En halvunderlig notis: psykologen i det där programmet om parterapi som jag råkade fastna framför igår är ju den gamla sångaren i det karaktäristiskt svenne-mediokra rockbandet The Facer som lirades en del på P3 för typ tio år sedan. Kotlettpagen och hipstermustaschen maskerade det väl, men när jag satt och bläddrade i dagens tidning noterade jag det aningen udda namnet Poul Perris i samband med info om programmet och bitarna föll på plats. Gött för'n. Han är rejält mycket bättre som psykolog än som rock & rollare kan konstateras...
...och så ska han ju ha plus i kanten för att ha "Tonight I'll Be Staying Here With You" med Dylan som vinjett till programmet.
Annars har dagen fortskridit med jämna studieplågor. Balls vad frustrerande det är att hela dagarna sitta och försöka göra kompletteringar efter anvisningar som man till stor del inte kan relatera till. Blir liksom nittiofem procent hjärnplågeri och fem procent konkret skrivande. Varenda ord är som att dra en tand. Sedan att man vet att arbetet i sig är en stor bajskorv som förmodligen kommer att refuseras vid första anblicken gör ju inte direkt wonders för entusiasmen. Men snart är det ju hursomhelst över. För denna gång atleast. Mmmm, den 10:e...
Psyket under denna sista pluggetapp är aningen stabilare än tidigare under sommaren. Har förmodligen lite att göra med att jag nu sett till att hålla tränandet igång samtidigt - det gör ju en hel del att komma ut en timme i naturen varje dag. Men vissa demoner infinner sig ändå. Jag har blivit rejält mycket labilare och mesigare på senare tid. Bögigare, if you will. Mitt tidigare nästan vidrigt starka självförtroende och mentala distanseringsförmåga har reducerats märkbart. Åtminstone gällande personlig prestation. Misstänker att det har att göra med en serie hyffsat färska händelser där jag kommit i konflikt med min dåliga karaktär och för första gången gått förlorande ur kampen. Man blir förvånad och tappar lite förtroende för sig själv. Weird.
Det hela brukar ju hållas i schack genom den ljuva Enzführern som kan stödja vid behov, men samtidigt skåda genom bullshittandet. Dock har hennes Stockholmsvistelser tenderat att sammanfalla med mina pluggperioder det senaste året, vilket har resulterat i obehindrade djupdykningar i studiesvärtan och prestationsångesten från min sida. Men nu idag acade hon slutarbetet på sin internutbildning så no more Stockholmo på ett tag. Ljuvt att någon i detta förhållande lyckas studa med sunt förnuft i alla fall. I afton tömmer hon förmodligen samtliga barer i huvudstaden och i morgon kommer hon hem för att avbögifiera undertecknad. Underbart. Meanwhile...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar