Floskelfebring, del 1798...

Bara en kort notis - dessa vedervärdiga inledande rader i dagens GP recension av nya Wilco plattan, idisslade från valfri Håkan Hellström-recension anno tidigt 2000-tal av en av tidningens långvarigt musikrecenserande rövhättor fick mig nästan av avstå från att införskaffa den:

"Mina Wilcoperioder går i skov. Ett halvår kan rulla förbi utan att jag bryr mig om bandet, ja ett år kanske, men så plötsligt lyssnar jag intensivt och febrigt igen."

Ja, jag vet att jag framfört nästan exakt samma kritik förut, men GP publicerar ju exakt samma recension. Om och om igen.