Tillbaka från helgen, och tillbaka i samma miserabla mentala tillstånd som jag befann mig i innan uppsatsdeadline häromveckan. Tror fan att mina fruktiga små nerver är helt slutkörda. Började förmodligen vid mitt studiemeltdown förra senhösten och har nu blossat upp på nytt i och med all pluggstress den senaste tiden. Vete fan vad som har hänt egentligen. Brukade ju vara kolugn i sådana här situationer förr, men nu är det totalt kaos.
Det hela låter ju extremt lökigt och överdrivet, men jag får typ lätta PTSS-vibbar så fort jag börjar deala med något som helst studierelaterat. Huvudvärk och mental låsning som gör det näst intill omöjligt att prestera något. Det är precis som att det ligger tonvis med negativa ångestladdade associationer knutna till studierna som bara inte går att tänka bort längre. Att man sedan ändå tvingar sig själv till plugg gör att det känns som att man är på väg att helt flippa ur. Jag vet ju innerst inne att hela pluggtramset är jävligt trivialt i det långa loppet, men det är precis som att hjärnan har fastnat i någon form av cykel.
Har förövrigt konstaterat att den där masteruppsatsen jag ska opponera på är ett monster. Jag har skickat in en skriftlig opponering och håller nu på att förbereda min muntliga presentation av fanskapet. Går inget vidare i mitt uppfuckade mentala tillstånd. Den är så massiv och komplicerad att den känns helt omöjlig att sammanfatta. Hugger in på texten, men tappar hela tiden tråden och får ångest inför dess enorma vidd. Har bara morgondagen på mig att få ordning presentationen, läsa resterande fem uppsatser, samt förbereda bemötande av den som opponerar på min uppsats. Stressen är sjuk. Jag vill upphöra att existera.
Har förövrigt ytterligare kvitto på att jag är helt rökt gällande min vedervärdiga uppsats. Personen som opponerar på den skickade förut sin skriftliga rapport och hade i princip acat samtliga fundamentala brister i arbetet. Om en student till och med lyckas med detta så kommer lärarna att slakta den. Haha... Det känns så meningsfullt att plåga sig själv mentalt i veckor, gå upp typ halv sex på morgonen för att åka till opponeringen, sedan stå och skämmas och ta emot (välförtjänt) skit, få en telefonkatalogsstor lunta med kompletteringar, spendera ytterligare två veckor i mental plåga och sedan få underkänt. Väck mig när det är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar