Skumbananer & synapser

Ha. Den där flåshurtiga rubriken låter som en Stefan & Krister-revy.

Ok, vad har jag gjort denna helg... Ööööh... Inget. Tror jag. Eh. Inte fan vet jag. Har länge misstänkt det men någonting skumt har hänt mitt minne de senaste typ åtta åren eller så. Misstänker att det har med mitt ständigt lättjefyllda leverne att göra. Antingen så har det kraftigt kompromissats på kemisk väg eller (min hypes) så har det förslappats på grund av för få intellektuella utmaningar. Tänk på det - om man som undertecknad lyckas att till största delen av sitt liv leva efter egen devis och utan distraktioner från omvärlden (tänk jobb, föreningar, skola, jobbigt folk etc.) så blir det ju i regel att man hänger sig åt saker man känner sig komfortabel med. Detta må ju vara ypperligt på flera sätt, men en negativ aspekt är ju att om man ständigt befinner sig i sin egen komfortzon så blir det ju inte så mycket tuggmotstånd för hjärnan. Inget All-Bran för kortex, bara skumbananer. Psyket blir liksom ett segt fetto. Särskilt minnet. Det är min teori i alla fall.

Jag har märkt att det hela blivit aningen bättre under senaste högskolerundan, men det är definitivt inte på pre-2005-nivå. Då mindes jag fanemej allt. Varenda ord som någon någonsin sagt till mig. Nu minns jag typ inte vad jag gjort tidigare samma dag. Minns inte vad någon sagt för fem minuter sedan, minns inte folk jag inte träffat minst fem-tio gånger, inga födelsedagar, inte mitt eget mobilnummer (har haft samma i tio år eller nått), knappt nått av det jag pluggat, bla, bla... Men å andra sidan kan jag ju inte påstå att jag direkt lider av det. Fortfarande hyffsat i komfortzonen y'know. Tänker att det som är viktigt fäster, och det som glöms förmodligen inte var värt att spara på ändå. Möjligen kan det bli lite jobbigt när man stöter på folk som förväntar sig att man ska känna igen dom. Då kan det ju vara fint att flytta till ett ställe där man inte känner en käft. Ahem.

Anyways, vad jag kan erinra mig så har denna dag varit rätt bra. Scorade Nikki Suddens "Egyptian Roads"-platta på eBay för en struntsumma. Jag har utan framgång sökt efter den med ljus och lykta i åratal - en fruktansvärt obskyr historia, släppt 1997 i liten upplaga på ett indiebolag i Tjeckien av alla ställen. Detta var det första (fysiska) exet jag någonsin sett till salu. Underbart. En snubbe från hyresbolaget var även här och kollade över fyra av de miljontals skavanker våran ryska ungkarlslya besitter. Han konstaterade att ett gäng quick-fixar och nödlösningar förmodligen kunde arrangeras. Underbart. Sedan var jag och Enzbjörn nere på stans möbeletablissemang och scorade ett stycke balkongbord, en ljuuuv matta till köket samt ett nytt duschmunstycke som var dyrt och, som vi senare konstaterade, rätt kasst. Un. Der. Bart. I morgon gör vi en tripp till Jönköping för vidare episoder i "Jakten på den magiska TV-bänken". Peace out.