Mitt knä är skumt. Ända sedan min extremt lättjefyllda pre-motionsperiod (2005-2008) så har knät utsöndrat... Nej... Utropat? Vafan heter det nu... Ummm... Jaja, det har knastrat lite oroväckande vid belastning. Förmodligen en produkt av någon form av förtvining på grund av överdriven njutning och immobilitet. Det har hållt sig i schack under de senaste årens träning, men nu när man springer de vanvettigt kuperade spåren som U-ports friluftsområde har att erbjuda så verkar det bli lite kinkigt. Dels har det börjat dyka upp diverse krämpor i fanskapet och när jag gick upp för trappan till lägenheten förut lät det som om tio pers satt och vred om stora sjok med bubbelplast. Alltid är det nått. Jag svarar som vanligt på detta genom ignorering. Vafan, jag kan ju inte tagga ner på löpandet liksom - då skulle jag ju svälla upp som en ballong. Vill knäbastarden mig något så får det väl smälla av ett ledband eller nått.
Är det något jag lärt mig under de senaste åren så är det att man inte bör lyssna på sin kropp. Den håller alltid på att lipa om ditten och datten, och skulle man bry sig så finge man ju inget gjort. Jag kör på devisen att slita bort krämpor. Har slitit bort s.k. benhinneinflammationer, sträckningar, illasittande skor, knäsmärtor, höftproblem, nageltrång, influensa och senast i förra veckan en förkylning som försökte slå rot. Stenhårt. Ser mig själv lite som löpspårets Zeb Macahan - joggar med jaktkniv, hatt, läderställ, cowboy-boots och en cigarill dinglandes i mungipan. Skalperar mountainbikepajasar och räddar vilsegångna svampplockare. Too far? Ber om ursäkt.
Anyways, dagen har erbjudit tvätt, justering av gårdagens mattläggning (blev rätt bra ändå), upptäckt av the Ulcers högteknologiska soptipp, kraftgång, två avsnitt av den brittiska sitcomen "Spaced" (Simon Pegg osv.), samt ankomsten av Lucinda Williams självbetitlade platta och en Neu! LP som jag beställde den 8:e maj och trodde hade försvunnit under frakten. Har även fått den tredje ursäkten i rad av det fruktansvärt enerverande skivbolaget Easy Action Records om varför min order av nya Epic Soundtracks samlingen och återutgåvan av Dave Kusworths "Bounty Hunters"-platta inte dykt upp ännu, trots att jag beställde dem i mars. De ska tydligen skickas i morgon. Woopee. Håller knappast andan. Tips - förboka inte skit direkt från Easy Action. Det blir billigare + du får grejjerna fortare om du väntar till efter releasedatumet och köper dom på Amazon/eBay/whatever.
Hä, dags för säng och hörlurar. Här har ni en saftig bit weirdy-beardness och ytterligare själ att omfamna CRB, hehe, sicka ljuva tomtar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar