Benny hänger vid tipsborden utanför Maxi. Trycker i sig det sista av körven han nyss köpt i förbutiken och pressar stolt ut en gurglande rap. Han lapar upp uppmärksamheten det genererar, stirrar den slött i ögonen samtidigt som han bakåtlutat spänner ut sin ölbuk och rättar till träningsbrallorna. Han "väntar på käringa". Han är bara 21 men kan beteendet. Har snappat upp det från sin far, som ärvt det från sin.
Benny är ingen klassisk skönhet. Han har ett blekt månformat ansikte med sporadisk skäggstubb och bruna ringar runt ögonen. Basebollkepan sitter likt en kalott på bakhuvudet och pekar snett uppåt. Fränt. Uppknäppt gråmelerad munkjacka och en svart t-shirt med texten "Stöpen Cruismasters" på. Den börjar kännas trång. Könnstitt, eftersom den satt klockrent i somras när han köpte den på motorträffen. Sjuksköterskan på vårdcentralen sa att Benny gränsar till diabetes och måste börja äta bättre mat. Bättre mat!? "Höhö, sönn däringa kaninmat kan ho glömma", sa Benny till sina polare under följande Tipslördag och mosade in en näve ostbågar i truten.
"Käringa" är 15 och föll pladask när Benny varvade sin 740 kombi på grusplanen utanför spritfesten i bygdegården den där natten för två år sedan. Sedan dess har hon rakryggat åkt som hans drottning i passagerarsätet, till Bennys polare Frippes stora förtret. Han sitter numera framåtlutad i mitten av det solkiga baksätet, bland stripskartonger, smutsiga verktyg och ihopskrynklade toapapperstussar. Benny tvärnitar ibland så att hundstängslet lossnar och slår Frippe i bakhuvudet. Benny och "Käringa" skrattar. Frippe småler men gråter inombords. Han kommer att få vänta i ytterligare femton år innan han har det lika gött som Benny. Tjejerna i bygden brydde sig inte om honom och gjorde honom osäker så det blev att han hämtade en thailändska istället - hon sa inte så mycket. Det gillade Frippe.
"Va i hällvete gör ho där inne!?", tänker Benny för sig själv och skruvar otåligt på sig. Hur jävvla lång tid ska det ta å köpa snabburgare, chips och ena 2 liters Cöla? Han brukar inte vara själv såhär länge. Börjar kännas jobbigt. Ingen som skrattar åt hans utfall och synen av invandrarkillarna på fiket på andra sidan affärsgatan får honom att känna sig osäker. Om han skulle gå bort till Claes Ohlsons istället och kolla och de har fästanordningar för kjolpaket. Köpte precis ett på Blocket. Mintgrönt, precis som 740:n. Fränt.
3 kommentarer:
Hehe, vackert. En exceptionell skildring av en verklighet man fascineras av på samma sätt som sockersöta bloggar och ruttnande lik.
Hamen, kände att "där satt den". Ser ju flosarna varje gång man är vid Maxi och behovet av att konkretisera deras existens kändes överhängande. Skönt. Nu kan jag gå vidare med mitt liv.
Man blir lite rörd när du lyckas fånga en så fängslande personlighet med sådan innerlig känsla.
Skicka en kommentar