Sjukdomen släppte sitt grepp i söndags och igår drog jag och Enz iväg på ett spontant firande av att det var ett år sedan vi ingick våran oheliga union. Granted - aningen bögigt för att vara oss, men ibland får man väl släppa garden lite I guess. Men frukta icke! Alla hjärtans dag inger fortfarande akuta torrhävningar och Enzkorven kollar fortfarande på en som om man var gravt retarderad om man kommer släpandes på en blombukett och en chokladlåda. Det finns gränser y'know...
Jag har hursomhelst alltid varit lite intresserad av östkusten på "andra sidan" Vättern eftersom jag typ aldrig varit mellan Stockholm och Kalmar, så vi letade upp en kuststad som vi inte hade varit i (well, Enz hade varit där en gång när hon var 10 eller nått) och landade på Västervik. Det var ett trevligt ställe kan konstateras, hotellet vi valde var helt i vår smak och skärgården var ljuv. Vi fick till och med känna på lite sommarväder. Shockerande.
I morgon inleds operation "Försök till att sammanfoga spillrorna av min vedervärdiga utbildning". Planen är att först komplettera den där hemtentan som jag tidigare tjötat om och sedan djupdyka i den ocean av styggelser som representerar mitt försenade examensarbete. Den 15:e augusti är det tänkt att fanskapet ska lämnas in, så oavsett om jag hinner eller ej så är det först då jag kan återgå till ett värdigt liv. Är villig att sätta stora pengar på att vädret under de kommande fyra veckorna kommer att gå från det nuvarande höstbetingade sölet till full-on värmebölja som ett direkt resultat av min "situation".
Så, är det möjligt att sammanställa en godkänd c-uppsats på en tredjedel av den ursprungligen tilldelade tiden? Har det onda geniet äntligen tagit sig vatten över huvud? Kan man fortfarande komma undan med jättebebisbeteende vid 33 års ålder? Stay tuned...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar