Jeez, den där tentan höll verkligen på att ta kål på mig! Inte så mycket upptakten med studier osv, där bjöds mest på slarv och undvikande manövrar från min sida. Ville inte släppa sommarmentaliteten förrän den sista veckan innan. Sammanlagt 2,1 dag genomgång av slides, 5 sidor lästa ur kurslitteraturen innan jag sköt den ifrån mig i en torrhävning (de gamla akademiker-ungkarlarna och nuckorna som ägnar sina liv åt att författa volymer om ett psykologiskt nisch-område har i regel ett språkbruk som reflekterar deras sex-appeal) samt 2 dagars genomgång av antackningarna (hann bara 4 repetitioner - de tog 7-8 timmar att läsa igenom varje gång!). Lite slappare än vanligt, men vafan, det är ju en neurotenta, tänkte jag. Mest kryss-frågor för att underlätta rättningen för finnarna som i regel har hand om neurokurserna. Döm om min förvåning när jag under tentans första minuter bläddrar igenom frågorna och inser att samtliga är hyffsat djuploadande definitionsfrågor. Crap. Hade sovit skitdåligt natten innan och var ju inställd på autopilot och simplicitet. Nu blev den en hel lördagsförmiddag av intensiv hjärnaktivitet och enormt ordbajsande. Hjärnan smärtade seriöst när det hela var över och krävde totalkurering genom omedelbart soffliggande GTA-lir med ölintag resten av dagen/aftonen. Huuu. Vilken grej.
Enzo di farlenz och hennes syster lyckades även subtilt irritera upp mig senare under kvällen genom att marinera min sida av sängen med öl samt sätta käppar i hjulet för min uppesittarkväll. Jag kultiverade surt beteende hela söndagen, ända fram tills måndagsmorgon då jag inte mäktade mä't längre. Jag är dålig på att sura. Måste koncentrera mig på't för att det ska lyckas behålla någon slags kontinuitet och gnista. Enzo däremot är vrölbra på't. Eller var det iaf när vi träffades. Jag har väl brytit ner det hela allt eftersom. Hon kunde hursomhelst lätt gå runt och hytta med näven och mumla i en vecka eller så. Hon trivdes i det. Bodde i en liten bubbla av lupen attityd och svavelosande ögonrullningar. Det hela har alltid fascinerat mig, eftersom jag blir uttråkad av att vara sur efter typ 5 minuter och måste påminna mig själv att det i regel inte är en socialt accepterad tid att hinna begrava en meningslös konflikt på. Så jag håller't i liv i fem minuter till, och undrar sedan om det inte börjar bli dags att käka eller nått...
Nu flörtar MP med grisarna i toppen. Det är Eriksson. Jag vet det. Den lille ludne gnagaren vred sig och svettades ymnigt i Monas koppel under TV-utfrågningen på valnatten. Wetterstrand gjorde ett starkt, och förmodligen helt ärligt, intryck med ett uttalat förakt över valutgången. Men ibland flackade hennes blick ängsligt åt höger där den grånade vesslan redan sakta hade börjat backa ut ur TV studion, från de röd-gröna, med ett krampaktigt leende spänt över sitt krulliga anlete, sina små klobeprydda händer engagerade i någon form av nervöst tumrullande strax under hakan. Ohly (fly förbannad): "Det är högervindarna, som eldats på under alliansens fyra år vid makten, som har lett till att SD kommit in i Riksdagen! Fy faaan!", Eriksson (vessligt): "Aaah... Hehe... Nja... Hehe... Jag... Eh... Hehe... Vet nog inte om jag skulle vilja säga något... He... Om några högervindar... Hoho... Jag... Vet... Inte... Om... Hehe... Jag måste nog..." Väl utanför TV-huset slinker han snabbt upp bakom ratten på sin hybrid-bil, slår av etanolen och bränner desperat iväg mot Moderaternas svinstia i ett moln av avgaser och livrädd självbevarelsedrift. Grönt och blått har väl, så vitt jag känner till det, alltid blivit någon form av brunt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar