Jeez, vad kan sägas om denna dag? Har väl mest flummat runt online och läst in mig på grejjer relaterat till lampbyte och reservdelar till våran till synes überavancerade bil, hur man gör marsipangrisar, samt vilken typ av alkoholhaltig dryck som är "lindrigast" om man bekämpar fläsk. Rödvin och ren sprit typ whiskey/cognac var der Schnitzel, medan pilo, söta viner, cider, alkoläsk och söta drinkar skulle undvikas till varje pris. Logiskt. Synd bara att bira är så förbannat ljuvt...
Har förresten noterat att fläskbekämpningens resulterande ökning i byxkomfort nu har planat ut. Tycker mig till och med ha noterat en negativ trend under de senaste dagarna, trots några ytterligare hekton i viktnedgång. Funderar på om den ökade träningsintensiteten har lett till större lårmuskler. I sådana fall blir det väl inte mycket mer komfortabelt i brallan, förutsatt att man inte kultiverar ett tungt heroinmissbruk, anorexia, eller någon annan typ av ohälsosamt muskel- och fettnedbrytande livsstil. Kan inte påstå att jag är överdrivet sugen på något alternativ...
Vad jag däremot är sugen på är en klase biror. Folk som hävdar att man kan ha lika roligt utan alkohol har uppenbarligen fel. Jag lever ju i en (för mig) existentiell drömtillvaro och trots detta kan jag konstatera att de tre senaste veckorna utan alkohol har varit åtminstone 20% tråkigare än tidigare. Känns som att den kommande helgens julfest hos Tord kan tänkas bli ett välkommet avbrott på all snustorr renlevnad. Sedan är det ju faktiskt lite av en levnadsmässig skymf att banta sig igenom julen med alla dess unika och underbara delikatesser...
Well, well, rättfärdningar åsidan - jag har annars haft semilånga telefonsamtal med både min farfar och Mahatma under dagen, samt tränat, powergångat, lyssnat på Chuck Berry, kollat på GW och "The T.A.M.I. Show" DVDn. Den sistnämnda innehöll som väntat en hel del 50-60-tals doftande ost, med undantag från Marvin Gaye, James Brown och till viss del The Supremes och Stones. Kan liksom inte riktigt att ta stenarna på allvar som superstraight coverband med halvkass leverans, Elvis-knän och prins Valiant-frippor. Särskilt inte när man vet vad som komma skulle. Men samtidigt var ju deras löknivå inte i närheten av de flesta andra artisters under denna period, så jämfört med till exempel Gerry & The Pacemakers vämjeliga uppenbarelse tidigare i filmen så framstår ju till och med Stones samtida uptightness som värsta diskbänksrealismen...
Wä, nu blir det säng med nått intressant i hörlurarna... Det var ju förresten i morgon jag skulle in med bilen på reparation, inte idag. Uppfattade intresseklubben detta? Härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar