Det blev att avsnitt av "Skönheten och odjuret" säsong 2 till käket igår natt. Ja, jag vet att det är en horribelt cheesy serie, men det är en av mina mörka laster. Pure barndomsnostalgi. Nja, plus att det är lite coolt med hemliga gångar och en muterad lejonsnubbe som ständigt ser plågad ut och reciterar Dickens. När man är rejält packad rinner ost-aspekterna bort och det blev typ samma upplevelse som när man såg det som åttaåring 1987. Har ju tidigare redogjort för detta fenomen i detalj gällande mitt efterfest-kollande på "Den lille vampyren" boxen. Hursomhelst, jag kom på mig själv med en patetisk klump i halsen vid flertalet tillfällen när jag satt där och tryckte i mig macka efter macka med blodsprängda ögon och mental sjögång samtidigt som Catherine och Vincent kämpade för kärleken och det "goda". Dramat, moralkakorna och de darrande läpparna. Bara, bara... Så fint... Skulle Enzo varit vaken skulle den obligatoriska "bög" deklarationen utdelats med vigör samt i jämna intervaller.
Vaknade idag helt utan men. Ingen huvudvärk, inget illamående, knappt ens någon seghet. Oförskämt ljuvt. Fyra mackor, en yoghurtburk, ett stort glas Oboy samt tre glas vatten hade uppenbarligen fyllt sin funktion. Börjar ju bli mästerlig på det här. Man kanske skulle bli professionel alkoholist?
Dagen bjöd annars på den obligatoriska bakfyllepizzan, besök från Enzos vän Gangsta, lite motion samt filmerna "Black Dynamite" och "Red". Inte illa. Bjöd även hem orginalversionen av Crowes "Amorica" CD på Tradera för hela 16 kr. Den är tydligen inte lika ultra-komprimerad som den remastrade versionen och ska vara en njutning för kropp och själ. Sweet. Om man nu också kunde få tag på den vita vinylen för en rimlig summa...
Känner nu att bakfylle-bluesen försöker att göra sig hörd. Bäst att kontra med tidig läggning. Sömn brukar vara det enda som kan spöa skiten ur'n.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar