Otroligt. Jag är som bekant en formidabel slacker med få måsten i mitt liv, men ändå lyckas jag feppla till och kompromissa min nattsömn i princip varenda facking natt. Vanligast är väl att jag kryper till sängs såpass enormt sent att jag inte vill sova de 8-9 timmar som min "känsliga" existens behöver eftersom detta skulle fucka upp nästa dag för mycket. Sedan har man ju även de där klassiska incidenterna när man vet att man senast måste upp vid ett visst klockslag för att man har någon tid att passa, varpå man fastnar i någon slags sömnprestationsångest och ligger och svettigt paniskt/aggressivt flippfloppar runt i sängen för att hitta det magiska "sömnläget".
Denna morgon bjöd dock på en kombo. Dels somnade jag inte förrän sent på grund av att jag visste att jag hade en tidig tvättid i morse, men sedan väcks jag typ runt sextiden av att Enzführer hårdmyser sig in på min sänghalva, reducerar min liggyta till cirka trettio centimeter, klamrar sig skedande fast i ett enormt värmealstrande grepp, för att till sist börja göra kyliga näsutandningar mot den barlagna övre delen av min rygg. Uppvaknandet var ett faktum med irriterad Enzjonglering som påföljd. Resultat: fem-sex timmars sömn och ett halvdåligt humör resten av dagen.
Tvätt tvättades dock och den sedvanliga torsdagsstädningen fullföljdes. Dr. Demens gjorde en massa annat efter detta men minns fan inte vad. Däckade i TV soffan runt tvåtiden efter intagen middag. Träning och powerpromenad efter uppvaknandet. "Mahoney's Last Stand" soundtracket av Ron Wood & Ronnie Lane i lurarna i mörkret. Lite av ett bortglömt släpp i Faces-sammanhang. Mestadels instrumental, men gillar man det klassiska Faces-soundet så är den en ren njutning.
Plockade upp Enzfloyd i affären och konkade hem några kassar livsmedel. Blev en förhelgsmysafton i kväll med god mat och lite annat gött eftersom Enz ska på ytterligare jobbkonvent fredag-lördag. Kollade på GW och senaste "American Horror Story Asylum".
Är lite pissed på mig själv för att jag inte gjort nått låtskrivarmässigt idag, men det är jag ju de flesta dagar så vad är poängen med att repetitionslipa över det för ni tre som läser detta BS? Bättre att hålla käft och rapportera eventuella framsteg istället för att måla upp ens patetiska karaktärsbrister gång på gång y'know.
Wä, nu är jag nära koma känner jag. Dags för säng och nått gött i lurarna att vaggas till sömns med. Peez oooot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar