Hmmm... Sitter och undviker studier, smuttar på en Staro, käkar jordnötsringar och känner mig lite lätt förnöjd. Kollade upp en artist jag läste ett reportage om i Uncut och... det låter bra. How about that? Har bara browsat lite på Tuben än så länge, men ingen utstuderad smartass-twitchyness, inga 80-hipster-vibbar, ingen störande munki/bajskrystad/Morriseyig-sång, till synes bra texter... Helt otroligt. Kurt Vile heter snubben. Folk har tydligen varit hippa till honom i åratal... Jag är inte hipp. Jag lever i en kulturell bubbla. Men i bubblan regerar jag ju, antar jag... Vilket gör mig hipp per automatik... Woah... Jordnötsringarna smakar lite för välgräddade. En annan ljuv grej är ju att min kusin säkrat biljetter till Ryan Adams i Götet den 8:e november. Har ju systematiskt missat samtliga gigs herr Adams gjort i detta land sedan jag fick upp ögonen för'n runt "Heartbreaker" plattan för typ tio år sedan. På tiden alltsåledes. Hä, om man skulle hoppa i säng och flyta ut till tonerna av en purfärsk Chris Robinson Brotherhood inspelning...
PS. Glömde i inlägget häromdagen att nämna nya Tom Waits och Rich Robinson plattorna som dyker upp i oktober och auto-kvalificerar sig till inköpslistan. En spännande tid! Och även ruinerande.
Här följer ett stycke helt orelaterat nattligt sväng. T.Rex boogie, handklapp, underbar Nikki-kuf-sång. Hit it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar