Den döende hipstern...

Ja, när jag nu vältrat mig i frodigt sommarlov i veckorna tre (eller är det fyra?) och inte varit allvarligt exponerad för vare sig radio, TV, folk, tonåringar eller krogliv så har det börjat kännas som om ens egna verklighet - den valda verkligheten - är den rådande. Inga Ernst Billgren/Andersochmååååååååns lookalikes som lyssnar på hipp retrodiscoelectroindiebajskorvsmusik här inte. Ahhh. Så tittar jag upp från datorn och ser en tard från huset brevid i ironiska tjockbågade brillor, hög fluffig 80-frippa, vitt linne, fåniga shorts alá dom på bilden från H&Ms hemsida jag kräktes över tidigare i våras samt vad som ser ut som käng-höga latex-Converse. Reality check. Ugh...

Anyhoo - midsommarafton var fin. Enzos morbror och mosters sommarstuga var angenäm med egen badplats/brygga och allt. Jag och Enzo invigde Vänern för i år. Drack öl i lagom mängd, käkade gott och lyssnade på sjörapporten. Var tyvärr även tvungen att kolla några minuter på VM i bollfot. Såg lika lamt ut som vanligt. Testade nya kamerastativet. Funkade utmärkt. Vi avrundade runt elva och styrde hemåt eftersom Enzo skulle upp och jobba dagen därpå.

Midsommardagen bjöd på fint väder, stor dramatik, film i form av "Hot Tub Time Machine" och ett gäng The Wire. Sista säsongen nu. Fan, va bra det är. Linkmäster besökte även min kvarterspizzeria så jag gled dit i sommarkvällsbrisen och tjötade lite på uteserveringen. Han skulle plocka upp nån på stationen. Han har körkort igen efter 12 år. Weird.

Igår var vi ute och gled runt Göta kanal. Tidan, Töreboda, Hajstorp, Sjötorp, Lyrestad och nått annat mystiskt litet ställe. Det är smäktande vackert runt kanalen kan bara konstateras. Dom har perfekt mjukglass på Glasskafét i Sjötorp förövrigt. Gräddig och trevlig, inte sådär isig och smaklös som den kan vara ibland. Skulle vara kick-ass att bo längs med kanalen konstaterade vi. Bada, sitta och glo på all båttrafik, lyssna på det kluckande vattnet, jäsa, päsa... Och därmed fick jag lite anledning att posta lite Byrds ackompanjerat med film från Easy Rider:



Dennis regerade.

Smiskade ass med klanen på GTA "Lost and the Damned" team death match igår kväll. Vete faen om det verkligen är lika bra i TDM läge som det vanliga GTA - känns lite blekare på nått sätt. Men vi fårla känna på't ett tag innan vi dömer ut det helt. En del roliga nya vapen helt klart.

Tog en promenad med nya Marah plattan i lurarna runt halv ett i natt. Kunde inte motstå frestelsen utan tankade hem den innan jag fått LPn/kassetten. Hursomhelst så var det trevligt. Enda kritiken är möjligen att ljudnivåerna på låtarna är lite flako. Vissa är ultra-komprimerade alá dagens skitljudsstandard, vissa är underligt låga i volym medan vissa är alldeles perfa. Weird. Vinylen kanske är bättre - skulle ju vara helt analogt mastrad. Annars är det en spretig och DIY-ig platta. Jag gillar sånna plattor. Jag äger en hel del sånna plattor. Jag har varit med och gjort sånna plattor. Finns en viss magi i't. Känns lite som odistillerad artistisk vision.

Beställde förövrigt två Big Star CDs häromdagen. Jag är inne i't. Två live/demo samlingar. Känns exakt som den typen av plattor jag brukade åke ner och klippa som importer för dyra pengar på Skivhugget i Götet på 90-talet. Mystiska, obskyra ex med repiga cases från blädder-stället. Nu blir det bara Amazon. Blanka ex i Jiffy-påsar med sprickor i casen. Inte lika romantiskt...

Idag gör jag inte mö. Gick upp runt elva, levererade grejjs till Enzo (hon jobbade), käkade frukost och har sedan slappat vid datorn tills nu. Funderar på att bajsa.

Royal flush!

Oh la la! Fick precis det sista kursresultatet och kan härmed presentera följande hand:



Max på allt beatches! Och för den vesslige weezer som nitiskt ska motbevisa Ers Höghet (som jag nu kallar mig själv) - maxbetyget på den däringa inlämningsuppgiften under "Medvetandets neuropsykologi" var inte VG utan bara G, di har skrevet fel.

Fick förövrigt mina födelsedagspresenter av da Enz igår och idag (CDON segade). Det blev en bok om den ludne pornofilen Ron Jeremy, första säsongen av Kung av Queens på DVD samt den ytterst delikata Big Star boxen "Keep an Eye on the Sky". Jag bockade, sedan bugade jag. Enzo själv mottog en present i form av promotion på Willys - nu är hon ännu mera chefig! Snart tar hon la över hela koncernen. Blir fint dä, så kan jag pensionera mig om nått år eller så...

Enzos kusin Oz dök förövrigt upp förut för en kaffe och en lättöl (han körde) på balle kongo. Vi ska hänga med hans och Enzos familj vid hans familjs sommarstuga på Torsö i morrn på midsommarafton. Blir nog stabilt.

Hä, nu ska jag strax sega ner på stan och fajka med Mahatma.

Marahs nya...

...finns nu på iTunes. Fan, vad sugen jag är. Men det skulle fan va grandiost retarded att även punga ut för ytterligare ett ex när jag redan beställt den i LP och kassett format samt kommer få en nedladdningskod för ett digitalt ex med LPn. Men suget finns ju där. Det är ju Marah. Ett av de få nuvarande band som levererar. Men fan, jag ogillar att lyssna på ett gäng mp3s som första intryck... Känslan som etableras med artworket och texturerna går ju förlorad och det känns lite allmänt faddt. Wä, får nog vänta...

Mej + Amazon =

Tom Petty & The Heartbreakers - Mojo
The Rolling Stones - Stones in Exile
Tom Waits - Alice
Tom Waits - Blood Money
Tom Waits - Real Gone

Vågade inte klippa super deluxen av Exile ännu. Tror jag ska vänta tills i höst när Ladies and Gentlemen... DVDn släpps.

God natt!

Bilåkardag

Har varit med bilen te verkstaden hos fadern idag. Visade sig att det inte var något fel på fjädringen. Bara nått som farsan inbillat sig. Hade't på känn. Well, well. Under tiden den var inne på verkstaden lånade jag en bil och hälsade på morsan för lite middag och trädgårdshäng. Sedan svängde jag förbi farmor och farfar och hjälpte dom med ett dataproblem. Farfar kunde inte printa ut grejjer på skrivaren. Visade sig att farmor råkat rycka ur USB kabeln när hos damsugit. Klassiskt. Blev i varje fall lite kaffe och mackor samt en stor dos västgötskt konfererande. Farmor deklarerade att farfar fått ett ryck för några månader sedan och åkt till Skåne tidigt på morgonen. Väl där köpte han en lastbil av nån gubbe som annonserat. Lyckades därefter trixa upp sin personbil på flaket och sedan åka hem igen. Han var hemma innan halv sex på eftermiddagen. Därefter körde han ett gäng lass ris och diverse skrot till nån tipp. Några veckor senare satte han ut lastbilen på annons igen och sålde den. Mannen är nästan 80 och gör sånnt här all the time. En gammal hederlig wheeler & dealer. Tänk Åsa-Nisse som västgötsk skrothandlare. När farmor berättat om det hela säger han "Vadå? Det äla enget å tjöta um...". Ljuvt.

Den mentale bakfyllefirar'n

Ugh... Bakfylleångesten är i full blom. Hoppas jag iaf. Annars borde det ju vara tecken på fullblommad mental misär. En kvällspromenad med Tom Waits "Mule Variations" platta i lurarna lättade marginellt på mörkret. Har annars varit relativt pigg idag. Vaknade första gången runt sju, betonghjälm, ploppade Iprenen och somnade om. Vaknade vid elva och saker och ting var hyffsat uppstyrda.

Ikväll var det förövrigt födelsedagskalajstime. Förberedde det hela typ hela dagen med matlagning och skit. Ibland funderar jag seriöst på om det är värt besväret. Don't get me wrong - det är väl trevligt och uppskattat att folk gratulerar, kvämar och bringar gåvor. Men tolv pers i lägenheten, värmen, stimmet, trängseln, stressen, bla, bla... Känns iaf lite motigt en bakfylledag som denna. Utpumpande. Nåväl, jag fick trevliga grejjer - Enzos päron briljerade med ett vansinnigt ljuvt kamerastativ av modell seriöst och dyrt, mor und far med ihopfällbara extra stolar till balkongen och lite monetära injektioner från systrarna samt veteranerna. Sweet shizz. Blev förövrigt tacopajer. Barnkalas, kanske vissa tänker. Vrölseriöst, tänker jag. Starkt var det oxå, höll på att ta kål på mor och farföräldrarna och min späde far av döma av deras dramatiska utspel. Nigga please...

Förresten - hittade förut över fyra papp i nattduksbordet som jag glömt att jag hade lagt där för länge sedan! Sjukt. Både ljuvt samt lite skrämmande att vara så förtidsdement som jag är.

Full igen!

Tha's raat biatches! Har vart ute i Skulltorp å söpet mä Enzos jobbarkompizos. Stabilt. Cökla dit å hem. Borde nog ha förebyggt lite bakfylla. Sheeeeeit. Födelsekalas i möra. Bara å bita ihop! Hä, ärla dags att svepa de tre fulla glasen vatten, lägga Iprenen vid sängkanten tillsammans med ytterligare ett glas vatten och lägga sig till rätta. "Whatcha gonna do with your life!?" "Nothin'!" - I Don't Know, Mats, 1987

Sheeeeeeeit!

Var bara tvungen - Clay Davis rockin' the "sheeeeit" i säsong 4:



The Wire - se den nu!

Sportdryck

Klockan var typ 23:30. Hade just avnjutit två öl. Gjorde armhävningar, sit-ups, rygglyft och tog en power-promenad på cirka 50 minuter. Sir Douglas Quintet i lurarna, därefter Captain Beefheart. Kom hem, stretchade och duchade. Tog en till öl. Sunt leverne. Det är så man gör det, folks.

CV och privata polisiära insatser

Awrite, jag har sedan föra inlägget varit busy med att jäsa, päsa, softa samt pyssla med följande:

- Dricka några öls
- Feppla med blomstret på balkongo
- Plantera ny sallad
- Åka runt i stan och utföra ärends
- Laga armstöd på utemöbel
- Laga punka, felsöka och justera diverse grejjs på två av mina risiga cyklar (risiga cyklar rocks - inget stöldbegär!)
- Kolla på The Wire
- Inviga badsäsongen med en timmas simtur i Vristulven
- Kolla på Masters of Horror (mysrys för regniga sommardagar)
- Tvätta bilen på OKQ8. Första gången vi testade deras Gör-det-själv hall och det var en ljuv upplevelse, riktigt bra högtryck och endast 54:-. Tusen gånger bättre än de där fesna utomhusanläggningarna.
- Snokat lite online om underjordiska militära baser i Billingen
- Samlat videomaterial till en samlings-DVD med Faces
- Varit på min kusins studentfirande
- Varit på Tårdis nya barns barndop
- Varit på försenat födelsedagskalas hos farmor
- Storhandlat
- Tillsammans med Enzo manglat och kickat ass på diverse djuplodande beslut
- Tvättat, diskat och andra hemmamans donings
- Beställt Marahs kommande platta på vinyl och kassett
- Lyssnat på mycket Tom Waits, Marah och "Tell Tale Signs" med Dylan
- Funderat över vad jag ska bjuda på för käk på mitt födelsedagskalajs
- Lämnat in den sista mini-inlämningsuppgiften för den sista kursen
- Utforskat stadsdelen Östermalm på kvällen, cyklandes med Enzo di Farlenzo
- Beställt tid för bilreparation (nått med fjädringen enligt el padrino)
- Stört mig på att Svenska folket är en hög pinsamt egocentriska borgare som garanterat lär låta Fredde & Co sitta en period till och rösta igenom ytterligare totala hjärnsläppsidéer som utökad kärnkraft etc.. Folk värnar bara om omvärlden så länge det inte påverkar deras privata ekonomiska situation. Jag önskar att folk kunde bosätta sig på en separat planet.
- Ignorerat min underliga smärta i knät/benhinnan/hälen på mitt vänsterben och motionerat som vanligt, det blir iaf inte värre. Ännu. Hehe.
- Utökat träningspaketet en aning för man-boob förebyggning
- Promenerat med min kusin Matrix på tidigare outforskat naturområde bortom det svettiga P4-området
- Tankat upp diverse klipp på YouTube
- Lagat ett par shorts
- Lurat ut hur man kan få subs till filmer när man kollar genom PS3t
- Kollat in Privatpolisen när han försöker dominera grannskapet
- Backat upp och bokfört all data/papper från vårterminen
- Och diverse annan skit jag inte minns at the mo...

Nu har det svängt upp en grävskopa, en lastbil och en kommunbil framför mitt hus/fönster. Privatpolisen kom ut ur sin kula, passerade manskapet, vände, gick tillbaka till sin boning. Nu kom han ut igen och hade svidat om från blåjeans till bruna brallor med arbetsfickor på. 1000:- på att han ska försöka verka urkesmannamässig och lägga sig i de stackars kommunalarnas arbete. Poor bastids.

Hitler, angående Faces återföreningen...

http://www.youtube.com/watch?v=6ERDiogP4tY

Behinddrunkeness

Ajaj. Jag har ont i existensen.

Varma mackor

Drunk. As a skunk. Fest med klasspolarna. Dom är unga. Jag och Enzo är lite gamla. Vi hängde i skrapan, jävligt cool utsikt över stan från ett håll vi aldrig tidigare skådat. Enzo gick hem, jag gick till Husaren. Sjukt mycket folk trots att det var en torsdag. Jag och en klass polare hängde mest nere på Backstage. Rocken till trots känndes det mest beige. Vet inte varför jag går ut längre egentligen. Dyrt och lökigt. Folk försöker vara coola och misslyckas kapitalt. Weird.

Hålor i vägen

Ok, gårdagen var ljuv på alla möjliga sätt, men två grejjer dämpade det hela slightly:

1. Jag var tvungen att köpa nya sommarskor. Tänkte bara köpa nått tygigt, luftigt och gött som inte griljerar fötterna i sommarhettan samtidigt som de skyddar dom tillräckligt för rundvandringar i städer, lätt terräng etc. Hittade ett gäng tygskor som var billiga men samtliga var utformade efter det där längdskide/myggjagarinfluerade idiotstuket som har varit rådande i några år nu och samtliga hade lövtunna sulor som säkerligen gör promenader längre än 100 meter outhärdliga (wow, jag delar numera samma skokriterier som 60+are!). Fortsatte att leta och hittar till slut ett par helt acceptabla skor. Inte skidformade, svarta, med go dämpning. Notan: 599 spänn! Jesus! Helt jävla bizarrt pris för ett par simpla tygskor! Men när jag kikar runt ser jag typ att det ändå är relativt billigt i jämförelse med de flesta liknande skor. Apparently kostar en par bra skor såpass mycket nuförtiden. Sjukt. Ger upp och köper skiten eftersom jag är i trängande behov (mina gamla skor osar badly och faller typ isär) och tycker det är ungefär lika kul att gå i skoaffärer som att samla fästingar under pungen. Men fan alltså, det gör mig seriöst deppig att slänga ut så mycket pengar på en jävla slit-och-släng produkt. Jag kunde liksom fått en CD/DVD-box för den summan, ett gäng plattor, ett billigt instrument, en tavla, några böcker, ett skåp/en bänk till balkongen, en liten boombox för köks/strandbruk, etc, etc. Nått givande, nått hyffsat bestående. Men nej, det blev ett par anonyma svarta tygskor som kommer att ligga ute i ett industriområde, under ett berg av andra sopor inom loppet av två-tre år... Det hela störde mig resten av dagen/kvällen.

2. Jag har de senaste åren blivit en stor rosa softie gällande TV/film. Kommer på mig själv battlande med en klump i halsen och fuktade ögon typ minst någon gång i månaden. Vid minsta lilla dramatiska brännpunkt. Tur att drama inte är min genre of choice. Enzo är dock stenhård (or so she says, hehe) så man får ju kämpa för att rädda ansikte. Störande. Anyhoo - vi är nu i slutet på säsong två av The Wire och när livet börjar glida ur händerna på hamnarbetaren/fackrepresentanten Frank Sobotka, efter att gett sig i kast med organiserad brottslighet för att få ihop pengar till att rädda sin fackavdelning, för jag ett storartat slag mot blödigheten inombords. Halsklumpar trycks ner och ögonlober moppas för glatta livet. Fördömmer David Simon för hans briljanta TV-mästerverk. Seriöst - se The Wire NU! Bland det bästa jag någonsin sett.

Frank och lite universell sanning:



...och lite visdom från Steve Earle från första säsongen:



...och lite humor med Freamon och Bunk efter att ha spenderat en hel dag med att intervjua internationell skeppspersonal som hävdar att de inte kan tala engelska för att undvika inblandning i en trafficking utredning:

Summer of Kajako de Bolso utpå el Flako

Extas! Nu är tentan gjord. Känns som att VGt borde vara givet. Fy faaaaaan, va gött. Den massivaste tentan och mest belastade kursen hittills, och nu är den klar. Sommarlov. Tre månader. Lättja. Hahaha. Känns overkligt. Gick genom stan på hemvägen med ett gäng klasspolare - riktning Systemet. När jag sedan gick därifrån och upp till min kulle blev jag helt betagen av intrycken. Molnfritt, sommarvärme, strålande solsken, grönskande bergssluttning mot den klarblå himmlen. Öl i påsar. Ljuuuuuvt! Ska fira det hela tillsammans med Enzo som är ledig idag. Pizza och öl på el Balle Kongo. Goddag, Stella!

Fazer

Sitter och undviker mina studier i några sekunder (i morgon smäller det!). Funderar på att komponera en samlings DVD med alla Faces TV framträdanden jag har i samlingen, en massa enstaka låtar här och där från typ Top of the Tops osv. Sökte lite på el tubo after grejjer jag inte har (och därmed bör lokalisera på DVD) och stötte på följande Rod Stewart/Ron Wood "återförening" från några år tillbaka:



Otroligt. Stewarts bögighet har samlat sådan kraft sedan dess uppkomst 1975 så att den numera även bögifierar ljuden från instrumenten - pianot låter som en leksakskeyboard från 80-talet och Ron Woods elgitarr som en ostämd ukulele. Inte undra på att han ej kommer att delta på kommande Faces återföreningsgigs. Dock räddar ju en nypa stor humor upp situationen:
"Side by side, we look like a pick-axe!" Haha! Klassiskt.