Sjuttiotalar'n jular vidare

Behold - jag hittade till sist en gran!

Aningen hög. Aningen bred. Men dock med hyffsat klassisk granform. Vi gillar'n. Dock kommer det vara enormt meckigt att få tillgång till den större delen av CD-sektionen av plattsamlingen, men eftersom CD-spelaren ändå är kaputt och vinylsektionen förvaras på annat håll så antar jag att jag överlever...

Har ju annars segat lite med uppdateringarna här i veckan. Mest av den enkla anledning att jag inte kännt för att skriva något. Alla dessa dagliga rapporter funkade ju mer som terapi i våras och fram tills dess att ex-arbetet var godkänt, efter det har det gradvis blivit lite av en drag... Känner att det mest blir en massa pliktskydligt trams när man inte har något som antastar ens psyke. Inte särskilt kreativt. Livet är helt enkelt för ljuvt just nu. Blir knappt ens störd av folk och fä. Hmmm. Oroväckande...

Kollade förövrigt på 70-talsavsnittet av "Historieätarna" häromdagen och fick något av en aha-upplevelse. Insåg att jag förmodligen är extremt präglad av detta årtionde. Inte så mycket på grund av att jag spenderade första halvåret av mitt liv under dess flämtande sista andetag, utan mer på grund av att mina föräldrar "cementerade" sina vuxna identiteter då och förmodligen förde med sig smak, vissa värderingar, samt beteenden under min resterande uppväxt.

Jag höjde liksom knappt på ögonbrynen under programmets gång. Frysta snabbportioner för att spara tid genom att slippa laga käk? Check. En far som rökte inomhus? Check. Hållbarhet och sparsmakat konsumerande? Check. Uppväxt med "pedagogiska" barnböcker med tecknade nakna människor som har sex? Check. Kalla den måltid man käkar mitt på dagen för middag (well, "mid-facking-dag", doh)? Check. Misstro till överheten? Check. Synen på restaurangbesök och utlandsresor som "onödiga utgifter"? Check (har dock som sagt börjat backa lite här...). Uppväxt med pick-nickande på mindre exotiska platser, typ vägrenen på bilsemester? Check. Fäbless för maträtter typ Flygande Jakob? Check. Lägg sedan till min självklara skepsis till allt högerrelaterat (kultiverad helt på egen hand kan tilläggas), min extrema fascination av olika slags 70-tals musik, lätta olustvibbar gentemot "ljust och frächt"-stuket, samt en förkärlek till en viss typ av vintage-jeans inspirerade av denna fabulöst hippiefierade era. Känns som en hel del aspekter av ens identitet har fått en möjlig förklaring...

På tal om ytterligare TV - jag spanade även in en SVT-dokumentär som fullständigt golvade mig häromdagen - "Kvinnan i skogen". Rekommenderas skarpt. Fascinerande och gripande. Finns att se här.

Well, well, nu är alla julklappar införskaffade och hyffsat packeterade, färsk snö har pudrat omgivningarna, jag och Enz ligger i fas med SVTs ljuva julkalender, kroppen är slimmad och trimmad inför allt kommande julkäk (76,1 kg i morse!), domänerna städade, julplaylistan finslipad och packningen är nästan klar... I morgon bär det iväg mot Skaraborg för njutning med släkt och vänner i dagarna tre. God jul beyotches!

Missfoster och överraskningar

Fan vad svårt det ska vara att lokalisera en vettig julgran. För att inte tala om en julgransmatta. Spenderade timmar av denna dag flängandes på stan och det enda jag hittade var en acceptabel jutematta. Fanskapet var fyrkantig och hade röda hjärtan stämplade runt kanterna. En gran är rund, och vafan har hjärtan med jul att göra? Kärlek på jul? Humbug, I say! Håll den skiten till Alla lavemangpåsars dag. Hursom - efter att ha granskat flertalet ljusröda mattstyggelser i filt gav jag upp och införskaffade ovan nämnda exemplar.

Och någon gran blev det inte. Verkar som om de lokala odlingarna drabbats av någon form av mutation i år; antingen sitter grenarna för glest, eller så är det glest i toppen och ett buskage nertill, eller så är de långsmala som enar. Såg ut som en botanisk freakshow på de olika säljställena. De skulle dock få nytt sortiment kontinuerligt, så jag får väl återkomma senare i veckan...

Fick förresten Ronnie Woods "I Feel Like Playing" igår. Lyssnade lite i sängkammarmörkret igår kväll samt i förmiddags och måste säga att jag är imponerad. Hade föga förväntningar men den gamle legendaren har faktiskt lyckats lira in en platta som förmodligen är det mest spännande någon Stone har presterat sedan Keefs "Losing My Touch" på "Forty Licks"-samlingen från 2002. En skön spännvidd med diverse rockers, lite reggae, en gnutta blues och några värmande softare. Låtsnickeri över all förväntan samt en lagom sloppy leverans. Rekommenderas.

Här följer förövrigt en låt som Woody smög ut tidigare i år. Den vämjeliga aspekten är att den släpptes som soundtrack till TV-kalkonen "CSI Miami" samt att Stereophonics-muppen Kelly Jones figurerar på sång. Den underbara aspekten är det ljuva Faces-stuket samt att Mick Taylor(!) lirar lead-gura. Borde släppts mer "propert" if ya ask me. Och med Roddan på sång. Peace out.

Bakfylleblödighet?

Sitter här och smuttar på en kopp te i efterdyningarna av ett stycke migrän. Vi snackar ljusfenomen och the works. Trodde att jag hade spöat den med dagens löppass, men sedan kom "efterhuvudvärken" med bifogad groggyness. Störande shit. Det enda som hjälper är egentligen att gå och lägga sig. Brukar som tur är inte få fanskapet särskilt ofta, och misstänker att denna episod triggades av helgens lättja. Fick nämligen en släng under festen i lördags när jag hade gett mig i kast med allt julgodis, men eftersom jag samtidigt var lätt packad så störde det inte nämnvärt. Då var det förmodligen sockerchocken, och idag var det förmodligen sockerabstinens nu när jag återvänt till normalt leverne igen. Tvära kast med blodsocker och relaterade signalsubstanser är uppenbarligen inget som hjärnan är ett fan av...

Misstänker förövrigt att jag lider av en gnutta bakfylleblues. Lyssnade på ett briljant P1-program under frukosten i förmiddags och blev nästan lite choked-up. Handlade om en kvinna som aldrig hade velat ha barn men råkade bli gravid av misstag, varpå hon berättade om hela den process hon gick igenom som ett resultat av detta. Låter väl inte makalöst fascinerande såhär i text, men den slog verkligen homerun hos undertecknad. Förmodligen för att jag kan sympatisera med många av tankarna samt har en viss erfarenhet gällande denna typ av händelser. Finns en hel del douchenozzles inom mödravården kan konstateras. Anyhoo - det hela finns att lyssna på här för den som är intresserad.

Något som även fick mitt labila ass aningen ur balans var avnjutningen av Stones "One More Shot Live" pay-per-view spelning från i lördags. Gubbarna levererade nämligen storstilat, verkade vara på ett strålande humör och under magiska höjdpunkter som en lågmält vacker "Wild Horses" dedikerad till offren i skolmassakern i Connecticut och deras anhöriga, eller nytändningen av "You Can't Always Get What You Want" komplett med körer och ett utomordentligt lir, så känns det närmast plågsamt att detta kan vara den sista spelningen som stenarna gör tillsammans. Tror dock inte detta innerst inne, men bara möjligheten känns trist. Vad är världen utan världens bästa rock & roll-band liksom?

Angående gästerna så var väl mina prognoser sisådär. Lady BuBä levererade faktiskt hyffsat sångmässigt, men detta överskuggades tyvärr av hennes nervöst uppmärksamhetspockande scennärvaro. The Black Keys kändes rätt överflödiga ärligt talat. Det rullades in ett extra trumset och en cover på Bo Diddleys "Who Do You Love?" avfyrades, men det kändes som att Stones skulle klarat detta bättre på egen hand eftersom Nycklarna mest flöt in i ett bakgrundssammelsurium. Brucan då? Jo, han dök upp för en sväng genom "Tumbling Dice" och mycket riktigt - bossen funkade inte riktigt i denna kontext. Han klarade dock själva "svänget" rätt bra, men när det kom till sången så blev det tvärnit. Det skulle förmodligen funkat om han försökt applicera sitt forna Orbison-aktiga croon, men istället körde han sitt predikar-hes-rasp, vilket inte funkade i denna tonart och därmed ledde till totalt röstbortfall. Oh well.

Annars var konserten som sagt ljuv. Mick Taylor fick glänsa under "Midnight Rambler" (var dock inte lika på hugget som under den andra London-spelningen) och Keef verkar nu ha vaknat till från sin sjuåriga gitarrsvacka och lirar som han bör. Det blir lite mindre "Keef-dansande" på scen, istället ligger fokus till 100% på liret. Påminner lite om 70-talsleveransen. Woody verkar även ha legat i träningsläger och levererar stundtals det bästa guraspel han presterat sedan han tvingades plugga Mick Taylor-licks när han joinade inför "Tour of the Americas" 1975. Jagger och Watts levererar högklassigt som vanligt. Jagger kanske till och med strået vassare när det kommer till sången - blir liksom mer "sång" istället för de senare årens stötiga "flåsande". Dock märker man att han börjar chilla lite när det kommer till scenakrobatiken. Gubben är ju trots allt snart 70.

Något som jag uppfattade som mindre lyckad var själva ljudmixen. Gitarrerna tenderade att reduceras till bakgrundsljud under stora delar av konserten, särskilt under de första tre låtarna. Skumt att den typen av amatörmässighet existerar på denna nivå. Förhoppningsvis fixas detta till hemvideo-releasen.

En ytterligare ljudfadäs, dock av aningen mer humoristisk karaktär, kunde noteras under framförandet av disco-klassikern "Miss You". Det verkar som att en till höres gravt utvecklingsstörd individ lyckades placera sig själv jämte någon av de mikrofoner som placerats ut för att fånga upp publikresponsen, varpå människan levererar en hysteriskt tondöv medsång. Total awesomeness.

Anyhoo, en liten fågel viskade i mitt öra att hela härligheten finns tillgänglig i hyffsat fabulös kvalitet här. Duger alldeles utmärkt i väntan på en officiell Blu-Ray/DVD release. God afton.

Julesvulst

Tillbaka från moffhelgen. Jepp, det har intagits mat och dryck så det stått härliga till. Smygstartade lite med vin i fredgaskväll när vi anlänt till Enz päron i Götene, sedan ett episkt julbord, åtskilliga pilos, samt oheliga mängder julgodis hos Tord på lördagen. Fortsatte idag med en massiv köttbullar-och-potatis-middag hos Enz föräldrar, en hel del hemgjord glass på det, samt lite glögg och marsipangodis som grädde på moset. Dangballs, jag kan verkligen konsten att seriöst utmana min nyfunna semideffade fysik. Kollade vågen förut och noterade en ökning med två kilo på ett dygn. Hehe. Awesomeness. Känner dock att jag vant mig någorlunda vid fläskbekämparlevernet så jag kommer nog att chilla som förut resten av veckan.

Annars var fredagen ljuv med ett seriöst kämpigt löppass, packning, besök i kusin Matrix nya exklusiva domäner högt över taken i good ol' Skövde där det serverades god mat och tjötades högt och lågt. Lördagen bjussade på träning, powergång, softande framför braskamin, samt marsipangodistillverkning hos Enz mor och far, men efter en serie misslyckade spritsmaksättningsexperiment retirerade jag till horisontalläge i vardagsrumssoffan. Kvällens julfestlighet hos Tord var angenäm, med det ovan nämnda episka julbordet, ett gött buzz, presenter, och häng med värden, Auto, Luna, Tiny T, Vicious V och die Enzführer. Blev nattbuss tillbaka till Götene där natten åter spenderades hos Enz föräldrar.

Idag segade jag mig upp runt elva i ett oförskämt bra tillstånd. Knappt några symptom som påminde om gårdagens excesser. Möjligen bortsett från en abnorm mättnadskänsla. Efter diverse ätande, tränande och kraftgångande styrde vi kosan tillbaka till U-port. Enz har spenderat kvällen med att julpynta lägenheten hej vilt (hon har till och med grävt fram de värsta lågstadie-slöjds-pyssel-styggelserna till min enorma fasa) och jag har online-shoppat en ansenlig mängd julklappar samt tankat hem den där Stones-konserten som livesändes igår. Har dock inte hunnit kolla ännu, så än kan jag inte kommentera det hela.

Förresten - åkte på tull för "Charlie Is My Darling"-boxen ändå. Fick en faktura från AIDS-ansiktena på UPS i fredags där diverse momser och avgifter figurerade. Varför inte nämna detta redan när man får varan istället för att vagga in en i ett falskt skimmer av trygghet för att sedan chockfista en flera veckor senare? Bitches... Men, men, det blev ju som sagt ändå typ två-trehundra spänn billigare än om jag skulle köpt boxen i sverige så det är ju inte helt katastrof.

Han kallades Hovmästarn, men hette Gert

Denna dag var väl inget extra direkt. Upp vid niotiden, långfrukost, städ + tvätt, någon form av räksallad till middag, slösurfning, träning, kraftig walk i vansinnig kyla, kvällsmat framför senaste "American Horror Story Asylum" och slutligen tjänstgöring som gräddnings- och julmusiksansvarig vid Enz årliga pepparkaksbak.

Käkade vare sig deg eller kakor by the way. Väldigt okaraktäristiskt. Fläskbekämpningen är orubblig - vågen visade 77,5 i morse. Visserligen var det ju morgonvikt (vilken inte är direkt representativ) och så hade jag endast på mig ett par boxers så man kan ju inte ärligt säga att jag nu tappat 6,4 kg (vägde ju 83,9 i kvällsvikt med mysutstyrsel på innan operation flabbreduktion inleddes för tre veckor och två dagar sedan), men det känns ju ändå förträffligt att åtminstonde temporärt vara nere och sniffa lite i målområdet. Men nu är det ju knappt två dagar kvar så vi får väl se vart det landar. Mmmm, öööööl...

Funderar lite på uppesittarkväll i afton. En kanna te och någon ljuv film kanske... Kommer ju bli en klassisk flänghelg. Först till Skövde på fredag där Enz ska gästjobba och jag kolla in min kusins nya place, sedan till Enz päron i Götene, sedan julmys med käk och alkohol hos Lord of the Tords på vischan utanför Lidköping på lördag, sedan Götene igen, och till sist tillbaka till U-port på söndag eftermiddag. Ljuvt, men som sagt - kan behövas lite batteriladdningschillax. Det är mycket nu... *host*

Ska ju sändas en live pay-per-view med Stones på lördag förresten. Kan garantera att den kommer att befinna sig rippad på min hårddisk på söndag kväll. Gäster ska tydligen vara Brucan, Lady BlaBla och The Black Keys. Ladyn är väl väntad eftersom Mick alltid ska envisas med att plocka in den rövhatt som för tillfället doftar mest lök, The Black Keys är ju även inte helt oväntade eftersom de representerar nått creddigt i hyffsat samma stuk som stenarna, men Brucan är ju lite av ett utropstecken. Eller kanske ett frågetecken.

Ladyn kommer ju givetvis att vrölfloppa oavsett låtval, Keys kan möjligen funka riktigt bra om de är tillräckligt kompatibla (dvs. inte som Jack White på "Shine a Light"), men Bruce... Bruce i all ära, men jag tror att han är för stel för att göra ett bra sit-in med dom här gubbarna. Han funkar liksom bäst under extremt kontrollerade arrangemang, vilket ju är lite av motsatsen till det Stones har ägnat sig åt de senaste fyrtiofyra åren. Möjligen om de kör någon tidig poplåt eller soul-cover. Men det känns ju å andra sidan inte så himla kul. Well, well, det ska bli intressant att se hursomhelst...

Peace ut och god helg.

Bilbesudlad, avsnitt 742

På tok för tidig uppgång idag, frukost och sedan in till Borås för att fixa bromsbeläggen på bilen. Magnifik tripp med Roddans tidstypiskt pastorala "Never a Dull Moment" i stereon. Lämnade in bilen på verkstaden och blev räddad från timmar av vänthörnetristess av den noble Auto, som efter ett samtal från undertecknad släppte den delikata ägg och lingongrova-macka han var på väg att inmundiga, skrapade fram bilen och vrölade genom stan för att skopa upp mig ur mitt fatt-kaffe-och-för-gamla-kvällstidningar-helvete. Underbart.

Blev några timmars chillax hemma hos das Auto och sedan en lunch på stan. Under denna tid får jag ett samtal från verkstan - de konstaterar att bromsskivorna är för slitna och rostiga för att sätta nya belägg på, och rekommenderar därmed byte av dessa as well. Jag avlossar en extremt explicit svordomsramsa mentalt och godkänner sedan sammanbitet operationen. Hämtar ut bilen till tonerna av fyratusentvåhundra spänn. Nu är vi alltså uppe i cirka trettontusen i bilreparationer på en månad. Awesomeness. Vågar inte ens fundera på vad det skulle blivit om vi gjort det sista ingreppet på en Beemerverkstad...

Rattade sedan hem och spenderade eftermiddagen med tedrickning, slösurf, lite vidare Chuck Berry-dyrkan, ett träningspass, samt en löprunda till tonerna av Stones "Some Girls - Live in Texas '78". Punk-Stones. Ytterst passande i löpspåret. Kvällsmat på det framför ett halvt avsnitt av den där nya SVT-talkshowen med Niklas Strömstedt. Det råkade gå i repris och Plura var gäst. Mauro dök även upp och personlighetsbriljerade. Strömstedt var ungefär lika bra programledare som artist. Ahem.

Nu dök Enzkraut upp och det ser ut att vankas ett avsnitt av TV3s "Stalker". Häjj.

En hel lök, 5 kg fläsk och tre dl rättfärdigande

Jeez, vad kan sägas om denna dag? Har väl mest flummat runt online och läst in mig på grejjer relaterat till lampbyte och reservdelar till våran till synes überavancerade bil, hur man gör marsipangrisar, samt vilken typ av alkoholhaltig dryck som är "lindrigast" om man bekämpar fläsk. Rödvin och ren sprit typ whiskey/cognac var der Schnitzel, medan pilo, söta viner, cider, alkoläsk och söta drinkar skulle undvikas till varje pris. Logiskt. Synd bara att bira är så förbannat ljuvt...

Har förresten noterat att fläskbekämpningens resulterande ökning i byxkomfort nu har planat ut. Tycker mig till och med ha noterat en negativ trend under de senaste dagarna, trots några ytterligare hekton i viktnedgång. Funderar på om den ökade träningsintensiteten har lett till större lårmuskler. I sådana fall blir det väl inte mycket mer komfortabelt i brallan, förutsatt att man inte kultiverar ett tungt heroinmissbruk, anorexia, eller någon annan typ av ohälsosamt muskel- och fettnedbrytande livsstil. Kan inte påstå att jag är överdrivet sugen på något alternativ...

Vad jag däremot är sugen på är en klase biror. Folk som hävdar att man kan ha lika roligt utan alkohol har uppenbarligen fel. Jag lever ju i en (för mig) existentiell drömtillvaro och trots detta kan jag konstatera att de tre senaste veckorna utan alkohol har varit åtminstone 20% tråkigare än tidigare. Känns som att den kommande helgens julfest hos Tord kan tänkas bli ett välkommet avbrott på all snustorr renlevnad. Sedan är det ju faktiskt lite av en levnadsmässig skymf att banta sig igenom julen med alla dess unika och underbara delikatesser...

Well, well, rättfärdningar åsidan - jag har annars haft semilånga telefonsamtal med både min farfar och Mahatma under dagen, samt tränat, powergångat, lyssnat på Chuck Berry, kollat på GW och "The T.A.M.I. Show" DVDn. Den sistnämnda innehöll som väntat en hel del 50-60-tals doftande ost, med undantag från Marvin Gaye, James Brown och till viss del The Supremes och Stones. Kan liksom inte riktigt att ta stenarna på allvar som superstraight coverband med halvkass leverans, Elvis-knän och prins Valiant-frippor. Särskilt inte när man vet vad som komma skulle. Men samtidigt var ju deras löknivå inte i närheten av de flesta andra artisters under denna period, så jämfört med till exempel Gerry & The Pacemakers vämjeliga uppenbarelse tidigare i filmen så framstår ju till och med Stones samtida uptightness som värsta diskbänksrealismen...

Wä, nu blir det säng med nått intressant i hörlurarna... Det var ju förresten i morgon jag skulle in med bilen på reparation, inte idag. Uppfattade intresseklubben detta? Härligt.

Lödder & lathet

Pallrade mig upp runt tio i förmiddags. Sen afton igår då jag fastnade online på jakt efter de där Ronnie Wood-plattorna jag nämnde i gårdagens inlägg. Scorade den japanska digipaken av "Not For Beginners", den vanliga (och enda) utgåvan av "I Feel Like Playing", samt den engelska inbundna förstaupplagan av självbiografin "Ronnie". Allt för en struntsumma. God bless Amazon marketplace och Woodys kommersiellt floppiga solokarriär.

Annars har stora delar av dagen spenderats i någon form av vetgirig trans på Wiki/AllMusic/Tuben. Körde även ner till OKQ8 för att tvätta bilen, men då den "manuella" tvätthallen var fullbokad så fick jag nöja mig med automattvätten. Har ju alltid undvikit den tidigare eftersom jag jobbade med bilrekond under några år back in the day och då noterade hur smårepig lacken blir på bilar efter idel borsttvätt. Måste dock säga att jag efter dagens njutbara upplevelse förmodligen kommer att ge blanka fan i detta. Fem minuters väntan, jäsandes i förarsätet, och sedan, voilá - färdig. Bara det är värt ett gäng smårepor. Det bör ju även tilläggas att dessa repor enkelt kan poleras bort om man är villig att anstränga sig lite, alternativt lägga ut lite pengar. Sedan bör man ju även betänka att jag egentligen inte bryr mig ett skit om hur biljäveln ser ut, bara den funkar och tar mig från A till B... Får nog bli automattvätt härdanefter, med kompletterande manuell tvätt någon gång ibland för lite mer finlir, mattor, motorrum och så vidare. Så nu vet ni det. You're welcome - eder nattsömn är räddad...

Annars har det väl storhandlats matvaror, motionerats, skickats topphemliga brev, klurats på hur man byter parkeringsljus på biljäveln (jepp - ytterligare ett fel!), kollats senaste "Dexter" och förbannat det faktum att "The Walking Dead" verkar vara slut för säsongen. Fick även den där "The T.A.M.I. Show" DVDn med Stones, James Brown, Chuck Berry, etc. med dagens post men har inte hunnit kolla på den än. Får bli i morgon. Nu blir det tidig säng - ska ju in till Borås och byta bromsbelägg på den rullande penningätaren i morgon förmiddag. Yay.

Servicetards, julspöken och drogmissbrukare

Ok, helgrecap...

I fredags gjorde jag säkert en mängd saker, men det jag minns är att jag var i Borås en sväng för att luncha med studie-esset Auto. Det blev samma eminenta lunchställe som sist - Renässans. Mest för att det var svinkallt och att vi höll på att frysa ihjäl då vi försökte lokalisera nått nytt och spännande. Maten var finfin, men tyvärr så bestod personalen denna dag bland annat av två socialt retarderade tonåringar som spädde på min nya "pet peeve"; idioter inom serviceyrken. Beställningar fuckades upp, sedan kommer en av idioterna ut ur köket och mer eller mindre beskyller mig och Auto för det inträffade, varpå besöket avslutas med ett halvt frånvarande/halvt nonchalant bemötande av idiot nummer två i kassan. Fattar inte grejjen - om man som bäst kan se självmordsbenäget uttråkad ut så kanske man inte borde jobba med kundrelaterade yrken y'know. Jävla troglodyter. Blir definitivt ett annat ställe nästa gång... Vi avrundade hursomhelst med lite trivselhäng hemma hos Automannen innan jag begav mig tillbaka till Uschlehamn och Auto till sina studier.

På lördagen kom Autos bättre hälft - julmarknadskonnässören Luna - på besök och hon, Enz och undertecknad åkte på julmarknad till ett ställe några mil härifrån vid namn Torpa stenhus. Visar sig att stället vare sig var ett torp eller stenhus, utan en regelrät medeltidsborg. Julmarknaden var lokaliserad i en stor lada på ägorna. Blev inte så mycket inköpt för min del (mest godsaker till salu och jag fläskbekämpar ju), men den största behållningen var en rundtur i själva slottet, komplett med fängelsehålor, grandiosa festsalar, restaurerade boningsrum, kapell, vindlande trappor och spökhistorier om gråa damer samt ett utrymme bakom en vägg i tornet där en flicka tros ha murats in levande av sin far för hundratals år sedan. Väggen "röntgades" tydligen på 70-talet och man kom fram till att det fanns ett utrymme på cirka en kvadratmeter bakom väggen, men man har inte rivit väggen för att kontrollera huruvida några mänskliga kvarlevor finns där bakom. Ljuvt creepy. Kvällen spenderades med träning, film, jäs och så vidare. Enz var på julfest med jobbet.

Idag har vi inte gjort många knop. Lägenhetshäng hela dagen och jag har beställt lite julklappar. Middag framför den halvskumma sci-fi rullen "Primer". Eftermiddagen minns jag knappt. Kvällsmat framför "Solsidan" och första avsnittet av TV3s serie "Stalker". Gillade den sistnämnda starkt. Visst, det är ju lite TV3-b-ighet över det hela (typ lätt sensationalism samt en miljon onödiga recaps av vad som hänt tidigare i programmet), men fenomenet och fallen i sig är såpass intressanta att det håller. Avrundade med ett träningspass och en nattlig powergång med Ronnie Woods "Gimme Some Neck" i lurarna.



Har snöat in lite på Woody de senaste dagarna. Hans solokarriär blir lätt bortglömd i skuggan av Faces och Stones, med där finns några riktiga juveler. Man kan väl enklast dela in karriären i fyra delar; den innovativa första perioden bestående av de två plattorna "I've Got My Own Album To Do" (1974) och "Now Look" (1975) där Woody är på sin kreativa peak med ett snortight studioband i ryggen och gästspel av nästan samtliga Stones, Faces samt diverse andra gäster som till exempel George Harrison. Det är lite av samma eklektiska sound som Stones kultiverade på de sista Mick Taylor-plattorna runt samma tid blandat med lite jazzig R&B. Riktigt bra.

Den andra perioden består av plattorna "Gimme Some Neck" (1979) och "1234" (1981) och här märker man hur de dekadenta åren som Stones-medlem har påverkat Ron. Rösten börjar bli pundigt härjad, låtarna är betydligt enklare och fokus ligger nästan uteslutande på att ha kul. Man får en känsla av en viss lathet, men trots detta funkar approachen utmärkt på "Gimme Some Neck", som kan ses lite som ett soundmässigt systeralbum till Stones "Some Girls" eftersom båda plattorna spelades in i samma studio vid samma tidpunkt samt inkluderar Woody, Keith, Mick, Charlie och Ian MacLagan. Bob Dylan donerade låten "Seven Days" till projektet och den hör till de absoluta topparna av Woodys leveranser genom tiderna, Stones och Faces inkluderade. På "1234" är soundet det samma, men bortsett från ett par låtar så är charmen som bortblåst. Woody freebasade vansinniga mängder kokain vid sidan av sitt reguljära drogmissbruk under denna period och till och med Keith(!) distanserade sig och tyckte att detta var oansvarigt. Fokus låg definitivt inte på låtskriveri kan lätt konstateras genom en rotering av "1234". Plattan floppade och Ron spenderade merparten av 80-talet i dimman...

Den tredje perioden består av plattorna "Slide On This" (1992) och "Slide On Live... Plugged In And Standing" (1993). Här har Woody skärpt till sig och har till synes blivit influerad av Stones mer slicka post-1989-approach samt Keith Richards kontemporära soloplattor. Låtmässigt är det väl inte alltid på topp, men det är ett markant uppryck jämfört med "1234".

Den fjärde perioden utgörs av "Not For Beginners" (2001) och "I Feel Like Playing" (2010). Jag äger ingen av dessa plattor men det jag har hört indikerar att dessa mer eller mindre är "lyxnöjen" för Woody. Fyllda med celebra gäster och familjemedlemmar, men relativt tömda på kreativitet. Något att fördriva tiden med mellan Stonesturnéer. Bör dock lyssna in mig mer på dessa innan jag kan forma en mer definierad uppfattning. En Amazon-order nalkas. Gött att man kan få tag på båda plattorna för typ skit och inget.

Hmmm... Skulle ju gå och lägga mig, men skrev istället en hel Ronnie Wood-special. Vafan? Demens och en släng aspergers? Awesome...

Lättjan suger

Ok, det här med fläskbekämpningen går ju uppenbarligen utmärkt; nästan fem kilo droppade på strax över två veckor. Utan häftklamrar i buken, fettsugning, självsvält eller skumma dieter - enbart sansade portioner, uteslutning av sötsaker, samt något intensifierad träning. Logik alltså. Jag vet - jag är bäst, borde finnas på sedlar, helgonförklaras, bla, bla...

Men... Da-yum vilka cravings som har börjat spöka. Värst är fan alkohol - jag älskar ju bira, och när jag följde med Enz in på Systemet igår och fick se den nya julölshyllan så gick ju suget in i overdrive. Aaah, smakerna, dofterna, texturerna, buzzet... Känner för att svepa ett gäng enliterssejdlar av Jämtlands finest! Har till och med börjat dregla över den sötslibbiga Baileys-flaskan i kylskåpet, för att inte tala om den öppnade och vansinnigt preskriberade vinaren... Sedan vore det ju inte fel med snacks, godis och pizza heller. Men eyes on the prize, dammit! Det störda är att när jag väl känner efter riktigt ordentligt så är jag inte överväldigande sugen på smakerna av något av det jag tidigare nämnde. Det är väl mer nått psykologiskt, typ att man vill ha det man inte får / gräset är grönare och så vidare... Men när jag når målet så lär det bli ett propert firande.

Om allt rullar på som det har hittills med två kilos minskning i veckan så borde jag ju vara i hamn redan i nästa vecka. Dock misstänker jag att jag kommer börja plana ut innan dess. Jag var ju inte direkt obese när jag började och det är ju bara ett visst antal kilon som "underhölls" av det senaste årets lättjefyllda bira-sötsaker-och-hysteriska-portioner-diet. Sedan ligger jag ju redan under mitt föreslagna BMI och de senaste fem årens dagliga träning måste ju ha adderat ett gäng kilo muskler, så frågan är ju hur mycket man kan droppa naturligt genom bara hälsosamt leverne innan man når sin aktuella "baseline". Men det återstår ju att se...

Ok, sluttjötat om jakten på den ultimata byxkomforten för den här gången. Dagen har annars bjudit på tidig uppgång, städ + tvätt, låtsnickeri, den makalöst långa och ömsom intressanta, ömsom sövande "making of"-dokumentären om "Blade Runner", träning, kraftgång med Cans "Tago Mago" som suggestivt soundtrack till snötäckta gator och isiga vatten, samt kvällsmat framför "The Bourne Legacy". Den sistnämnda var bra för att vara actionrulle.

Nu blir det säng, eller möjligen lite nattuggleri... Trevlig helg.

Stake, löp och chillax

Blev långsovning i natt/morse - både jag och da Enz trotsade alarm och snoozade på över de rekommenderade nio timmarna. Hon mest för att hon behövde det, jag mest för att jag är en lat jävel. Gött det.

Långfrukost, diverse julmusik och softning upptog större delen av förmiddagen innan jag körde ett träningspass varpå vi trotsade de iskalla och snöiga elementen för den klassiska onsdagslöprundan. Den var en extrem pina kan tilläggas. Kanske på grund av att det snöiga underlaget ger en viss springa-på-gympamadrass-effekt samt det faktum att varje steg glider bakåt en aning, vilket bidrar till ytterligare ansträngning. Men det blir ju bra träning hursomhelst.

Efter middag gick vi ner på stan för lite shopping. Blev tyvärr inte mycket i julklappsväg, dock ett par ljuva adventsljusstakar då några av våra gamla tycks ha havererat efter flytten i våras. Plockade även upp senaste numret av Uncut i dagens postskörd vid hemkomsten så resten av eftermiddagen bestod till viss del av frotterande i det senaste inom americana-nichad musiktrivia samt inmundigandet av en kopp kanelte. Brände även ut och skådade det nyss sända "The Rolling Stones at the BBC"-programmet som någon vänlig själ hade rippat och delat på DVD på någon av alla bootleg-torrent-trackers jag bevakar. Njutbart, dock lite irriterande att nästan samtliga musikklipp avbröts för tidigt.

Kvällsmat på det (tillbaka till mackor och te - yay!) och sedan den hysteriskt kassa CG-"skräckisen" "Resident Evil: Retribution". Jag fick ont i intelligensen av att se den. Nu vankas sömn. Hej.

Btw - här har ni nått som också är smärtsamt för frontalloben...

Va ä dä?

Idag har jag tvättat en maskin, lirat Gram Parsons "The New Soft Shoe" (extremt taffligt bör tilläggas), skrivit fragment av en potentiell låt, lärt mig hur man enkelt tankar upp musik med bakgrundsbild på YouTube med hjälp av det halvkassa gratisprogrammet Movie Maker, kollat senaste Stones-dokumentären "Crossfire Hurricane" (helt OK, dock bara en snabbgenomgång av "det vanliga" i Stones-sammanhang), tränat, kraftgångat i extrem kyla, samt kollat på GW.

Beställde förövrigt "The T.A.M.I. Show" och "6 Ed Sullivan Shows" DVDerna med Stones igår afton. Kände att jag åter blev aningen mer tolerant mot den mer triviala och tvivelaktiga polo-pottfrippa-och-fånig-kostym-eran i och med skådningen av "Charlie Is My Darling"-filmen i förra veckan. Och så innehåller ju faktiskt Sullivan-DVDerna ett framträdande från 1969...

Efter detta målande inlägg är det nog dags för säng. Eller en film. I morrn är Enz ledig, det ryktas om julklappsinköp...

Bodil

Snön vräker ner, det är svinkallt ute, och jag myser runt i lägenheten i det dunkla skenet av adventsljusstakar och stjärnor, smuttar på en kopp julte med kanelsmak och mår alldeles förträffligt. Julvibbarna är tidiga i år...

Denna dag bjöd på ett besök av lillsyrran som var i Uschlehavn på business. Hon dök upp runt halv tolv och efter lite tjöt och häng gick vi ner på byn för att luncha tillsammans med Enzfloyd. Blev återigen det förträffliga lunchstället Emma & Andreas kök. Efter en hyffsat lång käk och tjöt-session återvände Enz till jobbet och jag och sis' gick en sväng runt "centrum". Efter detta åkte syrran hem till Götet och jag chillade i lägenheten till tonerna av Marah och Phil Spectors respektive julplattor tills Enz kom hem från jobbet.

Eftersom det nu har kommit ansenligt med snö och temperaturen verkar komma att ligga en bra bit under nollan under överskådlig framtid så är skidsäsongen igång och våra vanliga löpspår har nu konverterats till längdskidespår. Idag inleddes därmed årets första alternativa "vinterstadsrutt". Funkade över förväntan och bortsett från att vi blev konstant piskade med iskristaller i fäjjan så var det rätt gött. Gött att slippa de vanvettigt kuperade spåren uppe i friluftsområdet under några månader y'know.

Avrundade med käk och senaste "Dexter" + "The Walking Dead". Funderar på att kolla på nått gött b-skräckigt innan jag går och lägger mig. Hmmm...

Öronhetta, snöstorm, fest och jäs

Enz är less på tillvaron och kastar spontant diverse högflygande planer i min riktning, frågetecken bifogade. Jag, den evige pragmatikern hamnar ofrivilligt i "bedömarrollen" och får, efter utpekandet av diverse potentiell problematik, det rejält hett om öronen. Fredagens löprunda är inte den uppfriskande upplevelse som den brukar vara. Undertecknad börjar också bli less på tillvaron. Enz drar till jobbet och jag sammanstrålar med Auto för lite online GTA / styrkande mental ventilering. Passar på att adventspynta lägenheten och framåt aftonen är stämningen åter normaliserad hos både mig och Enzführern. God bless. Som grädde på moset avnjutes kanonrullen "Lawless". 20-tal, hembränning, hillbillies, en rejäl dos våld och finfint skådespeleri. Ljuvt.

Bortsett från denna smärre trivselsvacka så bjuder fredagen även på en extremt trevlig överraskning - det plingar på dörren och utanför står ett bud med ett paket. Det visar sig vara "Charlie Is My Darling"-boxen - den där Stonesfilmen som jag nämnde att jag beställt förra onsdagen. Inte nog med att den inte fastnade i tullen, den levererades från Amazon i USA (Las Vegas står det på avsändaren) på makalösa två facking dagar. Och med bud på det. Stört. Trodde inte det ens var möjligt att skicka ett paket från staterna på mindre än tre dagar. Amazon måste ju sett fel på min beställning och trott att jag valt någon form av extremt exklusiv leveransmetod. Inte mig emot, fick ju boxfanskapet för ungeför hälften av vad den kostar här i Sverige.

Filmen i sig då? Well, jag blev rejält positivt överraskad måste jag säga. Den nya förlängda versionen av originalet samt restaureringsarbetet gör att rullen blir ett magnetiskt porträtt av bandet som man sällan skådat förr. Vi snackar pre-superstjärnestatus - ett gäng tidiga-20-nåntings utan "mediagard" flamsandes runt på tåg, i flygterminaler och backstage under en turné av Irland 1965. Den innehåller även en hel del sällan skådat live-material, som dock lider till viss del av dåtidens primitiva ljudupptagningsmöjligheter, den konstanta ljudväggen av hysteriskt skrikande tonårstjejer, samt det faktum att instrumenten låter ostämda nästan hela tiden. Det sistnämnda förmodligen en konsekvens av att bandet inte kunde höra sig själva över teeny-bopper-kakafonin. Hursomhelst ett väldigt underhållande dokument av en hittills ganska magert dokumenterad period i "världens bästa rock & roll-bands" historia. Rekommenderas.

I lördags skulle Enz jobba i Falköping och jag skulle på min morbrors sextioårskalas i Götene på kvällen. Droppade därför av Enz i F-köp runt tolv och styrde vidare upp mot Götene. Visade sig att det pågick en regelrät snöstorm i stora delar av Skaraborg så när jag närmade mig Skara var det som att köra in i en vägg. Det hade kommit upp mot sjuttio centimeter snö på sina ställen, E20 såg ut som en rådelbana, och jag höll på att missa avfarten till Götene av den enkla anledning att ingen använt den på tio minuter och den därmed hade raderats i snömassorna sånär som på en sån där skiljevägsskylt som indikerar refug. Madness. Passade på att hänga hos mormor och morfar i väntan på kvällens festligheter. Körde ett extremt fyspass genom att skotta fram deras garageuppfart och gångväg fram till huset.

Kalaset var trevligt. Och hett. I vanlig ordning pladdrade jag på till den milda grad att jag glömde tiden och blev tjugo minuter för sen till Falköping där jag skulle plocka upp Enzleif. Detta hade hon inga problem med eftersom hon och hennes syrra hade hunnit med en after-work med bifogat ölsmuttande. Hon var lätt yr i mössan när jag plockade upp henne utanför resecentrum.

Idag har vi i princip bara jäst omkring i lägenheten och njutit. Den enda ansträngningen kom i form av ett träningspass och en powerwalk. Yes, fläskbekämpningen pågår fortfarande i full swing. Idag noterade vågen att jag är nere under 80-strecket. Yay. Vi avrundade annars dagen med en kik på "the final cut"-versionen av "Blade Runner" från blu-ray-boxen. Den filmen tappar fan aldrig. En av mina all-time-faves, och att för första gången se den i fullfjädrad HD var ju lite av en uppenbarelse. Förmodligen det närmaste man kan komma 1982 års biovisningar. Helt magiskt.

Dang, vilket ordbajseri. Har intresseklubben antecknat klart? Bra. Känner mig helt utmattad. Får nog bli säng nu. Evening.