Smakligt med Bänkt Tvilling

Läppjar en Staro och låtsas att jag är lite mer ledig än vanligt. Det är ju trots allt Krister Himmelsfärs i morrn. Folk är hemma och shit. Vet inte om jag gillar't förresten... Det må låta enormt smug, men det känns ju inte lika ledigt som att vara hemma när alla andra är på jobbet. Den där magiska känslan som först etablerades back in the day när man pga sjukdom, skolk eller valfri annan anledning fann sig själv hemma från skolan. För en rutinerad slacker som undertecknad har ju känslan avsevärt mattats av över åren, men en viss charm finns där. Typ när man en mörk och regnig novembermorgon segar sig upp runt sjusnåret, men istället för att stappla ut i bisterheten glider man ner i soffan med en påse micropop och lämplig b-skräckis. Pure livskvalitet. Särskilt om man har någon som helst erfarenhet av osedvanligt horribla arbeten att ställa det hela i kontrast med.

Annars har dagen bl.a. bjudit på ett vedervärdigt tvättpass, löpning i spöregn, fortsatt dyrkan av tysk rymdrock (beställde Düüls "Phallus Dei" platta igår, typ "Guds balle", brilliant!) samt *trumvirvel* - lokalisering av den mytomspunna TV-bänken! Gick hardcore på möbelhandlarnas ass och började av ren desperation rota på diverse underleverantörers hemsidor och fann till sist ett fåtal pjäser som i konsultation med Enzkorv kokades ned till en bänk som kändes helt gjuten efter vår smak. Skåda mästerverket:

Denna smak är ett något udda fenomen tydligen. Den baseras (i mitt fall, vet ej vad det är för fel på da Enz) i princip på en tidig barndomsskada av klassiska Hammer-horror filmer i kombination med en viss anglofili, samt hur jag minns min mormor och morfars hus i början av 80-talet (dock innan 80-talet hade börjat sippra in i inredningen). Smaken har i princip varit helt oförändrad i 33 år och kan något förenklat sammanfattas till; "allt som kan tänkas förekomma i Twin Peaks". "Dunkelt och rustikt" istället för "ljust och frächt". Det är sinnebilden för rumsligt välbehag i våra ögon. Levande material, klassisk hantverkskänsla och lite skrymslen och vrår som triggar fantasin. Sen om man ens lyckats komma i närheten är ju en annan femma. Ikea, brist på tålamod och det faktum att man inte har obegränsat med pengar är ju alltid ett gissel. Och bara det att man bor i en kommunal hyreslägenhet istället för en timmerstuga i skogen sätter ju en del käppar i hjulen. Chansen finns ju alltid att det backfirar och ser "nittonårig svartrockares första lägenhet"/"person som är med i TV programmet Det okända"-tacky ut. Man lever ett farligt liv. Men timmerstugan hägrar...

Nu är Staron slut. Dags för något annat spännande ur kylen + senaste avsnittet av Malmöpolisen perhaps. Kom tillbaka i rutan GW - jag greppar efter halmstrån här!



Mmm. "The lonesome foghorn blows...". Helt enkelt världsbäst.