Återigen medvetslöshetsnivå på trötthet, men nu med en stor nypa glädjestinn lättnad. Detta är definitivt en dag som förtjänar en plats i historien - dunkade precis in en substantiell summa på CSNs (Centrala studiestödsnämnden, inte rockfarbröderna i Crosby, Stills & Nash) bankgiro och betalade därmed av hela mitt sexåriga studielån. Efter tolv års vesslande, fjäskande, bestraffningar och byråkrati är mitt förhållande med Sveriges osexigaste institution till sin ände. Känslan är... Magisk.
Gårdagen var fabulös. Plockade upp Enzlert och Linux i Götene runt halv två och styrde sedan der Panzer mot Stockholm. Middagsbreak på Max i Örebro och ankomst (efter sedvanligt trafikkrångel) vid Globen runt sex. Mötte upp med Tård, de två Mixtersarna, Auto, Luna och slutligen Oz utanför arenan, drack 40-tals läsken Portello och idkade extremt tveksam humor. Gick sedan in och scorade två trevliga Jonathan Wilson tischor vid merchandise-ståndet, varpå vi bänkade oss på våra noose-bleed platser på läktaren längst bak.
Var ju som bekant väldans taggad på att se "förbandet" Jonathan Wilson och han gjorde mig definitivt inte besviken! Lirade i nästan en timma och bjöd på låtar från "Gentle Spirit" samt osläppta rariteter som "Moses Pain" och "Lovestrong", samt inledde med en svängig historia som jag misstänker är helt nyskriven. Ljuvt. Dock tror jag inte att bandet hade en klockren kväll eftersom det missades/klantades till några smådetaljer här och var. Missförstå mig inte - dom lirade fortfarande i en klass för sig men jag vet, baserat på otaliga liveupptagningar/videoklipp, att dom vanligtvis är snäppet vassare. Hursomhelst var det skitkul att äntligen få se honom. Hoppas han återkommer fler gånger på egen hand så man får njuta en full headline-konsert.
Petty då? Ja, vad kan man säga. Mannen är ju ljuv. Konserten var i princip en enda lång hitkavalkad med en handfull låtar från senaste plattan och några gamla albumlåtar. Vanligtvis är det ju lite halvsegt att som megafan få 90% hits serverade (som man för länge sedan lyssnat sönder och samman), men i detta fallet gjorde det inte ett skit eftersom man aldrig tidigare sett någon av dom live i sitt "rätta element". En underbar upplevelse. The Heartbreakers är ju som en väloljad maskin och det är en fröjd att skåda samspelet. De har till och med slappnat av lite på senare år och vågar kliva ur popmallen här och var i diverse improvisatoriska jams. Det Wilco-aktiga vansinnet i "Good To Be King" var ett lysande exempel, och Deadheaden Mike Campbell kryddade med små Jerry Garcia-fills vid diverse tillfällen under konsertens gång. Min personliga highlight var nog när dom rev av en underbar version av den gamla favvisen "Don't Come Around Here No More".
Efter konserten var det bara att säga adjö till de andra och sega sig tillbaka till det Västra Götalandet i natten. Enzo vid ratten, Linux ansvarig för en kasse full med energidrycker + Wasa-sandwichar, samt undertecknad som iPod DJ. Ett Dolly Parton-extravaganza avnjöts bland annat med tveksam falsettsång av yours truly. Bajsade i Örebro och var hemma hos Enzymens päron i Götene strax efter tre, somnade runt fyra.
Därav dagens trötthet. Var ju tvungen att pallra mig upp runt åtta för att hinna vara inne i Skövde på banken för att finalisera lägenhetsaffären och håva in pengarna. Det var snabbt gjort och jag spenderade sedan tiden fram till fyra på eftermiddagen med att jäsa på Enzos brorsas TV-soffa. Sedan vankades det studentfirande av en kusin i Skara och till sist hemresa till Uschlet med öppna bilfönster för att förhindra spontan insomning. Och nu är vi här. Hur jag orkade skriva detta mastodontinlägg i mitt skick är ett mysterium. Är väl hög på tanken att slippa CSN för evigt och vara helt skuldfri. Mmmmm...
Dags för en dusch och sedan s-ö-m-n. Ska ju ut på äventyr i morrn igen - upphookning med Enz och hennes föräldrar för en weekend i Gränna. Ljuv mat, god dryck och en mystisk stuga är på tapeten. Har potential helt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar