Solen skiner, en Dave Kusworth-samling ljuder ur stereon och en jättelik ståldinosaur smäller ner stålrör i berget utanför huset. Otroligt hur detta mekaniskt pulserande dunder inte stör mig ett skit, medan ljudet av en trettioårig jättebebis försök att prutta in revir i lägenheten ovan får en att reflexmässigt kräka ur sig en kavalkad av hånfulla okvädesord i den snaggade mikropillens riktning... Fascinerande!
Mycket har hänt sedan förra inlägget, typ därav de obefintliga uppdateringarna. Här kommer en snabbsammanfattning alá den klassiska Frank Costanza-telefonsvarar-scenen i Seinfeld; Enzo har blivit dominator av en täppa, vi flyttar inom kort till Ulricehamn, vi har precis dragit oss ur ett husköp efter lagd handpenning och besiktning (woo!), det har festats, det har frossats i Townes Van Zandt (tips: läs "A Deeper Blue", en ohyggligt bra biografi), Jayhawks har avnjutits live, jag har förmodligen fuckat upp tidsplanen på mitt examensarbete, lite sedvanlig ångest har infunnit sig (med vita perioder som följd), förberedelser inför lägenhetsförsäljning är i full swing, jag har under en tvåveckorsperiod hängt hos the Mahatma varje eftermiddag/kväll för att hålla mig från att stegla min granne, har dyrkat nya Thåström-plattan och lyckades scora den begränsade förstapressen på svart vinyl (yay!), har kollat på nya Eastbound and Down, Californication, Life's Too Short och The IT Crowd, har pluggat rudimentärt, har målat Enzos brors nya lägenhet, har varit på väg att bli sjuk (influensan nukades dock av mitt über-mensch-immunförsvar), har straffat diverse exkursioner i lättjan genom att spöa skiten ur mig själv i löpspåret och mitt Melodifestivalsförakt har nått nya höjder...
Att som hyffsat normalbegåvad människa behöva leva i Sverige i Mellotider är lite samma grej som de där barnen/ungdomarna som felaktigt blivit placerade i särskola måste uppleva. Retarderingen är ofrånkomlig. Flersidiga reportage i samtliga morgon- och kvällstidningar, paneldiskussioner i TV, Facebögsuppdateringar och inte minst alla facking jävla uttagningar, deltävlingar, semifinaler, nationella finaler och internationella diton som lobotomiserar bästa sändningstid varje facking helg! Ett tragiskt och hjärndött spektakel som göder svennepöbeln tomma nöjeskalorier och samtidigt skrattas ut världen över. Förutom i forna öst, där en rosa innehållslös paljettexplosion ses som välkommen eskapism från vardagens gråbetong och industriella nedfall. Och givetvis i good ol' Svedala, där det inte finns någon som helst giltig anledning...
Ett befängt koncept som presenterar det absolut sämsta, töntigaste och lättillgängligaste ur samtidens musikutbud. En tillbakablick över tidigare års bidrag är som en play-by-play av varje eras kulturella västgötaklimax. ABBA? Ja, facking tard-ABBA också. Det är skitmusik, och upplevdes då som lika stor bajs som Idol-Danny upplevs idag. Att de skulle ha någon djupare signifikans är bara en 90-tals efterkonstruktion för att hjälpa TV Shop marknadsföra "ABBA Gold" samlingen. ABBA och hela schlagerbajset kan sammanfattas som en fåntrallig hook bakom en text så lökig att en normalt funtad individ per automatik tyr sig till tunga droger vid minsta reflektion över dess innebörd.
Finner det helt fascinerande hur idiotin fortsätter att frodas. Helvetet var ju inne på sina sista andetag på 90-talet; reguljärt hånat i media, utskrattat av gemene man och med kontinuerligt dalande tittarsiffror. Nedläggningen var ett faktum. Enter 2000-talet. En kollektiv intelligensdip hos befolkningen sätter till sist en högerregering vid makten, dumsnålhetens vindar blåser, populism och rädsla för det annorlunda frodas, intellektuell egendom gruppvåldtas på nätet och musik blir för yngre generationer en gratis slit-och-släng produkt typ toapapper. Som vatten i kranen. Något som bara finns där och tas för givet. Tre sekunders snabblyssning innan det klickas vidare. En fis i en oändlig Spotify-playlist. Perfekt mylla för blinkande, uppmärksamhetspockande, koreograferad sockervadd och mental röta. Fullt samhälleligt engagemang för något som egentligen är ett hån mot den moderna människans intelligensnivå. Hehe. Vafan hände? Nu ska jag äta en bit lax.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar