fredag, november 16, 2012

Hemmamannen om stenar och rymdslem

Awrite, den sedvanliga tvätt- och städtorsdagen. Masade mig upp vid sju, slängde i en maskin, käkade frukost och passade sedan på att damma och damsuga lägenhetsjäveln mellan varven ner till tvättstugan. Tänkte att det var lika bra att få undan allt tråkigt på förmiddagen, så det blev träning, powergång, matinköp, dusch och ett storkok Flygande Jakob efter detta. Förmiddagen my ass, blev inte klar med käket förrän fyra på eftermiddagen så there you go... Måste fan träna mer intensivt eller nått nu på senare tid, blir helt utmattad i kroppen. Däckade omgående på soffan efter käket. Vaknade till och vips så var det kväll och Enz var hemma. Facking ålderstidslagg.

Lyssnade förövrigt på Stones arkivrelease "Light the Fuse - Toronto Live 2005" under kraftgången/shoppingen och blev enormt impad över hur bra dom lirade på den spelningen. A Bigger Bang-turnén är ju annars ökänd för riktigt sunkigt lir (mest på grund av Keefs okaraktäristiska formsvacka), men det verkar som om gubbarna inledde turnén i gott skick (denna liveplatta består av den allra första spelningen på turnén) och sedan ballade ur. Helt sjukt att inte denna spelningen släpptes som officiell liveplatta istället för den stinkande bajskorven "Shine a Light".

Men å andra sidan har ju samtliga sex släpp i Stones arkivserie bevisat att dom först nu verkar ha fattat hur en riktigt bra liveplatta bör låta/vara uppbyggd (bortsett från "Get Yer Ya-Ya's Out" då); "The Brussels Affair" ihopklippt från två spelningar från 1973 är förmodligen det ultimata livedokumentet som Stones hittills släppt, "L.A. Friday" från 1975 urinerar all over haffsverket "Love You Live" från samma era, "Hampton Coliseum" från 1981 och "Live At Leeds Roundhay Park 1982" är två finfina dokument från sista turnén innan transformeringen till "Vegas Stones" och sparkar "Still Life"-debaklet all världens väg, "Live at the Tokyo Dome" från 1990 är enormt mycket mer representativ för sin era än den ytterst ljumma "Flashpoint"-liven, och "Light the Fuse" är ju som sagt totalt oöverträffad som dokument för A Bigger Bang-turnén 2005-2007.

Det är egentligen bara tre enkla detaljer som skiljer dessa nya arkivreleaser åt de gamla liveplattorna från motsvarande perioder; arkivsläppen består i regel av hela spelningar (de samtida liveplattorna var kraftigt redigerade), inga ytterligare over-dubs har lagts till i efterhand (vilket var standard på de gamla livearna), och en riktigt bra mix har jobbats fram (de gamla plattorna låter av någon mystisk anledning rätt sopigt). Alltså, redigera inget och lägg inte ner en massa energi på att fucka runt med källinspelningen så blir det en bra liveplatta. Raketforskning indeed. Skulle de jobbat enligt den devisen så skulle ju typ varje liveplatta de senaste fyrtio åren ha varit en milstolpe. Tards. Men, men, nu har de ju åtgärdat problemet så man ska ju inte klaga...

Nog om detta. När Enz kommit hem vankades kvällsmat framför senaste "American Horror Story Asylum" och därefter avnjöt jag director's cutten av "Alien". Jepp, fick "Alien Anthology" blu-rayarna idag. Stört bra bildkvalitet och tonvis med intressant (och mindre intressant) bonusmaterial. Blir nog del två och en bira nu...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar