Fruktan och avsky i motionsspåret

Gjorde nått idag som jag alltid tänker göra med aldrig orkar med - jag var uppe på berget och sprang innan middag i det ljuva höstvädret. Vanligtvis brukar jag ju pga av den legendariska Lättjan inte komma i representabelt utegångsskick förrän runt tre-fyra på eftermiddagen, varpå jag gör eventuella smygningar ner på stan och först därefter min dagliga motionsrutin. Brukar bli nån gång mellan 17-00, vilket ibland kan vara lite halvfeset såhär vid de mörkare årstiderna. Visst, jag är en stor entusiast av nattpromenaden/elljusspringningen, men ibland är det ju gött med lite dagsljus också. Anyhoo - det bjöds som sagt på intensivt finväder med strålande sol, frisk kyla och brinnande lövverk alá kliché-höst-vykort. Extas, tänker ni. Javisst, fram tills "incidenten"...

Låt mig först delge en viss bakgrundinformation. I lördagskväll intog jag en stor mängd öl. Min toleransnivå efter sensommarens konstanta besök i Lättjan har gjort att jag numera nästan inte påverkas alls. Känner lite klassisk eufori osv men ingen större sjögång och Enzo fastslog att det enda som händer utåt sett är att rösten höjs några decibel. Nåväl, söndagen erbjöd knappt några bakfyllesymptom alls, bortsett ifrån en halvkass mage. Denna blev inte bättre av att jag tryckte i mig ett gäng vrölstarka tacos med extra starka feferonis [prova Willys "starka" sort - användes tydligen av Saddam Hussein på 80-talet för att hålla kurderna "i shack"] till middag. Under måndagen (dvs igår) fick jag sedan ett vansinnesryck och satte i mig nästan ett helt paket med Delicato dammsugare till eftermiddagskaffet. Don't ask. Jag är helt enkelt en sucker för just Delicatos dammsugare. Den torra marsipanen, den ljuva arraken, den förnämliga storleken. Klarar inte att ha dom i min närhet utan att konsumera dom omedelbart. Well, well. Detta försatte mitt matsmältningssystem i DEFCON 1 och jag fick bl.a. under kvällen abrupt avbryta en GTA session för ett akut toalettbesök. Det hela eskalerade uppenbarligen i smyg under natten för det klassiska förmiddagsbesöket på toan idag var bland det vedervärdigaste jag varit med om. Vi snackar pure kemi. Uppemot 95% ammoniak skulle jag gissa. "Produkten" bara materialiseras i toan, följt av en lätt brännande sensation. Vi är beyond "odör" här. Luktade typ spritpenna i badrummet. Skräckblandad fascination. Är detta möjligt? Kan detta vara bra? Hursomhelst...

Alla som har en viss erfarenhet av löpning känner till att det gör underverk för matsmältningen. Sätter fart på systemet. Ovana löpare kan t.o.m. bli akut skitnödiga under de första gångerna i spåret och få avbryta med skam och "försiktig gång" till lämplig facilitet. Mer rutinerade individer får i regel inte så extrema yttringar utan mest lite gaser. Finns inte en löpare jag känner som, om omständigheterna tillåter, ibland inte "avlägger en" efter en vansklig uppförsbacke. That's right - inte en. Försök aldrig smyga dig på en löpare som tror att han/hon är allena i skogen. Stort misstag.

Nu var denna dagen i spåret inte annorlunda än någon annan och efter första uppförsbacken inträffade "incidenten". Kan slå vad om att alla har varit med om den vid något tillfälle - i regel vid revolutionärt magtillstånd. En subtil tryckutjämning leder till att du akut får slå på bromsarna eftersom något uppenbarligen försöker kasta sig ut tillsammans med din "utjämning". The horror! Lyckades man clincha i tid? Hur känns det egentligen? Hur brukar det kännas? Etc, etc. Dessa frågor är extra luriga att besvara när man är mitt uppe i en rigorös löprunda eftersom man vanligtvis svettas som en gris och därmed blir aningen "glidig" mellan skinkorna. Hela min ljuva höstdagsupplevelse avslutades därmed omgående i ett virrvarr av fasa, skenande farhågor och denna typ av obehagliga grubblerier under resten av passet. Skit också. Kan dock rapportera att ingen skada var skedd och den globalt fruktade "Vuxenolyckan" med alla dess psykologiskt nedbrytande följder slapp upplevas.

Trevlig middag/kvällsmat!