Ok, då sitter man här igen och är egentligen för trött för att skriva ens nått marginellt stimulerande. Borde fundera på att ordbajsa dessa inlägg tidigare på dagen. Men, men, jag har ju gett mig fäen på att skriva något varje dag så här vi gå...
Helgen var ljuuuv. Lördagens flytt av Mahatma från Skövde till Göteborg var en bagatell. Mannen hade förberett allt in i minsta detalj så in och urlastning tog vardera c:a en timma. Lägg till några timmars bilfärd på det och en kort matpaus på Bögens utanför Alingsås. Vi var hemma i Uschlet igen runt femtiden.
Hann även med vidare möbeljakt på EM och A-möbler i Skövde. A-möbler har en klar kandidat till soffa. Too bad att fotöljen i samma serie inte var 100%. Men man behöver ju inte köra helt enhetligt å andra sidan...
Anyhoo - lördagskvällen bjöd på mer vin och söndagen likaså. Well, vafan... Idag med! Vi håller på att bli lite halvalkade här. Visade ju sig att mina senaste inköp föll oss helt i smaken. Och i söndags skumbadades det ju, och då känns det ju gjutet med ett glas... Och en öppnad flaska bör ju inte stå för länge så därav dagens kvot. Ahem.
Förövrigt kurerades motionsslacket som nämndes i fredagens inlägg med löprundor både idag och igår. Fick bli en powergång i lördags eftersom det regnade så förbannat. Paraply y'know. Svårt att springa med. Hursomhelst så känner jag i kroppen att löpning två dagar i rad ej bör göras till någon vana. Mina knän tenderar att krasa lite extra efter sådana eskapader... Men i morrn blir det mer chillat med kraftgång istället.
Hämtade förresten ut "The Magic Door"-plattan med Chris Robinson Brotherhood i lördags. Den var faktiskt till och med bättre än förväntat. En ruggigt bra platta. På pappret så såg den ju inte jättespännande ut; den innehöll en nyinspelningar av Black Crowes-låtarna "Appaloosa" och "Little Lizzy Mae", vars originalversioner släpptes för bara tre år sedan. Sedan den åtta-nio år gamla "Someday Past The Sunset" som Chris lirade med det tidigare soloprojektet The New Earth Mud. På detta även en cover av Hank Ballards "Let's Go Let's Go Let's Go". Eftersom plattan bara innehåller sju låtar så innebär detta att endast tre är nya.
Men. Nu råkar det vara så att både "Let's Go"-covern och "Appaloosa" är formidabla inspelningar. Den sistnämnda är definitivt den optimala versionen. Och trots att jag finner både "Someday..." och "Little Lizzy Mae" vara rätt slätstrukna låtar i sig, så funkar dom bra i sammanhanget och framförs med en underbart odramatisk kompetens.
Dock är kronjuvelerna de tre "nya" låtarna. Nya inom citationstecken eftersom bandet hade lirat dom live på över hundra konserter under åtta månaders tid innan de gick in i studion och bandade det hela. "Vibration and Light Suite" är magisk - en resa i ordets rätta bemärkelse. Från Dead-jazzigt till Cali-rootsigt och sedan ut i rymden. Svinbra låt, svinbra spelat och något som är riktigt coolt är att när halva låten gått så fadas det hela nästan helt obemärkt över till en liveupptagning. Den enda skillnaden är att man helt plötsligt hör lite publikljud i bakgrunden.
"Sorrows of a Blue Eyed Liar" är en halvmysko ballad som växer vid varje lyssning och verkligen kommer till sin rätt i studioversionen (hade hört den tidigare på flertalet liveinspelningar, men aldrig riktigt fattat grejjen...). Plattan avrundas sedan på en uppåtvibb med lite klassisk kosmisk americana i form av "If Your Wheel Don't Roll", med dess Flying Burrito Brothers/"American Beauty"-twang och en underbart stomp-catchig refräng. Allt som allt en finfin platta.
Vinylen kan rekommenderas; två 180-grams plattor (en vit, en svart) som låter kanon, ett underbart gatefold-omslag designat av Alan Forbes, och rejäla printade innerpåsar med ytterligare design och bilder. Det enda negativa är väl att eftersom låtarna är såpass långa (flera över 10 minuter) så har man placerat ut max två per sida, så det blir en hel del vändande. Sedan snurrar det hela på 45rpm istället för 33, vilket är lite surt för undertecknad eftersom det är lite meckigt att byta varvtal på min skivspelare. Har därmed även beställt CD-versionen, för de dagar man är lite bekvämare av sig.
Awrite, slutpladdrat. Fan vad mycket jag hävde ur mig när jag väl kom igång. Jeez, nu är ju klockan mycket mer än vad jag planerat. Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar