Blev en acceptabel dimma på helgens kalas. Klassisk bygdegårdsfest med högklassiga öler, ljuva drinkar, god mat och ett musikquizz som mitt lag förlorade enkom för att jag befann mig på toan under de tre första frågorna. Hmmm.
Lyckades inte plugga igen fredagens studieslack under helgen men tuffade annars på enligt planen, trots aktiviteter och en lätt bakfylla. Enz var förövrigt i ett särdeles tillstånd när jag plockade upp henne och Linux efter partandet i Mariestad i fredags. Okontrollabel röstvolym och intrikata utläggningar i diverse ämnen som sedemera övergick i sammanbitet fokuserande, dramatiska deklareringar att hon inte fick syre och till sist ett flertal ömhetsförklaringar innan ljuset slocknade. Det är nästan lika underbart att vara närvarande vid Enzymens fyllor som att vara dragen själv.
Söndagen blev annars lite oväntad. Tiny T hör av sig och erbjuder en gratisbiljett till Beach Boys-konserten på Trädgårdsföreningen i Götet samma kväll. Accepterar det generösa erbjudandet och möter upp med Tiny i Herrljunga där vi bordar ett tåg mot Götet och förfriskar oss med drycker ur herr Ts magiska väska. Konserten var oväntat bra måste jag säga. Hade lite kalkonförväntningar eftersom Brian Wilson numera framstår som en övermedicinerad och lätt verklighetsfrånvänd zombie, och de andra gubbarna har gjort sitt bästa för att transformera det legendariska popbandet till någon form av oldies-kabaré-akt för motorträffar och stadsparksevenemang under de senaste Brian-fria 25 åren eller så.
Det visar sig att trots zombiebeteendet så kan Wilson fortfarande leverera på en förvånansvärt hög nivå, medan de andra mer välskötta gubbarna tenderar att mumlande slarva sig igenom mycket av materialet. Konserten svänger därför hejvilt mellan Allsång på Skansen-vibbar till gnistrande höjdpunkter som verkligen är bra på riktigt. De sistnämnda främst då Brian vaknar till och kör ett gäng låtar från "Pet Sounds"-plattan och "Heroes and Villains" från "Smile"/"Smiley Smile". Fick till och med höra halvrariteten "Sail on Sailor" från "Holland"-plattan, en låt jag på senare tid kultiverat en viss fascination för (Chris Robinson Brotherhood gör en lysande cover på den live).
Sedan bör en rejäl eloge utdelas till bakgrundsmusikerna som till stor del består av det LA-baserade powerpopbandet The Wondermints. Samma snubbar som jobbat med Brian de senaste tretton åren och bl.a. hjälpt honom att färdigställa "Smile"-plattan efter fyrtio år i limbo. Det är en ren fröjd att skåda deras minutiösa återskapande av de intrikata låtarrangemangen live. Allt framfört med en närmast störd entusiasm och humor passande musiken. Blev såpass impad att jag omgående beställde deras självbetitlade debutalbum när jag kom hem till U-port senare på natten.
Allt-som-allt en bra helg. Denna måndag har annars bjudit på plugg, Paul Westerbergs "Open Season"-soundtrackplatta, lite välbehövlig löpning samt den ljuva dramakomedin "Win Win". Sedan att jag hittade detta gåshudsframkallande liveklipp med Al Green från 1993 (bortse ifrån den horribla 90-utstyrseln) är ju bara ett enastående sätt att parera det återvändande grådasket; så här hanterar man en publik! Ren kärlek. Klimax vid knäfallet runt 3:15 borde röra upp känslor hos den mest förhärdade.
tisdag, juli 31, 2012
lördag, juli 28, 2012
Kräftan studielaggar
Strandnjutning idag igen. Enzverts föräldrar och syster dök upp på förmiddagen, jag bestämde mig för att skjuta på studierna tills kvällen och det blev färd ner till stranden i en mystisk fransk veteranbil som utstrålade en såpass utomjordisk aura att den fick två separata och helt okända män att ge sig till känna och spontantillbedja min fabulöst pondusingivande svärfar. Underbart.
Några timmar vid vattenbrynet och en något skev teori om att den svalkande vinden förmodligen tonade ner solens effekt och att solskyddsfaktor därmed inte var nödvändig resulterade i kräftlikt utseende för både mig, Enzkorven och hennes syster. Käk på Bryggan, packning och sedan styrdes kosan mot Götene där vi ska hänga över helgen och fira Enz farbrors 50-årsdag med extravagant kalas. Undertecknad har lockats från studierna med löften om exotiska öler och stora mängder mat. Kommer säkert bli ljuvt, likt de flesta fester Enz farbror arrangerar.
Hade ju tänkt att ta igen förmiddagens missade plugg i afton medan Enzlert och Linux är i Mariestad och kollar på nått band/dricker pilo, men jag är så enormt seg i huvudet att allt jag läser tenderar att flyta samman och vagga mig till sömns. Balls. Som tur är har jag betat av de tyngsta texterna (tror jag) så denna lapse borde vara enkel att ta igen när jag är klarare i huvudet.
Fick förövrigt senaste Primal Scream plattan "Beautiful Future" idag. En billyssning och den är klart bättre än vad jag befarat (den totalsågades när den kom 2008). Blir nog en nattlig snurr när jag åker och hämtar systrarna Par-Täy senare.
Några timmar vid vattenbrynet och en något skev teori om att den svalkande vinden förmodligen tonade ner solens effekt och att solskyddsfaktor därmed inte var nödvändig resulterade i kräftlikt utseende för både mig, Enzkorven och hennes syster. Käk på Bryggan, packning och sedan styrdes kosan mot Götene där vi ska hänga över helgen och fira Enz farbrors 50-årsdag med extravagant kalas. Undertecknad har lockats från studierna med löften om exotiska öler och stora mängder mat. Kommer säkert bli ljuvt, likt de flesta fester Enz farbror arrangerar.
Hade ju tänkt att ta igen förmiddagens missade plugg i afton medan Enzlert och Linux är i Mariestad och kollar på nått band/dricker pilo, men jag är så enormt seg i huvudet att allt jag läser tenderar att flyta samman och vagga mig till sömns. Balls. Som tur är har jag betat av de tyngsta texterna (tror jag) så denna lapse borde vara enkel att ta igen när jag är klarare i huvudet.
Fick förövrigt senaste Primal Scream plattan "Beautiful Future" idag. En billyssning och den är klart bättre än vad jag befarat (den totalsågades när den kom 2008). Blir nog en nattlig snurr när jag åker och hämtar systrarna Par-Täy senare.
torsdag, juli 26, 2012
Frukt
Awrite, är full som bare fan. Vad hände? Vin, that's what. Nej, jag har inte bytt "lag", det är bara det att under sommaren finner jag det helt acceptabelt att njuta lite fruktig rosé. Fruktig. Ja. Men jag fattar inte hur dom här syrorna funkar riktigt. Har aldrig gjort det. Är fan redigt dragen, men har bara sugit i mig en och en halv pava under hela dagen. Hmmm...
Pluggade annars igen gårdagens slapphet under förmiddagen idag. Var uppe redan 06:45. Målmedvetenhet, trots att alkodimman senare hade börjat koppla sitt grepp. Den enda märkbara skillnaden var att det kändes som att se den akademiska texten genom en film. Good enough.
Plöjde mig igenom skiten och sedan dök Tiny T med familj upp för lite utomhuskväm. Det blev parkhäng, bad, käk och hamnhäng. Och hela tiden vin. Väldans gemytligt. Jag och Enzlloyden avrundade aftonen i semivaket läge med ett gäng avsnitt "Louis" och lite pareringsmat. Nu är det fanemej dags för sännnnng...
Btw - Bobby och Innes från Scream rapporterar att nya plattan har mixats i LA de senaste veckorna. Bring. It. Säger farbror Kajako. Detta band alltså, ljuuuuvt...
Pluggade annars igen gårdagens slapphet under förmiddagen idag. Var uppe redan 06:45. Målmedvetenhet, trots att alkodimman senare hade börjat koppla sitt grepp. Den enda märkbara skillnaden var att det kändes som att se den akademiska texten genom en film. Good enough.
Plöjde mig igenom skiten och sedan dök Tiny T med familj upp för lite utomhuskväm. Det blev parkhäng, bad, käk och hamnhäng. Och hela tiden vin. Väldans gemytligt. Jag och Enzlloyden avrundade aftonen i semivaket läge med ett gäng avsnitt "Louis" och lite pareringsmat. Nu är det fanemej dags för sännnnng...
Btw - Bobby och Innes från Scream rapporterar att nya plattan har mixats i LA de senaste veckorna. Bring. It. Säger farbror Kajako. Detta band alltså, ljuuuuvt...
Alkojogg
Bakochframvänd dag idag. Inledde med plugg, sedan ner på stan för att handla, sedan middag framför TVn med några glas vin, sedan ner på stan igen för lite bad och en öl, sedan upp i spåret och halvrusig vingla sig igenom femman, sedan en dos GW till kvällsmaten och nu "tidig" sänggång eftersom jag som vanligt bokat insane-tidig tvättid i morrn. Har fuckat upp pluggschemat lite idag men ska försöka jobba igen detta på fredag eller nått. Det är ju äntligen sommar goddamn it!
tisdag, juli 24, 2012
Dr. Smäääs drygar vidare. Och lider av pluggma.
Klockan är 22:35 och det är nästan knäpptyst i huset. All tidigare agg mot grannarna har nu bytts till ren beundran. Att lugna ner och switcha dygnsrytm på fem-sex turboladdade vansinneskids under loppet av en dag kan inte varit det lättaste. Snudd på otroligt. Får nästan lite skuldkänslor. Här bor en megafamilj som förmodligen lever på gränsen av vad tillgångar/yta/psyke tillåter och så svassar herr Jäs upp och klagar över att han störs i sitt slösurfande, navelskådande, balkongjäsande och soffliggande. Men trust me - I get it. Jag fattar liksom vad det innebär att knappt få ihop till barnmat - vissa månader har jag fått dra ned på skivinköpen till bara två-tre plattor... Haha. Helvetet nästa för mig.
Annars har jag sluggat igenom dagen med vidare plugg. En skitbra review-artikel som egentligen gör hela min uppsats poänglös, samt en kolloss på 60 sidor som var mindre än hälften så relevant som den förstnämnda. Är så jävla torrt att läsa fanskapen, men vanan tränas snabbt upp som tur är och det går fortare och fortare. Hoppas bara att anteckningarna duger till att sammanfoga nått vettigt. Vi får väl se.
Fick annars Swell Maps sällsynta "Collision Time Revisited"-samling idag och Primal Screams "Vanishing Point". Är enormt nyfiken på den sistnämnda - har velat höra den i åratal men aldrig fått tummen ur att införskaffa den. Förrän nu. Blir definitivt en resa med den i lurarna i sovrumsmörkret i afton.
Annars har jag sluggat igenom dagen med vidare plugg. En skitbra review-artikel som egentligen gör hela min uppsats poänglös, samt en kolloss på 60 sidor som var mindre än hälften så relevant som den förstnämnda. Är så jävla torrt att läsa fanskapen, men vanan tränas snabbt upp som tur är och det går fortare och fortare. Hoppas bara att anteckningarna duger till att sammanfoga nått vettigt. Vi får väl se.
Fick annars Swell Maps sällsynta "Collision Time Revisited"-samling idag och Primal Screams "Vanishing Point". Är enormt nyfiken på den sistnämnda - har velat höra den i åratal men aldrig fått tummen ur att införskaffa den. Förrän nu. Blir definitivt en resa med den i lurarna i sovrumsmörkret i afton.
Inredningssabotage och grannkonfrontation
Awesome. Ungarna ovanför dunkade i golvet konstant under en kvart (runt tolvtiden på natten) vilket resulterade i att jag i vrede slog ett litet hål i innertaket i hallen. Planen var att på ett icke helt subtilt sätt upplysa dem om deras mentala eftersatthet genom lite good ol' surgubbebeteende, men så fort man själv sänker sig till douchenozzlenivå så får man ju uppenbarligen sota för det omgående. Spackel och färg, here we go.
Mitt utfall verkade inte heller ha registrerats något nämnvärt i det konstanta mayhem som råder där uppe eftersom vansinnet fortsatte i ytterligare trekvart. Jag gjorde till sist det enda vettiga och gick upp och plingade på. När jag utförde samma manöver i respons till våra förra grannars retarderade hemmabiobeteende så resulterade det i total punktering av deras mänskliga värdighet då de, istället för att öppna dörren och ta diskussionen, låtsades som om de inte var hemma, alternativt inte hörde dörrklockan och sedemera mitt knytnävshamrande på deras dörr.
Mina nya grannar lider inte av den typen av bollrelaterad minimalism utan öppnade istället som normala människor. Jag informerade sansat om problemen, en givande konversation följde, händer skakades och jag blev till och med erbjuden ett fredligt pilo-sit-down. Jag avböjde givetvis artigt på klassiskt svenskt manér genom att fejka en ursäkt. Gick därifrån helt befriad från månader av uppdämd irritation. Intressant vad civiliserat beteende tycks uträtta...
Tydligen ska de även flytta inom några månader. Hmmm. Det är lite frestande att kolla med hyresvärden om man finge switcha till deras lägenhet när dom drar. Skulle ju definitivt eliminera chansen att få ytterligare jobbigt folk ovanför sig. Å andra sidan verkade deras lägenhet sunkigare än våran, så det skulle ju helt klart vara lite surt att skita i allt man pimpat i denna lägenheten för att börja om på nytt i ytterligare ett hell-hole. Detta måste definitivt bearbetas...
Annars har framstegen med studierna varit minimala under helgen. Har segat mig fram i snigelfart med en rejäl klump ångest tryckandes på psyket. Dock har jag skissat upp en någorlunda verklighetsförankrad studieplan som eventuellt kan ro det hela iland. Däremot finns det ingen som helst marginal, så om något överraskande inträffar eller om jag varit aningen tidsoptimistisk gällande något av alla moment så är jag rökt.
Å andra sidan så har all pluggrelaterad ångest och allt nojjande det senaste halvåret resulterat i någon form av apati. Känner lite att det är skit samma. Hinner jag inte så har jag ju åtminstone färdigställt större delen av arbetet. Är ju bara att lämna in den vid nästa möjliga tillfälle istället. So what? Kommer ju ändå inte att få något jobb baserat på min flumexamen liksom, så det spelar ju knappast någon roll om jag får ut den nu eller om ett halvår/år. Bara att uthärda, göra det bästa av situationen och när september rullar in på friska vindar, då blir det re-boot av existens.
Jul i juli? Lugn, det är bara lite Dolly-sympati som jag cheesar ut norröver i riktning mot någon som kan tänkas behöva lite lätt ostig sympati i natt...
Mitt utfall verkade inte heller ha registrerats något nämnvärt i det konstanta mayhem som råder där uppe eftersom vansinnet fortsatte i ytterligare trekvart. Jag gjorde till sist det enda vettiga och gick upp och plingade på. När jag utförde samma manöver i respons till våra förra grannars retarderade hemmabiobeteende så resulterade det i total punktering av deras mänskliga värdighet då de, istället för att öppna dörren och ta diskussionen, låtsades som om de inte var hemma, alternativt inte hörde dörrklockan och sedemera mitt knytnävshamrande på deras dörr.
Mina nya grannar lider inte av den typen av bollrelaterad minimalism utan öppnade istället som normala människor. Jag informerade sansat om problemen, en givande konversation följde, händer skakades och jag blev till och med erbjuden ett fredligt pilo-sit-down. Jag avböjde givetvis artigt på klassiskt svenskt manér genom att fejka en ursäkt. Gick därifrån helt befriad från månader av uppdämd irritation. Intressant vad civiliserat beteende tycks uträtta...
Tydligen ska de även flytta inom några månader. Hmmm. Det är lite frestande att kolla med hyresvärden om man finge switcha till deras lägenhet när dom drar. Skulle ju definitivt eliminera chansen att få ytterligare jobbigt folk ovanför sig. Å andra sidan verkade deras lägenhet sunkigare än våran, så det skulle ju helt klart vara lite surt att skita i allt man pimpat i denna lägenheten för att börja om på nytt i ytterligare ett hell-hole. Detta måste definitivt bearbetas...
Annars har framstegen med studierna varit minimala under helgen. Har segat mig fram i snigelfart med en rejäl klump ångest tryckandes på psyket. Dock har jag skissat upp en någorlunda verklighetsförankrad studieplan som eventuellt kan ro det hela iland. Däremot finns det ingen som helst marginal, så om något överraskande inträffar eller om jag varit aningen tidsoptimistisk gällande något av alla moment så är jag rökt.
Å andra sidan så har all pluggrelaterad ångest och allt nojjande det senaste halvåret resulterat i någon form av apati. Känner lite att det är skit samma. Hinner jag inte så har jag ju åtminstone färdigställt större delen av arbetet. Är ju bara att lämna in den vid nästa möjliga tillfälle istället. So what? Kommer ju ändå inte att få något jobb baserat på min flumexamen liksom, så det spelar ju knappast någon roll om jag får ut den nu eller om ett halvår/år. Bara att uthärda, göra det bästa av situationen och när september rullar in på friska vindar, då blir det re-boot av existens.
Jul i juli? Lugn, det är bara lite Dolly-sympati som jag cheesar ut norröver i riktning mot någon som kan tänkas behöva lite lätt ostig sympati i natt...
lördag, juli 21, 2012
Seeegt, oh yeah, vad kan en poor boy do...
Shizzballz, den här dagen har ju varit som ett evighetslångt tandläkarbesök. Som vanligt efter extrema lättjeperioder så känns det enormt jobbigt att behöva använda hjärnan igen. Har typ koncentrationssvårigheter och känner mig allmänt dum i huvudet. Mer än vanligt alltså. Plugg varvat med cirka tusen bensträckare, ett antal inventeringar av kylskåpet, diverse långsökta toalettbesök, helt orelaterade Wiki-sökningar, en löprunda och två browsningar av nyinköpta konsert-DVDer med Muddy Waters & Stones samt Primal Scream. Men jag har segat vidare med studiearbetet och nu har jag fräschat upp och läst in mig på bakgrundsformalian, förberett ett "skelett" att bygga uppsatsen i samt mejslat fram en prototyp av den tabell jag tänker använda mig av vid genomgången av den vetenskapliga litteraturen.
Låter detta som en massa bullshit? Jo, det är ju lite av en mjukstart, men eftersom jag inte har utfört någon som helst "seriös" pluggverksamhet under det senaste halvåret så har enormt mycket fallit i glömska, så detta grundarbete är ytterst nödvändigt för att jag inte helt ska flumma runt i blindo och behöva åtgärda en massa misstag i efterhand. Sedan skulle min hjärna förmodligen packa ihop helt om jag direkt skulle kasta mig in i den snustorra världen av vetenskapliga studier och experimentrapporter. Får easa mig in i skiten med ett gäng review-artiklar i morgon...
Fick förövrigt respons på ett av de mail jag skickade igår angående potentiell inlämning av exarbetet nu i augusti. Verkar som om det skulle kunna gå vägen. Lite diffust angående de där examinationsmomenten jag missade i våras, men jag antar att mitt tveksamma program bara är tacksamt om det lyckas utexaminera ytterligare en student med tanke på den smått miserabla statistik som råder. Väntar på svar från min handledare för slutgiltig dom.
Kan annars rapportera att Primal Scream DVDn var över all förväntan. Har hört att den ska vara rätt loj och orepresentativ, men den funkade utmärkt för undertecknad. Kan inte helt sätta fingret på vad det är som gör det, men jag har fanemej blivit helt frälst i detta schizofrena band. Ljuv rock & roll i en på pappret okompatibel mix med funk och skruvat mörk dansmusik. Därpå extremt begränsad sång och medvetet triviala texter. På nått sätt gifter sig allt, blir enormt mycket mer än summan av komponenterna - en raket som konverterar Bobby G:s fingertoppskänsla för rocknörderi och bandets kemiskt förstärkta entusiasm till rent kärnbränsle. Älskar't. Får mig att vilja skita i allt och åka på rock & roll-turné!
Låter detta som en massa bullshit? Jo, det är ju lite av en mjukstart, men eftersom jag inte har utfört någon som helst "seriös" pluggverksamhet under det senaste halvåret så har enormt mycket fallit i glömska, så detta grundarbete är ytterst nödvändigt för att jag inte helt ska flumma runt i blindo och behöva åtgärda en massa misstag i efterhand. Sedan skulle min hjärna förmodligen packa ihop helt om jag direkt skulle kasta mig in i den snustorra världen av vetenskapliga studier och experimentrapporter. Får easa mig in i skiten med ett gäng review-artiklar i morgon...
Fick förövrigt respons på ett av de mail jag skickade igår angående potentiell inlämning av exarbetet nu i augusti. Verkar som om det skulle kunna gå vägen. Lite diffust angående de där examinationsmomenten jag missade i våras, men jag antar att mitt tveksamma program bara är tacksamt om det lyckas utexaminera ytterligare en student med tanke på den smått miserabla statistik som råder. Väntar på svar från min handledare för slutgiltig dom.
Kan annars rapportera att Primal Scream DVDn var över all förväntan. Har hört att den ska vara rätt loj och orepresentativ, men den funkade utmärkt för undertecknad. Kan inte helt sätta fingret på vad det är som gör det, men jag har fanemej blivit helt frälst i detta schizofrena band. Ljuv rock & roll i en på pappret okompatibel mix med funk och skruvat mörk dansmusik. Därpå extremt begränsad sång och medvetet triviala texter. På nått sätt gifter sig allt, blir enormt mycket mer än summan av komponenterna - en raket som konverterar Bobby G:s fingertoppskänsla för rocknörderi och bandets kemiskt förstärkta entusiasm till rent kärnbränsle. Älskar't. Får mig att vilja skita i allt och åka på rock & roll-turné!
torsdag, juli 19, 2012
Ett steg fram, potentiellt sju tillbaka
Ok, tog mig i kragen - nu är hemtentan kompletterad och inlämnad. Middagspaus och sedan väntar fördjupning i exarbetet. Dock har ytterligare orosmoln dykit upp på horisonten, jag hade ju glömt att jag missade alla underexaminationsdeadlines i våras under flytten/renoveringen så det kan ju hända att jag inte får lämna in själva "slutprodukten" innan de är avklarade. Omtentadatumen för dom är sedan länge preskriberade så i värsta möjliga fall får jag vänta med inlämning till nästa examenstillfälle, dvs. nästa vår, vilket ju vore ytterst segt. Har mailat ut lite frågor kring detta så vi får väl se. Härligt att man alltid lyckas bita sig själv i röven på ett eller annat sätt. Men, men, det finns inget att skylla på annat än ens egna totala sugighet.
Och för att späda på stressen så blir det ikväll avbrott i plugget med långväga åkande samt firande av mormor och morfars diamantbröllop. Mucho jubileum nu alltså. Serenity now, serenity now...
Och för att späda på stressen så blir det ikväll avbrott i plugget med långväga åkande samt firande av mormor och morfars diamantbröllop. Mucho jubileum nu alltså. Serenity now, serenity now...
onsdag, juli 18, 2012
Rädsla och förakt i Uschlehamn, del 108
Jag är en patetisk liten individ kan konstateras. Gick upp klockan åtta i morse för att äntligen ge mig i kast med studiearbetet. Käkade frukost, läste dagens GP, lyssnade på nyheterna, reste mig från bordet och... bangade. Kunde liksom känna hur kulorna gradvis retirerade upp genom kroppen i takt med mina tragiska undanmanövrar under dagens lopp, för att till sist gömma sig bakom halsmandlarna och bidra till den vämjeliga känslan av skam och självförakt som tenderar att genomsyra mina dagar nuförtiden.
Vafan är mitt jävla problem!? Jeez. Har suttit som ett facking skal och glott ihåligt på TV och YouTube i timmar (well, egentligen i månader) för att försöka... öööh... lura verkligheten? Totalt hjärnsläpp. Detta, ladies och gents, är en ren produkt av den extrema lättjans baksida. För lång tid i mental inaktivitet och man blir typ helt handlingsförlamad. Skriver jag detta inlägg i morgon igen så vet jag fan inte vad jag tar mig för. Det här bullshit-beteendet måste fan upphöra omgående. Nu ska jag gå upp och spöa mig själv i spåret, sedan väntar sängen och en proper omstart i morgon. Otroligt vilket dumb-ass man är alltså...
Vafan är mitt jävla problem!? Jeez. Har suttit som ett facking skal och glott ihåligt på TV och YouTube i timmar (well, egentligen i månader) för att försöka... öööh... lura verkligheten? Totalt hjärnsläpp. Detta, ladies och gents, är en ren produkt av den extrema lättjans baksida. För lång tid i mental inaktivitet och man blir typ helt handlingsförlamad. Skriver jag detta inlägg i morgon igen så vet jag fan inte vad jag tar mig för. Det här bullshit-beteendet måste fan upphöra omgående. Nu ska jag gå upp och spöa mig själv i spåret, sedan väntar sängen och en proper omstart i morgon. Otroligt vilket dumb-ass man är alltså...
tisdag, juli 17, 2012
Romantikorv och det annalkande Mörkret
Sjukdomen släppte sitt grepp i söndags och igår drog jag och Enz iväg på ett spontant firande av att det var ett år sedan vi ingick våran oheliga union. Granted - aningen bögigt för att vara oss, men ibland får man väl släppa garden lite I guess. Men frukta icke! Alla hjärtans dag inger fortfarande akuta torrhävningar och Enzkorven kollar fortfarande på en som om man var gravt retarderad om man kommer släpandes på en blombukett och en chokladlåda. Det finns gränser y'know...
Jag har hursomhelst alltid varit lite intresserad av östkusten på "andra sidan" Vättern eftersom jag typ aldrig varit mellan Stockholm och Kalmar, så vi letade upp en kuststad som vi inte hade varit i (well, Enz hade varit där en gång när hon var 10 eller nått) och landade på Västervik. Det var ett trevligt ställe kan konstateras, hotellet vi valde var helt i vår smak och skärgården var ljuv. Vi fick till och med känna på lite sommarväder. Shockerande.
I morgon inleds operation "Försök till att sammanfoga spillrorna av min vedervärdiga utbildning". Planen är att först komplettera den där hemtentan som jag tidigare tjötat om och sedan djupdyka i den ocean av styggelser som representerar mitt försenade examensarbete. Den 15:e augusti är det tänkt att fanskapet ska lämnas in, så oavsett om jag hinner eller ej så är det först då jag kan återgå till ett värdigt liv. Är villig att sätta stora pengar på att vädret under de kommande fyra veckorna kommer att gå från det nuvarande höstbetingade sölet till full-on värmebölja som ett direkt resultat av min "situation".
Så, är det möjligt att sammanställa en godkänd c-uppsats på en tredjedel av den ursprungligen tilldelade tiden? Har det onda geniet äntligen tagit sig vatten över huvud? Kan man fortfarande komma undan med jättebebisbeteende vid 33 års ålder? Stay tuned...
Jag har hursomhelst alltid varit lite intresserad av östkusten på "andra sidan" Vättern eftersom jag typ aldrig varit mellan Stockholm och Kalmar, så vi letade upp en kuststad som vi inte hade varit i (well, Enz hade varit där en gång när hon var 10 eller nått) och landade på Västervik. Det var ett trevligt ställe kan konstateras, hotellet vi valde var helt i vår smak och skärgården var ljuv. Vi fick till och med känna på lite sommarväder. Shockerande.
I morgon inleds operation "Försök till att sammanfoga spillrorna av min vedervärdiga utbildning". Planen är att först komplettera den där hemtentan som jag tidigare tjötat om och sedan djupdyka i den ocean av styggelser som representerar mitt försenade examensarbete. Den 15:e augusti är det tänkt att fanskapet ska lämnas in, så oavsett om jag hinner eller ej så är det först då jag kan återgå till ett värdigt liv. Är villig att sätta stora pengar på att vädret under de kommande fyra veckorna kommer att gå från det nuvarande höstbetingade sölet till full-on värmebölja som ett direkt resultat av min "situation".
Så, är det möjligt att sammanställa en godkänd c-uppsats på en tredjedel av den ursprungligen tilldelade tiden? Har det onda geniet äntligen tagit sig vatten över huvud? Kan man fortfarande komma undan med jättebebisbeteende vid 33 års ålder? Stay tuned...
fredag, juli 13, 2012
Nitlotter är uppenbarligen bättre än vinstlotter eftersom det finns fler nitlotter
Kass idag med. Hade någon form av sjukdomspeak i morse när Enz gick upp, vaknade typ i en pöl svett och kände mig helt överhettad trots att Enzymen försäkrade mig om att jag var iskall. Awesome. Tog en Ipren, somnade om och vaknade i hyffsat gott skick halv ett på dagen. Kändes sedan som om skiten var på reträtt, men under kvällen har det börjat bli sämre igen. Balls. Börjar ju bli aningen segt att vara limmad framför TVn. Till och med exjobbsarbete börjar kännas lockande. WTF!?
Läste förövrigt en rolig insändare i GP:s nöjesbilaga idag om hur förträfflig den nya houseboomen är och att alla slutsålda arenor bara är bevis på att rockmusiken är irrelevant. Var detta tänkt som nån form av Aftonblaffan-agitation eller vad? Ska man bli provocerad? Jeez, i sådana fall skulle ju NKOTB, Britney, Robin Williams, Spice Girls och ABBA för den delen också markerat alla andra genrers död när dom peakade. Ingen bra punk skulle ha gjorts innan 1995, hiphop skulle varit helt irrelevant för mänskligheten under de första 20 åren och Miles Davis skulle inte kunnat tillföra någon något sedan 50-talet. Alla artister som aldrig headlinat Globen skulle kort och gott vara skit.
Alltid lika kul när rövhättor försöker rättfärdiga ett resonemang med hänvisning till popularitet som "bevis" för sin tes. Guess what - det var vida etablerat bland folk och fä att jorden var platt och universums mitt en gång i tiden, och det var i en fråga som (förutsatt att man tror på naturlagarna) inte var beroende av något så flyktigt som subjektiv smak. Folk är drönare, de flesta hänger på det som för dom verkar vara hippt för stunden. En sekund är det Dr. Bombay, nästa Smurfhits och nu är det Swedish House Maffia och Melodifestivalen. Det är meningslöst att försöka hänga upp någon kvalitativ signifikans på det faktum att folk är slöa i huvudet och inte orkar göra informerade aktiva val.
Sedan misstänker jag att det inte ens är samma publik som besöker t.ex. Dylan på Globen och ovan nämnda Maffia. Man vill ha ut olika saker av sin upplevelse. Dylanfansen vill förmodligen ha tänkvärda texter, en portion improvisation och ett karaktäristiskt framförande, medan housemänniskorna egentligen bara är ute efter lätta beats att dansa till, en ljusshow och en stor festlokal. Dom skiter väl fullständigt i vilken douchig kotlettfrippa som trycker på play på datorn i början av kvällen. Det är liksom poänglöst att ställa fenomenen emot varann. Lite som att hävda att flugfiske är ett döende fenomen eftersom det är fler människor som kollar på TV-serien "Dexter" än människor som utöver flugfiske.
Sedan kanske man kan argumentera att technogenren värvar mer nya yngre fans är rockgenren (och till synes alla andra genrer) nuförtiden, men det vet ju alla är på grund av att dagens kids är värdelösa och dumma i huvudet... God helg!
Läste förövrigt en rolig insändare i GP:s nöjesbilaga idag om hur förträfflig den nya houseboomen är och att alla slutsålda arenor bara är bevis på att rockmusiken är irrelevant. Var detta tänkt som nån form av Aftonblaffan-agitation eller vad? Ska man bli provocerad? Jeez, i sådana fall skulle ju NKOTB, Britney, Robin Williams, Spice Girls och ABBA för den delen också markerat alla andra genrers död när dom peakade. Ingen bra punk skulle ha gjorts innan 1995, hiphop skulle varit helt irrelevant för mänskligheten under de första 20 åren och Miles Davis skulle inte kunnat tillföra någon något sedan 50-talet. Alla artister som aldrig headlinat Globen skulle kort och gott vara skit.
Alltid lika kul när rövhättor försöker rättfärdiga ett resonemang med hänvisning till popularitet som "bevis" för sin tes. Guess what - det var vida etablerat bland folk och fä att jorden var platt och universums mitt en gång i tiden, och det var i en fråga som (förutsatt att man tror på naturlagarna) inte var beroende av något så flyktigt som subjektiv smak. Folk är drönare, de flesta hänger på det som för dom verkar vara hippt för stunden. En sekund är det Dr. Bombay, nästa Smurfhits och nu är det Swedish House Maffia och Melodifestivalen. Det är meningslöst att försöka hänga upp någon kvalitativ signifikans på det faktum att folk är slöa i huvudet och inte orkar göra informerade aktiva val.
Sedan misstänker jag att det inte ens är samma publik som besöker t.ex. Dylan på Globen och ovan nämnda Maffia. Man vill ha ut olika saker av sin upplevelse. Dylanfansen vill förmodligen ha tänkvärda texter, en portion improvisation och ett karaktäristiskt framförande, medan housemänniskorna egentligen bara är ute efter lätta beats att dansa till, en ljusshow och en stor festlokal. Dom skiter väl fullständigt i vilken douchig kotlettfrippa som trycker på play på datorn i början av kvällen. Det är liksom poänglöst att ställa fenomenen emot varann. Lite som att hävda att flugfiske är ett döende fenomen eftersom det är fler människor som kollar på TV-serien "Dexter" än människor som utöver flugfiske.
Sedan kanske man kan argumentera att technogenren värvar mer nya yngre fans är rockgenren (och till synes alla andra genrer) nuförtiden, men det vet ju alla är på grund av att dagens kids är värdelösa och dumma i huvudet... God helg!
TV-bränna och skammarinad
Ok, sjuk som en säck skit. Karmapayback för att jag skrävlat så förbannat över mitt övermänskliga immunförsvar och hur "cool" jag är som sparkar röv på baciller och infektioner genom rigorös träning i ur och skur. Inget med det just nu kan jag säga. Har istället flottyrsvettats fast under ett täcke i TV-soffan och mosat in lösgodis och glass i fäjjset like there is no tomorrow. Är ju extremt synd om mig y'all. Måste ge upp all form av värdighet och karaktär för att parera denna fasanfulla grad feber och snörvel.
Har därmed inte "tänkt" på något intressant whatsoever att redogöra för i detta inlägg. Har kollat på alla Louis C.K. stå-upp specialer - da-yum va stört bra den snubben är! Kan vara bland det bästa jag sett inom stand-up. Som inkörsport kan jag rekommendera hans senaste special som finns att köpa som lednaddning för $5 (typ 35 kronor) på hans hemsida. Går att välja bland en massa format; SD, HD, textat och stream och man får behålla filerna för evigt och det finns inga skumma kopieringsskydd om man vill flytta dom. Gött sätt att lätt kunna stödja en riktigt grym komiker. Han har tydligen tjänat miljoner på denna release. Välförtjänt helt klart.
Har även kollat på diverse b-skräck samt de faktiskt helt habila actionfilmerna "Safe House" och "Cleanskin". Tenderar ju annars att få mentala torrhävningar av lökigheten i de flesta actionfilmer, men dessa kan rekommenderas om man vill ha lite lättsmält spänning i några timmar. Har även kryddat med en hel del "Red Dead Redemption" också. Jag har ju inte spelat klart storyn än så jag tänkte att detta är ett lysande tillfälle, när man ändå är fängslad i soffläge.
Dags för en Ramlösa/nässpray cocktail och sängen. Snor out.
Har därmed inte "tänkt" på något intressant whatsoever att redogöra för i detta inlägg. Har kollat på alla Louis C.K. stå-upp specialer - da-yum va stört bra den snubben är! Kan vara bland det bästa jag sett inom stand-up. Som inkörsport kan jag rekommendera hans senaste special som finns att köpa som lednaddning för $5 (typ 35 kronor) på hans hemsida. Går att välja bland en massa format; SD, HD, textat och stream och man får behålla filerna för evigt och det finns inga skumma kopieringsskydd om man vill flytta dom. Gött sätt att lätt kunna stödja en riktigt grym komiker. Han har tydligen tjänat miljoner på denna release. Välförtjänt helt klart.
Har även kollat på diverse b-skräck samt de faktiskt helt habila actionfilmerna "Safe House" och "Cleanskin". Tenderar ju annars att få mentala torrhävningar av lökigheten i de flesta actionfilmer, men dessa kan rekommenderas om man vill ha lite lättsmält spänning i några timmar. Har även kryddat med en hel del "Red Dead Redemption" också. Jag har ju inte spelat klart storyn än så jag tänkte att detta är ett lysande tillfälle, när man ändå är fängslad i soffläge.
Dags för en Ramlösa/nässpray cocktail och sängen. Snor out.
onsdag, juli 11, 2012
Slem och nördplågeri
Ytterligare en underbar dag. Har legat i soffan, orakad, lätt klibbigt flottig, halsbränna, lock för ena örat och en konstant flod av snor och ögonsekret [underbart ord!] rinnandes nedför mitt ansikte. Jag kan verkligen konsten att vara dramatiskt förkyld. Misstänker att det till och med är på vippen till att bli feber av det hela. How about that? Är ju säkert minst tre-fyra år sedan jag senast var sjuk. Men bring on, säger jag bara - det är i mina ögon bara en legitim ursäkt för att inte plugga. Och sedan är det ju inte fy skam att hosta lite extra så att Enzlert kommer hem med godsaker och pysslar om.
Så dagen har spenderats med att fokusera hatet av grannarna enorma ADHD-farm (misstänker nu att det till och med kan röra sig om sex små as) till vad jag hoppas ska bli någon form av kompakt förgörelse-beam som jag kan svetsa bort deras lägenhet och existens med. Sedan har det kollats på film, senaste "True Blood", och stå-upp showen "Hilarious" med Louis C.K.. Den sistnämnda var ljuuuv. Skrattade så det pep i bronkerna. Blir nog en till av hans specialer innan läggdags.
Stones är annars busy just nu. Idag dök nästa installation i "Stones Archives"-serien upp i form av ett Tokyogig från 1990. Inte jättespännande direkt (förmodligen den slickaste turnén bandet har gjort, komplett med 80-talssynthar och allmän osexighet) men det är ju alltid gött att åtminstonde få en hel oredigerad spelning att ersätta den kraftigt redigerade och halvdöda liveplattan "Flashpoint" från samma era med.
Dängde förövrigt just in en beställning av den tidigare nämnda Muddy Waters & Stones "Live at the Checkerboard Lounge" CD/DVDn. Har avvaktat några dagar på grund av Jaggers enorma snikenhet. Först annonserades det att den skulle komma i två versioner; en enkel DVD-version och en CD+DVD-version. Såg bra ut - det skiljde endast typ tio spänn mellan de båda versionerna och de kostade typ bara runt 150:-, till och med i good ol' Sverige!
Men när jag var på väg att förboka i förra veckan dök nya rapporter upp om limiterade japanska utgåvor; en 2-CD/DVD version och en 3-LP/2-CD/DVD version. Svindyra såklart och med två extraspår på CD-skivorna och vinylerna. Sedan har det nu även offentliggjorts (efter det att den vanliga versionen släppts såklart) att det även kommer att släppas en CD/LP/DVD-box för västvärlden också, i September, utan extraspåren från de japanska utgåvorna.
Ibland blir man aningen uppgiven som skivnörd nuförtiden. Inte ett skivsläpp kan ske utan en uppsjö av olika utgåvor med separata bonusspår som de mest trogna fansen förväntas köpa. Det ska vara olika på vinyl/CD/deluxe CD/deluxe LP/superdeluxe CD+LP/iTunes/vaxrulle/stenkaka/blindskrift/blablabla och ska du köpa hela skiten så får du pröjsa typ tiotusen spänn varje gång den kommer en ny platta. Way to go piratjävlar! Är tydligen det enda sättet man kan tjäna en slant på skivsläpp nuförtiden...
Men jag har faktiskt chillat mitt nörderi såpass att jag nu oftast nöjer mig med standardutgåvan. Och så även i Waters/Stones-fallet. Tänkte att det är ju främst DVDen som är intressant och den är ju lika på alla utgåvor. Vinylen är ju sedan för det mesta att föredra, men eftersom denna är nyproducerad samt utgiven av Stoneskoncernen (som är ökänd för att skita i kvalitet på nysläpp) så misstänker jag att den ändå är tryckt från en 16bits digital master, vilket innebär att CDn är helt likvärdig ljudmässigt.
Så det blev CD/DVD-kombon för 145:- inklusive frakt från Amazon. Tankar/snor fanemej hem japan-bonusen på FLAC istället. Känns faktiskt helt befogat i fall som dessa. Glömde jag att nämna att japan deluxen kostar $160 exklusive frakt på de billigaste ställena online? Retarderad summa för två extralåtar och lite plast + papp.
Så dagen har spenderats med att fokusera hatet av grannarna enorma ADHD-farm (misstänker nu att det till och med kan röra sig om sex små as) till vad jag hoppas ska bli någon form av kompakt förgörelse-beam som jag kan svetsa bort deras lägenhet och existens med. Sedan har det kollats på film, senaste "True Blood", och stå-upp showen "Hilarious" med Louis C.K.. Den sistnämnda var ljuuuv. Skrattade så det pep i bronkerna. Blir nog en till av hans specialer innan läggdags.
Stones är annars busy just nu. Idag dök nästa installation i "Stones Archives"-serien upp i form av ett Tokyogig från 1990. Inte jättespännande direkt (förmodligen den slickaste turnén bandet har gjort, komplett med 80-talssynthar och allmän osexighet) men det är ju alltid gött att åtminstonde få en hel oredigerad spelning att ersätta den kraftigt redigerade och halvdöda liveplattan "Flashpoint" från samma era med.
Dängde förövrigt just in en beställning av den tidigare nämnda Muddy Waters & Stones "Live at the Checkerboard Lounge" CD/DVDn. Har avvaktat några dagar på grund av Jaggers enorma snikenhet. Först annonserades det att den skulle komma i två versioner; en enkel DVD-version och en CD+DVD-version. Såg bra ut - det skiljde endast typ tio spänn mellan de båda versionerna och de kostade typ bara runt 150:-, till och med i good ol' Sverige!
Men när jag var på väg att förboka i förra veckan dök nya rapporter upp om limiterade japanska utgåvor; en 2-CD/DVD version och en 3-LP/2-CD/DVD version. Svindyra såklart och med två extraspår på CD-skivorna och vinylerna. Sedan har det nu även offentliggjorts (efter det att den vanliga versionen släppts såklart) att det även kommer att släppas en CD/LP/DVD-box för västvärlden också, i September, utan extraspåren från de japanska utgåvorna.
Ibland blir man aningen uppgiven som skivnörd nuförtiden. Inte ett skivsläpp kan ske utan en uppsjö av olika utgåvor med separata bonusspår som de mest trogna fansen förväntas köpa. Det ska vara olika på vinyl/CD/deluxe CD/deluxe LP/superdeluxe CD+LP/iTunes/vaxrulle/stenkaka/blindskrift/blablabla och ska du köpa hela skiten så får du pröjsa typ tiotusen spänn varje gång den kommer en ny platta. Way to go piratjävlar! Är tydligen det enda sättet man kan tjäna en slant på skivsläpp nuförtiden...
Men jag har faktiskt chillat mitt nörderi såpass att jag nu oftast nöjer mig med standardutgåvan. Och så även i Waters/Stones-fallet. Tänkte att det är ju främst DVDen som är intressant och den är ju lika på alla utgåvor. Vinylen är ju sedan för det mesta att föredra, men eftersom denna är nyproducerad samt utgiven av Stoneskoncernen (som är ökänd för att skita i kvalitet på nysläpp) så misstänker jag att den ändå är tryckt från en 16bits digital master, vilket innebär att CDn är helt likvärdig ljudmässigt.
Så det blev CD/DVD-kombon för 145:- inklusive frakt från Amazon. Tankar/snor fanemej hem japan-bonusen på FLAC istället. Känns faktiskt helt befogat i fall som dessa. Glömde jag att nämna att japan deluxen kostar $160 exklusive frakt på de billigaste ställena online? Retarderad summa för två extralåtar och lite plast + papp.
Deppsylt
Har inte varit på topp idag kan konstateras. Regn igen, blev väckt för tidigt av rörmockare som skulle in och meka i lägenheten, har fått en släng förkylning och mitt dåliga samvete över allt som jag borde göra [läs: exarbete] men inte ids av rädsla för den bottenlösa tristess jag ser framför mig har lett till en lätt depression. Briljant. Borde ju bara hugga tag i skiten, men det framstår som omöjligt på nått jävla sätt... Svårt att förklara. Känns fysiskt på nått sätt. Man liksom vet hur vidrigt tråkigt det är att utföra vilket gör att psyket automatiskt värjer sig för det på varje möjliga sätt. Problemet är ju bara att allt annat man företar sig istället blir färgat av det gnagande dåliga samvetet. Faaaaan. Går inte att komma undan. Måste konfrontera skiten... Huuuuuu...
Har annars lyssnat på gamla Pearl Jam-plattor under dagen. Dom har mest legat i träda sedan mitt fornstora PJ-intresse peakade med deras sverigekonsert på Sjöhistoriska år 2000, för att sedan drastiskt avmattades på grund av typ flera års sönderlyssning och det årets "Binaural"-platta, som jag upplevde som föga intressant. Fick dock lite förnyat intresse efter gårdagens dokumentär. Får väl se om det bara är nostalgi eller om det är på riktigt.
Lite sugen är jag på att plocka upp de tre studioplattor som kommit sedan dess. Min PJ-favvoperiod är ju 1994 till 1998, när dom gjorde rätt unikt flummuffliga plattor ("Vitalogy", "No Code" och "Yield") med lika delar folk, punk och Neil Young-skitighet. Låter typ som om allt material skrevs i ficklampsljus under en varm gammal filt i en källare med ett kompakt vintermörker utanför husknutarna. Eskapism från Seattle-bisterheten. Jag är lite nyfiken på om de senare plattorna lyckas ligga på samma nivå eller åtminstone bjussa på något lika spännande. Misstänker att så inte är fallet, men vem vet...
Har annars lyssnat på gamla Pearl Jam-plattor under dagen. Dom har mest legat i träda sedan mitt fornstora PJ-intresse peakade med deras sverigekonsert på Sjöhistoriska år 2000, för att sedan drastiskt avmattades på grund av typ flera års sönderlyssning och det årets "Binaural"-platta, som jag upplevde som föga intressant. Fick dock lite förnyat intresse efter gårdagens dokumentär. Får väl se om det bara är nostalgi eller om det är på riktigt.
Lite sugen är jag på att plocka upp de tre studioplattor som kommit sedan dess. Min PJ-favvoperiod är ju 1994 till 1998, när dom gjorde rätt unikt flummuffliga plattor ("Vitalogy", "No Code" och "Yield") med lika delar folk, punk och Neil Young-skitighet. Låter typ som om allt material skrevs i ficklampsljus under en varm gammal filt i en källare med ett kompakt vintermörker utanför husknutarna. Eskapism från Seattle-bisterheten. Jag är lite nyfiken på om de senare plattorna lyckas ligga på samma nivå eller åtminstone bjussa på något lika spännande. Misstänker att så inte är fallet, men vem vet...
tisdag, juli 10, 2012
Vaknade tjugo år senare
Kollade precis på Cameron Crowes "Pearl Jam Twenty" dokumentär och känner mig både upprymd av ett kärt återseende och känner lite av ett obehagligt uppvaknande av det faktum att det fanemej är tjugo (TJUGO!) år sedan det var 1992 och jag var tretton år. Jeez, det är ju lite då min tideräkning börjar kan man säga. Ungefär vid den tiden jag börjar se världen ur ett hyffsat medvetet perspektiv.
När jag tänker på vad som är "nytt" så är det året ofta ett skiljemärke i mitt psyke. "Terminator II" är liksom fortfarande en hyffsat fräsch film, medan ettan från 1984 känns uråldrig. Tarantino är en osnyten nyskapare, "Use Your Illusion"-plattorna nästan för moderna i soundet och Green Day är ett färskt mesigt fjunband som inte ens är en vårta på Dead Boys pung. Men så är det ju inte längre givetvis... Bortsett ifrån Green Day och vårtmetaforen då. Det har nu gått lika lång tid efter 1992 som från det årtalet och 1972. Sjukt! Undrar om dagens kids ser '92 som lika exotiskt och fjärran som man själv såg 72' när man var tretton...
Det som får mig lite bummed out av det hela är tanken på hur lite jag själv lyckats åstakomma under all denna tid. Det är den där jävla bekvämligheten som kommer och biter mig i röven igen. Här har man lirat musik sedan 1996 och vad fan har man att visa up? Fem korta demos, en platta och känslan av att man kanske sniffat på 30% av ens kreativa potential. Under en period av tolv år. Och de senaste fyra åren inte ett skit. Meningslösa jobb och sex års plugg som jag egentligen inte bryr mig ett skit om. Patetiskt. Känner för att ge mig själv en rejäl omgång stryk. Vem fan wastar sina bästa år på att glida med och vara bekväm liksom!? Visst, det kanske är rätt vanligt, men tror fan att man kommer störa sig på det när är 70 och inte har samma förmåga längre...
Känns som jag är väldigt nära att korsa någon typ av gräns. Eller så gör jag som vanligt när undertecknad får vibbar av den här typen - slösurfar bort ögonblicket. Bekvämt vettu. Måste ju också gröpa ur minst en månad av livet på att förtrycka all form av kreativitet till förmån för den där själadödande och sjukhusdoftande elipsen till examensarbete. Får ju diplom då vettu. 120 hp Knätrolleri- och Meningslöshetsvetenskap. Hmmm. Är detta nån pre-medelålderskris? Jag behöver en till bira.
Åh, förövrigt så har Primal Scream ersatt Mani med hon ifrån My Bloody Valentine på bas. Gött med livstecken. Get your rocks off, get your rocks off honey...
När jag tänker på vad som är "nytt" så är det året ofta ett skiljemärke i mitt psyke. "Terminator II" är liksom fortfarande en hyffsat fräsch film, medan ettan från 1984 känns uråldrig. Tarantino är en osnyten nyskapare, "Use Your Illusion"-plattorna nästan för moderna i soundet och Green Day är ett färskt mesigt fjunband som inte ens är en vårta på Dead Boys pung. Men så är det ju inte längre givetvis... Bortsett ifrån Green Day och vårtmetaforen då. Det har nu gått lika lång tid efter 1992 som från det årtalet och 1972. Sjukt! Undrar om dagens kids ser '92 som lika exotiskt och fjärran som man själv såg 72' när man var tretton...
Det som får mig lite bummed out av det hela är tanken på hur lite jag själv lyckats åstakomma under all denna tid. Det är den där jävla bekvämligheten som kommer och biter mig i röven igen. Här har man lirat musik sedan 1996 och vad fan har man att visa up? Fem korta demos, en platta och känslan av att man kanske sniffat på 30% av ens kreativa potential. Under en period av tolv år. Och de senaste fyra åren inte ett skit. Meningslösa jobb och sex års plugg som jag egentligen inte bryr mig ett skit om. Patetiskt. Känner för att ge mig själv en rejäl omgång stryk. Vem fan wastar sina bästa år på att glida med och vara bekväm liksom!? Visst, det kanske är rätt vanligt, men tror fan att man kommer störa sig på det när är 70 och inte har samma förmåga längre...
Känns som jag är väldigt nära att korsa någon typ av gräns. Eller så gör jag som vanligt när undertecknad får vibbar av den här typen - slösurfar bort ögonblicket. Bekvämt vettu. Måste ju också gröpa ur minst en månad av livet på att förtrycka all form av kreativitet till förmån för den där själadödande och sjukhusdoftande elipsen till examensarbete. Får ju diplom då vettu. 120 hp Knätrolleri- och Meningslöshetsvetenskap. Hmmm. Är detta nån pre-medelålderskris? Jag behöver en till bira.
Åh, förövrigt så har Primal Scream ersatt Mani med hon ifrån My Bloody Valentine på bas. Gött med livstecken. Get your rocks off, get your rocks off honey...
lördag, juli 07, 2012
Klump i hals, svalka och existentiell resonans
De två senaste dagarna har karakteriserats av ett lite udda musiksug - David Gilmours (han i Pink Floyd) gitarrspel från 1971 och framåt. Inte för att det är nått fel på hans pre-1971-Floyd lir, men just nu klickar hans post-1971 spelande helt klockrent med mitt sinnelag. Det är liksom väldigt genomtänkt, precist och med en klar ton som resonerar ända in i existensen. Som ett svalkande omslag för ett överhettat sinne.
Han nämnde någon gång att han är dålig på att uttrycka sina känslor i ord och finner det lättare genom gitarrspel. Förståeligt, om man tar sig tid att lyssna ordentligt. Det finns liksom ett utryck i spelet som rör upp grejjer i hjärnan. I kombination med vissa av Roger Waters teman/texter så uppstår en magi som på senare år seriöst kan få mig ur balans. Klump i halsen och så vidare.
Som till exempel mixen av Gilmours steel-guitar och rösten av den gamle irländske vaktmästaren i låten "The Great Gig in the Sky", han som de av en slump intervjuade i samband med "The Dark Side of the Moon"-inspelningen. Ett smärtsamt ödmjukt och mer okonstlat svar på frågan om man är rädd för att dö får man leta efter. Ligger man och lyssnar på det med hörlurar i ett mörkt rum mitt i natten så kan effekten vara förödande...
Hursomhelst så kände jag att detta panoramiska spelande egentligen borde avnjutas audiovisuellt på Blu-Ray, och eftersom ingen av Floyds videos finns på det formatet så fick jag upp ögonen för solosläppet "Remember This Night", en dubbel-BD inspelad på turnén till 2006 års "On an Island"-platta. Fem timmar inspelat material (konsert, dokumentärer etc.), gästspel av Robert Wyatt, Crosby & Nash samt David Bowie, och idogt positiva recensioner gjorde den lätt oemotståndlig för undertecknad. Synd då att den sälj för ockerpriser på typ varenda site online. Vi snackar närmare 400 spänn (exklusive frakt) från svenska handlare. Är skivorna guldplätterade eller vafan!? Gjorde ett omfattande detektivarbete och lyckades hitta den för cirka 220 kronor på italienska Amazon. Rätt dyrt ändå för en fem år gammal release tycker jag, men jag gav med mig och beställde. Får aningen ribba av bara tanken på att höra och se de första gitarrtonerna i "Shine on You Crazy Diamond" bryta ambiansen i anrika Royal Albert Hall i London.
Lämnar eder med ytterligare gåshudsframkallande material - Gilmours oväntade gästspel på en Roger Waters-konsert i London förra året. De bittra gamla rivalerna verkar nu ha begravt yxan för gott och publiken flippar när dom inser vem den grånande figuren med den kolsvarta Stratan som plötsligt står uppe på "väggen" är. Gilmour börjar lite ringrostigt i första solot, men från 5:10 har han hittat fotfästet och det blir en resa utan dess like...
...och här har ni en publikinspelning av samma framträdande, bara för att verkligen få en känsla av publikresponsen - inte ofta publiken överröstar PA:t sedan typ Beatles storhetsdagar med skrikande småflickor...
...och till sist blir det godnatt med en lite bortglömd pärla från sista Floyd-plattan "The Division Bell" från 1994. Låten "Take it Back" med naivt fin text om hur moder jord en dag kommer ta tillbaka allt vi berövat henne. Skitsamma att det låter väl U2:igt - jag har gillat den kopiöst sedan jag skådade videon på MTV back in the day.
Texten känns ju bara mer och mer aktuell och får mitt, ahem, "starka ogillande" av självcentrerade högeråsikter att pulsera mer än vanligt...
Han nämnde någon gång att han är dålig på att uttrycka sina känslor i ord och finner det lättare genom gitarrspel. Förståeligt, om man tar sig tid att lyssna ordentligt. Det finns liksom ett utryck i spelet som rör upp grejjer i hjärnan. I kombination med vissa av Roger Waters teman/texter så uppstår en magi som på senare år seriöst kan få mig ur balans. Klump i halsen och så vidare.
Som till exempel mixen av Gilmours steel-guitar och rösten av den gamle irländske vaktmästaren i låten "The Great Gig in the Sky", han som de av en slump intervjuade i samband med "The Dark Side of the Moon"-inspelningen. Ett smärtsamt ödmjukt och mer okonstlat svar på frågan om man är rädd för att dö får man leta efter. Ligger man och lyssnar på det med hörlurar i ett mörkt rum mitt i natten så kan effekten vara förödande...
Hursomhelst så kände jag att detta panoramiska spelande egentligen borde avnjutas audiovisuellt på Blu-Ray, och eftersom ingen av Floyds videos finns på det formatet så fick jag upp ögonen för solosläppet "Remember This Night", en dubbel-BD inspelad på turnén till 2006 års "On an Island"-platta. Fem timmar inspelat material (konsert, dokumentärer etc.), gästspel av Robert Wyatt, Crosby & Nash samt David Bowie, och idogt positiva recensioner gjorde den lätt oemotståndlig för undertecknad. Synd då att den sälj för ockerpriser på typ varenda site online. Vi snackar närmare 400 spänn (exklusive frakt) från svenska handlare. Är skivorna guldplätterade eller vafan!? Gjorde ett omfattande detektivarbete och lyckades hitta den för cirka 220 kronor på italienska Amazon. Rätt dyrt ändå för en fem år gammal release tycker jag, men jag gav med mig och beställde. Får aningen ribba av bara tanken på att höra och se de första gitarrtonerna i "Shine on You Crazy Diamond" bryta ambiansen i anrika Royal Albert Hall i London.
Lämnar eder med ytterligare gåshudsframkallande material - Gilmours oväntade gästspel på en Roger Waters-konsert i London förra året. De bittra gamla rivalerna verkar nu ha begravt yxan för gott och publiken flippar när dom inser vem den grånande figuren med den kolsvarta Stratan som plötsligt står uppe på "väggen" är. Gilmour börjar lite ringrostigt i första solot, men från 5:10 har han hittat fotfästet och det blir en resa utan dess like...
...och här har ni en publikinspelning av samma framträdande, bara för att verkligen få en känsla av publikresponsen - inte ofta publiken överröstar PA:t sedan typ Beatles storhetsdagar med skrikande småflickor...
...och till sist blir det godnatt med en lite bortglömd pärla från sista Floyd-plattan "The Division Bell" från 1994. Låten "Take it Back" med naivt fin text om hur moder jord en dag kommer ta tillbaka allt vi berövat henne. Skitsamma att det låter väl U2:igt - jag har gillat den kopiöst sedan jag skådade videon på MTV back in the day.
Texten känns ju bara mer och mer aktuell och får mitt, ahem, "starka ogillande" av självcentrerade högeråsikter att pulsera mer än vanligt...
"Her love rains down on me easy as the breeze
I listen to her breathing it sounds like the waves on the sea
I was thinking all about her, burning with rage and desire
We were spinning into darkness; the earth was on fire
She could take it back, she might take it back someday
So I spy on her, I lie to her, I make promises I cannot keep
Then I hear her laughter rising, rising from the deep
And I make her prove her love for me, I take all that I can take
And I push her to the limit to see if she will break
She might take it back, she could take it back some day
Now I have seen the warnings, screaming from all sides
It's easy to ignore them and God knows I've tried
All this temptation, it turned my faith to lies
Until I couldn't see the danger or hear the rising tide
She can take it back, she will take it back some day
She can take it back, she will take it back some day
She can take it back, she will take it back some day"
torsdag, juli 05, 2012
Hatar grannarna, igen.
Fan alltså, jag har sagt det gång på gång, men det blir bara mer och mer uppenbart - jag är inte lämpad att bo i lägenhet. Börjar nu utveckla ett genuint hat mot barnfamiljen ovanför oss. Fem(!) jävla dampungar som vrålar, lipar och dundrar omkring konstant, och två till synes helt apatiska föräldrar som låter skiten hållas samt låter kidsen (typ 3-11 år eller så) hålla på till ettiden på natten. Varje. Jävla. Natt. Snorungarna får stå nere på gården och ADHD-vråla upp till lägenheten i en halvtimma utan att mor och far Åsna säger ett skit. Dom får hälla drycker utmed sin balkong så det marinerar samtliga balkonger under. No problem. Dom får släpa in halva stadsparken i trapphuset utan så mycket som ett höjt ögonbryn. Dunka på piano i timmar, go ahead... Bla, bla, etc, etc...
Alltså, man vill ju inte börja flippa ur efter bara tre månader som granne, men vafan??? Varför kan inte folk bara uppföra sig? Har svårt att sätta mig in i den typen av ren brist på hänsyn. Douchetards som måste dunka basreflex under varje vaken minut, köra surroundsystemet på maxvolym så fort TVn är igång, dansa Kinect-kamera, skrika och klappa i händerna så fort något marginellt exhalterande inträffar. Visst, vissa argumenterar att bor man i lägenhet så måste man tolerera ett mått av påverkan, men jag menar att det motsatta även gäller. Är man en sådan extrem rövhatt att varenda aspekt av ens existens måste ljuda ut över vidderna, så kanske man bör överväga en annan typ av boende.
Sen att det är en barnfamilj skiter jag i. Det är inget giltigt argument för total doucheness. Det finns alternativ y'know, man måste inte göra hole-in-one konstant. Särskilt inte när man uppenbarligen inte klarar att husera sin privata hord på nittio kvadrat sunkhål. Eller så kan man bara säga the fuck ifrån! Fanns inte ens på kartan att jag och syrrorna skulle få hålla på sådär. Fick nån ett hysteriskt utbrott blev den typ rejält åthuten, ihopfällt och inkastad på sitt rum. Det var liksom ingen idé insåg man rätt omgående. Och vi hade inte ens grannar vägg-i-vägg att ta hänsyn till. Imagine that, bara normalt uppförande. Fristående!
Fan, nu är klockan 23 och idioterna fastnade i nån jävla blip-bloppig Smurfhitsloop däruppe så jag var tvungen att skicka en knippe tuschpennor i takriktning. Fruktigt, visst, men jag känner ju inte för att sabba våra nymålade ytor. Det verkar ha tagit skruv tillsvidare, blev lugnt...
Men det kanske är jag ändå... Med undantag från två polare känner jag ingen som tagit upp liknande problem. Å andra sidan verkar folk hamna i betydligt bättre isolerade hus än mig. Jag har en tendens att hamna under alla dessa uppmärksamhetsivrare i pissigt isolerade kåkar från 40-50-talen. De tre värsta miffona har varit; en pundare som högljutt lirade TV-spel med sina fellow pundarpolare nätterna i ända, det vuxna jättebäbisparet med fäbläss för baslåda (som avhandlats vid flertalet tillfällen i denna blogg de senaste åren), och nu den månghövdade trashfamiljen med multipla bokstavskombinationer. Skulle bara vara så extremt skönt att hamna på översta våningen någon jävla gång. Men nästa gång blir det väl hus får vi hoppas. Eller så blir screening processen enormt mycket mer sofistikerad vid val av lägenhet.
Vet inte riktigt hur jag ska fortskrida. Antingen gör man det vuxna och rapporterar in störningarna till värden, alternativt går upp och plingar på och kräks lite galla, eller så börjar jag helt enkelt att hålla högljudda fester varje helg samt nattligen träna mina vedervärdiga gitarrkunskaper. Eller så fortsätter man att dunka i taket som en dåre och hoppas att budskapet går hem. Jag återkommer garanterat i frågan...
Är annars enormt skadeglad över det faktum att ovan nämnda jättebebis-ex-grannar nu också försöker kränga sin bostadsrätt efter utfallet av min relativt framgångsrika försäljning, men att deras smaklöst inredda hysteriska fondväggsbonanza verkar vara extremt svårsåld då den nu snart är inne på sin tredje annonsmånad. Förpassad till de suspekta objekten på sista sidan i sin kategori på Hemnet. Och nu med de nya lite halvbrackiga pensionärsgrannar som jag sålde till under sig, som definitivt inte lär tolerera nått baslådenonsens. Hehe. Karma är en beyotch.
Alltså, man vill ju inte börja flippa ur efter bara tre månader som granne, men vafan??? Varför kan inte folk bara uppföra sig? Har svårt att sätta mig in i den typen av ren brist på hänsyn. Douchetards som måste dunka basreflex under varje vaken minut, köra surroundsystemet på maxvolym så fort TVn är igång, dansa Kinect-kamera, skrika och klappa i händerna så fort något marginellt exhalterande inträffar. Visst, vissa argumenterar att bor man i lägenhet så måste man tolerera ett mått av påverkan, men jag menar att det motsatta även gäller. Är man en sådan extrem rövhatt att varenda aspekt av ens existens måste ljuda ut över vidderna, så kanske man bör överväga en annan typ av boende.
Sen att det är en barnfamilj skiter jag i. Det är inget giltigt argument för total doucheness. Det finns alternativ y'know, man måste inte göra hole-in-one konstant. Särskilt inte när man uppenbarligen inte klarar att husera sin privata hord på nittio kvadrat sunkhål. Eller så kan man bara säga the fuck ifrån! Fanns inte ens på kartan att jag och syrrorna skulle få hålla på sådär. Fick nån ett hysteriskt utbrott blev den typ rejält åthuten, ihopfällt och inkastad på sitt rum. Det var liksom ingen idé insåg man rätt omgående. Och vi hade inte ens grannar vägg-i-vägg att ta hänsyn till. Imagine that, bara normalt uppförande. Fristående!
Fan, nu är klockan 23 och idioterna fastnade i nån jävla blip-bloppig Smurfhitsloop däruppe så jag var tvungen att skicka en knippe tuschpennor i takriktning. Fruktigt, visst, men jag känner ju inte för att sabba våra nymålade ytor. Det verkar ha tagit skruv tillsvidare, blev lugnt...
Men det kanske är jag ändå... Med undantag från två polare känner jag ingen som tagit upp liknande problem. Å andra sidan verkar folk hamna i betydligt bättre isolerade hus än mig. Jag har en tendens att hamna under alla dessa uppmärksamhetsivrare i pissigt isolerade kåkar från 40-50-talen. De tre värsta miffona har varit; en pundare som högljutt lirade TV-spel med sina fellow pundarpolare nätterna i ända, det vuxna jättebäbisparet med fäbläss för baslåda (som avhandlats vid flertalet tillfällen i denna blogg de senaste åren), och nu den månghövdade trashfamiljen med multipla bokstavskombinationer. Skulle bara vara så extremt skönt att hamna på översta våningen någon jävla gång. Men nästa gång blir det väl hus får vi hoppas. Eller så blir screening processen enormt mycket mer sofistikerad vid val av lägenhet.
Vet inte riktigt hur jag ska fortskrida. Antingen gör man det vuxna och rapporterar in störningarna till värden, alternativt går upp och plingar på och kräks lite galla, eller så börjar jag helt enkelt att hålla högljudda fester varje helg samt nattligen träna mina vedervärdiga gitarrkunskaper. Eller så fortsätter man att dunka i taket som en dåre och hoppas att budskapet går hem. Jag återkommer garanterat i frågan...
Är annars enormt skadeglad över det faktum att ovan nämnda jättebebis-ex-grannar nu också försöker kränga sin bostadsrätt efter utfallet av min relativt framgångsrika försäljning, men att deras smaklöst inredda hysteriska fondväggsbonanza verkar vara extremt svårsåld då den nu snart är inne på sin tredje annonsmånad. Förpassad till de suspekta objekten på sista sidan i sin kategori på Hemnet. Och nu med de nya lite halvbrackiga pensionärsgrannar som jag sålde till under sig, som definitivt inte lär tolerera nått baslådenonsens. Hehe. Karma är en beyotch.
onsdag, juli 04, 2012
Slött och en trogen väns annalkande död
Hmmm. Tog ett glas rosé efter dagens plågsamma löppass och jag känner mig som en klubbad säl. Skulle somna omgående om jag inte aktivt stretade emot. Denna semikoma ledde till att vi just missade legenden Leif GWs återkomst i rutan med den nya serien "Engelska mord". Slarvigt. Har ju haft en sjuk GW-abstinens sedan "Veckans brott" gjorde uppehåll tidigare i våras. Får bli SVT Play i morrn.
Känner du släntrianismen i detta inlägg? Jag är medveten. Det är bara det att min sega hjärna har nada att tillföra. Orkar knappt koppla ihop två tankar. Och jag har ju gett mig fan på att det ska skrivas varje veckodag, oavsett vad, så därav...
Fick en klump Swell Maps plattor idag. Tre outtakes- och raritetssamlingar - "Train Out Of It", "Sweep The Desert" och "International Rescue", samt Mute CD utgåvan av "A Trip To Marineville" plattan. Har ju redan versionen utgiven på Secretly Canadian bolaget, men den lider av relativt obehaglig kompression och Mute utgåvan har även åtta bonusspår som inte finns någon annan stans, så det inköpet kändes befogat och inte enbart nördbaserat. Fick idag även tag på den sedan länge utgångna Swell Maps rariteten "Collision Time Revisited" för ett överkomligt pris av en amerikansk handlare på GEMM. Min Maps-samling börjar bli tillfredsställande!
Min stereoanläggning börjar förövrigt ge tecken på att den är redo att kasta in handuken. Känns som om det är något elrelaterat. Lite vemodigt eftersom denna klippa har varit med sedan 1994 (fick den som muta för att ta konfirmationen - jag sålde ut omgående!) och varit en trogen medpassagerare genom nästan hela min musikaliska uppväxt. Den är väl inte särskilt hi-fi, mer en massproducerad 90-tals paket-deal, men jag har ju alltid varit mer intresserad av vad som lyssnas på istället för hur det lyssnas, och den har funkat utmärkt för mina syften. Arton år av i stort sett daglig användning. Jeez, vågar inte ens tänka på hur många speltimmar den har levererat... Men än är det inte över. CD-spelaren ger enormt oroväckande ljud ifrån sig, volymen/utgångarna glappar och det är lite av en slump vilka komponenter som startar när man trycker igång den, men jag kör på tills den totalhavererar. Den är värd lite närhet i slutskedet.
Känner du släntrianismen i detta inlägg? Jag är medveten. Det är bara det att min sega hjärna har nada att tillföra. Orkar knappt koppla ihop två tankar. Och jag har ju gett mig fan på att det ska skrivas varje veckodag, oavsett vad, så därav...
Fick en klump Swell Maps plattor idag. Tre outtakes- och raritetssamlingar - "Train Out Of It", "Sweep The Desert" och "International Rescue", samt Mute CD utgåvan av "A Trip To Marineville" plattan. Har ju redan versionen utgiven på Secretly Canadian bolaget, men den lider av relativt obehaglig kompression och Mute utgåvan har även åtta bonusspår som inte finns någon annan stans, så det inköpet kändes befogat och inte enbart nördbaserat. Fick idag även tag på den sedan länge utgångna Swell Maps rariteten "Collision Time Revisited" för ett överkomligt pris av en amerikansk handlare på GEMM. Min Maps-samling börjar bli tillfredsställande!
Min stereoanläggning börjar förövrigt ge tecken på att den är redo att kasta in handuken. Känns som om det är något elrelaterat. Lite vemodigt eftersom denna klippa har varit med sedan 1994 (fick den som muta för att ta konfirmationen - jag sålde ut omgående!) och varit en trogen medpassagerare genom nästan hela min musikaliska uppväxt. Den är väl inte särskilt hi-fi, mer en massproducerad 90-tals paket-deal, men jag har ju alltid varit mer intresserad av vad som lyssnas på istället för hur det lyssnas, och den har funkat utmärkt för mina syften. Arton år av i stort sett daglig användning. Jeez, vågar inte ens tänka på hur många speltimmar den har levererat... Men än är det inte över. CD-spelaren ger enormt oroväckande ljud ifrån sig, volymen/utgångarna glappar och det är lite av en slump vilka komponenter som startar när man trycker igång den, men jag kör på tills den totalhavererar. Den är värd lite närhet i slutskedet.
tisdag, juli 03, 2012
Sommarsoffan
Underbar sommardag idag. En sådan dag som man i januari ser som en destillering av sommaren och ser sig själv nyttja i form av utomhusaktiviteter som bad, solstolsjäs, ölsmuttande på uteservering/balkong, grillning vid sjön, polarhäng, parkflanering och så vidare... Grejjen är att när dessa dagar väl dyker upp så finns där (i mitt fall) sällan ork att sätta foten utanför lägenheten.
Man har liksom suttit i klassiskt svensk regnväder hela juni och kultiverat diverse inomhusprojekt, så när en sporadisk soldag dyker upp känns det plötsligt som en megaprojekt att slita sig från typ datorn/skrivandet/TVn/boken/PS3:t/navelluddssorterandet och det hela rinner bara ut i sanden. Med en dos dåligt samvete som backdrop. Morsans röst från typ 1985 ekar genom decennierna, "näää, nu får ni inte sitta inne när det är så fint väder, Super Mario finns kvar i morgon också!".
Bortsett från lunch med Enz på en restaurang vid vattnet och det reguljära löppasset så var även denna dag lite av ett sådant slöseri. Gick upp runt halv tolv, flöt omkring i lägenheten till halv fyra, gick ner på stan för lunchandet, gick hem, slumrade till, en löprunda och sedan senaste "True Blood" till kvällsmaten. Och här är vi nu. Allt marinerat i lite jag-borde-börja-med-examensarbetet-NU-ångest. Hmmm. Måste fan sparka mig själv i röven. Jag är tragiskt bekväm ibland. Förmodligen mitt största gissel i livet - grandiosa idéer men kass karaktär gällande fullföljande. Jag har ältat det förr i denna blogg, men ibland blir man rätt trött på sig själv.
Nu ska jag kolla på senaste Hellraiser filmen från häromåret. Ryktet säger att den till och med är sämre än dess två vansinnigt taffliga föregångare (sjunde och åttonde delen i franchiset). Kan inte ens föreställa mig hur detta kan vara möjligt. I'm intrigued...
Man har liksom suttit i klassiskt svensk regnväder hela juni och kultiverat diverse inomhusprojekt, så när en sporadisk soldag dyker upp känns det plötsligt som en megaprojekt att slita sig från typ datorn/skrivandet/TVn/boken/PS3:t/navelluddssorterandet och det hela rinner bara ut i sanden. Med en dos dåligt samvete som backdrop. Morsans röst från typ 1985 ekar genom decennierna, "näää, nu får ni inte sitta inne när det är så fint väder, Super Mario finns kvar i morgon också!".
Bortsett från lunch med Enz på en restaurang vid vattnet och det reguljära löppasset så var även denna dag lite av ett sådant slöseri. Gick upp runt halv tolv, flöt omkring i lägenheten till halv fyra, gick ner på stan för lunchandet, gick hem, slumrade till, en löprunda och sedan senaste "True Blood" till kvällsmaten. Och här är vi nu. Allt marinerat i lite jag-borde-börja-med-examensarbetet-NU-ångest. Hmmm. Måste fan sparka mig själv i röven. Jag är tragiskt bekväm ibland. Förmodligen mitt största gissel i livet - grandiosa idéer men kass karaktär gällande fullföljande. Jag har ältat det förr i denna blogg, men ibland blir man rätt trött på sig själv.
Nu ska jag kolla på senaste Hellraiser filmen från häromåret. Ryktet säger att den till och med är sämre än dess två vansinnigt taffliga föregångare (sjunde och åttonde delen i franchiset). Kan inte ens föreställa mig hur detta kan vara möjligt. I'm intrigued...
måndag, juli 02, 2012
Det är jag som är normal
Hade finbesök av Auto och Luna i lördags och vi kollade på en film som heter "God Bless America". Som jag och Auto diskuterade efteråt - ibland funderar man på om det bara är man själv som är weird, börjar bli gammal och bitter, eller om det är så att samhället har blivit rätt ordentligt vedervärdigt de senaste åren. Uppenbarligen verkar de flesta inte tänka på detta utan istället bli en del av problemet genom att utan reflektion börja acceptera en massa skit som man bara skulle skrattat åt för bara tio-tjugo år sedan, t.ex. borgare, sniken missunnsamhet, Madonna, all tänkbar finsmakartrams, modebloggare, privatisering, inredningshysteri, "preppy"-modet, folk som är kända enbart för att dom är rika, melodifestivalen, Idol, hipsters, dansband, rockabilly, lånefinansierade vardagssvennelyxexistenser, DJs som säljer ut arenor, listan är oändlig... Hursomhelst så fick filmen en att inse att, nej, man hallucinerar inte - samhället är idag rejält sjukt och pöbeln är blind/blåst. Ljuv film.
Såg förresten att Stones släpper ytterligare material från arkivet nu i juli - det blir tydligen en DVD/CD med giget dom gjorde med Muddy Waters på klubben Checkerboard Lounge i Chicago 1981. Har flera bootlegversioner av den spelningen sedan tidigare, men det ska bli trevligt att få den i riktigt bra kvalitet. Underbart att se hur Muddy får de härjade 40-plussarna att se ut som skolpojkar. I och för sig inte någon bedrift med tanke på att Jagger struttar runt i rosa träningsoverall.
Nu blir det film och en folkis. Har tummat lite på renlevnaden sedan helgen, pilo är ju bara så gudomligt.
Såg förresten att Stones släpper ytterligare material från arkivet nu i juli - det blir tydligen en DVD/CD med giget dom gjorde med Muddy Waters på klubben Checkerboard Lounge i Chicago 1981. Har flera bootlegversioner av den spelningen sedan tidigare, men det ska bli trevligt att få den i riktigt bra kvalitet. Underbart att se hur Muddy får de härjade 40-plussarna att se ut som skolpojkar. I och för sig inte någon bedrift med tanke på att Jagger struttar runt i rosa träningsoverall.
Nu blir det film och en folkis. Har tummat lite på renlevnaden sedan helgen, pilo är ju bara så gudomligt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)