Jag har omlokaliserat min pluggcentral från kontoret till bordet vid det stora fönstret i köket. Jag ser att grannfarsan sitter i sin bil i mörkret nere på parkeringen. Funderar han på att fly? Tar han en paus från sitt liv i det stormande snorvalpsintermezzot som ständigt pågår i lägenheten ovanför? Eller tar han helt sonika sitt liv? Vem vet. Jag förebrår honom inte, oavsett alternativ. Fem-sex (juryn överlägger fortfarande) småkids, en hemmafru, nattskift, får förmodligen inte en blund sömn eftersom det stormar där uppe dagarna igenom, är jämngammal med undertecknad men ser ut som en vandrande hjärtinfarkt. Inga medel eller möjligheter att göra något annat än att sitta i sin sunkiga lya och bara uthärda. En existentiell bajsmacka helt enkelt. Jaha, där rattade han iväg... Hang in there broder. Men, jeez, glöm förfan inte att dra ur den nästa gång. Eller man kanske bara skiter i det efter unge nummer fyra?
Nu ska jag ju inte påstå att min nuvarande existens är något att direkt hänga i granen heller. Dagens skrivande har varit extremt trögstartat. Vete fan om jag kommer ro detta iland alltså... Börjar ifrågasätta hela min infallsvinkel, om jag har tillräckligt med material, samt själva tillvägagångssättet i sig. Har svårt att få huvudet kring det hela och se den röda tråden. Balls. Har väl lyckats presterade en ynka sida text som jag misstänker att jag kommer kassera när jag benat ut helheten lite mera. Fan, vad motigt det är. Börjar bli redigt seg i huvudet nu också så det är nog dags att avrunda.
Fick annars Primal Screams "Live in Japan" CD med posten idag. Har inte kunnat lyssna på den ännu eftersom min CD-spelare inte har visat livstecken sedan i lördags. Nu är det förövrigt 50/50 att stereon lyckas producera ljud när man sätter igång den. Po' bastid. Slutet är nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar