Hyffsad dag. Den började med en generellt Moderat vibb - skrivandet segade, massiv ångest över deadline och innehåll sköljde över mig i vågor, och som kronan på verket insåg jag att inte hade tillfredsställande koll på själva resultatet av det samlade forskningsmaterialet. Blev ytterligare en kallsvettig artikelgenomgång. Efter detta lyckades jag dock få rullning på författandet och nu är jag åtminstone en respektabel bit på väg. Känns som om hjärnan äntligen börjat jobba på alla cylindrar igen efter typ ett halvår i träda. Håller detta flyt så finns det i varje fall en chans att jag hinner färdigt.
Skumt. När jag tänker på min självförvållade skitsituation får jag hela tiden dom där textraderna om gravplundringen i Dylans "Isis" på hjärnan - där dom i dagar och nätter gräver och hugger sig in till pyramiden. Typ att man ägnar sig åt ett icke-ärofyllt projekt (gravplundring/uppsatsskrivande på en bråkdel av utsatt tid) med hög risk för negativt utfall (döden/fortsatt högskoleångest).
Ha, ha. Som Clay Davis skulle ha uttryckt det: "Shieeeeeeeeeeeeet!". Jag börjar nog bli lite skogstokig. Har inte varit utanför huset sedan i måndags, och den enda mänskliga kontakt jag har haft har varit i form av två telefonkonversationer med Enzwürst. Kommer jag vara igenkänlig när detta är över? Tveksamt.
Nu en öl och en kort nedvarvning framför TVn innan läggdags. Fred ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar