Enz är less på tillvaron och kastar spontant diverse högflygande planer i min riktning, frågetecken bifogade. Jag, den evige pragmatikern hamnar ofrivilligt i "bedömarrollen" och får, efter utpekandet av diverse potentiell problematik, det rejält hett om öronen. Fredagens löprunda är inte den uppfriskande upplevelse som den brukar vara. Undertecknad börjar också bli less på tillvaron. Enz drar till jobbet och jag sammanstrålar med Auto för lite online GTA / styrkande mental ventilering. Passar på att adventspynta lägenheten och framåt aftonen är stämningen åter normaliserad hos både mig och Enzführern. God bless. Som grädde på moset avnjutes kanonrullen "Lawless". 20-tal, hembränning, hillbillies, en rejäl dos våld och finfint skådespeleri. Ljuvt.
Bortsett från denna smärre trivselsvacka så bjuder fredagen även på en extremt trevlig överraskning - det plingar på dörren och utanför står ett bud med ett paket. Det visar sig vara "Charlie Is My Darling"-boxen - den där Stonesfilmen som jag nämnde att jag beställt förra onsdagen. Inte nog med att den inte fastnade i tullen, den levererades från Amazon i USA (Las Vegas står det på avsändaren) på makalösa två facking dagar. Och med bud på det. Stört. Trodde inte det ens var möjligt att skicka ett paket från staterna på mindre än tre dagar. Amazon måste ju sett fel på min beställning och trott att jag valt någon form av extremt exklusiv leveransmetod. Inte mig emot, fick ju boxfanskapet för ungeför hälften av vad den kostar här i Sverige.
Filmen i sig då? Well, jag blev rejält positivt överraskad måste jag säga. Den nya förlängda versionen av originalet samt restaureringsarbetet gör att rullen blir ett magnetiskt porträtt av bandet som man sällan skådat förr. Vi snackar pre-superstjärnestatus - ett gäng tidiga-20-nåntings utan "mediagard" flamsandes runt på tåg, i flygterminaler och backstage under en turné av Irland 1965. Den innehåller även en hel del sällan skådat live-material, som dock lider till viss del av dåtidens primitiva ljudupptagningsmöjligheter, den konstanta ljudväggen av hysteriskt skrikande tonårstjejer, samt det faktum att instrumenten låter ostämda nästan hela tiden. Det sistnämnda förmodligen en konsekvens av att bandet inte kunde höra sig själva över teeny-bopper-kakafonin. Hursomhelst ett väldigt underhållande dokument av en hittills ganska magert dokumenterad period i "världens bästa rock & roll-bands" historia. Rekommenderas.
I lördags skulle Enz jobba i Falköping och jag skulle på min morbrors sextioårskalas i Götene på kvällen. Droppade därför av Enz i F-köp runt tolv och styrde vidare upp mot Götene. Visade sig att det pågick en regelrät snöstorm i stora delar av Skaraborg så när jag närmade mig Skara var det som att köra in i en vägg. Det hade kommit upp mot sjuttio centimeter snö på sina ställen, E20 såg ut som en rådelbana, och jag höll på att missa avfarten till Götene av den enkla anledning att ingen använt den på tio minuter och den därmed hade raderats i snömassorna sånär som på en sån där skiljevägsskylt som indikerar refug. Madness. Passade på att hänga hos mormor och morfar i väntan på kvällens festligheter. Körde ett extremt fyspass genom att skotta fram deras garageuppfart och gångväg fram till huset.
Kalaset var trevligt. Och hett. I vanlig ordning pladdrade jag på till den milda grad att jag glömde tiden och blev tjugo minuter för sen till Falköping där jag skulle plocka upp Enzleif. Detta hade hon inga problem med eftersom hon och hennes syrra hade hunnit med en after-work med bifogat ölsmuttande. Hon var lätt yr i mössan när jag plockade upp henne utanför resecentrum.
Idag har vi i princip bara jäst omkring i lägenheten och njutit. Den enda ansträngningen kom i form av ett träningspass och en powerwalk. Yes, fläskbekämpningen pågår fortfarande i full swing. Idag noterade vågen att jag är nere under 80-strecket. Yay. Vi avrundade annars dagen med en kik på "the final cut"-versionen av "Blade Runner" från blu-ray-boxen. Den filmen tappar fan aldrig. En av mina all-time-faves, och att för första gången se den i fullfjädrad HD var ju lite av en uppenbarelse. Förmodligen det närmaste man kan komma 1982 års biovisningar. Helt magiskt.
Dang, vilket ordbajseri. Har intresseklubben antecknat klart? Bra. Känner mig helt utmattad. Får nog bli säng nu. Evening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar