...är två helt ljuva ord som borde användas mer.
Halvtrött dag. Vaknade runt elva av att någon av grannens snorungar övade piano genom att lira samma melodi om och om igen i typ en och en halv timma. Skaffa en keyboard och lurar för helvete - ni bor i lägenhet! Hursom, det i kombination med en bankande kaffeabstinenshuvudvärk gjorde att jag staplade ett gäng kuddar på huvudet, stängde av alarmet på mobilen och helt sonika somnade om. Gick upp tjugo i ett. Underbart. Sedan har väl dagen typ bjudit på jäsning, njutning, slappning, ett helvetiskt armhävningspass (ska tillbaka i form!), en utforskarpromenad i the Ulcer samt soffhäng med Enz och öl, snacks samt filmerna "Red State" och "Shame". Bra. Gött. Men dagen blir allt rätt f*cked up när man går upp så sent. Nu blir det en DVD boot med Deadstring Brothers och möjligen en bira till.
Får väl ursäkta detta slentrianmässiga inlägg med att hooka eder upp med en relativt obskyr låt i världsklass - The Rosehips cover av The Real Kids "Common at Noon". En cover som sopar mattan med originalet. Håll till godo...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar