Underbar sommardag idag. En sådan dag som man i januari ser som en destillering av sommaren och ser sig själv nyttja i form av utomhusaktiviteter som bad, solstolsjäs, ölsmuttande på uteservering/balkong, grillning vid sjön, polarhäng, parkflanering och så vidare... Grejjen är att när dessa dagar väl dyker upp så finns där (i mitt fall) sällan ork att sätta foten utanför lägenheten.
Man har liksom suttit i klassiskt svensk regnväder hela juni och kultiverat diverse inomhusprojekt, så när en sporadisk soldag dyker upp känns det plötsligt som en megaprojekt att slita sig från typ datorn/skrivandet/TVn/boken/PS3:t/navelluddssorterandet och det hela rinner bara ut i sanden. Med en dos dåligt samvete som backdrop. Morsans röst från typ 1985 ekar genom decennierna, "näää, nu får ni inte sitta inne när det är så fint väder, Super Mario finns kvar i morgon också!".
Bortsett från lunch med Enz på en restaurang vid vattnet och det reguljära löppasset så var även denna dag lite av ett sådant slöseri. Gick upp runt halv tolv, flöt omkring i lägenheten till halv fyra, gick ner på stan för lunchandet, gick hem, slumrade till, en löprunda och sedan senaste "True Blood" till kvällsmaten. Och här är vi nu. Allt marinerat i lite jag-borde-börja-med-examensarbetet-NU-ångest. Hmmm. Måste fan sparka mig själv i röven. Jag är tragiskt bekväm ibland. Förmodligen mitt största gissel i livet - grandiosa idéer men kass karaktär gällande fullföljande. Jag har ältat det förr i denna blogg, men ibland blir man rätt trött på sig själv.
Nu ska jag kolla på senaste Hellraiser filmen från häromåret. Ryktet säger att den till och med är sämre än dess två vansinnigt taffliga föregångare (sjunde och åttonde delen i franchiset). Kan inte ens föreställa mig hur detta kan vara möjligt. I'm intrigued...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar