Fan vad svårt det ska vara att lokalisera en vettig julgran. För att inte tala om en julgransmatta. Spenderade timmar av denna dag flängandes på stan och det enda jag hittade var en acceptabel jutematta. Fanskapet var fyrkantig och hade röda hjärtan stämplade runt kanterna. En gran är rund, och vafan har hjärtan med jul att göra? Kärlek på jul? Humbug, I say! Håll den skiten till Alla lavemangpåsars dag. Hursom - efter att ha granskat flertalet ljusröda mattstyggelser i filt gav jag upp och införskaffade ovan nämnda exemplar.
Och någon gran blev det inte. Verkar som om de lokala odlingarna drabbats av någon form av mutation i år; antingen sitter grenarna för glest, eller så är det glest i toppen och ett buskage nertill, eller så är de långsmala som enar. Såg ut som en botanisk freakshow på de olika säljställena. De skulle dock få nytt sortiment kontinuerligt, så jag får väl återkomma senare i veckan...
Fick förresten Ronnie Woods "I Feel Like Playing" igår. Lyssnade lite i sängkammarmörkret igår kväll samt i förmiddags och måste säga att jag är imponerad. Hade föga förväntningar men den gamle legendaren har faktiskt lyckats lira in en platta som förmodligen är det mest spännande någon Stone har presterat sedan Keefs "Losing My Touch" på "Forty Licks"-samlingen från 2002. En skön spännvidd med diverse rockers, lite reggae, en gnutta blues och några värmande softare. Låtsnickeri över all förväntan samt en lagom sloppy leverans. Rekommenderas.
Här följer förövrigt en låt som Woody smög ut tidigare i år. Den vämjeliga aspekten är att den släpptes som soundtrack till TV-kalkonen "CSI Miami" samt att Stereophonics-muppen Kelly Jones figurerar på sång. Den underbara aspekten är det ljuva Faces-stuket samt att Mick Taylor(!) lirar lead-gura. Borde släppts mer "propert" if ya ask me. Och med Roddan på sång. Peace out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar