Julost på DVD

Jeez, måste varit i stort behov av sömn igår, höll på att fullkomligt sôva ihjäl mig idag. Gick till sängs runt 2:00 och satte larmet på 11:00. Vaknade idag 12:30 och hade stängt av larmet samt tappat mobilen i golvet utan att vakna. Tio och en halv timma. Vafan!? Cock. And. Balls.

Kan annars rapportera att jag igår kväll äntligen fann något jag letat efter i åratal. Dolly Parton och Kenny Rogers jul-TV-special från 1984 på DVD! Den som genererade den, i min värld, legendariska julplattan "Once Upon a Christmas". Har aldrig släppts officiellt så den har varit lite klurig att få tag på. Nu kan ni säkert undra varför el Kajak, med sin annars oklanderliga ljuvlighet, hyser så stor vördnad inför en 80-talsproducerad cheese-fest innehållande plastgranar, horribelt sockersöta barnkörer, kristen skit, uppenbara kulisser, extremt enerverande bögdansare samt kycklingkungen och lismaren Kenny i sitt mysskäggsesse. Nog för att få de flesta att torrhävande kasta sig ut ur TV rummet. Well, el Kajako är en komplext sammansatt individ. När julen inträffar blir han extremt osttolerant, särskilt i kombo med lite nostalgi från sin 80-talsbarndom. 80-tals cheese är även lite annorlunda än nutida cheese. På den tiden visste man helt enkelt inte bättre. Okej, typ fem pers kanske gjorde det, men annars var det oskuldsfull optimism som rådde. Efter 90-talets ironiska stålbad fanns det däremot inte längre några logiska belägg för extrem cheese, vilket gör typ rövhattar som Coldplay, Göran Hägglund och Peter Jihde så extremt provocerande idag. Jaja, TV-specialen/plattan har hursomhelst mästarinnan Dolly och en knippe vrölbra jullåtar som "Hard Candy Christmas", "Christmas Without You" och den vitt kända versionen av "Sleigh Ride / Winter Wonderland".



Hä, dags att nana. Ska upp tidigt i morgon och åka ner till mor & far för den traditionella julfrukosten och bifogat julfirande. Håller tummarna för ett par nya träningsskor från skäggfläskisen. Måste börja förbränna de 10 ton julgodis jag har smällt i mig de senaste veckorna. God jul! Och här har ni ytterligare en ljuv jullåt som det där mystiska YouTube geniet lagt upp...

Ryggwürst

Smiskade in hemtentan 16:47 idag. Mer än en timma före deadline och det känns som om ett VG är i påsen. Mr Smug. En lättnad har inträtt, men inte den extas som brukar infinna sig. Varför? Jo, av någon anledning känner jag mig totalt utmattad. Orkar inte ens jobba upp lite halvmunterhet. Inte deppighet heller för den delen. Jag bara svävar i nått töcken av extrem trötthet. Frustrerande. Enzo tycker jag ser blek och sjuk ut. Hon vet hur man charmar sin partner. Hursomhelst vägrar jag att gå och lägga mig innan någon form av firande har tagit plats. En öl. En film. Lite GTA. Whatever. Kan det hela ha något att göra med min rygg måntro? Har haft en bizarrt intensiv smärta i korsryggen sedan helgen. Vetefan vad det är. Har säkert lyckats klämma någon form av livsviktigt blodkärl mellan kotorna så att hjärnan inte får något syre. Med tanke på mitt vanliga beteende är ju frågan om någon kommer hinna ställa den diagnosen innan det är försent... Hä, nu går jag online.

Förresten - grannen ovan verkar ha skaffat den där X-lådekameran med bifogat dansspel. Hade pumpande bas, fotstamp och retarderade utrop som komp under förmiddagens tentaskrivande. Oh. The. Humanity.

Marah = bra

Lite julgranstrivsel och en ny musikvideo av och med Marah! Hurra! Hohoho!

Julesånk

Bakfull. Jag och Enzo hade våran traditionella julfest igår. Femte året i rad. Det var en rätt trevlig men halvtrött affär. Man börjar inse att saker och ting förändras. De blir inte så explosiva längre, utan mer småputtriga. Vete fan vad jag tycker om det egentligen. Tror nog att jag föredrar det. Goare att sitta och småtjöta istället för att projektilvomera över balkongräcket. Hmmm. Hursom så kanske det är dags att modellera om det hela. Börjar kännas lite halvsegt på något sätt...

Borde gå och lägga mig. Borde gå upp i hyffsad tid i morgon och börja på den där hemtentan som ska vara inlämnad på onsdag. Borde, borde, borde. Facking högskola. Tänkte att jag skulle kunna göra som förra året och jobba in allting innan jullovet så man kan jäsa med rent samvete. Men icke. Istället får man små späckade mini kurser; en med seminarier och hemtanta strax innan jul och en med salstenta den 12:e januari. Bögtard!

Huuu. Känner mig bakfyllebluesig och jävligt sunkig. Orkade vare sig motionera eller ducha under dagen. Städade, hängde med Martman, kollade på "Army of Darkness" och mosade i mig en pizza. Sedan blev det en julklappshandlarvända i Maxihuset och ett par timmar GTA. Har ett helt bizzart vanartat munsår, håret är som en enda stor flottyrdread och huden känns lite småklibbig. Bob Saget!

En positiv aspekt av det hela är att det verkar som om jag lyckats supa bort den intensiva förkylning som jag hade innan festen igår. Öl - it's good for you! Gonatt.

Ljuv soptipps-actzion från Lidköping

Hehe! Vad kan man säga? Män - ett ljuvt släkte! Påminner mig lite om den där Yrrol scenen "så kan man också göra, men det är inte rätt..." på något vis.

There is a God!

"The Ark lägger av
Chockbeskedet i natt: Bandet splittras efter 20 år tillsammans"

Hahaha! "Chockbeskedet" - klassisk Aftonblaffan-hausse! Ett vakuum-axelryck av episka proportioner. Dock med en eftersmak av tidig julklapp.

Artikeln kryllar förövrigt av ljuva små nuggets som: "en svensk popepok är över", "vi vill hylla dem som varit med om att skapa The Ark som fenomen", "de känner att de gjort det de tänkt göra", "det är inte så kul med band som håller på för länge" och "vi känner att vi uträttat det vi skulle artistiskt och att det nu är dags att gå vidare i livet".

Vad var egentligen detta nobla uppdrag? Att göra mellanölsflosiga Bowie-pastischer? Skriva tonvis med ultramedioker listpop? Manifestera histrionisk personlighetsstörning som musikaliskt koncept? Släpa den klassiska "gay-chocken" ytterligare ett varv runt garderoben? Författa torrhävningsinducerande svenne-engelska nödrim? Vara med i schlager-EM? Eller möjligen att nödkränga sin luftpastej till generation-useless i kamouflage av ett modemagazin? Det är humor, det är humor...

Hursom - jag höjer en kopp glögg till denna eminenta nyhet!

Dödsriket, tur och retur

Tentarapport: Gick bättre än väntat. Lätt pinsamt, med tanke på min studieinsats...

Firade det hela med att hooka upp med ett gäng klasspolare direkt efter tentan och inleda vad som skulle visa sig bli en tretton timmar lång öldricknings och party session (14:00-03:00). Ljuva times. Inte så ljuvt nästkommande dagar. På lördagen kändes det som det typ var glapp i synapserna i hjärnan, hade inledningsvis en rejäl betonghjälm och var sedan mest ryckig och värmealstrande. Igår kände jag mig typ seg med den klassiska bakfyllebluesen och idag finns endast en gnutta trötthet kvar. Dumdristige gåbbajävel. Aldrig mer! Ahem...

Bortsett från fylla/bakfylla har helgen bjudit på en av mina kusiners 20-årskalas, pepparkaksbakning, häng med Mahatma över pizza och "Red Dead Redemption" (verkar bra, lånade det), tråkiga besked angående Enzos farmors hälsa, den horriblaste löprundan i modern tid (två veckors tentalättja + 10cm snö + bakfylla + 5 km = kroppslig och existensiell kris), GTA ass-kicking samt konstant rotation av Townes Van Zandts "No Deeper Blue" platta. Och säkert en massa annan skit som jag inte minns at the mo.



Om man skulle ta och lägga sig lite på soffan och testa lite "Red Dead...". Ledig idag. Post-tenta njutning. I en dag iaf - i morgon börjar nästa kurs.

Lastbilar och obehag

Trökit att Drive-By Truckers ställde in spelningen igår. Cooley var tydligen nära att koola. Höhö. Hade ju annars varit ett välkommet avbrott i studietristessen, kylan och den allmänt Moderata känslan i tillvaron. Om pre-tenta-vibben hade varit en persson så ligger Maria Abrahamsson nära till hands. Kall, slipprig och allmänt vämjelig. No wonder att hon plockades upp av moderskeppet. Bock, bock och bock.



Auto tipsade om dokumentären "Madness in the Fast Lane" häromdagen. Handlar om två svenska 40-åriga kvinnliga enäggstvillingar som 2008 oförklarligt psykar ur totalt i England och börjar kasta sig framför bilar på motorvägen och senare knivhugger en snubbe till döds. Jag kollade, blev helt fascinerad och läste de typ 75 sidor av skvaller om det hela på Flashback. Skulle jag aldrig gjort. Det hela verkade ha letat sig in i psyket och bidrog med diverse seriöst creepy mardrömmar under natten. Damnation. Se den halvkusliga dokumentären på TV4 play:

http://www.tv4play.se/dokumentarer/dokumentarfilm?title=svenska_systrars_lek_med_doden&videoid=1077010

Hä, fårla återgå till mina anteckningar. Seriöst, får jag VG på denna tenta är det skamligt...

Enzo, The Night Weezer

Ska bara avlägga halvtidsrapport inför tentan:

Är nu nästan klar med mina anteckningar. Hmmm. Känns som om det gått för fort. Är min strategi felaktig? Kan det vara en fälla? Känns lurt... Samtidigt - motivationen är ju efter de senaste veckornas uppdaganden inte direkt på topp, så skit samma. Är ju inte direkt så att jag kommer få användning för all kunskap anyhoo. Hahaha. Oh, the bitterness...

Enzo sover i vardagsrummet. Hon är förkyld och väser/snarkar extremt irriterande nätterna i ända. Det drev mig till vansinne eftersom jag vaknade typ en gång i halvtimmen och jonglerade runt det lilla åbäket aggressivt. Måste få min sömn om "seriösa" studier ska vara möjliga. Funderade på utdelning av lite klassisk rådbråkning (relaterat till mitt fritidsintresse; att lägga moderater på "stegel och hiul") men fick nöja mig med "udtfvisning mot lufdt matrass". Nu sover jag finfint i min kungliga bädd och hon kan väsa ohämmat på sin sladdriga madrass mellan TVn och soffbordet. Håhå.

Jag kan inte äta en pepparkaka. Måste följa upp med minst fem. Ett genomgående tema i mitt liv. Skulle det inte vara för att jag motionerar som en idiot så skulle jag typ nu vara en av de där ljuva 300 kilos hunkarna som brandkåren får såga upp husfasaden och lyfta ut med kran efter jag kvävts till döds på mitt sista kycklinglår. Just sayin'...

Förut var jag och the Enz ute och grävde fram bilen. Frös om höger fingertoppar något horribelt. När jag kom in hade dom typ tappat känseln, blivit "stickiga" och svullnat upp. "Kallbrand!" är det första jag tänker. Hehe, fan vad patetiskt det skulle vara. På sjukhuset: "Jaha, har du bestigit Mount Everest eller K2?" "Nej, jag skottade min parkeringsplats..."

Kodnamn "Vesslan"

Tenta nästa fredag. Som sig brukligt gör el Kajako allt för att inte ta tag i pluggandet, måste ju bibehålla traditionerna. Helt plötsligt ter sig alla andra möjliga aktiviteter enormt roliga. Har idag presterat följande:

• Långvarig slösurf med bifogat kaffeintag
• Avancerad matlagning (för att vara mig)
• Funderingar på att hämta in posten (ej satts i verket ännu)
• Musiklyssning
• Rotande i de djupa arkiven för rippning och uppladdning av lite obskyra videos till YouTube
• Extrem rengjöring av det där lilla hålet ("bräddavlopp" heter det tydligen) under kranen i handfatet på toan - vi snackar Ajax, tops, klorin och "översvämningssköljning"
• Funderingar på lite motion
• Tuggning av tuggummi

The work of an ansvarsfull och mogen 31 åring. Finns ingen som kan dodga studier med samma finess som the Kajak. Men vafan - jag har ju VGat allt hittills (jepp, fick t.o.m. 22 av 24 på senaste ångesttentan), så back the fuck off! I morgon, då blir det djupdykning ner i träsket igen... Härligt.

Nyvaxat!

Gick ner till Memphis förut för att kolla in sortimentet nu när ägarbytet har skett. Den nye innehavaren ser ungefär lika dan ut som den tidigare och verkar vara en hyvens man - bjöd på kaffe i den nyinstallerade kaffehörnan(!) och samtalade skivor. Han hade även köpt in en hel del intressanta plattor. Fick gå och ta ut extra cash samt velade kallsvettigt om vad jag skulle köpa innan jag till sist kom därifrån med följande fem LPs:

Ronnie Lane's Slim Chance - s/t
Ronnie Lane's Slim Chance - "One For the Road"
Ronnie Lane - "See Me"
Bob Dylan - "Dylan" [1973]
ZZ Top - "First Album"

Trevligt att äntligen få lyssna in sig på lite solo Lane. Lätt bizzart att det inte blivit av förrän nu, mannens låtar i Faces är ju bland det bästa jag vet. Är egentligen mest sugen på att höra hans första soloplatta "Anymore For Anymore", och tydligen hade den funnits i sortimentet tills för bara några dagar sedan. Balls! Har jagat den i åratal, smålurig att få tag på om man inte vill betala över 200 spänn.

Även spännande att höra hur tidiga ZZ Top låter. Har alltid haft problem med dom pga deras plojjiga 80-tals output, men tydligen ska det tidiga materialet vara riktigt kvalitativt. Vi får väl se.

"Dylan" plattan är den enda "vanliga" plattan med Bobby som jag inte har så det var ju trevligt att lägga vantarna på den. Har endast återutgivits på CD under en begränsad period här i Europa, förmodligen eftersom Dylan inte verkar vara direkt är stormförtjust i den. Ryktas om att skivbolaget släppte den av kontraktsskäl, och lite för att jävlas, när Bob bytte bolag i början av 70-talet. Den består typ av ett gäng covers som han lirade in (till synes) på skoj under "Self Portrait"/"New Morning" sessionerna. Dylan gör Elvis och Joni Mitchell. Inte direkt juvelen i hans katalog, samtidigt inte så dålig som många vill göra gällande. Helt mint är mitt ex hursomhelst. Kvinnan som ägt den tidigare hade tydligen köpt den back in the day, spelat in den på band och sedan lyssnat på bandet i alla år istället för plattan. Helt sjukt. Men det är bara att tacka och ta emot, plattan ser ut att vara sprillans ny.

Och "Dagens retard" går återigen till...

...Aftonbladet! För listan/underrubriken:

"Så heter Sverigest rikaste. Har ditt barn ett av namnen?"

Grattis!
 

Pöbelhumor

Hehe. Satt precis och slöbrowsade några gamla 90-tals videos med Primal Scream på YouTube när jag kom ihåg en smårolig incident från festen i lördags...

Var gött full och stod och snackade med några klasspolare när musiken plötsligen tystnade. Spotify var igång och tydligen gick ingen playlist utan folk tryckte bara igång en ny låt när den innan var slut. Eftersom ingen gjorde något och tystnaden bestod tänkte jag att, vafan, jag slänger på nått som jag tycker är bra. "Jailbird" med Primal Scream fann jag passande för mitt glada sinnelag och situationen i allmänhet.

Introgroovet tuggar igång och jag återgår till konversationen med mina polare. Ser dock i ögonvrån hur en traditionell pöbeltjej i ena hörnet av rummet börjar åma sig nervöst i den ovana konfrontationen med TRS ("The Real Shizz" aka "The Bitch Tits"). Efter cirka en och en halv minuts väntan smyger hon sin fram till datorn och börjar knappra. Here we go, tänker jag. Vad kan det bli? Lady GoGo? Britney? Pink? Nån Idol-flose? Kände inte någon direkt irritation, bara lätt ironiserande nyfikenhet.

Hiphop och någon form av techno hade roterats konstant under kvällen så jag hade självklart för länge sedan slutat förvänta mig nått classy och mer eller mindre zoonat bort musiken från mitt medvetande. En väl beprövad metod som är livsviktig för den tänkande individens överlevnad i Rix FM/Melodifestivals-Sverige. Denna metod är dock endast en enkelriktad åtgärd, Pöbeln kan aldrig tillämpa den i motsatt riktning eftersom deras bräckliga psyken inte kan hantera det faktum att folk faktiskt kan ta del av annat än det som sondmatas från kommersiell media. Det ter sig rentav provocerande och kan definitivt inte respekteras. "Jag FÖRSTÅR inte. Vad menar du med att du inte SÅG Idolfinalen? Inte Ullared? Inte Dansbandskampen HELLER? Vad ANNARS gjorde du? Hade det HÄNT något? Var du SJUK? Jag... Neeej... Va? FÖRKLARA!!!" Om man då säger något typ "jag kollade på lite motorsågs-gore / spisade en ljuv platta / hade en episk dryckessession med några polare / smiskade upp ett magiskt sväng med mitt rock & roll band / byggde en teepee / lärde mig att spela xylofon" så kan det hända att de pekar ett darrande finger i din riktning och skälvande kväker "Vadå, tror du att du är bättre än mig!?!?", varpå man omedelbart svarar: "Ja". Men, tillbaka till festen...

Knapprandet upphörde och följdes av några musklick. Spänningen är nu olidlig. Vad blir det? Vad, vad, vad!? Det blir... "Vill du bli min fru" med Drängarna! Hahaha. Klassiskt. Jag blinkade med ena ögat till pöbeltjejen, som nu konvulserade i extas till "musiken", ryckte på axlarna och tog en lååång klunk av min nyöppnade Stella...

Stones levererar! Men...

Fick deluxe versionen av "Ladies and Gentlemen... The Rolling Stones" tidigare idag. Kan säga att den infriade de flesta av mina förhoppningar. Högkvalitativ release. Enormt mycket bättre än Exile deluxen. Allt filmmaterial är finfint restaurerat och ser kanon ut. Boxen, boken och krimskramset likaså. Ok, kanske inte den ultra-lama syntetscarfen, men, men.. 

Har dock vissa invändningar och det är gällande bonusgrejjerna med filmmaterial ifrån Montreux repetitionerna 1972, Dick Cavett Show TV specialen 1972 och från den Australiensiska TV specialen 1973. Av någon outgrundlig anledning är detta material rejält "trimmat". Jag har redan materialet i sin ursprungliga form (dvs. så som det sändes back in the day) på diverse bootlegs och då visades även ett gäng exklusiva livelåtar i Cavett/Australien-specialerna samt ytterligare två låtar ("Loving Cup" och ytterligare en version av "Tumbling Dice") plus en del jammande i Montreux-inslaget. Skumt att detta är bortklippt. Känner jag Jagger rätt så är det väl för att mjölka cash ur ytterligare releaser i framtiden... Eftersom bonus DVDn bara är 35 minuter lång så har det knappast med utrymme att göra.

Bortsett från denna uppenbara "miss" kunde dom ju också ha inkluderat live materialet från "Cocksucker Blues" filmen, de sporadiska live låtar som filmades av diverse amerikanska nyhetsmedier under 1972 turnén, presskonferensen från Australien 1973 samt "Street Fighting Man" från Frankfurt 1973 som visades på "The Old Gray Whistle Test" samma år. Men icke. Nåja, vi fick ju i alla fall ÄNTLIGEN filmen i sig samt 50% av Montreux-repen och diverse intervjuer. Det som väl är inkluderat smiskar röv. Resten får man väl skåda i varierande kvalitet på bootlegs eller på Tuben så länge...

"Loving Cup" från Montreux:


Live låtarna från Dick Cavett specialen:


Mer från Australien 1973:








"Street Fighting Man" från Frankfurt 1973:

Anfäkta och anamma!

Ryan Adams har varit extremt ojämn sedan typ 2004 samt må vara en borderline hipster med en ihålig och lätt irriterande personlighet, men mannen har ju en sjuk talang som bara inte går att bortse ifrån. Har varit ett fan sedan "Heartbreaker" plattan och köper rutinmässigt alla nya släpp. Trots att de två senaste plattorna låtit aningen Coldplay-bögigt. Och nu när han släpper det första nya sedan 2008s "Cardinology" så tänkte jag plocka upp vinylen innan den utgår och blir svindyr. Gick att börja förhandsboka på mannens officiella hemsida redan häromdan, men eftersom den inte släpps förrän den 15:e december så tänkte jag att jag kan vänta tills CSN utbetalningen den 25:e. Burn! Idag står det att förhandsbokningen är "sold out", t.o.m. på CD versionen!!! Vafan!? Hur kan en förhandsbokning sälja slut!?!? Det är väl bara att kolla hur många orders som läggs och sedan trycka upp därefter. Irritazione. Får hålla tummarna att ett gäng ex har reserverats för försäljning på Amazon osv...

Fan, det är en del plattor jag suktar efter för tillfället. Har inte lyckats hitta en orginalpress av Dr. Johns "Gris Gris" LP ännu, men letar konstant. Sedan släpps det nytt med Howlin Rain och Drive-By Truckers inom kort. Dock stundar ju julen så det gäller att hålla i penningarna. Får väl skriva ett brev till tomten. Hoppas han inte läser den här bloggen.

Haha, just nu slirar brevbärarn runt i snön på gatan utanför mitt fönster med sin lilla elmoppebil och vrålar okvädesord till snubben i plogbilen, som av okänd anledning har slutat ploga och står vid sidan av vägen och hänger.

Bakom fyllan

Det blev att avsnitt av "Skönheten och odjuret" säsong 2 till käket igår natt. Ja, jag vet att det är en horribelt cheesy serie, men det är en av mina mörka laster. Pure barndomsnostalgi. Nja, plus att det är lite coolt med hemliga gångar och en muterad lejonsnubbe som ständigt ser plågad ut och reciterar Dickens. När man är rejält packad rinner ost-aspekterna bort och det blev typ samma upplevelse som när man såg det som åttaåring 1987. Har ju tidigare redogjort för detta fenomen i detalj gällande mitt efterfest-kollande på "Den lille vampyren" boxen. Hursomhelst, jag kom på mig själv med en patetisk klump i halsen vid flertalet tillfällen när jag satt där och tryckte i mig macka efter macka med blodsprängda ögon och mental sjögång samtidigt som Catherine och Vincent kämpade för kärleken och det "goda". Dramat, moralkakorna och de darrande läpparna. Bara, bara... Så fint... Skulle Enzo varit vaken skulle den obligatoriska "bög" deklarationen utdelats med vigör samt i jämna intervaller.

Vaknade idag helt utan men. Ingen huvudvärk, inget illamående, knappt ens någon seghet. Oförskämt ljuvt. Fyra mackor, en yoghurtburk, ett stort glas Oboy samt tre glas vatten hade uppenbarligen fyllt sin funktion. Börjar ju bli mästerlig på det här. Man kanske skulle bli professionel alkoholist?

Dagen bjöd annars på den obligatoriska bakfyllepizzan, besök från Enzos vän Gangsta, lite motion samt filmerna "Black Dynamite" och "Red". Inte illa. Bjöd även hem orginalversionen av Crowes "Amorica" CD på Tradera för hela 16 kr. Den är tydligen inte lika ultra-komprimerad som den remastrade versionen och ska vara en njutning för kropp och själ. Sweet. Om man nu också kunde få tag på den vita vinylen för en rimlig summa...

Känner nu att bakfylle-bluesen försöker att göra sig hörd. Bäst att kontra med tidig läggning. Sömn brukar vara det enda som kan spöa skiten ur'n.

Öl, igen

Full. Dag två. Har precis hängt på en trevlig förfest med folk ifrån klassen. Folk som gick ut. Jag gick hem. Good times, men gamle Kajako finner inte längre någon anledning att gå ut. Dyrt, fåniga individer på krogen och jag har redan påtryckningsmaterial. Fick skjuts hem och tryckte i mig ytterligare en pilo. Red Stripe. Den smakade piggelin efter all kvalitetsöl som intagits under kvällen. Enzo la ett pussel. Jag ironiserade spexigt över da Enz, trots mitt nedsatta stadie. Kajako bemästrar the fylla. Nu har jag druckit allt alkoholhaltigt i kylskåpet och vill jag äta en massa mackor för att förebygga morgondagens bakfylla. Jag vill även skåda nått gött på DVD. Ska kasta mig ner i arkiven och se vad jag kan finna... Crowes, Incredible String Band, Skönheten och odjuret, Seinfeld? Natten är ung och dimman kompakt... Ser redan fram emot morgondagens Maxim-pizza. The råvaror. The botten. The sås. Oh la la...

Dickey Beer

Mitt i natten, slightly buzzed. Nurse Jackie säsong 2 följt av Allman Brothers "Live at the Beacon" och fem öl. Ljuvt. Tanke angående Beacon DVDn: där finns ett Dickey Betts-format hål som inte omnämns men tassas en del kring. Inte så att han direkt saknas i ljudbilden, de lirar mest Greggs gamla låtar samt det från senaste plattan, men man funderar ju över exakt vad som hände. Mannen var väl förmodligen busy med att knarka, misshandla sin fru eller vröla runt i sin pickup följd av ett pärlband av polisbilar. Måhända att han är/var en tvivelaktig snubbe men fan vad han kunde spela...



PS. Det är ju helt sjukt att videomaterialet som kan ses ovan inte har släppts officiellt. Det finns halvskumma 80-tals spelningar släppta men inte det heligaste med Duane. Fattar't inte...

"Karriär"? Hahaha...

Var hos karriärvägledaren igår och kollade hur läget var med min utbildning. Har den någon framtid? Finns det liv efter? Finns det ens en tanke bakom den? Blev ungefär så som jag misstänkte. Hon kunde inte nämna inom vilka områden jag kan söka jobb eftersom utbildningen är så "allmän" (= "meningslös" i normalt språk), hon kunde inte nämna vad folk som examinerats gått vidare till för yrken och hon kunde inte säga vilken av inriktningarna inom utbildningen är mest eftertraktad på arbetsmarknaden. Efter träffen hade jag lite samma härliga deppressionskänsla som efter programmötet med exstudenterna i förra veckan. Hon körde också det numera offantligt populära (och extremt trötta) arbetsförmedlingstjötet om att "allt hänger på individen idag" och "hur man marknadsför sig själv" och att man "inte ska vara rädd för att ta för sig". Bla bla bla. Jag är så helvetiskt trött på att höra den där skiten om och om igen. Orkade inte nicka och hålla med utan kollade bara trött på henne och sa "jaha, då kan jag lika gärna krypa ihop och självdö med en gång". Att "marknadsföra sig själv" på det sättet som idag förespråkas får mig att kräkas lite i munnen. Vad hände med att gå efter kompetens och en sansad dialog med den potentiella medarbetaren? Skulle fan hellre bo i en håla i skogen än att "vråla högst" och gläfsande fjäska sig till en jävla tjänst. Jobb är sekundärt. Ett nödvändigt ont för att samla ihop lite pengar så man kan fokusera på det man egentligen är intresserad av. Nått man håller på med "vid sidan av". Är så förbannat less på att spela med. Det är så underbart klockrent att när man väl försöker få någon form av kompetens så visar den sig vara en stor bluff och man får återigen försöka slicka sig till nått halvfeset jobb. Går det att gå ur samhället?

Ja, ja... Något som iaf var ordentligt upplyftande var eftermiddagens episka GTA match. Hela klanen var samlad för första gången, inklusive nye medlemmen Auto, och vi fullkomligen rullade fram som en dödens ångvält över gator och torg. Explosioner, vinande kulor, tjutande bildäck och flyende fotgängare. Massivt var ordet. Fick nästan lite ribba av det hela.

Rymdhjärnan

Som ni kanske märker har jag putsat upp lite härinne och vädrat ut. Lite motsvarigheten till den klassiska "mormorsrengöringen" - dvs att spotta lite på ett näsdukshörn och hårdhänt torka ur en kläggig mungipa på en snorig spoling. Oh dear... Barndomstraumaflashback... The humanity... Jaja, jag tänkte att vi måste ju styra upp den här otvättade slyngeln om den ska börjas exponeras för folk och fä. Dumt att skrämma bort folk av fel anledning...

Hade en magisk kväll igår. Började med att kolla på filmen "Winter's Bone" till kvällsmaten. Löjligt bra film - det bästa jag sett på länge. Vi snackar Ozark bergen, grådask, fukt, kyla, crystal meth kokande hillbillies, bluegrass, en sjuttonårig tjej, en försvunnen far och ett konstant överhängande hot om våld. Brukar inte vara mycket för drama men något hos filmen tilltalade mig extremt mycket. Mer "mänsklig" än "drama". Typ en Townes Van Zandt platta satt i bild. Kärv och ödslig, men ändå med en slags värme i berättandet. Måste ses.



Efter filmen begav jag mig ut på en kvällspromenad som tog mig en bit utanför stan. Lyssnade på "Brighter Than Creation's Dark" med Drive-By Truckers. Kändes som det enda rätta efter "Winter's Bone". Skogen badade i månljus. Intensivt som gatlyktor. Jag gick en bra bit innan jag vände in mot stan igen. Och det är då, när steel-guitar solot i "The Opening Act" ensamt ekar ut, som jag lyfter blicken upp mot den stjärnklara natthimlen och får en närmast religiös upplevelse. Den magnifika synen, de kristallklara tonerna och tanken på att ljuset från stjärnorna har typ färdats i tusentals år för att träffa min näthinna vid exakt detta tillfälle får mitt psyke att ta skruv och sugas rakt upp i världsrymden. Håller på att tappa balansen helt och vackla ner i diket. Stannade till och insöp det hela i någon minut. Där var den - "Meningen". The bitch-tits. Kändes som om jag var 40kg lättare i stegen resten av vägen hem.

Jag är plogmannen i dalen

Nu har deluxe utgåvan av den legendariska konsertfilmen "Ladies & Gentlemen... The Rolling Stones" äntligen släppts och jag smiskade just in ordern på Amazon. Den ser ypperligt tasty ut - filmen i sig, "Stones in Exile" dokumentären (ballcock, eftersom jag köpte den i somras), en 40 minuters bonusdisk, en bok samt en massa krimskrams. Men det är ju Stones vi har att göra med så jag stålsätter mig redan för tvivelaktigt förvaltande av material, potentiella besvikelser och den klassiska känslan av finansiell våldtäkt. Dock erbjuder Amazon UK nu även gratis frakt till Sverige på ordrar över £24 så slutsumman blev ringa 575:-, vilken känns betydligt mer human än den relativt hutlösa summa jag pungade ut för Exiles "deluxe" debakel. Härligt också att det blir typ 300 spänn billigare att beställa den från England än att köpa den på CDON eller Ginza. Tards.Anyhoo - ska bli gött att äntligen få en fräsch officiell release av filmen! Har haft den på olika hyffsade bootleg utgåvor genom åren men att äntligen få se den i sin ursprungliga briljans är ju lite av den ultimata trippen för ett hard-core Stonesfan. Vi snackar peaken på Stones karriär. Lösgång runt USA 1972 i samband med Exile släppet. Mick Taylor på gitarr. Det turnerande kalaset. Keefs spooky tooth och mystiska "doktor". Jaggers diaboliska topp innan den gradvisa falnandet ner i det ytliga jetset livet. När drogerna och genialiteten var perfekt balanserade. En monumental uppvisning i varför alla år efter 1972 har varit musikaliska nedköp.



Och så har Mona avgått. Gött. Då kanske vi har en chans mot grisarna i nästa val iaf... Om dom inte får totalt släpp och sätter nån stjärna typ Östros vid rodret dvs.

The life and times of Benny Flose

Benny hänger vid tipsborden utanför Maxi. Trycker i sig det sista av körven han nyss köpt i förbutiken och pressar stolt ut en gurglande rap. Han lapar upp uppmärksamheten det genererar, stirrar den slött i ögonen samtidigt som han bakåtlutat spänner ut sin ölbuk och rättar till träningsbrallorna. Han "väntar på käringa". Han är bara 21 men kan beteendet. Har snappat upp det från sin far, som ärvt det från sin.

Benny är ingen klassisk skönhet. Han har ett blekt månformat ansikte med sporadisk skäggstubb och bruna ringar runt ögonen. Basebollkepan sitter likt en kalott på bakhuvudet och pekar snett uppåt. Fränt. Uppknäppt gråmelerad munkjacka och en svart t-shirt med texten "Stöpen Cruismasters" på. Den börjar kännas trång. Könnstitt, eftersom den satt klockrent i somras när han köpte den på motorträffen. Sjuksköterskan på vårdcentralen sa att Benny gränsar till diabetes och måste börja äta bättre mat. Bättre mat!? "Höhö, sönn däringa kaninmat kan ho glömma", sa Benny till sina polare under följande Tipslördag och mosade in en näve ostbågar i truten.

"Käringa" är 15 och föll pladask när Benny varvade sin 740 kombi på grusplanen utanför spritfesten i bygdegården den där natten för två år sedan. Sedan dess har hon rakryggat åkt som hans drottning i passagerarsätet, till Bennys polare Frippes stora förtret. Han sitter numera framåtlutad i mitten av det solkiga baksätet, bland stripskartonger, smutsiga verktyg och ihopskrynklade toapapperstussar. Benny tvärnitar ibland så att hundstängslet lossnar och slår Frippe i bakhuvudet. Benny och "Käringa" skrattar. Frippe småler men gråter inombords. Han kommer att få vänta i ytterligare femton år innan han har det lika gött som Benny. Tjejerna i bygden brydde sig inte om honom och gjorde honom osäker så det blev att han hämtade en thailändska istället - hon sa inte så mycket. Det gillade Frippe.

"Va i hällvete gör ho där inne!?", tänker Benny för sig själv och skruvar otåligt på sig. Hur jävvla lång tid ska det ta å köpa snabburgare, chips och ena 2 liters Cöla? Han brukar inte vara själv såhär länge. Börjar kännas jobbigt. Ingen som skrattar åt hans utfall och synen av invandrarkillarna på fiket på andra sidan affärsgatan får honom att känna sig osäker. Om han skulle gå bort till Claes Ohlsons istället och kolla och de har fästanordningar för kjolpaket. Köpte precis ett på Blocket. Mintgrönt, precis som 740:n. Fränt.

Keef + Mackan + Snyggkillen = Lycka

Har varit bitter och lätt avslagen sedan uppdagningen av min utbildnings totala luftpastej i måndags. Mer bitter än min vanliga hälsosamma nivå alltså. Blev ju inte direkt överraskad eftersom jag haft starka misstankar hela tiden men nu fick ju inte ens illusionen näring längre. Desillusionerad. Inte ens synen av Snyggkillen frenetiskt skottande hela återvändsgatan utanför mitt hus enbart för att han ska kunna backa in sin überpolerade flose-bil på parkeringen så att den "sportiga fronten" ska vara synlig ifrån gatan fick mig att dra på smilbanden. Smilbanden? Är det en medicinsk term? Vart sitter dom? Eh, förlåt... Syrligheten började backa en aning igår iom första löprundan i "vinterspåret" (kvällsbelyst, snö på granarna, magnifik utsikt, gött med omväxling, etc) samt inspanandet av säsongsfinalen av "Tremé".

Det sinnliga mörkret förpassades dock inte helt förrän i morse, då jag kollade in en viss Aftonbladet artikel som käre Tårdi hade postat en länk till på bandforumet. Mitt starka ogillande av Aftonbajjans evigt kräkmätte Markus Larsson (ni vet - han som dinglar från Per Bjurmans nötpåse och ger fem plus till varje kroppsljud Håkan Hellström råkar ge ifrån sig) är ju väl dokumenterat. Mitt starka uppskattande av Keith Richards genialiska briljans likaså. Med tanke på detta och min mentala svacka den senaste veckan så är ju det som rapporteras i artikeln nog för att man ska börja tro på högre makter. Ett gudomligt ingripande som med ens fick mig på strålande humör. Stor komik. Läs själva:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article8099184.ab

Och nu sitter jag här på finfint humör. Första pressen av Crowes "Southern Harmony..." platta (fick idag från England - LJUV!) snurrar på spelaren, dricker en kopp käf och kollar runt på Ikeas hemsida efter nån bra hylla att förvara min begynnande vinyl kollektion i. Verkar finnas en del bra grejjer. Frågan är bara var fän man ska få plats med det hela. Handsken är kastad...

PS. Och som grädde på moset verkar det som om killen i De nya sura unga vuxna (ett surt ungt par i huset som fått axla manteln efter de första Sura unga vuxna som flyttade i våras) skavt upp ett märke i sidan på Snyggkillens bil med sin vrölstora amerikanska pickup. Clash of the idiots. Från depp till extas på bara en dag. Är detta himmelriket?

En doft av tragik

Var på ett programmöte igår där föredetta studenter skulle redogöra för vad man kan ta sig för efter avklarad examination. Oh. My. God. Vad som förmodligen hade arrangerats som ett "pep-rally" blev fan ett episkt "depp-rally".

Vad som hände var i princip att en snubbe berättade att han pluggat vidare inom neurovetenskap i två år och nu jobbade på en tre/fyra-årig doktorsavhandling, men skulle sedan förmodligen sluta forska eftersom han var less på det hela. Ointressant för mig eftersom jag inte kan ta mer studielån efter denna utbildning, samt det faktum att jag typ skiter helt i ämnet egentligen. De resterande två ex-studenterna visade sig jobba med saker helt orelaterade till sin utbildning och sa i princip att de hade fått sina jobb helt utan hjälp av sin fil kand. Faktum är att jag vet att de yrken de numera jobbade inom går att jobba med utan någon form av högskolestudier whatsoever. Ändå var dessa individer det typ mest "representabla" mitt program lyckats vaska fram av gamla studenter.

Sedan var båda även av den där extremt irriterande "drivna" sorten som konstant predikar att man ska "networka" och "lägga ut krokar" i alla situationer man råkar befinna sig i. Du vet - den alla hatar på en fest. "Morsar du på någon på stan? Fråga om han/hon kan erbjuda jobb! Använd dina vänner, även om du stöter bort dom på kuppen! Känner du någon som har ett företag? Ställ personen mot väggen med en jobbförfrågan! Är du på en fest och hör att någon har en jobböppning på sin arbetsplats? Erbjud lite rektal massage! Ser du en framgångsrik affärsman på stan? Kasta dig i lerpölen framför honom så han kan trampa på dig istället för att få fukt på sina nya skor!" Etc, etc... Ändå hade de inte lyckats få jobb relaterade till sina utbildningar. Trots att de varit redo att sälja stjärt samt sina släktingar till illegala ryska organhandlare.

Underbart. Härligt att veta att man pissar bort tre år av ansträngningar och studielån helt i onödan. Det är som att vara en raktigenom-VG-wizard inom typ Lasse Berghagenvetenskap. Efter att ha suttit och lyssnat på travestin i tre timmar kände jag för att knivhugga mig själv i hjärnan och sedan tanka i tre liter starksprit rakt in i cortex. Kom hem med en fullskalig deppression på halsen och insåg typ att jag förmodligen har större chans till en "karriär" om jag skulle ge mig på den dödsdömda musikbranchen igen eller typ samla annonsintäkter på de sju/åtta pers som läser denna blogg. Någon som kan föreslå nått annat? Mina enda önskemål är att jag inte vill jobba mer än åtta timmar per dag, inte bli sketen och inte behöva deala med kriminella eller psykon. Fundera på't. Har en njure i tip-top skick att erbjuda och ganska fasta skinkor.

Nä. Nu ska jag ner till skolan och lyssna på fyra timmars meningslösa föreläsningar. Hahaha. Fy fan va gött!

Öl, jord, aska och blod

Vaknade idag med en massiv huvudvärk. Förmodligen pga att mr. Semi-old-ass igår försökte vända på dygnet och var uppe till runt två istället för att gå och lägga sig vid elva som jag gjort de senaste veckorna. Ska kurera det hela med att gå upp på berget, vröla igenom femman i den friska novemberluften och senare ikväll åka iväg till Lidköping med Enzo, varsin rejäl systempåse i hand, för att fira Autos inträde i mogen ålder. Ska bli gött. Har inte festat på typ en månad så jag är taggad.

Känner att jag måste börja utforska Dr. Johns gedigna skivkatalog. Har kollat en del på Tremé (nya underbara TV serien från killen bakom mästerverket The Wire) och inser att jag förbisett New Orleans och den gode doktorn en aning i min musikaliska avnjutning. Det är voodoo, träsk, blues, bluegrass, country, jazz, krokodiler, krympta huvuden, trumpeter, grillad marulk och någon form av köttgryta. Slavar och fransoser. Weirdness och bourbon. Doktorn är med på Exile. Doktorn väser och kastar förbannelser. The night tripper... Gris gris...



Oooh... Måste... Ebay... Dr. John vinyl... Aaah...

Den andra december bär det iväg till Götet förresten. Ett bra band kommer till Sverige - Drive-By Truckers. Brewhouse, 300 riksdaler. The real shiazz - skitbra texter, bra låtar och bra lirare. Hillbillies med intellekt som inte behövde flytta till storstan för att få en identitet. Muscle Shoals, inte New York. Townes Van Zandt, inte Lou Reed. The Replacements, inte Talking Heads. "Nashville Skyline", inte "Highway 61 Revisited". Solbrillor på dagen, inte på natten. Inget nervöst och bajsnödigt konstskoletrams. Ingen generation-värdelös "bloggmusik" med smartgulliga namn som Ariel Pink's Haunted Graffitti och LCD Soundsystem. Nej, nej. The REAL shiazz. The bitch tits. Musik som står stadigt på två ben, tittar dig i ögonen och förmedlar. "The duality of the southern thing". Allvar OCH humor. Depp OCH extas. Ronnie OCH Neil. Som livet i allmänhet. Ingen jävla konstlad enkelspårig skit. Frigående, inte burlevande. Gå och se. Häng på. Låtom oss alla hålla hand. Och dricka öl.

Shonna utdelar gåshud:


Cooley utstrålar coolness:

Kajako makes a funny

Bjöd på lite lätt underhållning idag. Jag hade sovit dåligt under natten och vi hade en långdag i skolan så efter lunch försjönk jag i någon form av djup mental utmattning. Lektionen fortskred i detta skede i snigelfart pga två individer som alltid envisas med att räcka upp handen och mala på i evigheter, till synes av den enkla anledning att de älskar att höra sina egna röster. Det som framförs är i regel fullständigt hjärndöda utsagor eller frågor om sådant som typ i klartext står redovisat på tavlan/duken. Man kan, efter ett och ett halvt års erfarenhet, helt enkelt konstatera att dessa individer rör sig i gränslandet till retardation. Efter den tjugonde handuppräckningen med bifogad verbal väderspänning säger en klasspolare uppgivet till mig, "det är ju fan precis som om dom bara räcker upp handen och säger vad som råkar finnas i deras tankar för tillfället, det är ju inte ens relaterat till ämnet!". Han simulerar sedan lite diskret en handuppräckning och deklarerar improvisativt "jag vet inte, men jag tänker: 'kött'?". Han konstaterar även att klara paralleler kan dras till den "Anchorman" scen jag bifogat ett klipp med nedanför detta inlägg. Jag småler lite trött och återgår till min halvslummer. Cirka 30 minuter senare går vi igenom ett klassiskt exempel på en teori om uppmärksamhet som kallas typ "cocktail party theory" och handlar typ om hur det kommer sig att man kan urskilja typ om någon nämner ens namn i sorlet på t.ex. en cocktail fest. Då sträcker en av imbecillerna, en kort och extremt rotund individ med ett fruktansvärt segt sätt att prata, åter upp handen och säger: "Ööööööhhh... Hehe... Ehhh... Jag tänkte på att i cocktails kan man ha körsbär". Min käre klasskamrats humorisering av exakt detta scenario bubblar automatiskt upp i mitt psyke och överraskar mig, i mitt komatillstånd, till den milda grad att jag är på väg att avlossa ett vrålgarv rakt ut i klassrummet. Jag är på väg att fullständigt tappa fattningen av den humor som uppstår. Det blir dock inget vrölgarv. Men samtidigt blir det inte direkt bättre. Jag lyckas kväva skrattet precis när det kommit upp i halsen, men luften är ändå på väg ut så istället blir det typ ett helskumt, och relativt ljudligt, litet trumpetljud. Tuuuuuut. Kan säga att fokus i klassrummet gick raskt från imbecillen till undertecknad och en kort men intensiv tystnad uppstod. Oh, dear...

Där ja

Phew, vilken jävla resa! Jag hann, mot alla förväntningar, att jobba mig igenom den del av kursmaterialet jag hade planerat inför tentan. Tänkte att det skulle bli tight och att det skulle bli för lite repetition, men något skumt hände... Trots att jag bara hann repetera det massivt komplexa materialet fem gånger skedde någon form av alkemi och bitar trillade oförklarligt på plats. Det var som om det undermedvetna pluggade separat och helt plötsligt knackade på och lämnade över resultatet. Hot dang! Det hela höjde mig upp på någon form av expertnivå och jag fick börja ta emot samtal från rådfrågande klasspolare som kört fast i sörjan. Tentan började 14:15 i fredags. Kom på detta vid läggdags dagen innan. Balls. Trodde att den skulle vara på morgonen som brukligt, men nu blev det en förmiddag av väntan. Hatar't. Hursom, jag sket i att repetera det hela igen, trots att tid fanns. Ämnet är så förbannat livlöst att jag till sist fick torrhävningar av att bara röra vid mina anteckningar. Frontalloberna hotade med total nedstängning vid ytterligare repetition. De ville inte ta del av förnedringen längre. Stora delar av lillhjärnan (stammen och medulla, om jag ska vara specifik) hade redan packat ihop halvvägs genom Mackies bok och jag hade sedan dess förlitat mig på en gigantisk hjärnlunga och någon form av hydraulik för att hålla de grundläggande autonoma funktionerna igång tills tentan var avklarad. Anyhoo - jag flummade mest runt i lägenheten istället och packade väskor inför helgens aktiviteter. Rullade sedan ned järnlungan till högskolan och örfilade upp tentajäveln på ringa tre och en halv timma. Står planeterna rätt kan vi snacka V-to-da-G, men hursomhelst är G:t i bagen. Förjävla gött. Inte direkt en kurs jag skulle vilja tenta om. En av mina finska neuroprofessorer styrde raskt upp min "situation" efter tentan och efter tre adrenalinsprutor rakt in i hjärnbasen var andning och hjärtfunktioner igång igen och jag hoppade ur lungan och begav mig hemåt i kvällsrusket.

Helgen spenderades sedan med extrem nedvarvning i mormor och morfars sommarstuga i Blomberg. Har inte gjort mycket mer än klychiga relaxgrejjer som att läsa bok, njuta av tystnaden, käka enorma mängder tacos samt gå runt i det ljuva, kalla och fuktiga senhöst vädret. En kombo av grått, brunt, dis och förruttnelse. Som ur en Tim Burton film. Splendid.

Well, well. Nu har redan nästa kurs börjat och den kommer att ha föreläsningar varenda jävla dag i två veckor. För och eftermiddag. Vad hände med post-tenta jäset? Pressen, pressen...

La Camilla

Läste att Camilla Henemark numera är så nedkörd att hon gått med på att deltaga i Femmans lätt horribla "Celebrity Rehab" (som lades ner innan det hann realiseras, god bless). Jeez. Kan halvskamset erkänna att Army of Lovers "Massive Luxury Overdose" platta från 1991 var en av mina första fyra CDs. Hade precis fått en CD spelare och morsan beställde fyra plattor (för priset av en) från ett sånnt där kuponghäfte man fick med posten. Jag valde fyra plattor som jag tyckte såg coola ut. Army of Lovers pga. att en amazonkvinna i underkläder med massiva boobs figurerade på omslaget. Kan nog med stor säkerhet påstå att hon var den första kvinna som triggade igång mitt, då oskuldsfullt tolvåriga, psyke in på seriöst perverterat område. Början på en lång och underbar karriär. Hon var en blandning av porrestetik, religiös provokation och drogromantik. Klockrent. Sen att hon hade två irriterande bögbarder fladdrande runt omkring sig och att AoL gjorde extremt fånig musik, well, det fick man helt enkelt leva med. Kan konstateras att till och med bajsmusiken då var rejält mycket bättre än dagens motsvarighet:

Alla som är för...

Förslag:

Vad sägs om att införa uttrycket "the bitch tits" som slang för "the bee's knees" som från början är slang för "the business"? Tänk att du läppjar en iskall Stella Artois efter en lång dag av nått jobbigt - ryser till av välbehag, tittar på flaskan och utbrister: "Det här är fanemej the bitch tits!"

Redrum

All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy. All work and no play makes el Kajako a dull boy.

Fångat från övervakningskameror i casa Kajako/Enzo tidigare i morse. Efter att ha avslutat sista kapitlet av Mackie försvann Kajako spårlöst från sin arbetsplats. För att behålla en viss anonymitet har vi bytt Kajakos namn mot det snitsiga och fräsiga "Jack"...

"I looked and there before me was a pale horse! Its rider was named Death, and Hell was following close behind him..."

Faaasan... Det är med en hjärna pulserande av migränliknande överansträngning, halvöppna blodsprängda ögon, apliknande kroppshållning och visioner av helvetet jag stapplar in på sista kapitlet av Mackies fruktansvärda epos. Tre dagars mentala övergrepp. Att läsa fanskapet känns ungefär som att slåss mot en skitstorm. Man står där inne och vevar patetiskt medan förnedring, gräshoppor och reptiler viner runt omkring en och piskar ens hud. En mer träffande, men inte fullt lika färgstark, liknelse är att stå i en fors och med bara händerna försöka fånga all den fisk som kaotiskt leker förbi uppströms. Någon gång ibland lyckas man fånga en fet och slö jävel. En av de minst representativa av arten - bottenskrapet, den klumpigaste och simplaste. Trots att man inte direkt hjular av upphetsning kastar man fanskapet i hinken omedelbart eftersom man stått där i timmar utan att fånga ett skit... Exakt den känslan är det. Man lyckas utröna något primitivt fragment av Mackies högflygande teorier var tionde sida eller så och prentar frenetiskt ner skiten och försöker sedan binda ihop de sporadiska punkter man har till någon form av överskådlighet. Blir typ en streckgubbe och ett hjul, av vad som förmodligen är taket i Sixtinska kapellet i detalj. Cock. And balls. Pressar just nu studier mellan 07:00-22:30 varje dag. Känner att jag börjar dö lite inombords.

Fram med det, filosofjävel!

Är bara uppe ur studieträsket mörka sörja för att kippa efter luft. Fy fan. Läs aldrig filosofen J.L. Mackies böcker. Mannen led uppenbarligen av någon form av extrem kommunikativ inkompetens i kombo med en manisk kommunikativ inkontinens. Och förmodligen en enormt tråkig tillvaro. Att läsa en sida ur hans "Ethics - Inventing Right and Wrong" är som att riva en tegelvägg med sitt huvud - plågsamt, extremt långdraget och förmodligen skadligt för ditt neocortex. Sådan här litteratur borde klassas som brott mot mänskligheten. Ho hum, bara 200 sidor kvar. Ser mörkt ut det här...

Ok, seriöst... #2

Kan man åtminstone få ett halvår mellan vändorna!? Jeez... Vet inte riktigt vad tycker om det hela. Brukar ju vara en stor snöanhängare, men efter förra vinterns totala vansinne känns det som jag skulle behövt längre uppladdningsperiod.

Btw - nu studar jag faktiskt. Motsträvigt, men ändå.

Ok, seriöst...

What's up med de där håren runt mäns bröstvårtor? Vad fan är poängen? T.o.m. på mig som är välsignad med en annars hårfri bringa växer två kufiska tumble-weeds. Erkänner dock här och nu att de oftast inte blir långvariga. Fåfänga? Känns mer som rim och reson för bövelen! Nån jävla ordning får det vara. Miljontals år av evolution har reducerat nästan all mänsklig päls till obefintlighet men av någon anledning har bröstvårtefluffet fått hänga i. Varför? Hade våra råbarkade förfäder, som var rustade med en ordentligt stabil fysik för att klara både extrem kyla och värme, av någon anledning penishud på bröstvårtorna som behövde skylas av typ 9 läskiga krushår vardera? Är detta något slags internt skämt av en eventuell högre makt?

Som ni förstår har jag fortfarande inte börjat studa...

Cramping my own style

Nu har el Kajako möjligen sabbat sin egen winning streak. Min mörke medpassagerare i livet - Lättjan - har nu sett till att tentastudierna skjutits upp till ca en och en halv vecka innan tentan nästa fredag. Vi snackar tre hela böcker. Vi snackar etik och moralfilosofi. Det hela bådar inte gott. Visserligen bara en A kurs men ändå ett relativt tungrott ämne. I morgon är planen att kasta sig in i det hela och mosa på för glatta livet. Har varit i samma sits förr, men då med mindre mängd litteratur och föreläsningsslides att tillgå. Den här kursen har varit facking hard-core. Inga slides, bara ens egna kaotiska anteckningar. Hmmm. Blir nog lurigt att klara sig ur detta. Men floppar man finns ju alltid omtentor... Det är ju bara så jävla segt att släpa efter med skit. Varför kan jag aldrig börja i tid!?!? Jag säger som jag alltid säger - nästa kurs, då jävlar...

Förresten - kom att tänka på Fredrik Lindströms fyra år gamla SVT serie "Världens modernaste land" när jag läste den tidigare nämnda DN artikeln. I den serien så gör han vissa klockrena analyser av just många svenskars ängslighet över att uppfattas som just svenska och hur detta manifesteras på olika hysteriska sätt, som t.ex. behovet att vara "cutting-edge", icke-nostalgiska och överdrivet "globala" på det sätt som beskrivs i DN artikeln. Kollade runt lite online och såg att alla sju avsnitten av serien fortfarande seedas på The Pirate Bay. God hastighet också, hämtade hem rasket på en timme. Serien finns inte att köpa på DVD och den finns inte kvar på SVT Play så om ni inte har sett den, eller vill friska upp minnet - tanka hem med gott samvete och njuuut. Helt genialiskt ljuv serie. Tänkte bidra med nått klipp ifrån den för att illustrera detta men hittade inget på Tuben så håll till godo med en relaterad Lindström-analys från nått stand-up sammanhang:

Stiligt

Haha! Hade missat den här DN-artikeln (missar iofs allt som står i DN eftersom jag inte läser den av uppenbara skäl) som tydligen orsakat en våg av respons inom media och bloggosfären. Först en våg av humoriserande och hån följt av den numera standardiserade motreaktionen med skrik om "Väl Hårda Tonlägen" och "how daaare they!" etc [se Aftonskämtets kväkande mätta dödkött Virtanens motkrönika till krönikorna om SD valframgångar för tidsenligt exempel]. Hursomhelst, det må vara överspelat nu men jag måste ändå joina in i kören om det extremt humoristiska i denna artikel om ett ungt, "frächt" och framgångsrikt Stockholmspar och deras vindsvåning:

http://www.dn.se/bostad/vindsvaningar-har-blivit-ett-satt-att-leva-1.1185309

Den har närmast metafysiska kvaliteter när det gäller att definiera det bajsnödiga med Sverige idag. Storslaget!

Och om jag någonsin haft svårigheter med att förklara för folk vad min "smak" är så kan jag nu hänvisa till denna artikel och tillägga "tänk den exakt raka motsatsen".

Hittade också följande lysande spoof på ovan nämnda artikel:

http://www.svenskbladet.se/stockholm/index.php?alias=andrahandsetta_i_forort_har_blivit_ett_satt_att_leva.html

Den episka Graal!

Har på senare tid kännt mig lite som en musikalisk arkeolog. Jag har ju tidigare nämnt min stora dyrkan av Epic Soundtracks musik och har så sent som igår natt, efter "Predators" (som faktiskt inte var helt skit!), gjort vissa intressanta upptäckter gällande just denna.

Det började med att jag för några månader sedan upptäckte en "ny" låt av herr Soundtracks på en konsertinspelning som dök upp på torrent siten Dimeadozen. Det var första gången som snubben som spelade in konserten "cirkulerade" inspelningen bland fans sedan han gjorde den under Epics sista turné innan hans död 1997, och eftersom han själv (inspelningssnubben alltså) inte var något direkt inbitet fan frågade han om hjälp med att fastställa setlistan. Enter el Kajako. Har rätt god koll på Epics låtar eftersom hans totala katalog är begränsad till endast sex plattor (tre "riktiga", tre demo/raritetssamlingar) så döm om min förvåning när jag plötsligt snubblar på något jag aldrig tidigare hört. Lyckades få tag på Kevin Junior, killen som lirade med Epic i slutet, och han bekräftade att det var en helt ny låt vid namn "Fade Away" som Epic skrev i bilen under turnén men aldrig hann att spela in i studio eftersom han dog bara en månad senare. Coolt indeed. Lite som att hitta en helt ny Robert Johnson låt åratal efter hans död. Och låten var riktigt bra också, som grädde på moset...

Den andra upptäckten var en grymt bra live-tagning av låten "Farmer's Daughter" inspelad i Tyskland 1995. Fick efter en massa slumpmässigt snokande online tag på den som en del av en CD som följde med ett ex av tidiningen Bucket Full of Brains från 2000. Är inte omnämnd på någon av de tillgängliga Epic Soundtracks diskografierna, vilket är ytterst weird eftersom vissa är extremt detaljerade. Hursomhelst, coolt med ytterligare en "ny" Epic inspelning tänkte jag. Och inom loppet av typ några månader. Vad är oddsen liksom?

Och så, igår natt efter filmen, får jag ett "larm" från en av mina online bevakningstjänster om att en Epic CD just lagts ut på eBay. Får det titt som tätt och har typ redan alla plattorna så jag blir inte direkt överexalterad. Står att det är ett promo ex av "Good Things" plattan. Detta är en samling demos som lirades in av Epic och Kevin 1996 inför det som förmodligen skulle blivit Epics fjärde platta om han inte hade kolat. Dessa demos släpptes med hjälp av Epics brorsa Nikki Sudden 2005 som "Good Things" och är typ den enda Epic Soundtracks plattan som fortfarande finns i print. Eftersom promo plattor sällan är något annat än en budget förpackad variant av den officiella releasen så kände jag mig föga intresserad, men tryckte ändå på länken till auktionen. Vafan, man kanske får med nått kul infoblad/foto eller så, tänkte jag. På auktionssidan noterar jag till min förvåning tre saker, 1) det står att promon är från 1998, 2) den är utgiven på Howling Wuelf Records och 3) den innehåller fjorton låtar. Den officiella "Good Things" plattan släpptes, som sagt, 2005 på skivbolaget DBK Works och innehåller tolv låtar. Jag läser track-listan som säljaren har angett, lurar ut vilka av låtarna som inte är med på den officiella versionen och börjar få ett hum om vad det kan röra sig om... När jag korresponderade med Kevin Jr angående den tidigare nämnda "Fade Away"-låten nämnde han också att den inte var den enda osläppta låten från den sista perioden av Epics liv. När de lirade in demosarna som blev "Good Things" spelade de även låtarna "Unfaithful Arms" och "C'mon Daddy". Båda låtarna var från början tänkta att släppas på "Good Things" men av någon anledning droppade Nikki dom i sista sekunden. "C'mon Daddy" donerade Epic till Lemonheads som släppte den på en platta 1996. Kevin nämnde också att Nikki hade tagit sig friheten att mixa om demoinspelningarna strax inför "Good Things" släppet och hade därmed tydligen tagit bort en del bakgrundsarrangemang och annat som han inte gillade. Anyhow, jag Googlade snabbt "Howling Wuelf Records" och fick fram att det tydligen drivs av folk som också jobbar/jobbade på skivbolaget Bar/None, vilket var det bolag Epic låg på när han dog. De två "extra låtarna" på promon är "Unfaithful Arms" och "C'mon Daddy". Med en rejäl pulshöjning drar jag därmed slutsatsen att denna promo förmodligen är den orörda originalinspelningen som Epic och Kevin lämnade över till Bar/None 1996 då de ansökte om finansiering till inspelingen av den fjärde plattan. Det är väl kännt att bolaget refuserade materialet back in the day, men efter Epics död såg väl Howling Wuelf snubbarna på Bar/None en chans att göra pengar av det hela och tryckte upp en promo med inspelningarna och skickade runt i hopp om att få något större bolag intresserat. Inget händer och sju år senare fixar Nikki dealet med DBK Works. Needless to say så klippte jag CDn omedelbart för 170:- (inklusive frakt). Är det så som jag tror, och så som säljaren deklarerat, så har ytterligare två "nya" Epic Soundtracks låtar uppdagats! Fan, att man inte kan livnära sig på sånnt här...

Det som är lite extra ljuvt med dessa fynd är att chansen att de skulle fått en officiell release i framtiden är relativt liten. Nikki tog över och förvaltade Epics material och releaser efter Epics död men sedan Nikki själv dog 2006 så har båda brödernas "tillgångar" tillfallit deras föräldrar, vilka är typ i 80-års åldern, bor i ett litet engelskt samhälle och har inte en aning om hur musikbranchen funkar. Eftersom Nikki och Epic aldrig sålde direkt mycket plattor och var relativt okända så finns det heller inte någon direkt stor chans att ett etablerat skivbolag skulle få för sig att gå igenom besväret att lokalisera och gå igenom gamla mastertaper för en eventuell ny release. Särskilt inte i dagens läge då skivor inte säljer ett skit.

Det är gött att ha nördflyt ibland!

Hårvårdskollaps

Har idag lidit av enorm mental svaghet. En tynande, mjäkig och irriterande känsla. Otydlig härkomst, vilket bara gör det hela mer frustrerande. Började med att jag började känna mig lätt groggy under en promenad med Enzo i förmiddags. Trodde det berodde på hunger och viftade bort det hela. Fast forward till eftermiddag. Anländer i Lidköping för att jobba på det nya projektet med Tård och Auto. Först dock lite häng med Enzo och hennes polare Elaine. Går ur bilen och börjar genast irritera mig på den flygiga och fluffiga kvaliteten på mitt hår som fladdrar runt i vinden. Tvättade det igår och misstänker att höstvädret på nått sätt gör att den förbannade nytvättskänslan hänger i hur länge som helst. Sprött, torrt och elektriskt. Detta simpla störningsmoment sätter mig ytterligare ur balans på något sätt. Kommer upp till Elaine och känner att jag börjar få problem med det sociala. Kan inte förmå mig att sätta mig vid köksbordet direkt utan ställer mig och hänger vid diskbänken ett tag. När jag väl slår mig ner för konversation kommer orden ut grötiga och drypande av någon slags distanserad syrlighet. Vad i helvete är det som pågår, tänker jag och anstränger mig något jävulskt för att inte vara rakt ut otrevlig. Gör sorti och åker bort till Auto innan jag hinner åstakomma nått större klavertramp. Väl hos Auto slår jag mig ner i soffan och känner att kemikalierna gradvis börjar balanseras ut igen. Tård anländer och jag lyckas att halvgott presentera en idé jag filat på till ett av Autos riff. Känner mig därefter helt kreativt spenderad och som tur är styr Tård upp det hela med en briljant refräng till en av låtarna och Auto arrangerar och dokumenterar det hela. Allt som allt en hyfsad afton. Trots härdsmältan. Känner nu bara för att sjunka bort i natten med en fantasieggande film och en öl. Snokar runt febrilt online efter nått med substans och det hela slutar med att jag tankar hem Predators ("Rovdjuret 3"). Jeez...

Varning: lätt idioti

Ok, ok, trots att jag tycker att fota sina senaste meningslösa inköp och stoltsera med dom på sin blogg alá tonårs-modebloggare är gränsfall till retarded så kände min inre nörd sig bara tvungen efter att ha hämtat ut dagens utlandspaket. Ni får ursäkta. Men vafan, jag kände samma sak för blogging och mobiltelefoner back in the day och se på mig nu! Jag är som en levande uppvisning av horribel personlig degenerering...

Jaja, behold - den kompletta kollektionen av Marahs "Life is a Problem", till hälften signerad av Dave Bielanko himself:



Och för att späda på min idiot-stämpel (som om det behövs efter föregående inläggs lågnivåsmärke) kan jag rapportera att jag igår bjöd hem ytterligare ett orginal ex av "Exile on Main Street" på eBay. Detta trots att jag inte ens hunnit få det jag bjöd hem i förra veckan. Varför? Undrar kanske en frisk person. Jo, detta var UK/tysklandspressningen och har därmed lite annorlunda sound + att detta ex enligt försäljarens beskrivning ska vara nästan helt mint. Aha - självklart! Tänker ni. Livsviktiga grejjer indeed.

Fruktan och avsky i motionsspåret

Gjorde nått idag som jag alltid tänker göra med aldrig orkar med - jag var uppe på berget och sprang innan middag i det ljuva höstvädret. Vanligtvis brukar jag ju pga av den legendariska Lättjan inte komma i representabelt utegångsskick förrän runt tre-fyra på eftermiddagen, varpå jag gör eventuella smygningar ner på stan och först därefter min dagliga motionsrutin. Brukar bli nån gång mellan 17-00, vilket ibland kan vara lite halvfeset såhär vid de mörkare årstiderna. Visst, jag är en stor entusiast av nattpromenaden/elljusspringningen, men ibland är det ju gött med lite dagsljus också. Anyhoo - det bjöds som sagt på intensivt finväder med strålande sol, frisk kyla och brinnande lövverk alá kliché-höst-vykort. Extas, tänker ni. Javisst, fram tills "incidenten"...

Låt mig först delge en viss bakgrundinformation. I lördagskväll intog jag en stor mängd öl. Min toleransnivå efter sensommarens konstanta besök i Lättjan har gjort att jag numera nästan inte påverkas alls. Känner lite klassisk eufori osv men ingen större sjögång och Enzo fastslog att det enda som händer utåt sett är att rösten höjs några decibel. Nåväl, söndagen erbjöd knappt några bakfyllesymptom alls, bortsett ifrån en halvkass mage. Denna blev inte bättre av att jag tryckte i mig ett gäng vrölstarka tacos med extra starka feferonis [prova Willys "starka" sort - användes tydligen av Saddam Hussein på 80-talet för att hålla kurderna "i shack"] till middag. Under måndagen (dvs igår) fick jag sedan ett vansinnesryck och satte i mig nästan ett helt paket med Delicato dammsugare till eftermiddagskaffet. Don't ask. Jag är helt enkelt en sucker för just Delicatos dammsugare. Den torra marsipanen, den ljuva arraken, den förnämliga storleken. Klarar inte att ha dom i min närhet utan att konsumera dom omedelbart. Well, well. Detta försatte mitt matsmältningssystem i DEFCON 1 och jag fick bl.a. under kvällen abrupt avbryta en GTA session för ett akut toalettbesök. Det hela eskalerade uppenbarligen i smyg under natten för det klassiska förmiddagsbesöket på toan idag var bland det vedervärdigaste jag varit med om. Vi snackar pure kemi. Uppemot 95% ammoniak skulle jag gissa. "Produkten" bara materialiseras i toan, följt av en lätt brännande sensation. Vi är beyond "odör" här. Luktade typ spritpenna i badrummet. Skräckblandad fascination. Är detta möjligt? Kan detta vara bra? Hursomhelst...

Alla som har en viss erfarenhet av löpning känner till att det gör underverk för matsmältningen. Sätter fart på systemet. Ovana löpare kan t.o.m. bli akut skitnödiga under de första gångerna i spåret och få avbryta med skam och "försiktig gång" till lämplig facilitet. Mer rutinerade individer får i regel inte så extrema yttringar utan mest lite gaser. Finns inte en löpare jag känner som, om omständigheterna tillåter, ibland inte "avlägger en" efter en vansklig uppförsbacke. That's right - inte en. Försök aldrig smyga dig på en löpare som tror att han/hon är allena i skogen. Stort misstag.

Nu var denna dagen i spåret inte annorlunda än någon annan och efter första uppförsbacken inträffade "incidenten". Kan slå vad om att alla har varit med om den vid något tillfälle - i regel vid revolutionärt magtillstånd. En subtil tryckutjämning leder till att du akut får slå på bromsarna eftersom något uppenbarligen försöker kasta sig ut tillsammans med din "utjämning". The horror! Lyckades man clincha i tid? Hur känns det egentligen? Hur brukar det kännas? Etc, etc. Dessa frågor är extra luriga att besvara när man är mitt uppe i en rigorös löprunda eftersom man vanligtvis svettas som en gris och därmed blir aningen "glidig" mellan skinkorna. Hela min ljuva höstdagsupplevelse avslutades därmed omgående i ett virrvarr av fasa, skenande farhågor och denna typ av obehagliga grubblerier under resten av passet. Skit också. Kan dock rapportera att ingen skada var skedd och den globalt fruktade "Vuxenolyckan" med alla dess psykologiskt nedbrytande följder slapp upplevas.

Trevlig middag/kvällsmat!

Extrem techno-homosexualitet

Hade nyss en givande telefonkonversation med the Tård. Över fast lina. Indikation på att old-skool playaz är in da house. Vi håller oss fortfarande i marknätet. Digniteten av den typen av diskussion som förs av individer av våran kaliber är så tung att den inte bärs av ett fladdrigt mobilnät fullt av bullshit. Auto har t.o.m. fått installera en klassisk svart telefon av bakelit för att kunna avkunna sina blytunga visdomsord, samlade under decennierna tre och bestowed upon thee från andra våning av det massiva tegeltorn han bor i. Det är så vi rullar. Vi svarar inte ens om numret börjar på 07. Ser det som en ren förolämpning. Vill du nått så är det fast lina som gäller va. Beatch. SMS? Pffft. Har en portabel telegraf här som fungerar utmärkt, tack. Videosamtal? Vad sägs om att lämna din mammas källare nån gång ibland och verkligen träffa folk istället, tjocko! Kom inte hit och snacka iPhone med mej!!! Eh... Var var vi?

Jo, vi avhandlade min nya grannes traditionella fredagsuppvisning av episk retardation. Tillåt mig att förklara - varje fredag ca 15:00 styltar den lille snaggade snorvalpen exalterat upp genom trapphuset, smäller igen sin dörr, kränger av sig sitt fascist-gear och skyndar bort till datorn där han slänger på sin "hurra-det-är-fredag-låtom-oss-slappna-av-till-ljudet-av-pumpande-basreflex-idioti"-playlist. Jag svarar, på traditionellt vis, genom att högljutt utbrista i ett "yeeeeeeeeeee-haw" samt klappa i takt med med en intensitet lagom för att penetrera det tunna lager betong som skiljer våra oförenliga tillvaror. Han uppsnappar klappen, sänker lite för att lyssna, justerar sin rosa paljettbeprydda tanga-kalsong, rycker på axlarna, höjer återigen volymen och fortsätter med vafan det nu är man gör som lätt utvecklingsstörd ung man en fredagseftermiddag ackompanjerad av elektrifierad jungeltrumma. Fenomenet är ju knappast nytt men ändå slog jag och Tårdi fast att det förblir ett mysterium. Kanske måste man vara född med den genetiska defekt som dessa tappra unga män dagligen tvingas leva med för att fullt ut kunna förstå beteendet?

Diskussionen kom senare in på ett annat magnifikt fält - dvs just denna ädla blogg! The Tård tror att den även tåls att läsas utanför den cirkel av de fem personer som nu utgör dess publik. How about that. Känner hur storhetsvansinnet omedelbart kopplade ett hjärngrepp. Visioner av världsherravälde genom... eh... blogging! Of course! Yes! Sanningen är ju den att jag så sent som igår övervägde att på nått sätt göra den lite mer "tillgänglig". Mest på grund av två anledningar:

1. Ett gäng helt hjärndöda bloggar (som jag mest följer av fascination och för att kunna humorisera över tillsammans med da Enz) har en massa followers och till synes seriösa fans vilket gör mig en smula avis om jag ska vara ärlig.

2. Alla de idioter jag kontinuerligt spyr galla över och vill "klämma åt" på ett eller annat sätt får ju aldrig se själva gallan. De som känner till bloggen är ju folk som typ har ungefär samma nobla syn på tillvaron som en själv. Det skulle ju vara extremt humoristiskt om nån Joe Falukörv ifrån pöbeln skulle ta del av ens svammel och börja hytta med näven i kommentarfältet. "Näääähej, nu tror jag att..."

Det tåls ju helt klart att funderas på. Baksidan av myntet är väl om man skulle lyckas reta upp nån vansinnig Tidaholmsbo eller nått som man sedan kunde få på halsen IRL. Saken hör ju till den är jag i verkligheten är fysiskt vek och relativt konflikträdd (ordet "vesslig" dyker upp) så det skulle ju kunna urarta i en display av pinsam förödmjukelse, karaktärsdöd och extrema kroppsliga skador. Jag är mer av den beundransvärda sort som föredrar att utdela svada anonymt online utan risk för konsekvens. Hmmm... Men samtidigt - världsherravälde... Återkommer i frågan.

Dagens PM från Skövde-kontoret

Schenker Privatpaket är ett stort practical joke. Ett paket som skickades till mig 10:15 i måndags morse från Borås har fortfarande inte kommit till utlämningsstället. Har begeistrat följt paketet via deras online bevakningsservice och sett det 1) blivit inlämnat, 2) svävat i någon typ av oförklarlig Schenker-limbo i två dagar, 3) druckit kaffe på en sorteringscentral i ett helt dygn för att sedan 4) börjat trampa iväg bort mot Skövde på en av de där lömska små ihopfällbara campingcyklarna med extremt små hjul, beräknad ankomst någon gång idag. Avi till mig förmodligen i morgon. Wow. En arbetsvecka för att frakta ett inrikespaket 11,32 mil. Ett jobb inom Schenker transport kanske vore nått för mig...

Lyssnade på Paul Westerbergs senaste mystiska fullängdare under min promenad igår kväll. Den heter 49:00 och består av en 43:55 minuter lång mp3 (tyvärr, horribel kvalitet) som var tillgänglig från Amazon under några dagar 2008 innan den togs bort av upphovsrättsliga skäl. PW lirar på ett ställe lite snuttar av några favoritcovers och hade väl inte tänkt på att cleara dessa innan han släppte "plattan". Synd det, eftersom den är det mest artistiskt inspirerade han släppt sedan "Stereo"/"Mono" vevan för typ tio år sedan. Finns ett gäng riktiga guldkorn på den. PW kan nuförtiden ibland jobba upp ett rock & roll sväng som är uppe och nosar på Faces-era-Ron Wood-knäböjsgitarr. Omöjligt att lyssna på utan att fyra av ett knippe av Keefs patenterade ninja-moves.

Förresten - ytterligare en källa till stor humor är dagens artikel i Aftonblaffan som uppdagar ett cred-krig mellan TV4s Idol och SVTs Melodifestivalen. Känns lite som om Lady GoGo och Madonna skulle tjafsa över vem som är den största "konstnären". Hehe. Vilken jävla tid vi lever i...

Bjöd förövrigt hem Rosehips plattan i natt. Dock för det mer ansenliga priset av 130:-, inklusive frakt. Nått smutsigt djur hade hunnit lägga ett maxbud på 13 buckaroos.

Fan, nu måste jag göra nått att käka... Laga mat = stor tristess.

Klipplista, lättja och icke-pörr!

Dayum, vad jag har fyndat på senare tid! Har riggat upp ett gäng bevakningstjänster som kollar eBay och Tradera åt mig och skickar mail om det dyker upp nått jag har angett mig vara intresserad av. Har redan lokaliserat ett gäng grejjer jag letat efter länge:

- The Last Bandits - "The Last Bandits in the World" LPn. Ett projekt med Nikki Sudden från mitten av 80-talet. Plattan (och några singlar) släpptes endast på Irland och har aldrig återutgivits. Trevligt om man gillar tidiga Jacobites samt Suddens solomaterial ca "Texas" / "Dead Men Tell No Tales".

- "Exile on Main Street", den amerikanska orginalpressningen. Klippte ett VG+ (enl. säljaren) ex på eBay igår för ringa $14.99. Hoppas att det inte är för skabbigt.

- Ytterligare ett par ljuva Levi's jeans. Samlar på mig varje ex jag hittar i min storlek av en viss vintage utsvängd hippiefierad modell som numera inte tillverkas längre. Inåtsvängda byxor skrämmer mig. Har det på mina träningskläder och jag känner mig som en obekväm Robin Hood-i-trikå/A-ha medlem när jag är ute i spåret. Kycklingben och stora fötter. Hjälp! Och eftersom det är typ allt som bjuds i affärerna nuförtiden så har man ju fått bli lite privatspanare. Hursom - den där modellen jag samlar på är tydligen ganska populär och har blivit en riktig raritet. På eBay får man vara beredd att hosta upp närmare tusenlappen för ett par hyffsade begagnade. Tur då att folk i Sverige inte verkar snappat upp detta - plockade häromdagen upp ett ljuvt par på Tradera för 200:- inklusive frakt!

- "Soul Veronique in Parchment" CDn med Rosehips. Ultra-rare platta med Kevin Juniors (Epic Soundtracks/Chamber Strings) gamla band. Auktionen avslutas i natt och jag kommer definitivt att lägga beslag på denna potentiella juvel. Förmodligen för en skamligt liten summa också.

Sedan har jag ju även gjort vissa andra fina inköp utanför ovan nämnda auktionssiter:

- Fortsatte min Hunter S. Thompson frossa med beställning av "Hell's Angels", "The Great Shark Hunt" och Criterion 2-DVD utgåvan av "Fear and Loathing in Las Vegas" filmen. Mannen är ju ett litterärt geni kan ju bara konstateras.

- "Before the Frost... Until the Freeze" 2-LPn med Crowes. Kunde inte motstå eftersom LPn innehåller allt materialet samt har en helt annan låtordning. Plus att man får det ljuva omslaget i korrekt storlek!

- CD versionen samt den svarta LP versionen av senaste Marah plattan. Trots att jag redan har den på kassett, limiterad röd LP samt mp3. Ibland tar min extrema nördighet över och får mig att göra bizarra och ibland potentiellt farliga saker. När Marah deklarerade att några få CD ex kommer att släppas och att man kunde köpa dom rabatterat tillsammans med LPn för $20 samt få det hela signerat så flippade vansinnes mätaren i bott och en beställning var insmiskad inom loppet av 30 minuter. Look away, I'm hideous...

- Den självbetitlade Howlin Rain plattan. Klippte ju "Magnificent Fiend" plattan på vinyl härom veckan och blev väldans impad.

Blir mycket att se fram emot och njuta av framöver! Måste säga att jag avnjuter hösten i fulla drag. Den där lättjan som infann sig under sommaren har fortfarande inte klingat av och njutning står högt på dagordningen. Har bara lektioner två dagar i veckan och resten av tiden spenderas genom kvalitativt lägenhetshäng, ljuva motionsexkursioner ut i det friska höstvädret, sporadiskt polarkväm, jobbande på det nya musikprojektet samt nattligt intag av en och en annan öl ackompanjerat av GTA-lir eller filmtitt. Känns som om jag ryckt mig upp ur den där sensommarsvackan, som slog i botten iom riksdagsvalet, och jag nu befinner mig på ett extremt bra ställe! Huzzah!

Förresten - måste Aftonböget alltid idiotrubricera allt så förbannat överdrivet!? Står det att det publicerats nakenbilder på Courtney Love vill jag fan inte se underklädes-shots! Hon är liksom inte klassiskt "vacker" på det sättet. Tjackhorelooken som hon kultiverat de senaste 20-30 åren gör sig mer i balls-out pörr liksom. Just sayin'...

Ånkel kårv stånkar på

Jeez, den där tentan höll verkligen på att ta kål på mig! Inte så mycket upptakten med studier osv, där bjöds mest på slarv och undvikande manövrar från min sida. Ville inte släppa sommarmentaliteten förrän den sista veckan innan. Sammanlagt 2,1 dag genomgång av slides, 5 sidor lästa ur kurslitteraturen innan jag sköt den ifrån mig i en torrhävning (de gamla akademiker-ungkarlarna och nuckorna som ägnar sina liv åt att författa volymer om ett psykologiskt nisch-område har i regel ett språkbruk som reflekterar deras sex-appeal) samt 2 dagars genomgång av antackningarna (hann bara 4 repetitioner - de tog 7-8 timmar att läsa igenom varje gång!). Lite slappare än vanligt, men vafan, det är ju en neurotenta, tänkte jag. Mest kryss-frågor för att underlätta rättningen för finnarna som i regel har hand om neurokurserna. Döm om min förvåning när jag under tentans första minuter bläddrar igenom frågorna och inser att samtliga är hyffsat djuploadande definitionsfrågor. Crap. Hade sovit skitdåligt natten innan och var ju inställd på autopilot och simplicitet. Nu blev den en hel lördagsförmiddag av intensiv hjärnaktivitet och enormt ordbajsande. Hjärnan smärtade seriöst när det hela var över och krävde totalkurering genom omedelbart soffliggande GTA-lir med ölintag resten av dagen/aftonen. Huuu. Vilken grej.

Enzo di farlenz och hennes syster lyckades även subtilt irritera upp mig senare under kvällen genom att marinera min sida av sängen med öl samt sätta käppar i hjulet för min uppesittarkväll. Jag kultiverade surt beteende hela söndagen, ända fram tills måndagsmorgon då jag inte mäktade mä't längre. Jag är dålig på att sura. Måste koncentrera mig på't för att det ska lyckas behålla någon slags kontinuitet och gnista. Enzo däremot är vrölbra på't. Eller var det iaf när vi träffades. Jag har väl brytit ner det hela allt eftersom. Hon kunde hursomhelst lätt gå runt och hytta med näven och mumla i en vecka eller så. Hon trivdes i det. Bodde i en liten bubbla av lupen attityd och svavelosande ögonrullningar. Det hela har alltid fascinerat mig, eftersom jag blir uttråkad av att vara sur efter typ 5 minuter och måste påminna mig själv att det i regel inte är en socialt accepterad tid att hinna begrava en meningslös konflikt på. Så jag håller't i liv i fem minuter till, och undrar sedan om det inte börjar bli dags att käka eller nått...

Nu flörtar MP med grisarna i toppen. Det är Eriksson. Jag vet det. Den lille ludne gnagaren vred sig och svettades ymnigt i Monas koppel under TV-utfrågningen på valnatten. Wetterstrand gjorde ett starkt, och förmodligen helt ärligt, intryck med ett uttalat förakt över valutgången. Men ibland flackade hennes blick ängsligt åt höger där den grånade vesslan redan sakta hade börjat backa ut ur TV studion, från de röd-gröna, med ett krampaktigt leende spänt över sitt krulliga anlete, sina små klobeprydda händer engagerade i någon form av nervöst tumrullande strax under hakan. Ohly (fly förbannad): "Det är högervindarna, som eldats på under alliansens fyra år vid makten, som har lett till att SD kommit in i Riksdagen! Fy faaan!", Eriksson (vessligt): "Aaah... Hehe... Nja... Hehe... Jag... Eh... Hehe... Vet nog inte om jag skulle vilja säga något... He... Om några högervindar... Hoho... Jag... Vet... Inte... Om... Hehe... Jag måste nog..." Väl utanför TV-huset slinker han snabbt upp bakom ratten på sin hybrid-bil, slår av etanolen och bränner desperat iväg mot Moderaternas svinstia i ett moln av avgaser och livrädd självbevarelsedrift. Grönt och blått har väl, så vitt jag känner till det, alltid blivit någon form av brunt...

Jag vägrar gå till sängs...

...innan jag hunnit tipsa eder om följande två ljuva klipp som det där tidigare nämnda mystiska geniet precis tankade upp på tuben - dr. Hunter S. Thompson intervjuar Keith Richards hemma hos sig själv på Owl Farm i Woody Creek, Colorado 1993. Två legender, två män med extremt kryptiskt tal, två vansinniga missbrukare av typ allt! Introt i hotellet är ju klassisk Gonzo...