Senaste nytt från i-landsproblemsfronten: Jättebebisläget har sakteligen börjat ge vika och ersatts av en lätt uppgivenhet - insikten om att skit snart måsta huggas tag i. Efter en gradvis invänjning i det grådaskigt snustorra akademiska lunket i form av två veckors dagliga lektionsdoser och seminarier á 2 timmar börjar ens kreativitet falna, energi sina och visioner krympa för att ge plats åt hårdmallad struktur, ändlös repetition och extremt tidsödande harvande av formalia. Pluggzombien som acar VG till höger och vänster men lider av kronisk uttråkning håller på att vakna. Fack.
Zombiefieringen är dock ännu inte helt komplett - det vanliga förloppet brukar innebära att det hela först måste kulminera i det jag brukar referera till som "Själens mörka natt"; det tillfälle då man inser att man precis håller på att tangera den punkt i tiden då det börjar bli omöjligt att fortfarande ha en chans att plugga in all info inför tentan. Vanligtvis inträder detta stadie just på natten (då man är som känsligast för "dämonerna", som Bergman så fint uttryckte det) och efter intensiva kallsvettningar och en psykisk bergochdalbana kan utfallen bli två; "skit i allt" eller "köööör, din idiot!". Till skillnad från mitt forna Jag har mitt mogna och förståndiga (läs: semi-old-ass och tråkiga) Jag hittills lyckats ramla ut ur Själens mörka natt på alternativ nummer två, men i våras kände jag att motivationen var bra nära bristningsgränsen, så vi får väl se hur det faller sig detta året. Jag vet - bara ett år kvar... Men kurserna detta år är fanemej komainducerande!
Men, men... Nog om lökdoftande högskoletrivialiteter! Dagen har annars varit ljuv på det kulturella planet; bjöd hem förstautgåvan av Jacobites "Robespierre's Velvet Basement" LP i finfint skick för en struntsumma på eBay, fick "Riot City Blues" plattan med Primal Scream på posten (dubbel-LP i riktigt fet och tung vinyl - myyys!) och gjorde återigen en 90-tals återupptäckt i form av det fornstora (men numera relativt bortglömda) bandet Blind Melon under dagens magnifikt höst-ljuvliga motionsrunda.
Har haft deras två plattor i åratal och gillat det jag hört, men idag föll bitarna på plats så där gött som de gör ibland när universum och psyket är på rätt frekvens och öppnar kanalen till de Mystiska musikaliska insikterna... "I was bleeding from the mouth when I came down from the mountains, there were briars in my hair and lion tracks on my back. Something happened to me. Something wild, something beautiful. I got zapped by some sort of Moses hand, shooting lightning from a sausage thumb." Haha! Serge Bielankos ord beskriver, öööh, nånting väl och det hela kan, eventuellt, vagt, om man utför en mental kisning, liknas vid ovan nämnda företeelse. Jag motionerar på berget y'know... ;-)
Och nu när vi nästan har lite religiösa undertoner kan jag meddela att jag idag äntligen fick tummen ur och fullbordade min transformering till regelrät kristlig avfälling. That's right - jag skickade in utträdeshandlingen till Svenska kyrkan! Yay! Har väl haft detta på the back-burner ända sedan jag självständigt kultiverade någon form av världsbild vid 11-12 års ålder, men sedan har livet kommit emellan och medlemsskapet liksom fallit i glömska. Som tur var hälsade Enzos polare Elaine på häromdagen och deklarerade att hon nu hoppat av spektaklet och därmed väcktes återigen tanken på det befängda i att vara medlem i något som jag inte respekterar, finner fullständigt grundlöst/befängt samt kontinuerligt hånar. Efter lite snokande online hittade jag en PDF med utträdesblanketten, skrev ut den, signerade fanskapet och skickade den till "min" församling. Enkelt!
Tips för likasinnade: Jesusfreaksen vill förövrigt gärna att man ska behöva fråga dem efter blanketten så att de kan utöva lite klassisk kristen skuldbeläggning (med bifogad samvetstripp), men Svenska kyrkan i Sundbyberg verkar inte vara riktigt lika Gudfruktig som resten av landet och har smygit upp blanketten på sin hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=504781
Adressen till sin församling hittar man lättast genom att söka på Svenska kyrkans hemsida.
Detta är förövrigt det enkla sättet att hoppa av. Annars kan man ju alltid köra det klassiska Gary Oldman-sättet, men det kräver en död jungfru, tre rumänska präster, svärd, ett stenkors och kristi blod. Och så blir ju konsekvenserna lite småjobbiga. Hö. Hö.
Hä, dags för lite birra, musik och fredagsnjutning. Godafton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar