Sjuttiotalar'n jular vidare

Behold - jag hittade till sist en gran!

Aningen hög. Aningen bred. Men dock med hyffsat klassisk granform. Vi gillar'n. Dock kommer det vara enormt meckigt att få tillgång till den större delen av CD-sektionen av plattsamlingen, men eftersom CD-spelaren ändå är kaputt och vinylsektionen förvaras på annat håll så antar jag att jag överlever...

Har ju annars segat lite med uppdateringarna här i veckan. Mest av den enkla anledning att jag inte kännt för att skriva något. Alla dessa dagliga rapporter funkade ju mer som terapi i våras och fram tills dess att ex-arbetet var godkänt, efter det har det gradvis blivit lite av en drag... Känner att det mest blir en massa pliktskydligt trams när man inte har något som antastar ens psyke. Inte särskilt kreativt. Livet är helt enkelt för ljuvt just nu. Blir knappt ens störd av folk och fä. Hmmm. Oroväckande...

Kollade förövrigt på 70-talsavsnittet av "Historieätarna" häromdagen och fick något av en aha-upplevelse. Insåg att jag förmodligen är extremt präglad av detta årtionde. Inte så mycket på grund av att jag spenderade första halvåret av mitt liv under dess flämtande sista andetag, utan mer på grund av att mina föräldrar "cementerade" sina vuxna identiteter då och förmodligen förde med sig smak, vissa värderingar, samt beteenden under min resterande uppväxt.

Jag höjde liksom knappt på ögonbrynen under programmets gång. Frysta snabbportioner för att spara tid genom att slippa laga käk? Check. En far som rökte inomhus? Check. Hållbarhet och sparsmakat konsumerande? Check. Uppväxt med "pedagogiska" barnböcker med tecknade nakna människor som har sex? Check. Kalla den måltid man käkar mitt på dagen för middag (well, "mid-facking-dag", doh)? Check. Misstro till överheten? Check. Synen på restaurangbesök och utlandsresor som "onödiga utgifter"? Check (har dock som sagt börjat backa lite här...). Uppväxt med pick-nickande på mindre exotiska platser, typ vägrenen på bilsemester? Check. Fäbless för maträtter typ Flygande Jakob? Check. Lägg sedan till min självklara skepsis till allt högerrelaterat (kultiverad helt på egen hand kan tilläggas), min extrema fascination av olika slags 70-tals musik, lätta olustvibbar gentemot "ljust och frächt"-stuket, samt en förkärlek till en viss typ av vintage-jeans inspirerade av denna fabulöst hippiefierade era. Känns som en hel del aspekter av ens identitet har fått en möjlig förklaring...

På tal om ytterligare TV - jag spanade även in en SVT-dokumentär som fullständigt golvade mig häromdagen - "Kvinnan i skogen". Rekommenderas skarpt. Fascinerande och gripande. Finns att se här.

Well, well, nu är alla julklappar införskaffade och hyffsat packeterade, färsk snö har pudrat omgivningarna, jag och Enz ligger i fas med SVTs ljuva julkalender, kroppen är slimmad och trimmad inför allt kommande julkäk (76,1 kg i morse!), domänerna städade, julplaylistan finslipad och packningen är nästan klar... I morgon bär det iväg mot Skaraborg för njutning med släkt och vänner i dagarna tre. God jul beyotches!

Missfoster och överraskningar

Fan vad svårt det ska vara att lokalisera en vettig julgran. För att inte tala om en julgransmatta. Spenderade timmar av denna dag flängandes på stan och det enda jag hittade var en acceptabel jutematta. Fanskapet var fyrkantig och hade röda hjärtan stämplade runt kanterna. En gran är rund, och vafan har hjärtan med jul att göra? Kärlek på jul? Humbug, I say! Håll den skiten till Alla lavemangpåsars dag. Hursom - efter att ha granskat flertalet ljusröda mattstyggelser i filt gav jag upp och införskaffade ovan nämnda exemplar.

Och någon gran blev det inte. Verkar som om de lokala odlingarna drabbats av någon form av mutation i år; antingen sitter grenarna för glest, eller så är det glest i toppen och ett buskage nertill, eller så är de långsmala som enar. Såg ut som en botanisk freakshow på de olika säljställena. De skulle dock få nytt sortiment kontinuerligt, så jag får väl återkomma senare i veckan...

Fick förresten Ronnie Woods "I Feel Like Playing" igår. Lyssnade lite i sängkammarmörkret igår kväll samt i förmiddags och måste säga att jag är imponerad. Hade föga förväntningar men den gamle legendaren har faktiskt lyckats lira in en platta som förmodligen är det mest spännande någon Stone har presterat sedan Keefs "Losing My Touch" på "Forty Licks"-samlingen från 2002. En skön spännvidd med diverse rockers, lite reggae, en gnutta blues och några värmande softare. Låtsnickeri över all förväntan samt en lagom sloppy leverans. Rekommenderas.

Här följer förövrigt en låt som Woody smög ut tidigare i år. Den vämjeliga aspekten är att den släpptes som soundtrack till TV-kalkonen "CSI Miami" samt att Stereophonics-muppen Kelly Jones figurerar på sång. Den underbara aspekten är det ljuva Faces-stuket samt att Mick Taylor(!) lirar lead-gura. Borde släppts mer "propert" if ya ask me. Och med Roddan på sång. Peace out.

Bakfylleblödighet?

Sitter här och smuttar på en kopp te i efterdyningarna av ett stycke migrän. Vi snackar ljusfenomen och the works. Trodde att jag hade spöat den med dagens löppass, men sedan kom "efterhuvudvärken" med bifogad groggyness. Störande shit. Det enda som hjälper är egentligen att gå och lägga sig. Brukar som tur är inte få fanskapet särskilt ofta, och misstänker att denna episod triggades av helgens lättja. Fick nämligen en släng under festen i lördags när jag hade gett mig i kast med allt julgodis, men eftersom jag samtidigt var lätt packad så störde det inte nämnvärt. Då var det förmodligen sockerchocken, och idag var det förmodligen sockerabstinens nu när jag återvänt till normalt leverne igen. Tvära kast med blodsocker och relaterade signalsubstanser är uppenbarligen inget som hjärnan är ett fan av...

Misstänker förövrigt att jag lider av en gnutta bakfylleblues. Lyssnade på ett briljant P1-program under frukosten i förmiddags och blev nästan lite choked-up. Handlade om en kvinna som aldrig hade velat ha barn men råkade bli gravid av misstag, varpå hon berättade om hela den process hon gick igenom som ett resultat av detta. Låter väl inte makalöst fascinerande såhär i text, men den slog verkligen homerun hos undertecknad. Förmodligen för att jag kan sympatisera med många av tankarna samt har en viss erfarenhet gällande denna typ av händelser. Finns en hel del douchenozzles inom mödravården kan konstateras. Anyhoo - det hela finns att lyssna på här för den som är intresserad.

Något som även fick mitt labila ass aningen ur balans var avnjutningen av Stones "One More Shot Live" pay-per-view spelning från i lördags. Gubbarna levererade nämligen storstilat, verkade vara på ett strålande humör och under magiska höjdpunkter som en lågmält vacker "Wild Horses" dedikerad till offren i skolmassakern i Connecticut och deras anhöriga, eller nytändningen av "You Can't Always Get What You Want" komplett med körer och ett utomordentligt lir, så känns det närmast plågsamt att detta kan vara den sista spelningen som stenarna gör tillsammans. Tror dock inte detta innerst inne, men bara möjligheten känns trist. Vad är världen utan världens bästa rock & roll-band liksom?

Angående gästerna så var väl mina prognoser sisådär. Lady BuBä levererade faktiskt hyffsat sångmässigt, men detta överskuggades tyvärr av hennes nervöst uppmärksamhetspockande scennärvaro. The Black Keys kändes rätt överflödiga ärligt talat. Det rullades in ett extra trumset och en cover på Bo Diddleys "Who Do You Love?" avfyrades, men det kändes som att Stones skulle klarat detta bättre på egen hand eftersom Nycklarna mest flöt in i ett bakgrundssammelsurium. Brucan då? Jo, han dök upp för en sväng genom "Tumbling Dice" och mycket riktigt - bossen funkade inte riktigt i denna kontext. Han klarade dock själva "svänget" rätt bra, men när det kom till sången så blev det tvärnit. Det skulle förmodligen funkat om han försökt applicera sitt forna Orbison-aktiga croon, men istället körde han sitt predikar-hes-rasp, vilket inte funkade i denna tonart och därmed ledde till totalt röstbortfall. Oh well.

Annars var konserten som sagt ljuv. Mick Taylor fick glänsa under "Midnight Rambler" (var dock inte lika på hugget som under den andra London-spelningen) och Keef verkar nu ha vaknat till från sin sjuåriga gitarrsvacka och lirar som han bör. Det blir lite mindre "Keef-dansande" på scen, istället ligger fokus till 100% på liret. Påminner lite om 70-talsleveransen. Woody verkar även ha legat i träningsläger och levererar stundtals det bästa guraspel han presterat sedan han tvingades plugga Mick Taylor-licks när han joinade inför "Tour of the Americas" 1975. Jagger och Watts levererar högklassigt som vanligt. Jagger kanske till och med strået vassare när det kommer till sången - blir liksom mer "sång" istället för de senare årens stötiga "flåsande". Dock märker man att han börjar chilla lite när det kommer till scenakrobatiken. Gubben är ju trots allt snart 70.

Något som jag uppfattade som mindre lyckad var själva ljudmixen. Gitarrerna tenderade att reduceras till bakgrundsljud under stora delar av konserten, särskilt under de första tre låtarna. Skumt att den typen av amatörmässighet existerar på denna nivå. Förhoppningsvis fixas detta till hemvideo-releasen.

En ytterligare ljudfadäs, dock av aningen mer humoristisk karaktär, kunde noteras under framförandet av disco-klassikern "Miss You". Det verkar som att en till höres gravt utvecklingsstörd individ lyckades placera sig själv jämte någon av de mikrofoner som placerats ut för att fånga upp publikresponsen, varpå människan levererar en hysteriskt tondöv medsång. Total awesomeness.

Anyhoo, en liten fågel viskade i mitt öra att hela härligheten finns tillgänglig i hyffsat fabulös kvalitet här. Duger alldeles utmärkt i väntan på en officiell Blu-Ray/DVD release. God afton.

Julesvulst

Tillbaka från moffhelgen. Jepp, det har intagits mat och dryck så det stått härliga till. Smygstartade lite med vin i fredgaskväll när vi anlänt till Enz päron i Götene, sedan ett episkt julbord, åtskilliga pilos, samt oheliga mängder julgodis hos Tord på lördagen. Fortsatte idag med en massiv köttbullar-och-potatis-middag hos Enz föräldrar, en hel del hemgjord glass på det, samt lite glögg och marsipangodis som grädde på moset. Dangballs, jag kan verkligen konsten att seriöst utmana min nyfunna semideffade fysik. Kollade vågen förut och noterade en ökning med två kilo på ett dygn. Hehe. Awesomeness. Känner dock att jag vant mig någorlunda vid fläskbekämparlevernet så jag kommer nog att chilla som förut resten av veckan.

Annars var fredagen ljuv med ett seriöst kämpigt löppass, packning, besök i kusin Matrix nya exklusiva domäner högt över taken i good ol' Skövde där det serverades god mat och tjötades högt och lågt. Lördagen bjussade på träning, powergång, softande framför braskamin, samt marsipangodistillverkning hos Enz mor och far, men efter en serie misslyckade spritsmaksättningsexperiment retirerade jag till horisontalläge i vardagsrumssoffan. Kvällens julfestlighet hos Tord var angenäm, med det ovan nämnda episka julbordet, ett gött buzz, presenter, och häng med värden, Auto, Luna, Tiny T, Vicious V och die Enzführer. Blev nattbuss tillbaka till Götene där natten åter spenderades hos Enz föräldrar.

Idag segade jag mig upp runt elva i ett oförskämt bra tillstånd. Knappt några symptom som påminde om gårdagens excesser. Möjligen bortsett från en abnorm mättnadskänsla. Efter diverse ätande, tränande och kraftgångande styrde vi kosan tillbaka till U-port. Enz har spenderat kvällen med att julpynta lägenheten hej vilt (hon har till och med grävt fram de värsta lågstadie-slöjds-pyssel-styggelserna till min enorma fasa) och jag har online-shoppat en ansenlig mängd julklappar samt tankat hem den där Stones-konserten som livesändes igår. Har dock inte hunnit kolla ännu, så än kan jag inte kommentera det hela.

Förresten - åkte på tull för "Charlie Is My Darling"-boxen ändå. Fick en faktura från AIDS-ansiktena på UPS i fredags där diverse momser och avgifter figurerade. Varför inte nämna detta redan när man får varan istället för att vagga in en i ett falskt skimmer av trygghet för att sedan chockfista en flera veckor senare? Bitches... Men, men, det blev ju som sagt ändå typ två-trehundra spänn billigare än om jag skulle köpt boxen i sverige så det är ju inte helt katastrof.

Han kallades Hovmästarn, men hette Gert

Denna dag var väl inget extra direkt. Upp vid niotiden, långfrukost, städ + tvätt, någon form av räksallad till middag, slösurfning, träning, kraftig walk i vansinnig kyla, kvällsmat framför senaste "American Horror Story Asylum" och slutligen tjänstgöring som gräddnings- och julmusiksansvarig vid Enz årliga pepparkaksbak.

Käkade vare sig deg eller kakor by the way. Väldigt okaraktäristiskt. Fläskbekämpningen är orubblig - vågen visade 77,5 i morse. Visserligen var det ju morgonvikt (vilken inte är direkt representativ) och så hade jag endast på mig ett par boxers så man kan ju inte ärligt säga att jag nu tappat 6,4 kg (vägde ju 83,9 i kvällsvikt med mysutstyrsel på innan operation flabbreduktion inleddes för tre veckor och två dagar sedan), men det känns ju ändå förträffligt att åtminstonde temporärt vara nere och sniffa lite i målområdet. Men nu är det ju knappt två dagar kvar så vi får väl se vart det landar. Mmmm, öööööl...

Funderar lite på uppesittarkväll i afton. En kanna te och någon ljuv film kanske... Kommer ju bli en klassisk flänghelg. Först till Skövde på fredag där Enz ska gästjobba och jag kolla in min kusins nya place, sedan till Enz päron i Götene, sedan julmys med käk och alkohol hos Lord of the Tords på vischan utanför Lidköping på lördag, sedan Götene igen, och till sist tillbaka till U-port på söndag eftermiddag. Ljuvt, men som sagt - kan behövas lite batteriladdningschillax. Det är mycket nu... *host*

Ska ju sändas en live pay-per-view med Stones på lördag förresten. Kan garantera att den kommer att befinna sig rippad på min hårddisk på söndag kväll. Gäster ska tydligen vara Brucan, Lady BlaBla och The Black Keys. Ladyn är väl väntad eftersom Mick alltid ska envisas med att plocka in den rövhatt som för tillfället doftar mest lök, The Black Keys är ju även inte helt oväntade eftersom de representerar nått creddigt i hyffsat samma stuk som stenarna, men Brucan är ju lite av ett utropstecken. Eller kanske ett frågetecken.

Ladyn kommer ju givetvis att vrölfloppa oavsett låtval, Keys kan möjligen funka riktigt bra om de är tillräckligt kompatibla (dvs. inte som Jack White på "Shine a Light"), men Bruce... Bruce i all ära, men jag tror att han är för stel för att göra ett bra sit-in med dom här gubbarna. Han funkar liksom bäst under extremt kontrollerade arrangemang, vilket ju är lite av motsatsen till det Stones har ägnat sig åt de senaste fyrtiofyra åren. Möjligen om de kör någon tidig poplåt eller soul-cover. Men det känns ju å andra sidan inte så himla kul. Well, well, det ska bli intressant att se hursomhelst...

Peace ut och god helg.

Bilbesudlad, avsnitt 742

På tok för tidig uppgång idag, frukost och sedan in till Borås för att fixa bromsbeläggen på bilen. Magnifik tripp med Roddans tidstypiskt pastorala "Never a Dull Moment" i stereon. Lämnade in bilen på verkstaden och blev räddad från timmar av vänthörnetristess av den noble Auto, som efter ett samtal från undertecknad släppte den delikata ägg och lingongrova-macka han var på väg att inmundiga, skrapade fram bilen och vrölade genom stan för att skopa upp mig ur mitt fatt-kaffe-och-för-gamla-kvällstidningar-helvete. Underbart.

Blev några timmars chillax hemma hos das Auto och sedan en lunch på stan. Under denna tid får jag ett samtal från verkstan - de konstaterar att bromsskivorna är för slitna och rostiga för att sätta nya belägg på, och rekommenderar därmed byte av dessa as well. Jag avlossar en extremt explicit svordomsramsa mentalt och godkänner sedan sammanbitet operationen. Hämtar ut bilen till tonerna av fyratusentvåhundra spänn. Nu är vi alltså uppe i cirka trettontusen i bilreparationer på en månad. Awesomeness. Vågar inte ens fundera på vad det skulle blivit om vi gjort det sista ingreppet på en Beemerverkstad...

Rattade sedan hem och spenderade eftermiddagen med tedrickning, slösurf, lite vidare Chuck Berry-dyrkan, ett träningspass, samt en löprunda till tonerna av Stones "Some Girls - Live in Texas '78". Punk-Stones. Ytterst passande i löpspåret. Kvällsmat på det framför ett halvt avsnitt av den där nya SVT-talkshowen med Niklas Strömstedt. Det råkade gå i repris och Plura var gäst. Mauro dök även upp och personlighetsbriljerade. Strömstedt var ungefär lika bra programledare som artist. Ahem.

Nu dök Enzkraut upp och det ser ut att vankas ett avsnitt av TV3s "Stalker". Häjj.

En hel lök, 5 kg fläsk och tre dl rättfärdigande

Jeez, vad kan sägas om denna dag? Har väl mest flummat runt online och läst in mig på grejjer relaterat till lampbyte och reservdelar till våran till synes überavancerade bil, hur man gör marsipangrisar, samt vilken typ av alkoholhaltig dryck som är "lindrigast" om man bekämpar fläsk. Rödvin och ren sprit typ whiskey/cognac var der Schnitzel, medan pilo, söta viner, cider, alkoläsk och söta drinkar skulle undvikas till varje pris. Logiskt. Synd bara att bira är så förbannat ljuvt...

Har förresten noterat att fläskbekämpningens resulterande ökning i byxkomfort nu har planat ut. Tycker mig till och med ha noterat en negativ trend under de senaste dagarna, trots några ytterligare hekton i viktnedgång. Funderar på om den ökade träningsintensiteten har lett till större lårmuskler. I sådana fall blir det väl inte mycket mer komfortabelt i brallan, förutsatt att man inte kultiverar ett tungt heroinmissbruk, anorexia, eller någon annan typ av ohälsosamt muskel- och fettnedbrytande livsstil. Kan inte påstå att jag är överdrivet sugen på något alternativ...

Vad jag däremot är sugen på är en klase biror. Folk som hävdar att man kan ha lika roligt utan alkohol har uppenbarligen fel. Jag lever ju i en (för mig) existentiell drömtillvaro och trots detta kan jag konstatera att de tre senaste veckorna utan alkohol har varit åtminstone 20% tråkigare än tidigare. Känns som att den kommande helgens julfest hos Tord kan tänkas bli ett välkommet avbrott på all snustorr renlevnad. Sedan är det ju faktiskt lite av en levnadsmässig skymf att banta sig igenom julen med alla dess unika och underbara delikatesser...

Well, well, rättfärdningar åsidan - jag har annars haft semilånga telefonsamtal med både min farfar och Mahatma under dagen, samt tränat, powergångat, lyssnat på Chuck Berry, kollat på GW och "The T.A.M.I. Show" DVDn. Den sistnämnda innehöll som väntat en hel del 50-60-tals doftande ost, med undantag från Marvin Gaye, James Brown och till viss del The Supremes och Stones. Kan liksom inte riktigt att ta stenarna på allvar som superstraight coverband med halvkass leverans, Elvis-knän och prins Valiant-frippor. Särskilt inte när man vet vad som komma skulle. Men samtidigt var ju deras löknivå inte i närheten av de flesta andra artisters under denna period, så jämfört med till exempel Gerry & The Pacemakers vämjeliga uppenbarelse tidigare i filmen så framstår ju till och med Stones samtida uptightness som värsta diskbänksrealismen...

Wä, nu blir det säng med nått intressant i hörlurarna... Det var ju förresten i morgon jag skulle in med bilen på reparation, inte idag. Uppfattade intresseklubben detta? Härligt.