Vaknade idag med en massiv huvudvärk. Förmodligen pga att mr. Semi-old-ass igår försökte vända på dygnet och var uppe till runt två istället för att gå och lägga sig vid elva som jag gjort de senaste veckorna. Ska kurera det hela med att gå upp på berget, vröla igenom femman i den friska novemberluften och senare ikväll åka iväg till Lidköping med Enzo, varsin rejäl systempåse i hand, för att fira Autos inträde i mogen ålder. Ska bli gött. Har inte festat på typ en månad så jag är taggad.
Känner att jag måste börja utforska Dr. Johns gedigna skivkatalog. Har kollat en del på Tremé (nya underbara TV serien från killen bakom mästerverket The Wire) och inser att jag förbisett New Orleans och den gode doktorn en aning i min musikaliska avnjutning. Det är voodoo, träsk, blues, bluegrass, country, jazz, krokodiler, krympta huvuden, trumpeter, grillad marulk och någon form av köttgryta. Slavar och fransoser. Weirdness och bourbon. Doktorn är med på Exile. Doktorn väser och kastar förbannelser. The night tripper... Gris gris...
Oooh... Måste... Ebay... Dr. John vinyl... Aaah...
Den andra december bär det iväg till Götet förresten. Ett bra band kommer till Sverige - Drive-By Truckers. Brewhouse, 300 riksdaler. The real shiazz - skitbra texter, bra låtar och bra lirare. Hillbillies med intellekt som inte behövde flytta till storstan för att få en identitet. Muscle Shoals, inte New York. Townes Van Zandt, inte Lou Reed. The Replacements, inte Talking Heads. "Nashville Skyline", inte "Highway 61 Revisited". Solbrillor på dagen, inte på natten. Inget nervöst och bajsnödigt konstskoletrams. Ingen generation-värdelös "bloggmusik" med smartgulliga namn som Ariel Pink's Haunted Graffitti och LCD Soundsystem. Nej, nej. The REAL shiazz. The bitch tits. Musik som står stadigt på två ben, tittar dig i ögonen och förmedlar. "The duality of the southern thing". Allvar OCH humor. Depp OCH extas. Ronnie OCH Neil. Som livet i allmänhet. Ingen jävla konstlad enkelspårig skit. Frigående, inte burlevande. Gå och se. Häng på. Låtom oss alla hålla hand. Och dricka öl.
Shonna utdelar gåshud:
Cooley utstrålar coolness:
2 kommentarer:
Jag fick exakt samma uppenbarelse sedan jag såg Tremé, har sedan dess plöjt New Orleans-jazz som en galning. Kan rekommendera Kermit som man får se i serien, otäck talang.
Ofan, får kolla upp honom... Verkar ju vara en hel del riktiga musiker med i serien. Alltid gött att ha shit att utforska.
Skicka en kommentar