Hade nyss en givande telefonkonversation med the Tård. Över fast lina. Indikation på att old-skool playaz är in da house. Vi håller oss fortfarande i marknätet. Digniteten av den typen av diskussion som förs av individer av våran kaliber är så tung att den inte bärs av ett fladdrigt mobilnät fullt av bullshit. Auto har t.o.m. fått installera en klassisk svart telefon av bakelit för att kunna avkunna sina blytunga visdomsord, samlade under decennierna tre och bestowed upon thee från andra våning av det massiva tegeltorn han bor i. Det är så vi rullar. Vi svarar inte ens om numret börjar på 07. Ser det som en ren förolämpning. Vill du nått så är det fast lina som gäller va. Beatch. SMS? Pffft. Har en portabel telegraf här som fungerar utmärkt, tack. Videosamtal? Vad sägs om att lämna din mammas källare nån gång ibland och verkligen träffa folk istället, tjocko! Kom inte hit och snacka iPhone med mej!!! Eh... Var var vi?
Jo, vi avhandlade min nya grannes traditionella fredagsuppvisning av episk retardation. Tillåt mig att förklara - varje fredag ca 15:00 styltar den lille snaggade snorvalpen exalterat upp genom trapphuset, smäller igen sin dörr, kränger av sig sitt fascist-gear och skyndar bort till datorn där han slänger på sin "hurra-det-är-fredag-låtom-oss-slappna-av-till-ljudet-av-pumpande-basreflex-idioti"-playlist. Jag svarar, på traditionellt vis, genom att högljutt utbrista i ett "yeeeeeeeeeee-haw" samt klappa i takt med med en intensitet lagom för att penetrera det tunna lager betong som skiljer våra oförenliga tillvaror. Han uppsnappar klappen, sänker lite för att lyssna, justerar sin rosa paljettbeprydda tanga-kalsong, rycker på axlarna, höjer återigen volymen och fortsätter med vafan det nu är man gör som lätt utvecklingsstörd ung man en fredagseftermiddag ackompanjerad av elektrifierad jungeltrumma. Fenomenet är ju knappast nytt men ändå slog jag och Tårdi fast att det förblir ett mysterium. Kanske måste man vara född med den genetiska defekt som dessa tappra unga män dagligen tvingas leva med för att fullt ut kunna förstå beteendet?
Diskussionen kom senare in på ett annat magnifikt fält - dvs just denna ädla blogg! The Tård tror att den även tåls att läsas utanför den cirkel av de fem personer som nu utgör dess publik. How about that. Känner hur storhetsvansinnet omedelbart kopplade ett hjärngrepp. Visioner av världsherravälde genom... eh... blogging! Of course! Yes! Sanningen är ju den att jag så sent som igår övervägde att på nått sätt göra den lite mer "tillgänglig". Mest på grund av två anledningar:
1. Ett gäng helt hjärndöda bloggar (som jag mest följer av fascination och för att kunna humorisera över tillsammans med da Enz) har en massa followers och till synes seriösa fans vilket gör mig en smula avis om jag ska vara ärlig.
2. Alla de idioter jag kontinuerligt spyr galla över och vill "klämma åt" på ett eller annat sätt får ju aldrig se själva gallan. De som känner till bloggen är ju folk som typ har ungefär samma nobla syn på tillvaron som en själv. Det skulle ju vara extremt humoristiskt om nån Joe Falukörv ifrån pöbeln skulle ta del av ens svammel och börja hytta med näven i kommentarfältet. "Näääähej, nu tror jag att..."
Det tåls ju helt klart att funderas på. Baksidan av myntet är väl om man skulle lyckas reta upp nån vansinnig Tidaholmsbo eller nått som man sedan kunde få på halsen IRL. Saken hör ju till den är jag i verkligheten är fysiskt vek och relativt konflikträdd (ordet "vesslig" dyker upp) så det skulle ju kunna urarta i en display av pinsam förödmjukelse, karaktärsdöd och extrema kroppsliga skador. Jag är mer av den beundransvärda sort som föredrar att utdela svada anonymt online utan risk för konsekvens. Hmmm... Men samtidigt - världsherravälde... Återkommer i frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar