Rymdhjärnan

Som ni kanske märker har jag putsat upp lite härinne och vädrat ut. Lite motsvarigheten till den klassiska "mormorsrengöringen" - dvs att spotta lite på ett näsdukshörn och hårdhänt torka ur en kläggig mungipa på en snorig spoling. Oh dear... Barndomstraumaflashback... The humanity... Jaja, jag tänkte att vi måste ju styra upp den här otvättade slyngeln om den ska börjas exponeras för folk och fä. Dumt att skrämma bort folk av fel anledning...

Hade en magisk kväll igår. Började med att kolla på filmen "Winter's Bone" till kvällsmaten. Löjligt bra film - det bästa jag sett på länge. Vi snackar Ozark bergen, grådask, fukt, kyla, crystal meth kokande hillbillies, bluegrass, en sjuttonårig tjej, en försvunnen far och ett konstant överhängande hot om våld. Brukar inte vara mycket för drama men något hos filmen tilltalade mig extremt mycket. Mer "mänsklig" än "drama". Typ en Townes Van Zandt platta satt i bild. Kärv och ödslig, men ändå med en slags värme i berättandet. Måste ses.



Efter filmen begav jag mig ut på en kvällspromenad som tog mig en bit utanför stan. Lyssnade på "Brighter Than Creation's Dark" med Drive-By Truckers. Kändes som det enda rätta efter "Winter's Bone". Skogen badade i månljus. Intensivt som gatlyktor. Jag gick en bra bit innan jag vände in mot stan igen. Och det är då, när steel-guitar solot i "The Opening Act" ensamt ekar ut, som jag lyfter blicken upp mot den stjärnklara natthimlen och får en närmast religiös upplevelse. Den magnifika synen, de kristallklara tonerna och tanken på att ljuset från stjärnorna har typ färdats i tusentals år för att träffa min näthinna vid exakt detta tillfälle får mitt psyke att ta skruv och sugas rakt upp i världsrymden. Håller på att tappa balansen helt och vackla ner i diket. Stannade till och insöp det hela i någon minut. Där var den - "Meningen". The bitch-tits. Kändes som om jag var 40kg lättare i stegen resten av vägen hem.