inte säljer ett skit.

Det är gött att ha nördflyt ibland!

Hårvårdskollaps

Har idag lidit av enorm mental svaghet. En tynande, mjäkig och irriterande känsla. Otydlig härkomst, vilket bara gör det hela mer frustrerande. Började med att jag började känna mig lätt groggy under en promenad med Enzo i förmiddags. Trodde det berodde på hunger och viftade bort det hela. Fast forward till eftermiddag. Anländer i Lidköping för att jobba på det nya projektet med Tård och Auto. Först dock lite häng med Enzo och hennes polare Elaine. Går ur bilen och börjar genast irritera mig på den flygiga och fluffiga kvaliteten på mitt hår som fladdrar runt i vinden. Tvättade det igår och misstänker att höstvädret på nått sätt gör att den förbannade nytvättskänslan hänger i hur länge som helst. Sprött, torrt och elektriskt. Detta simpla störningsmoment sätter mig ytterligare ur balans på något sätt. Kommer upp till Elaine och känner att jag börjar få problem med det sociala. Kan inte förmå mig att sätta mig vid köksbordet direkt utan ställer mig och hänger vid diskbänken ett tag. När jag väl slår mig ner för konversation kommer orden ut grötiga och drypande av någon slags distanserad syrlighet. Vad i helvete är det som pågår, tänker jag och anstränger mig något jävulskt för att inte vara rakt ut otrevlig. Gör sorti och åker bort till Auto innan jag hinner åstakomma nått större klavertramp. Väl hos Auto slår jag mig ner i soffan och känner att kemikalierna gradvis börjar balanseras ut igen. Tård anländer och jag lyckas att halvgott presentera en idé jag filat på till ett av Autos riff. Känner mig därefter helt kreativt spenderad och som tur är styr Tård upp det hela med en briljant refräng till en av låtarna och Auto arrangerar och dokumenterar det hela. Allt som allt en hyfsad afton. Trots härdsmältan. Känner nu bara för att sjunka bort i natten med en fantasieggande film och en öl. Snokar runt febrilt online efter nått med substans och det hela slutar med att jag tankar hem Predators ("Rovdjuret 3"). Jeez...

Varning: lätt idioti

Ok, ok, trots att jag tycker att fota sina senaste meningslösa inköp och stoltsera med dom på sin blogg alá tonårs-modebloggare är gränsfall till retarded så kände min inre nörd sig bara tvungen efter att ha hämtat ut dagens utlandspaket. Ni får ursäkta. Men vafan, jag kände samma sak för blogging och mobiltelefoner back in the day och se på mig nu! Jag är som en levande uppvisning av horribel personlig degenerering...

Jaja, behold - den kompletta kollektionen av Marahs "Life is a Problem", till hälften signerad av Dave Bielanko himself:



Och för att späda på min idiot-stämpel (som om det behövs efter föregående inläggs lågnivåsmärke) kan jag rapportera att jag igår bjöd hem ytterligare ett orginal ex av "Exile on Main Street" på eBay. Detta trots att jag inte ens hunnit få det jag bjöd hem i förra veckan. Varför? Undrar kanske en frisk person. Jo, detta var UK/tysklandspressningen och har därmed lite annorlunda sound + att detta ex enligt försäljarens beskrivning ska vara nästan helt mint. Aha - självklart! Tänker ni. Livsviktiga grejjer indeed.

Fruktan och avsky i motionsspåret

Gjorde nått idag som jag alltid tänker göra med aldrig orkar med - jag var uppe på berget och sprang innan middag i det ljuva höstvädret. Vanligtvis brukar jag ju pga av den legendariska Lättjan inte komma i representabelt utegångsskick förrän runt tre-fyra på eftermiddagen, varpå jag gör eventuella smygningar ner på stan och först därefter min dagliga motionsrutin. Brukar bli nån gång mellan 17-00, vilket ibland kan vara lite halvfeset såhär vid de mörkare årstiderna. Visst, jag är en stor entusiast av nattpromenaden/elljusspringningen, men ibland är det ju gött med lite dagsljus också. Anyhoo - det bjöds som sagt på intensivt finväder med strålande sol, frisk kyla och brinnande lövverk alá kliché-höst-vykort. Extas, tänker ni. Javisst, fram tills "incidenten"...

Låt mig först delge en viss bakgrundinformation. I lördagskväll intog jag en stor mängd öl. Min toleransnivå efter sensommarens konstanta besök i Lättjan har gjort att jag numera nästan inte påverkas alls. Känner lite klassisk eufori osv men ingen större sjögång och Enzo fastslog att det enda som händer utåt sett är att rösten höjs några decibel. Nåväl, söndagen erbjöd knappt några bakfyllesymptom alls, bortsett ifrån en halvkass mage. Denna blev inte bättre av att jag tryckte i mig ett gäng vrölstarka tacos med extra starka feferonis [prova Willys "starka" sort - användes tydligen av Saddam Hussein på 80-talet för att hålla kurderna "i shack"] till middag. Under måndagen (dvs igår) fick jag sedan ett vansinnesryck och satte i mig nästan ett helt paket med Delicato dammsugare till eftermiddagskaffet. Don't ask. Jag är helt enkelt en sucker för just Delicatos dammsugare. Den torra marsipanen, den ljuva arraken, den förnämliga storleken. Klarar inte att ha dom i min närhet utan att konsumera dom omedelbart. Well, well. Detta försatte mitt matsmältningssystem i DEFCON 1 och jag fick bl.a. under kvällen abrupt avbryta en GTA session för ett akut toalettbesök. Det hela eskalerade uppenbarligen i smyg under natten för det klassiska förmiddagsbesöket på toan idag var bland det vedervärdigaste jag varit med om. Vi snackar pure kemi. Uppemot 95% ammoniak skulle jag gissa. "Produkten" bara materialiseras i toan, följt av en lätt brännande sensation. Vi är beyond "odör" här. Luktade typ spritpenna i badrummet. Skräckblandad fascination. Är detta möjligt? Kan detta vara bra? Hursomhelst...

Alla som har en viss erfarenhet av löpning känner till att det gör underverk för matsmältningen. Sätter fart på systemet. Ovana löpare kan t.o.m. bli akut skitnödiga under de första gångerna i spåret och få avbryta med skam och "försiktig gång" till lämplig facilitet. Mer rutinerade individer får i regel inte så extrema yttringar utan mest lite gaser. Finns inte en löpare jag känner som, om omständigheterna tillåter, ibland inte "avlägger en" efter en vansklig uppförsbacke. That's right - inte en. Försök aldrig smyga dig på en löpare som tror att han/hon är allena i skogen. Stort misstag.

Nu var denna dagen i spåret inte annorlunda än någon annan och efter första uppförsbacken inträffade "incidenten". Kan slå vad om att alla har varit med om den vid något tillfälle - i regel vid revolutionärt magtillstånd. En subtil tryckutjämning leder till att du akut får slå på bromsarna eftersom något uppenbarligen försöker kasta sig ut tillsammans med din "utjämning". The horror! Lyckades man clincha i tid? Hur känns det egentligen? Hur brukar det kännas? Etc, etc. Dessa frågor är extra luriga att besvara när man är mitt uppe i en rigorös löprunda eftersom man vanligtvis svettas som en gris och därmed blir aningen "glidig" mellan skinkorna. Hela min ljuva höstdagsupplevelse avslutades därmed omgående i ett virrvarr av fasa, skenande farhågor och denna typ av obehagliga grubblerier under resten av passet. Skit också. Kan dock rapportera att ingen skada var skedd och den globalt fruktade "Vuxenolyckan" med alla dess psykologiskt nedbrytande följder slapp upplevas.

Trevlig middag/kvällsmat!

Extrem techno-homosexualitet

Hade nyss en givande telefonkonversation med the Tård. Över fast lina. Indikation på att old-skool playaz är in da house. Vi håller oss fortfarande i marknätet. Digniteten av den typen av diskussion som förs av individer av våran kaliber är så tung att den inte bärs av ett fladdrigt mobilnät fullt av bullshit. Auto har t.o.m. fått installera en klassisk svart telefon av bakelit för att kunna avkunna sina blytunga visdomsord, samlade under decennierna tre och bestowed upon thee från andra våning av det massiva tegeltorn han bor i. Det är så vi rullar. Vi svarar inte ens om numret börjar på 07. Ser det som en ren förolämpning. Vill du nått så är det fast lina som gäller va. Beatch. SMS? Pffft. Har en portabel telegraf här som fungerar utmärkt, tack. Videosamtal? Vad sägs om att lämna din mammas källare nån gång ibland och verkligen träffa folk istället, tjocko! Kom inte hit och snacka iPhone med mej!!! Eh... Var var vi?

Jo, vi avhandlade min nya grannes traditionella fredagsuppvisning av episk retardation. Tillåt mig att förklara - varje fredag ca 15:00 styltar den lille snaggade snorvalpen exalterat upp genom trapphuset, smäller igen sin dörr, kränger av sig sitt fascist-gear och skyndar bort till datorn där han slänger på sin "hurra-det-är-fredag-låtom-oss-slappna-av-till-ljudet-av-pumpande-basreflex-idioti"-playlist. Jag svarar, på traditionellt vis, genom att högljutt utbrista i ett "yeeeeeeeeeee-haw" samt klappa i takt med med en intensitet lagom för att penetrera det tunna lager betong som skiljer våra oförenliga tillvaror. Han uppsnappar klappen, sänker lite för att lyssna, justerar sin rosa paljettbeprydda tanga-kalsong, rycker på axlarna, höjer återigen volymen och fortsätter med vafan det nu är man gör som lätt utvecklingsstörd ung man en fredagseftermiddag ackompanjerad av elektrifierad jungeltrumma. Fenomenet är ju knappast nytt men ändå slog jag och Tårdi fast att det förblir ett mysterium. Kanske måste man vara född med den genetiska defekt som dessa tappra unga män dagligen tvingas leva med för att fullt ut kunna förstå beteendet?

Diskussionen kom senare in på ett annat magnifikt fält - dvs just denna ädla blogg! The Tård tror att den även tåls att läsas utanför den cirkel av de fem personer som nu utgör dess publik. How about that. Känner hur storhetsvansinnet omedelbart kopplade ett hjärngrepp. Visioner av världsherravälde genom... eh... blogging! Of course! Yes! Sanningen är ju den att jag så sent som igår övervägde att på nått sätt göra den lite mer "tillgänglig". Mest på grund av två anledningar:

1. Ett gäng helt hjärndöda bloggar (som jag mest följer av fascination och för att kunna humorisera över tillsammans med da Enz) har en massa followers och till synes seriösa fans vilket gör mig en smula avis om jag ska vara ärlig.

2. Alla de idioter jag kontinuerligt spyr galla över och vill "klämma åt" på ett eller annat sätt får ju aldrig se själva gallan. De som känner till bloggen är ju folk som typ har ungefär samma nobla syn på tillvaron som en själv. Det skulle ju vara extremt humoristiskt om nån Joe Falukörv ifrån pöbeln skulle ta del av ens svammel och börja hytta med näven i kommentarfältet. "Näääähej, nu tror jag att..."

Det tåls ju helt klart att funderas på. Baksidan av myntet är väl om man skulle lyckas reta upp nån vansinnig Tidaholmsbo eller nått som man sedan kunde få på halsen IRL. Saken hör ju till den är jag i verkligheten är fysiskt vek och relativt konflikträdd (ordet "vesslig" dyker upp) så det skulle ju kunna urarta i en display av pinsam förödmjukelse, karaktärsdöd och extrema kroppsliga skador. Jag är mer av den beundransvärda sort som föredrar att utdela svada anonymt online utan risk för konsekvens. Hmmm... Men samtidigt - världsherravälde... Återkommer i frågan.

Dagens PM från Skövde-kontoret

Schenker Privatpaket är ett stort practical joke. Ett paket som skickades till mig 10:15 i måndags morse från Borås har fortfarande inte kommit till utlämningsstället. Har begeistrat följt paketet via deras online bevakningsservice och sett det 1) blivit inlämnat, 2) svävat i någon typ av oförklarlig Schenker-limbo i två dagar, 3) druckit kaffe på en sorteringscentral i ett helt dygn för att sedan 4) börjat trampa iväg bort mot Skövde på en av de där lömska små ihopfällbara campingcyklarna med extremt små hjul, beräknad ankomst någon gång idag. Avi till mig förmodligen i morgon. Wow. En arbetsvecka för att frakta ett inrikespaket 11,32 mil. Ett jobb inom Schenker transport kanske vore nått för mig...

Lyssnade på Paul Westerbergs senaste mystiska fullängdare under min promenad igår kväll. Den heter 49:00 och består av en 43:55 minuter lång mp3 (tyvärr, horribel kvalitet) som var tillgänglig från Amazon under några dagar 2008 innan den togs bort av upphovsrättsliga skäl. PW lirar på ett ställe lite snuttar av några favoritcovers och hade väl inte tänkt på att cleara dessa innan han släppte "plattan". Synd det, eftersom den är det mest artistiskt inspirerade han släppt sedan "Stereo"/"Mono" vevan för typ tio år sedan. Finns ett gäng riktiga guldkorn på den. PW kan nuförtiden ibland jobba upp ett rock & roll sväng som är uppe och nosar på Faces-era-Ron Wood-knäböjsgitarr. Omöjligt att lyssna på utan att fyra av ett knippe av Keefs patenterade ninja-moves.

Förresten - ytterligare en källa till stor humor är dagens artikel i Aftonblaffan som uppdagar ett cred-krig mellan TV4s Idol och SVTs Melodifestivalen. Känns lite som om Lady GoGo och Madonna skulle tjafsa över vem som är den största "konstnären". Hehe. Vilken jävla tid vi lever i...

Bjöd förövrigt hem Rosehips plattan i natt. Dock för det mer ansenliga priset av 130:-, inklusive frakt. Nått smutsigt djur hade hunnit lägga ett maxbud på 13 buckaroos.

Fan, nu måste jag göra nått att käka... Laga mat = stor tristess.

Klipplista, lättja och icke-pörr!

Dayum, vad jag har fyndat på senare tid! Har riggat upp ett gäng bevakningstjänster som kollar eBay och Tradera åt mig och skickar mail om det dyker upp nått jag har angett mig vara intresserad av. Har redan lokaliserat ett gäng grejjer jag letat efter länge:

- The Last Bandits - "The Last Bandits in the World" LPn. Ett projekt med Nikki Sudden från mitten av 80-talet. Plattan (och några singlar) släpptes endast på Irland och har aldrig återutgivits. Trevligt om man gillar tidiga Jacobites samt Suddens solomaterial ca "Texas" / "Dead Men Tell No Tales".

- "Exile on Main Street", den amerikanska orginalpressningen. Klippte ett VG+ (enl. säljaren) ex på eBay igår för ringa $14.99. Hoppas att det inte är för skabbigt.

- Ytterligare ett par ljuva Levi's jeans. Samlar på mig varje ex jag hittar i min storlek av en viss vintage utsvängd hippiefierad modell som numera inte tillverkas längre. Inåtsvängda byxor skrämmer mig. Har det på mina träningskläder och jag känner mig som en obekväm Robin Hood-i-trikå/A-ha medlem när jag är ute i spåret. Kycklingben och stora fötter. Hjälp! Och eftersom det är typ allt som bjuds i affärerna nuförtiden så har man ju fått bli lite privatspanare. Hursom - den där modellen jag samlar på är tydligen ganska populär och har blivit en riktig raritet. På eBay får man vara beredd att hosta upp närmare tusenlappen för ett par hyffsade begagnade. Tur då att folk i Sverige inte verkar snappat upp detta - plockade häromdagen upp ett ljuvt par på Tradera för 200:- inklusive frakt!

- "Soul Veronique in Parchment" CDn med Rosehips. Ultra-rare platta med Kevin Juniors (Epic Soundtracks/Chamber Strings) gamla band. Auktionen avslutas i natt och jag kommer definitivt att lägga beslag på denna potentiella juvel. Förmodligen för en skamligt liten summa också.

Sedan har jag ju även gjort vissa andra fina inköp utanför ovan nämnda auktionssiter:

- Fortsatte min Hunter S. Thompson frossa med beställning av "Hell's Angels", "The Great Shark Hunt" och Criterion 2-DVD utgåvan av "Fear and Loathing in Las Vegas" filmen. Mannen är ju ett litterärt geni kan ju bara konstateras.

- "Before the Frost... Until the Freeze" 2-LPn med Crowes. Kunde inte motstå eftersom LPn innehåller allt materialet samt har en helt annan låtordning. Plus att man får det ljuva omslaget i korrekt storlek!

- CD versionen samt den svarta LP versionen av senaste Marah plattan. Trots att jag redan har den på kassett, limiterad röd LP samt mp3. Ibland tar min extrema nördighet över och får mig att göra bizarra och ibland potentiellt farliga saker. När Marah deklarerade att några få CD ex kommer att släppas och att man kunde köpa dom rabatterat tillsammans med LPn för $20 samt få det hela signerat så flippade vansinnes mätaren i bott och en beställning var insmiskad inom loppet av 30 minuter. Look away, I'm hideous...

- Den självbetitlade Howlin Rain plattan. Klippte ju "Magnificent Fiend" plattan på vinyl härom veckan och blev väldans impad.

Blir mycket att se fram emot och njuta av framöver! Måste säga att jag avnjuter hösten i fulla drag. Den där lättjan som infann sig under sommaren har fortfarande inte klingat av och njutning står högt på dagordningen. Har bara lektioner två dagar i veckan och resten av tiden spenderas genom kvalitativt lägenhetshäng, ljuva motionsexkursioner ut i det friska höstvädret, sporadiskt polarkväm, jobbande på det nya musikprojektet samt nattligt intag av en och en annan öl ackompanjerat av GTA-lir eller filmtitt. Känns som om jag ryckt mig upp ur den där sensommarsvackan, som slog i botten iom riksdagsvalet, och jag nu befinner mig på ett extremt bra ställe! Huzzah!

Förresten - måste Aftonböget alltid idiotrubricera allt så förbannat överdrivet!? Står det att det publicerats nakenbilder på Courtney Love vill jag fan inte se underklädes-shots! Hon är liksom inte klassiskt "vacker" på det sättet. Tjackhorelooken som hon kultiverat de senaste 20-30 åren gör sig mer i balls-out pörr liksom. Just sayin'...