Bjöd på lite lätt underhållning idag. Jag hade sovit dåligt under natten och vi hade en långdag i skolan så efter lunch försjönk jag i någon form av djup mental utmattning. Lektionen fortskred i detta skede i snigelfart pga två individer som alltid envisas med att räcka upp handen och mala på i evigheter, till synes av den enkla anledning att de älskar att höra sina egna röster. Det som framförs är i regel fullständigt hjärndöda utsagor eller frågor om sådant som typ i klartext står redovisat på tavlan/duken. Man kan, efter ett och ett halvt års erfarenhet, helt enkelt konstatera att dessa individer rör sig i gränslandet till retardation. Efter den tjugonde handuppräckningen med bifogad verbal väderspänning säger en klasspolare uppgivet till mig, "det är ju fan precis som om dom bara räcker upp handen och säger vad som råkar finnas i deras tankar för tillfället, det är ju inte ens relaterat till ämnet!". Han simulerar sedan lite diskret en handuppräckning och deklarerar improvisativt "jag vet inte, men jag tänker: 'kött'?". Han konstaterar även att klara paralleler kan dras till den "Anchorman" scen jag bifogat ett klipp med nedanför detta inlägg. Jag småler lite trött och återgår till min halvslummer. Cirka 30 minuter senare går vi igenom ett klassiskt exempel på en teori om uppmärksamhet som kallas typ "cocktail party theory" och handlar typ om hur det kommer sig att man kan urskilja typ om någon nämner ens namn i sorlet på t.ex. en cocktail fest. Då sträcker en av imbecillerna, en kort och extremt rotund individ med ett fruktansvärt segt sätt att prata, åter upp handen och säger: "Ööööööhhh... Hehe... Ehhh... Jag tänkte på att i cocktails kan man ha körsbär". Min käre klasskamrats humorisering av exakt detta scenario bubblar automatiskt upp i mitt psyke och överraskar mig, i mitt komatillstånd, till den milda grad att jag är på väg att avlossa ett vrålgarv rakt ut i klassrummet. Jag är på väg att fullständigt tappa fattningen av den humor som uppstår. Det blir dock inget vrölgarv. Men samtidigt blir det inte direkt bättre. Jag lyckas kväva skrattet precis när det kommit upp i halsen, men luften är ändå på väg ut så istället blir det typ ett helskumt, och relativt ljudligt, litet trumpetljud. Tuuuuuut. Kan säga att fokus i klassrummet gick raskt från imbecillen till undertecknad och en kort men intensiv tystnad uppstod. Oh, dear...
2 kommentarer:
Hehe! Underbart! Jag har några av samma sort i min klass. De gillar att prata utan att för den sakens skull förmedla ett skit. Det handlar nog om att skapa balans i samhället, alternativt en medveten plantering från skolans håll. Utan dessa flaskhalsar skulle lektionerna gå alldeles för snabbt och det skulle drälla av professorer, doktorander och andra big brains i cafeterian. Det i sin tur skulle få den medvetande rymden att börja luta...och sen blir det svart...
Aha, det är alltså på detta sätt dessa idioter har lyckats ta sig in på diverse utbildningar - kvotering. Jo, med det är ju logiskt... Män, kvinnor och retards måste ju vara lika representerade.
Skicka en kommentar