Enzo, The Night Weezer

Ska bara avlägga halvtidsrapport inför tentan:

Är nu nästan klar med mina anteckningar. Hmmm. Känns som om det gått för fort. Är min strategi felaktig? Kan det vara en fälla? Känns lurt... Samtidigt - motivationen är ju efter de senaste veckornas uppdaganden inte direkt på topp, så skit samma. Är ju inte direkt så att jag kommer få användning för all kunskap anyhoo. Hahaha. Oh, the bitterness...

Enzo sover i vardagsrummet. Hon är förkyld och väser/snarkar extremt irriterande nätterna i ända. Det drev mig till vansinne eftersom jag vaknade typ en gång i halvtimmen och jonglerade runt det lilla åbäket aggressivt. Måste få min sömn om "seriösa" studier ska vara möjliga. Funderade på utdelning av lite klassisk rådbråkning (relaterat till mitt fritidsintresse; att lägga moderater på "stegel och hiul") men fick nöja mig med "udtfvisning mot lufdt matrass". Nu sover jag finfint i min kungliga bädd och hon kan väsa ohämmat på sin sladdriga madrass mellan TVn och soffbordet. Håhå.

Jag kan inte äta en pepparkaka. Måste följa upp med minst fem. Ett genomgående tema i mitt liv. Skulle det inte vara för att jag motionerar som en idiot så skulle jag typ nu vara en av de där ljuva 300 kilos hunkarna som brandkåren får såga upp husfasaden och lyfta ut med kran efter jag kvävts till döds på mitt sista kycklinglår. Just sayin'...

Förut var jag och the Enz ute och grävde fram bilen. Frös om höger fingertoppar något horribelt. När jag kom in hade dom typ tappat känseln, blivit "stickiga" och svullnat upp. "Kallbrand!" är det första jag tänker. Hehe, fan vad patetiskt det skulle vara. På sjukhuset: "Jaha, har du bestigit Mount Everest eller K2?" "Nej, jag skottade min parkeringsplats..."

Kodnamn "Vesslan"

Tenta nästa fredag. Som sig brukligt gör el Kajako allt för att inte ta tag i pluggandet, måste ju bibehålla traditionerna. Helt plötsligt ter sig alla andra möjliga aktiviteter enormt roliga. Har idag presterat följande:

• Långvarig slösurf med bifogat kaffeintag
• Avancerad matlagning (för att vara mig)
• Funderingar på att hämta in posten (ej satts i verket ännu)
• Musiklyssning
• Rotande i de djupa arkiven för rippning och uppladdning av lite obskyra videos till YouTube
• Extrem rengjöring av det där lilla hålet ("bräddavlopp" heter det tydligen) under kranen i handfatet på toan - vi snackar Ajax, tops, klorin och "översvämningssköljning"
• Funderingar på lite motion
• Tuggning av tuggummi

The work of an ansvarsfull och mogen 31 åring. Finns ingen som kan dodga studier med samma finess som the Kajak. Men vafan - jag har ju VGat allt hittills (jepp, fick t.o.m. 22 av 24 på senaste ångesttentan), så back the fuck off! I morgon, då blir det djupdykning ner i träsket igen... Härligt.

Nyvaxat!

Gick ner till Memphis förut för att kolla in sortimentet nu när ägarbytet har skett. Den nye innehavaren ser ungefär lika dan ut som den tidigare och verkar vara en hyvens man - bjöd på kaffe i den nyinstallerade kaffehörnan(!) och samtalade skivor. Han hade även köpt in en hel del intressanta plattor. Fick gå och ta ut extra cash samt velade kallsvettigt om vad jag skulle köpa innan jag till sist kom därifrån med följande fem LPs:

Ronnie Lane's Slim Chance - s/t
Ronnie Lane's Slim Chance - "One For the Road"
Ronnie Lane - "See Me"
Bob Dylan - "Dylan" [1973]
ZZ Top - "First Album"

Trevligt att äntligen få lyssna in sig på lite solo Lane. Lätt bizzart att det inte blivit av förrän nu, mannens låtar i Faces är ju bland det bästa jag vet. Är egentligen mest sugen på att höra hans första soloplatta "Anymore For Anymore", och tydligen hade den funnits i sortimentet tills för bara några dagar sedan. Balls! Har jagat den i åratal, smålurig att få tag på om man inte vill betala över 200 spänn.

Även spännande att höra hur tidiga ZZ Top låter. Har alltid haft problem med dom pga deras plojjiga 80-tals output, men tydligen ska det tidiga materialet vara riktigt kvalitativt. Vi får väl se.

"Dylan" plattan är den enda "vanliga" plattan med Bobby som jag inte har så det var ju trevligt att lägga vantarna på den. Har endast återutgivits på CD under en begränsad period här i Europa, förmodligen eftersom Dylan inte verkar vara direkt är stormförtjust i den. Ryktas om att skivbolaget släppte den av kontraktsskäl, och lite för att jävlas, när Bob bytte bolag i början av 70-talet. Den består typ av ett gäng covers som han lirade in (till synes) på skoj under "Self Portrait"/"New Morning" sessionerna. Dylan gör Elvis och Joni Mitchell. Inte direkt juvelen i hans katalog, samtidigt inte så dålig som många vill göra gällande. Helt mint är mitt ex hursomhelst. Kvinnan som ägt den tidigare hade tydligen köpt den back in the day, spelat in den på band och sedan lyssnat på bandet i alla år istället för plattan. Helt sjukt. Men det är bara att tacka och ta emot, plattan ser ut att vara sprillans ny.

Och "Dagens retard" går återigen till...

...Aftonbladet! För listan/underrubriken:

"Så heter Sverigest rikaste. Har ditt barn ett av namnen?"

Grattis!
 

Pöbelhumor

Hehe. Satt precis och slöbrowsade några gamla 90-tals videos med Primal Scream på YouTube när jag kom ihåg en smårolig incident från festen i lördags...

Var gött full och stod och snackade med några klasspolare när musiken plötsligen tystnade. Spotify var igång och tydligen gick ingen playlist utan folk tryckte bara igång en ny låt när den innan var slut. Eftersom ingen gjorde något och tystnaden bestod tänkte jag att, vafan, jag slänger på nått som jag tycker är bra. "Jailbird" med Primal Scream fann jag passande för mitt glada sinnelag och situationen i allmänhet.

Introgroovet tuggar igång och jag återgår till konversationen med mina polare. Ser dock i ögonvrån hur en traditionell pöbeltjej i ena hörnet av rummet börjar åma sig nervöst i den ovana konfrontationen med TRS ("The Real Shizz" aka "The Bitch Tits"). Efter cirka en och en halv minuts väntan smyger hon sin fram till datorn och börjar knappra. Here we go, tänker jag. Vad kan det bli? Lady GoGo? Britney? Pink? Nån Idol-flose? Kände inte någon direkt irritation, bara lätt ironiserande nyfikenhet.

Hiphop och någon form av techno hade roterats konstant under kvällen så jag hade självklart för länge sedan slutat förvänta mig nått classy och mer eller mindre zoonat bort musiken från mitt medvetande. En väl beprövad metod som är livsviktig för den tänkande individens överlevnad i Rix FM/Melodifestivals-Sverige. Denna metod är dock endast en enkelriktad åtgärd, Pöbeln kan aldrig tillämpa den i motsatt riktning eftersom deras bräckliga psyken inte kan hantera det faktum att folk faktiskt kan ta del av annat än det som sondmatas från kommersiell media. Det ter sig rentav provocerande och kan definitivt inte respekteras. "Jag FÖRSTÅR inte. Vad menar du med att du inte SÅG Idolfinalen? Inte Ullared? Inte Dansbandskampen HELLER? Vad ANNARS gjorde du? Hade det HÄNT något? Var du SJUK? Jag... Neeej... Va? FÖRKLARA!!!" Om man då säger något typ "jag kollade på lite motorsågs-gore / spisade en ljuv platta / hade en episk dryckessession med några polare / smiskade upp ett magiskt sväng med mitt rock & roll band / byggde en teepee / lärde mig att spela xylofon" så kan det hända att de pekar ett darrande finger i din riktning och skälvande kväker "Vadå, tror du att du är bättre än mig!?!?", varpå man omedelbart svarar: "Ja". Men, tillbaka till festen...

Knapprandet upphörde och följdes av några musklick. Spänningen är nu olidlig. Vad blir det? Vad, vad, vad!? Det blir... "Vill du bli min fru" med Drängarna! Hahaha. Klassiskt. Jag blinkade med ena ögat till pöbeltjejen, som nu konvulserade i extas till "musiken", ryckte på axlarna och tog en lååång klunk av min nyöppnade Stella...

Stones levererar! Men...

Fick deluxe versionen av "Ladies and Gentlemen... The Rolling Stones" tidigare idag. Kan säga att den infriade de flesta av mina förhoppningar. Högkvalitativ release. Enormt mycket bättre än Exile deluxen. Allt filmmaterial är finfint restaurerat och ser kanon ut. Boxen, boken och krimskramset likaså. Ok, kanske inte den ultra-lama syntetscarfen, men, men.. 

Har dock vissa invändningar och det är gällande bonusgrejjerna med filmmaterial ifrån Montreux repetitionerna 1972, Dick Cavett Show TV specialen 1972 och från den Australiensiska TV specialen 1973. Av någon outgrundlig anledning är detta material rejält "trimmat". Jag har redan materialet i sin ursprungliga form (dvs. så som det sändes back in the day) på diverse bootlegs och då visades även ett gäng exklusiva livelåtar i Cavett/Australien-specialerna samt ytterligare två låtar ("Loving Cup" och ytterligare en version av "Tumbling Dice") plus en del jammande i Montreux-inslaget. Skumt att detta är bortklippt. Känner jag Jagger rätt så är det väl för att mjölka cash ur ytterligare releaser i framtiden... Eftersom bonus DVDn bara är 35 minuter lång så har det knappast med utrymme att göra.

Bortsett från denna uppenbara "miss" kunde dom ju också ha inkluderat live materialet från "Cocksucker Blues" filmen, de sporadiska live låtar som filmades av diverse amerikanska nyhetsmedier under 1972 turnén, presskonferensen från Australien 1973 samt "Street Fighting Man" från Frankfurt 1973 som visades på "The Old Gray Whistle Test" samma år. Men icke. Nåja, vi fick ju i alla fall ÄNTLIGEN filmen i sig samt 50% av Montreux-repen och diverse intervjuer. Det som väl är inkluderat smiskar röv. Resten får man väl skåda i varierande kvalitet på bootlegs eller på Tuben så länge...

"Loving Cup" från Montreux:


Live låtarna från Dick Cavett specialen:


Mer från Australien 1973:








"Street Fighting Man" från Frankfurt 1973:

Anfäkta och anamma!

Ryan Adams har varit extremt ojämn sedan typ 2004 samt må vara en borderline hipster med en ihålig och lätt irriterande personlighet, men mannen har ju en sjuk talang som bara inte går att bortse ifrån. Har varit ett fan sedan "Heartbreaker" plattan och köper rutinmässigt alla nya släpp. Trots att de två senaste plattorna låtit aningen Coldplay-bögigt. Och nu när han släpper det första nya sedan 2008s "Cardinology" så tänkte jag plocka upp vinylen innan den utgår och blir svindyr. Gick att börja förhandsboka på mannens officiella hemsida redan häromdan, men eftersom den inte släpps förrän den 15:e december så tänkte jag att jag kan vänta tills CSN utbetalningen den 25:e. Burn! Idag står det att förhandsbokningen är "sold out", t.o.m. på CD versionen!!! Vafan!? Hur kan en förhandsbokning sälja slut!?!? Det är väl bara att kolla hur många orders som läggs och sedan trycka upp därefter. Irritazione. Får hålla tummarna att ett gäng ex har reserverats för försäljning på Amazon osv...

Fan, det är en del plattor jag suktar efter för tillfället. Har inte lyckats hitta en orginalpress av Dr. Johns "Gris Gris" LP ännu, men letar konstant. Sedan släpps det nytt med Howlin Rain och Drive-By Truckers inom kort. Dock stundar ju julen så det gäller att hålla i penningarna. Får väl skriva ett brev till tomten. Hoppas han inte läser den här bloggen.

Haha, just nu slirar brevbärarn runt i snön på gatan utanför mitt fönster med sin lilla elmoppebil och vrålar okvädesord till snubben i plogbilen, som av okänd anledning har slutat ploga och står vid sidan av vägen och hänger.

Bakom fyllan

Det blev att avsnitt av "Skönheten och odjuret" säsong 2 till käket igår natt. Ja, jag vet att det är en horribelt cheesy serie, men det är en av mina mörka laster. Pure barndomsnostalgi. Nja, plus att det är lite coolt med hemliga gångar och en muterad lejonsnubbe som ständigt ser plågad ut och reciterar Dickens. När man är rejält packad rinner ost-aspekterna bort och det blev typ samma upplevelse som när man såg det som åttaåring 1987. Har ju tidigare redogjort för detta fenomen i detalj gällande mitt efterfest-kollande på "Den lille vampyren" boxen. Hursomhelst, jag kom på mig själv med en patetisk klump i halsen vid flertalet tillfällen när jag satt där och tryckte i mig macka efter macka med blodsprängda ögon och mental sjögång samtidigt som Catherine och Vincent kämpade för kärleken och det "goda". Dramat, moralkakorna och de darrande läpparna. Bara, bara... Så fint... Skulle Enzo varit vaken skulle den obligatoriska "bög" deklarationen utdelats med vigör samt i jämna intervaller.

Vaknade idag helt utan men. Ingen huvudvärk, inget illamående, knappt ens någon seghet. Oförskämt ljuvt. Fyra mackor, en yoghurtburk, ett stort glas Oboy samt tre glas vatten hade uppenbarligen fyllt sin funktion. Börjar ju bli mästerlig på det här. Man kanske skulle bli professionel alkoholist?

Dagen bjöd annars på den obligatoriska bakfyllepizzan, besök från Enzos vän Gangsta, lite motion samt filmerna "Black Dynamite" och "Red". Inte illa. Bjöd även hem orginalversionen av Crowes "Amorica" CD på Tradera för hela 16 kr. Den är tydligen inte lika ultra-komprimerad som den remastrade versionen och ska vara en njutning för kropp och själ. Sweet. Om man nu också kunde få tag på den vita vinylen för en rimlig summa...

Känner nu att bakfylle-bluesen försöker att göra sig hörd. Bäst att kontra med tidig läggning. Sömn brukar vara det enda som kan spöa skiten ur'n.

Öl, igen

Full. Dag två. Har precis hängt på en trevlig förfest med folk ifrån klassen. Folk som gick ut. Jag gick hem. Good times, men gamle Kajako finner inte längre någon anledning att gå ut. Dyrt, fåniga individer på krogen och jag har redan påtryckningsmaterial. Fick skjuts hem och tryckte i mig ytterligare en pilo. Red Stripe. Den smakade piggelin efter all kvalitetsöl som intagits under kvällen. Enzo la ett pussel. Jag ironiserade spexigt över da Enz, trots mitt nedsatta stadie. Kajako bemästrar the fylla. Nu har jag druckit allt alkoholhaltigt i kylskåpet och vill jag äta en massa mackor för att förebygga morgondagens bakfylla. Jag vill även skåda nått gött på DVD. Ska kasta mig ner i arkiven och se vad jag kan finna... Crowes, Incredible String Band, Skönheten och odjuret, Seinfeld? Natten är ung och dimman kompakt... Ser redan fram emot morgondagens Maxim-pizza. The råvaror. The botten. The sås. Oh la la...

Dickey Beer

Mitt i natten, slightly buzzed. Nurse Jackie säsong 2 följt av Allman Brothers "Live at the Beacon" och fem öl. Ljuvt. Tanke angående Beacon DVDn: där finns ett Dickey Betts-format hål som inte omnämns men tassas en del kring. Inte så att han direkt saknas i ljudbilden, de lirar mest Greggs gamla låtar samt det från senaste plattan, men man funderar ju över exakt vad som hände. Mannen var väl förmodligen busy med att knarka, misshandla sin fru eller vröla runt i sin pickup följd av ett pärlband av polisbilar. Måhända att han är/var en tvivelaktig snubbe men fan vad han kunde spela...



PS. Det är ju helt sjukt att videomaterialet som kan ses ovan inte har släppts officiellt. Det finns halvskumma 80-tals spelningar släppta men inte det heligaste med Duane. Fattar't inte...

"Karriär"? Hahaha...

Var hos karriärvägledaren igår och kollade hur läget var med min utbildning. Har den någon framtid? Finns det liv efter? Finns det ens en tanke bakom den? Blev ungefär så som jag misstänkte. Hon kunde inte nämna inom vilka områden jag kan söka jobb eftersom utbildningen är så "allmän" (= "meningslös" i normalt språk), hon kunde inte nämna vad folk som examinerats gått vidare till för yrken och hon kunde inte säga vilken av inriktningarna inom utbildningen är mest eftertraktad på arbetsmarknaden. Efter träffen hade jag lite samma härliga deppressionskänsla som efter programmötet med exstudenterna i förra veckan. Hon körde också det numera offantligt populära (och extremt trötta) arbetsförmedlingstjötet om att "allt hänger på individen idag" och "hur man marknadsför sig själv" och att man "inte ska vara rädd för att ta för sig". Bla bla bla. Jag är så helvetiskt trött på att höra den där skiten om och om igen. Orkade inte nicka och hålla med utan kollade bara trött på henne och sa "jaha, då kan jag lika gärna krypa ihop och självdö med en gång". Att "marknadsföra sig själv" på det sättet som idag förespråkas får mig att kräkas lite i munnen. Vad hände med att gå efter kompetens och en sansad dialog med den potentiella medarbetaren? Skulle fan hellre bo i en håla i skogen än att "vråla högst" och gläfsande fjäska sig till en jävla tjänst. Jobb är sekundärt. Ett nödvändigt ont för att samla ihop lite pengar så man kan fokusera på det man egentligen är intresserad av. Nått man håller på med "vid sidan av". Är så förbannat less på att spela med. Det är så underbart klockrent att när man väl försöker få någon form av kompetens så visar den sig vara en stor bluff och man får återigen försöka slicka sig till nått halvfeset jobb. Går det att gå ur samhället?

Ja, ja... Något som iaf var ordentligt upplyftande var eftermiddagens episka GTA match. Hela klanen var samlad för första gången, inklusive nye medlemmen Auto, och vi fullkomligen rullade fram som en dödens ångvält över gator och torg. Explosioner, vinande kulor, tjutande bildäck och flyende fotgängare. Massivt var ordet. Fick nästan lite ribba av det hela.

Rymdhjärnan

Som ni kanske märker har jag putsat upp lite härinne och vädrat ut. Lite motsvarigheten till den klassiska "mormorsrengöringen" - dvs att spotta lite på ett näsdukshörn och hårdhänt torka ur en kläggig mungipa på en snorig spoling. Oh dear... Barndomstraumaflashback... The humanity... Jaja, jag tänkte att vi måste ju styra upp den här otvättade slyngeln om den ska börjas exponeras för folk och fä. Dumt att skrämma bort folk av fel anledning...

Hade en magisk kväll igår. Började med att kolla på filmen "Winter's Bone" till kvällsmaten. Löjligt bra film - det bästa jag sett på länge. Vi snackar Ozark bergen, grådask, fukt, kyla, crystal meth kokande hillbillies, bluegrass, en sjuttonårig tjej, en försvunnen far och ett konstant överhängande hot om våld. Brukar inte vara mycket för drama men något hos filmen tilltalade mig extremt mycket. Mer "mänsklig" än "drama". Typ en Townes Van Zandt platta satt i bild. Kärv och ödslig, men ändå med en slags värme i berättandet. Måste ses.



Efter filmen begav jag mig ut på en kvällspromenad som tog mig en bit utanför stan. Lyssnade på "Brighter Than Creation's Dark" med Drive-By Truckers. Kändes som det enda rätta efter "Winter's Bone". Skogen badade i månljus. Intensivt som gatlyktor. Jag gick en bra bit innan jag vände in mot stan igen. Och det är då, när steel-guitar solot i "The Opening Act" ensamt ekar ut, som jag lyfter blicken upp mot den stjärnklara natthimlen och får en närmast religiös upplevelse. Den magnifika synen, de kristallklara tonerna och tanken på att ljuset från stjärnorna har typ färdats i tusentals år för att träffa min näthinna vid exakt detta tillfälle får mitt psyke att ta skruv och sugas rakt upp i världsrymden. Håller på att tappa balansen helt och vackla ner i diket. Stannade till och insöp det hela i någon minut. Där var den - "Meningen". The bitch-tits. Kändes som om jag var 40kg lättare i stegen resten av vägen hem.

Jag är plogmannen i dalen

Nu har deluxe utgåvan av den legendariska konsertfilmen "Ladies & Gentlemen... The Rolling Stones" äntligen släppts och jag smiskade just in ordern på Amazon. Den ser ypperligt tasty ut - filmen i sig, "Stones in Exile" dokumentären (ballcock, eftersom jag köpte den i somras), en 40 minuters bonusdisk, en bok samt en massa krimskrams. Men det är ju Stones vi har att göra med så jag stålsätter mig redan för tvivelaktigt förvaltande av material, potentiella besvikelser och den klassiska känslan av finansiell våldtäkt. Dock erbjuder Amazon UK nu även gratis frakt till Sverige på ordrar över £24 så slutsumman blev ringa 575:-, vilken känns betydligt mer human än den relativt hutlösa summa jag pungade ut för Exiles "deluxe" debakel. Härligt också att det blir typ 300 spänn billigare att beställa den från England än att köpa den på CDON eller Ginza. Tards.Anyhoo - ska bli gött att äntligen få en fräsch officiell release av filmen! Har haft den på olika hyffsade bootleg utgåvor genom åren men att äntligen få se den i sin ursprungliga briljans är ju lite av den ultimata trippen för ett hard-core Stonesfan. Vi snackar peaken på Stones karriär. Lösgång runt USA 1972 i samband med Exile släppet. Mick Taylor på gitarr. Det turnerande kalaset. Keefs spooky tooth och mystiska "doktor". Jaggers diaboliska topp innan den gradvisa falnandet ner i det ytliga jetset livet. När drogerna och genialiteten var perfekt balanserade. En monumental uppvisning i varför alla år efter 1972 har varit musikaliska nedköp.



Och så har Mona avgått. Gött. Då kanske vi har en chans mot grisarna i nästa val iaf... Om dom inte får totalt släpp och sätter nån stjärna typ Östros vid rodret dvs.

The life and times of Benny Flose

Benny hänger vid tipsborden utanför Maxi. Trycker i sig det sista av körven han nyss köpt i förbutiken och pressar stolt ut en gurglande rap. Han lapar upp uppmärksamheten det genererar, stirrar den slött i ögonen samtidigt som han bakåtlutat spänner ut sin ölbuk och rättar till träningsbrallorna. Han "väntar på käringa". Han är bara 21 men kan beteendet. Har snappat upp det från sin far, som ärvt det från sin.

Benny är ingen klassisk skönhet. Han har ett blekt månformat ansikte med sporadisk skäggstubb och bruna ringar runt ögonen. Basebollkepan sitter likt en kalott på bakhuvudet och pekar snett uppåt. Fränt. Uppknäppt gråmelerad munkjacka och en svart t-shirt med texten "Stöpen Cruismasters" på. Den börjar kännas trång. Könnstitt, eftersom den satt klockrent i somras när han köpte den på motorträffen. Sjuksköterskan på vårdcentralen sa att Benny gränsar till diabetes och måste börja äta bättre mat. Bättre mat!? "Höhö, sönn däringa kaninmat kan ho glömma", sa Benny till sina polare under följande Tipslördag och mosade in en näve ostbågar i truten.

"Käringa" är 15 och föll pladask när Benny varvade sin 740 kombi på grusplanen utanför spritfesten i bygdegården den där natten för två år sedan. Sedan dess har hon rakryggat åkt som hans drottning i passagerarsätet, till Bennys polare Frippes stora förtret. Han sitter numera framåtlutad i mitten av det solkiga baksätet, bland stripskartonger, smutsiga verktyg och ihopskrynklade toapapperstussar. Benny tvärnitar ibland så att hundstängslet lossnar och slår Frippe i bakhuvudet. Benny och "Käringa" skrattar. Frippe småler men gråter inombords. Han kommer att få vänta i ytterligare femton år innan han har det lika gött som Benny. Tjejerna i bygden brydde sig inte om honom och gjorde honom osäker så det blev att han hämtade en thailändska istället - hon sa inte så mycket. Det gillade Frippe.

"Va i hällvete gör ho där inne!?", tänker Benny för sig själv och skruvar otåligt på sig. Hur jävvla lång tid ska det ta å köpa snabburgare, chips och ena 2 liters Cöla? Han brukar inte vara själv såhär länge. Börjar kännas jobbigt. Ingen som skrattar åt hans utfall och synen av invandrarkillarna på fiket på andra sidan affärsgatan får honom att känna sig osäker. Om han skulle gå bort till Claes Ohlsons istället och kolla och de har fästanordningar för kjolpaket. Köpte precis ett på Blocket. Mintgrönt, precis som 740:n. Fränt.

Keef + Mackan + Snyggkillen = Lycka

Har varit bitter och lätt avslagen sedan uppdagningen av min utbildnings totala luftpastej i måndags. Mer bitter än min vanliga hälsosamma nivå alltså. Blev ju inte direkt överraskad eftersom jag haft starka misstankar hela tiden men nu fick ju inte ens illusionen näring längre. Desillusionerad. Inte ens synen av Snyggkillen frenetiskt skottande hela återvändsgatan utanför mitt hus enbart för att han ska kunna backa in sin überpolerade flose-bil på parkeringen så att den "sportiga fronten" ska vara synlig ifrån gatan fick mig att dra på smilbanden. Smilbanden? Är det en medicinsk term? Vart sitter dom? Eh, förlåt... Syrligheten började backa en aning igår iom första löprundan i "vinterspåret" (kvällsbelyst, snö på granarna, magnifik utsikt, gött med omväxling, etc) samt inspanandet av säsongsfinalen av "Tremé".

Det sinnliga mörkret förpassades dock inte helt förrän i morse, då jag kollade in en viss Aftonbladet artikel som käre Tårdi hade postat en länk till på bandforumet. Mitt starka ogillande av Aftonbajjans evigt kräkmätte Markus Larsson (ni vet - han som dinglar från Per Bjurmans nötpåse och ger fem plus till varje kroppsljud Håkan Hellström råkar ge ifrån sig) är ju väl dokumenterat. Mitt starka uppskattande av Keith Richards genialiska briljans likaså. Med tanke på detta och min mentala svacka den senaste veckan så är ju det som rapporteras i artikeln nog för att man ska börja tro på högre makter. Ett gudomligt ingripande som med ens fick mig på strålande humör. Stor komik. Läs själva:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article8099184.ab

Och nu sitter jag här på finfint humör. Första pressen av Crowes "Southern Harmony..." platta (fick idag från England - LJUV!) snurrar på spelaren, dricker en kopp käf och kollar runt på Ikeas hemsida efter nån bra hylla att förvara min begynnande vinyl kollektion i. Verkar finnas en del bra grejjer. Frågan är bara var fän man ska få plats med det hela. Handsken är kastad...

PS. Och som grädde på moset verkar det som om killen i De nya sura unga vuxna (ett surt ungt par i huset som fått axla manteln efter de första Sura unga vuxna som flyttade i våras) skavt upp ett märke i sidan på Snyggkillens bil med sin vrölstora amerikanska pickup. Clash of the idiots. Från depp till extas på bara en dag. Är detta himmelriket?

En doft av tragik

Var på ett programmöte igår där föredetta studenter skulle redogöra för vad man kan ta sig för efter avklarad examination. Oh. My. God. Vad som förmodligen hade arrangerats som ett "pep-rally" blev fan ett episkt "depp-rally".

Vad som hände var i princip att en snubbe berättade att han pluggat vidare inom neurovetenskap i två år och nu jobbade på en tre/fyra-årig doktorsavhandling, men skulle sedan förmodligen sluta forska eftersom han var less på det hela. Ointressant för mig eftersom jag inte kan ta mer studielån efter denna utbildning, samt det faktum att jag typ skiter helt i ämnet egentligen. De resterande två ex-studenterna visade sig jobba med saker helt orelaterade till sin utbildning och sa i princip att de hade fått sina jobb helt utan hjälp av sin fil kand. Faktum är att jag vet att de yrken de numera jobbade inom går att jobba med utan någon form av högskolestudier whatsoever. Ändå var dessa individer det typ mest "representabla" mitt program lyckats vaska fram av gamla studenter.

Sedan var båda även av den där extremt irriterande "drivna" sorten som konstant predikar att man ska "networka" och "lägga ut krokar" i alla situationer man råkar befinna sig i. Du vet - den alla hatar på en fest. "Morsar du på någon på stan? Fråga om han/hon kan erbjuda jobb! Använd dina vänner, även om du stöter bort dom på kuppen! Känner du någon som har ett företag? Ställ personen mot väggen med en jobbförfrågan! Är du på en fest och hör att någon har en jobböppning på sin arbetsplats? Erbjud lite rektal massage! Ser du en framgångsrik affärsman på stan? Kasta dig i lerpölen framför honom så han kan trampa på dig istället för att få fukt på sina nya skor!" Etc, etc... Ändå hade de inte lyckats få jobb relaterade till sina utbildningar. Trots att de varit redo att sälja stjärt samt sina släktingar till illegala ryska organhandlare.

Underbart. Härligt att veta att man pissar bort tre år av ansträngningar och studielån helt i onödan. Det är som att vara en raktigenom-VG-wizard inom typ Lasse Berghagenvetenskap. Efter att ha suttit och lyssnat på travestin i tre timmar kände jag för att knivhugga mig själv i hjärnan och sedan tanka i tre liter starksprit rakt in i cortex. Kom hem med en fullskalig deppression på halsen och insåg typ att jag förmodligen har större chans till en "karriär" om jag skulle ge mig på den dödsdömda musikbranchen igen eller typ samla annonsintäkter på de sju/åtta pers som läser denna blogg. Någon som kan föreslå nått annat? Mina enda önskemål är att jag inte vill jobba mer än åtta timmar per dag, inte bli sketen och inte behöva deala med kriminella eller psykon. Fundera på't. Har en njure i tip-top skick att erbjuda och ganska fasta skinkor.

Nä. Nu ska jag ner till skolan och lyssna på fyra timmars meningslösa föreläsningar. Hahaha. Fy fan va gött!

Öl, jord, aska och blod

Vaknade idag med en massiv huvudvärk. Förmodligen pga att mr. Semi-old-ass igår försökte vända på dygnet och var uppe till runt två istället för att gå och lägga sig vid elva som jag gjort de senaste veckorna. Ska kurera det hela med att gå upp på berget, vröla igenom femman i den friska novemberluften och senare ikväll åka iväg till Lidköping med Enzo, varsin rejäl systempåse i hand, för att fira Autos inträde i mogen ålder. Ska bli gött. Har inte festat på typ en månad så jag är taggad.

Känner att jag måste börja utforska Dr. Johns gedigna skivkatalog. Har kollat en del på Tremé (nya underbara TV serien från killen bakom mästerverket The Wire) och inser att jag förbisett New Orleans och den gode doktorn en aning i min musikaliska avnjutning. Det är voodoo, träsk, blues, bluegrass, country, jazz, krokodiler, krympta huvuden, trumpeter, grillad marulk och någon form av köttgryta. Slavar och fransoser. Weirdness och bourbon. Doktorn är med på Exile. Doktorn väser och kastar förbannelser. The night tripper... Gris gris...



Oooh... Måste... Ebay... Dr. John vinyl... Aaah...

Den andra december bär det iväg till Götet förresten. Ett bra band kommer till Sverige - Drive-By Truckers. Brewhouse, 300 riksdaler. The real shiazz - skitbra texter, bra låtar och bra lirare. Hillbillies med intellekt som inte behövde flytta till storstan för att få en identitet. Muscle Shoals, inte New York. Townes Van Zandt, inte Lou Reed. The Replacements, inte Talking Heads. "Nashville Skyline", inte "Highway 61 Revisited". Solbrillor på dagen, inte på natten. Inget nervöst och bajsnödigt konstskoletrams. Ingen generation-värdelös "bloggmusik" med smartgulliga namn som Ariel Pink's Haunted Graffitti och LCD Soundsystem. Nej, nej. The REAL shiazz. The bitch tits. Musik som står stadigt på två ben, tittar dig i ögonen och förmedlar. "The duality of the southern thing". Allvar OCH humor. Depp OCH extas. Ronnie OCH Neil. Som livet i allmänhet. Ingen jävla konstlad enkelspårig skit. Frigående, inte burlevande. Gå och se. Häng på. Låtom oss alla hålla hand. Och dricka öl.

Shonna utdelar gåshud:


Cooley utstrålar coolness:

Kajako makes a funny

Bjöd på lite lätt underhållning idag. Jag hade sovit dåligt under natten och vi hade en långdag i skolan så efter lunch försjönk jag i någon form av djup mental utmattning. Lektionen fortskred i detta skede i snigelfart pga två individer som alltid envisas med att räcka upp handen och mala på i evigheter, till synes av den enkla anledning att de älskar att höra sina egna röster. Det som framförs är i regel fullständigt hjärndöda utsagor eller frågor om sådant som typ i klartext står redovisat på tavlan/duken. Man kan, efter ett och ett halvt års erfarenhet, helt enkelt konstatera att dessa individer rör sig i gränslandet till retardation. Efter den tjugonde handuppräckningen med bifogad verbal väderspänning säger en klasspolare uppgivet till mig, "det är ju fan precis som om dom bara räcker upp handen och säger vad som råkar finnas i deras tankar för tillfället, det är ju inte ens relaterat till ämnet!". Han simulerar sedan lite diskret en handuppräckning och deklarerar improvisativt "jag vet inte, men jag tänker: 'kött'?". Han konstaterar även att klara paralleler kan dras till den "Anchorman" scen jag bifogat ett klipp med nedanför detta inlägg. Jag småler lite trött och återgår till min halvslummer. Cirka 30 minuter senare går vi igenom ett klassiskt exempel på en teori om uppmärksamhet som kallas typ "cocktail party theory" och handlar typ om hur det kommer sig att man kan urskilja typ om någon nämner ens namn i sorlet på t.ex. en cocktail fest. Då sträcker en av imbecillerna, en kort och extremt rotund individ med ett fruktansvärt segt sätt att prata, åter upp handen och säger: "Ööööööhhh... Hehe... Ehhh... Jag tänkte på att i cocktails kan man ha körsbär". Min käre klasskamrats humorisering av exakt detta scenario bubblar automatiskt upp i mitt psyke och överraskar mig, i mitt komatillstånd, till den milda grad att jag är på väg att avlossa ett vrålgarv rakt ut i klassrummet. Jag är på väg att fullständigt tappa fattningen av den humor som uppstår. Det blir dock inget vrölgarv. Men samtidigt blir det inte direkt bättre. Jag lyckas kväva skrattet precis när det kommit upp i halsen, men luften är ändå på väg ut så istället blir det typ ett helskumt, och relativt ljudligt, litet trumpetljud. Tuuuuuut. Kan säga att fokus i klassrummet gick raskt från imbecillen till undertecknad och en kort men intensiv tystnad uppstod. Oh, dear...

Där ja

Phew, vilken jävla resa! Jag hann, mot alla förväntningar, att jobba mig igenom den del av kursmaterialet jag hade planerat inför tentan. Tänkte att det skulle bli tight och att det skulle bli för lite repetition, men något skumt hände... Trots att jag bara hann repetera det massivt komplexa materialet fem gånger skedde någon form av alkemi och bitar trillade oförklarligt på plats. Det var som om det undermedvetna pluggade separat och helt plötsligt knackade på och lämnade över resultatet. Hot dang! Det hela höjde mig upp på någon form av expertnivå och jag fick börja ta emot samtal från rådfrågande klasspolare som kört fast i sörjan. Tentan började 14:15 i fredags. Kom på detta vid läggdags dagen innan. Balls. Trodde att den skulle vara på morgonen som brukligt, men nu blev det en förmiddag av väntan. Hatar't. Hursom, jag sket i att repetera det hela igen, trots att tid fanns. Ämnet är så förbannat livlöst att jag till sist fick torrhävningar av att bara röra vid mina anteckningar. Frontalloberna hotade med total nedstängning vid ytterligare repetition. De ville inte ta del av förnedringen längre. Stora delar av lillhjärnan (stammen och medulla, om jag ska vara specifik) hade redan packat ihop halvvägs genom Mackies bok och jag hade sedan dess förlitat mig på en gigantisk hjärnlunga och någon form av hydraulik för att hålla de grundläggande autonoma funktionerna igång tills tentan var avklarad. Anyhoo - jag flummade mest runt i lägenheten istället och packade väskor inför helgens aktiviteter. Rullade sedan ned järnlungan till högskolan och örfilade upp tentajäveln på ringa tre och en halv timma. Står planeterna rätt kan vi snacka V-to-da-G, men hursomhelst är G:t i bagen. Förjävla gött. Inte direkt en kurs jag skulle vilja tenta om. En av mina finska neuroprofessorer styrde raskt upp min "situation" efter tentan och efter tre adrenalinsprutor rakt in i hjärnbasen var andning och hjärtfunktioner igång igen och jag hoppade ur lungan och begav mig hemåt i kvällsrusket.

Helgen spenderades sedan med extrem nedvarvning i mormor och morfars sommarstuga i Blomberg. Har inte gjort mycket mer än klychiga relaxgrejjer som att läsa bok, njuta av tystnaden, käka enorma mängder tacos samt gå runt i det ljuva, kalla och fuktiga senhöst vädret. En kombo av grått, brunt, dis och förruttnelse. Som ur en Tim Burton film. Splendid.

Well, well. Nu har redan nästa kurs börjat och den kommer att ha föreläsningar varenda jävla dag i två veckor. För och eftermiddag. Vad hände med post-tenta jäset? Pressen, pressen...