Har inte varit på topp idag kan konstateras. Regn igen, blev väckt för tidigt av rörmockare som skulle in och meka i lägenheten, har fått en släng förkylning och mitt dåliga samvete över allt som jag borde göra [läs: exarbete] men inte ids av rädsla för den bottenlösa tristess jag ser framför mig har lett till en lätt depression. Briljant. Borde ju bara hugga tag i skiten, men det framstår som omöjligt på nått jävla sätt... Svårt att förklara. Känns fysiskt på nått sätt. Man liksom vet hur vidrigt tråkigt det är att utföra vilket gör att psyket automatiskt värjer sig för det på varje möjliga sätt. Problemet är ju bara att allt annat man företar sig istället blir färgat av det gnagande dåliga samvetet. Faaaaan. Går inte att komma undan. Måste konfrontera skiten... Huuuuuu...
Har annars lyssnat på gamla Pearl Jam-plattor under dagen. Dom har mest legat i träda sedan mitt fornstora PJ-intresse peakade med deras sverigekonsert på Sjöhistoriska år 2000, för att sedan drastiskt avmattades på grund av typ flera års sönderlyssning och det årets "Binaural"-platta, som jag upplevde som föga intressant. Fick dock lite förnyat intresse efter gårdagens dokumentär. Får väl se om det bara är nostalgi eller om det är på riktigt.
Lite sugen är jag på att plocka upp de tre studioplattor som kommit sedan dess. Min PJ-favvoperiod är ju 1994 till 1998, när dom gjorde rätt unikt flummuffliga plattor ("Vitalogy", "No Code" och "Yield") med lika delar folk, punk och Neil Young-skitighet. Låter typ som om allt material skrevs i ficklampsljus under en varm gammal filt i en källare med ett kompakt vintermörker utanför husknutarna. Eskapism från Seattle-bisterheten. Jag är lite nyfiken på om de senare plattorna lyckas ligga på samma nivå eller åtminstone bjussa på något lika spännande. Misstänker att så inte är fallet, men vem vet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar