Har ingen aning om vad jag gjorde de första fem-sex timmarna av denna dag. Återigen minnesgrejjen. Misstänker att jag konsumerades av något mellan frukosttidningen vid tiotiden och det att jag åkte ner på stan runt tre. Internet, bok, skiva, nån form av pyssel? Ingen aning. När man hårdslappar som undertecknad tenderar verkligheten att flyta in i tanken och få tiden att ta extremt aggressiva steg.
Anyhoo - åkte ner för att köpa födelsedagspresent till syrrans sambo ["sambo", ett ord som jag av någon anledning hyser våldsamma aversioner gentemot], det vankas storslaget 35-årskalas i morgon. Tydligen är 35 en big deal. Mahatma informerade mig om att "5:or" är lika stort som att fylla jämt. Wtf!? Fan vad allt ska überfiras hela tiden. Har typ arrangerat ett enda halvorganiserat hallaballo i hela mitt liv - 30-års prylen - och bara det höll på att suga musten ur mig. Fan heller att det blir nått vid 35 för min del. Behöver minst tio år för att återladda de aktuella mentala fakulteterna... Blev ett gäng lite udda öler till födelsedagsbarnet. Tänke fixa till det i någon typ av korg och en burk med Enz hemmagjorda "knäckebröd" (är nog mer åt majschipshållet) som tilltugg. Inget ultrafancy direkt. Fancypants för att vara mig. I don't do ultrafancy.
Enzolainen var bara hemma och vände efter jobbet, hon skulle till Elaine, så jag har fortsatt flumma runt efter egen maskin resten av dagen också. Satte fast lite nya plastpluppar där det saknades i dörrfodren här i våran secondhand unit. Misstänker att WT-familjen som bodde här innan levde på plastpluppar av detta slag. Det var förmodligen det enda som distraherade dem tillräckligt för att göra korta uppehåll i sin rökimpregnering av köksskåpen, karvande i plastmattorna och destruktion av persiennerna. "Mamma, jag vill lära mig att läsa...", "Håll käften unge, käka lite dörrfoderaccesoarer istället!!!".
Det har regnat konstant sedan fyratiden. Gav mig ut i det hela för ett löppass. Skitsamma, man blir ju ändå genomsvettig liksom. Lyssnade på första Neu!-plattan uppe i skogen - en bizarr känsla. Spöregn ackompenjerat med hypnotiskt motoriska rytmer. Neu! var ju ursprungligen ena halvan av Kraftwerk, men hoppade av och styrde i en något mer kosmisk bana. Dock med "das Motorik" intakt. Gött som fan att springa till.
Kollade på Richard Linklaters "Slacker" ikväll. Hans indiegenombrott innan mästerverket "Dazed and Confused". Var väl sådär. Mycket 90-tals-dialogfilm pretentioner utan någon konkret substans i pladdret. Likt "Dazed and Confused" använde han sig av många amatörer, men dom håller definitivt inte samma nivå som i "Dazed...". Stilgreppet med att följa ett gäng människor under ett dygn är också detsamma. Jag somnade lite i mitten och vaknade när det var runt två på natten i filmen. Därifrån blev det en klar uppryckning. Linklater är en mästare på att fånga den där lite avtrubbat melankoliska vibben när festen är slut och morgonen är i antågande. Men som sagt; i "Dazed..." är det slipat till perfektion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar