Ok, jag måste fan skärpa till mig på lättjefronten nu och ge mig i kast med mina facking låtar. Dag efter dag passerar utan att jag ens sätter foten i Enzfloyds opiumhålerum där guran och anteckningsboken ligger kvar sedan förra måndagens minimala session. Jag är en mästare på lathet och förhalning.
Denna dag har varit ett ypperligt exempel. Misstänker att jag säkert bränt 8-9 timmar enbart på att flumma runt och insupa musiktrivia på olika bandwiki's, discogs, allmusic och diverse forum. Och så givetvis ett reflexmässigt öga på Facetard med jämna mellanrum. Fråga mig inte varför eftersom jag egentligen hyser ett enormt förakt för fanskapet och har slutat "prenumerera" på cirka 80% av min redan ringa vänskara för att slippa bli provocerad av bilder på maträtter, speluppdateringar, populistiska kedjebrev, familjelycka, nypolerade fordon, träningsrapporter, och alla andra dumtriumferande käckheter och solskensfasader, som jag tyvärr inte är tillräckligt mediehärdad för att kunna sålla bort utan att få mentala torrhävningar. Jag var ju sexton år när vi fick internet så jag minns ju fortfarande hur det var att leva i en värld där du inte fick svårartad idioti upptryckt i ansiktet under varje vaken sekund av din dag.
Anyhoo, som en konsekvens av min lilla "blockad" får jag nu ungefär två Facebög-updates per dag. Ändå slentriankollar man fanskapet när man passerar datorn. Tragiskt. Sedan kan man ju fundera på hur många stackare som av samma anledning provoceras av att jag har hookat upp min intressemässigt ytterst marginella blog till min "wall" så att folk och fä får uppdateringar varje gång jag ordbajsar fram en hög stinkande bagateller... Men å andra sidan behöver man ju inte klicka på länken och ta del av tramset. Eller så kan man ju helt enkelt lägga in en block. Hursom - Faceballs är fan rätt jävla sugigt...
Sååå, bortsett ifrån extrem slapphet har väl dagen bjudit på vidare Only Ones-lyssning, forskning i huruvida det är bäst att öppna ett gemensamt bankkonto på Nordea eller Swedbank (för budgetändamål), lite telefontjöt med syrran, ett löppass och kvällsmat framför senaste "Dexter" och "The Walking Dead". Känns som om "TWD" går från klarhet till klarhet, medan "Dexter" blir mer och mer modern-amerikansk-krim-såpa-a-la-CSI-töntigt. Nu blir det nog "Tremé" och en biiir innan sängen...
Fick förresten den nya semi-officiella Townes Van Zandt-liveplattan "Down Home" och en ny samling med Gary Holton & Casino Steel häromdagen. Har ej lyssnat igenom TVZ-plattan ordentligt ännu, men Holton/Steel antologin har snurrats några gånger. De sistnämnda är lite av ett guilty-pleasure måste erkännas. Blev smått fascinerad av dom på grund av ett CDR-trade jag gjorde med en mystisk finne någon gång på 90-talet (då det var näst intill omöjligt att hitta några av deras plattor). Mest på grund av Holtons historia i Heavy Metal Kids och Steels med The Hollywood Brats och The Boys.
Tillsammans förmedlade dom rätt lökiga åsikter och gjorde till 80% enormt ostiga 80-talspastejer av 60-talspopklassiker och gamla country-dängor, men det är något visst med Holtons röst; ett smutsigt Steve Marriott-wail med glimt i ögat och en rejäl skopa själ som ingen 80-talsproduktion lyckas polera bort. Tragiskt att snubben checkade ut av den klassiskt puckade "R&R"-överdosen vid 33 års ålder, precis när han slått igenom på bred front som skådis i den brittiska hit-TV-serien "Auf Wiedersehen, Pet". Hursomhelst, ostighet åsidan - att man fick samtliga inspelningar + en DVD med alla übercheesiga videos för ringa 60:- gjorde ju Holton/Steel-inköpet inte direkt svårmotiverat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar