Dayum. Blir inga egocentrarade skriftliga nonsensutläggningar när man battlar flytt och all jävla shiazz som det har i bagaget. Blev ju som sagt inte husköp utan istället blev vi mer eller mindre tvingade till en kompromiss, som egentligen är the sansade thing to do när man dimper ner i en främmande stad utan att veta ett skit om hur man kommer att trivas etc. - vi tog en hyresrätt. Det den har till sin favör är dess grandiosa storlek, att den inte ligger på bottenplan (yay!), samt att man har lite sjöutsikt om man vrider på skallen en aning. Det den har emot sig är dess enormt osexiga "kommunalt bostadsbolags-vibb" baserad på devisen "funktionellt och slitstarkt" - vi snackar plastmattor högt och lågt, foder, dörrar och köksluckor i diverse horribla fanér- och fuskträhistorier, och allt slitage som uppstår efter det att barnfamilj efter barnfamilj har gått lös på ytskikten sedan senaste renovering någon gång under 90-talet. Tänk vårdcentral, äldreboende eller liknande offentlig byggnad.
Med dessa grundförutsättningar har man ju ett relativt begränsat utgångsläge, men eftersom jag typ får djup existentiell ångest av miserabla levnadsförhållanden så har jag spenderat typ varje dag i en månad med att försöka örfila upp lägenhetsjäveln till något sånär värdig standard. Inte helt lätt eftersom halva ens möblemang finns kvar i den gamla lägenheten (av försäljningsskäl), men nu har vi åtminstone gått från "alkoholiserad rysk ungkarlslya-vibb" till "19-åring som precis fått sin första lägenhet-vibb". Jag ber till Keef att det kommer att bli någorlunda hyffsat när vi får hit resten av möblemanget + lite nya grejjer, annars blir det att kultivera någon form av ständigt pågående syratripp för att värja sig från The Bisterhet.
Hur är det att bo i Ulrice-facking-hamn då, kanske mina två läsare funderar? Uschlehamn, The Ulcer, U-port... Lo and behold, men det är faktiskt rätt trivsamt hittills! Stan är liten, ligger fint på en bergssluttning ner mot sjön Åsunden och dess subtila charm blir mer och mer uppenbar vid varje promenad/upptäcksfärd. Goddamn va lökdoftande föregående mening var. Som en paragraf ur kommunens turistbrochyr. Jag ber om ursäkt. Anyhoo - positiva aspekter är: att bo vid en sjö, ett hyffsat affärsutbud, ett riktigt påkostat friluftsområde, det finns ett inhemskt öl, kabel-TV utbudet är digert och omgivningarna är natursköna. Negativa aspekter är: den kostumära motorburna ungdomen verkar vara något överrepresenterad, det inhemska ölet är väl sisådär, det finns inga stormarknader typ Ica Maxi, allt är stängt på söndagar, och...
...vafan is up med dialekten här i utkanterna av det mäktiga Västra Götalandet!? Jag får inte huvudet kring fanskapet; det är som någon form av ohelig kombo av gammal hederlig västgötska, men med bizarra inslag av Raskens-lingo och göteborska. Jag kan inte härma det - dom uttalar typ "U" som "U", och inte "Ö" som normala västgötar, men säger ändå "dä äla gött" osv... Obehagligt. Det må ligga i Älvsborg, men det är fortfarande Västergötland y'know! Bastids. Sådan språkmässig dekadens skulle aldrig tolereras uppe i the västgötska heartland. Men så går det när folk och fä tillåts leva utan tillsyn i utkanterna på riket. Sodom och gomorra. Jag tar det på egna axlar att styra skutan rätt och återinföra "skråen" och "räva" igen inom kort. Borde ringa upp till Schlätta och fråga om det går att arrangera någon form av ambassadörstjänst eller liknande. "Väktare av utkanterna" - jag gillar klangen...
Hä, nu ska jag ta en pilo och kolla på min nya bizarra fetisch - Discoverys "Dual Survival"-serie! En hetsig militär och en slö barfotahippie som ska överleva tillsammans i naturen med extremt enkla medel i diverse jobbiga miljöer. Det tuggas bark, pinkas på sår och byggs teepees. Ljuuuvt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar