Känner att jag bör distribuera studierna och Lättjan mer jämt, men aldrig har det varit så förbannat svårt. Känns lite som om jag måste existera i någon form av konstant kris för att prestera något whatsoever. Bör tilläggas att min definition av "kris" förmodligen skiljer sig markant från de flesta andras. Min kontinuerligt überjäsiga tillvaro har succesivt slipat ner min stresströskel till golvnivå och blotta tanken på att inte ha långa perioder av oplanerad tid framför mig får mig att känna ett lätt obehag. Är så laid-back för tillfället att ytterligare avslappning skulle sätta livsuppehållande funktioner ur spel. Skulle t.ex. förmodligen försättas i koma av ren chock om jag nu skulle skaffa kids, hund, eller ens en guldfisk. Känner mig gravt uppjagad över det faktum att jag måste tvätta bilen inom en snar framtid. Var ju bara 10 månader sedan. The commitment...
Hursomhelst - nu är jag iaf i fas med allt studierelaterat, och sätter jag igång omgående med att börja fila på kvarstående essäer, rapporter och andra akademiska sexigheter så blir resten av terminen förmodligen en hyffsat angenäm och lättsam upplevelse. Men, som sagt - nu när inget krisar så framstår annat som betydligt mer essentiellt i sammanhanget. Typ livsviktiga grejjer som att browsa trädgårdsforum online i timtal för att få nördiga uppslag till årets balkongodling, eller att ligga på sagda balkongs golvmatta, läsa senaste Uncut och smutta på en iskall pilo, eller att återupptäcka bortglömda nuggets ur DVD-bootleg-kollektionen, eller att ringa the Mahatma och ta en kaffe på stan, eller att jaga coola saker på eBay, eller att hänga med Enzo och hennes entourage, eller njuta av det sporadiska vårvädret, eller att gå till affären och kolla om det fortfarande finns semlor, eller att hooka upp med the boys i GTA, eller att tillämpa intrikata böjningar och utvecklingar av Enzos namn (senaste trenden: Floyd, Lloyd och Leif) samt att utstå följderna av detta, eller att... Du fattar...
Kan förövrigt rapportera att ett gäng ljuva grejjer dykt upp i brevlådan sedan senaste inlägget (se dåligt fokuserad bild ovan). Fick äntligen senaste Drive-By Truckers plattan och kan fastslå att dom har släppt ytterligare en klassiker! Softare än syskonplattan "The Big To-Do", vilket passar mig utmärkt eftersom jag gillar när Truckers taggar ner, och med riktigt starkt låtmaterial. "Used to be a Cop", Cooleys och Shonnas låtar är favvisar för tillfället.
"The Good Life" EPn med Howlin Rain kom också till slut - typ en och en halv månad efter releasedatum. Amazon... Schyssta grejjer hursom. Endast tre låtar, men titelspåret och covern på Hendrix "Burning of the Midnight Lamp", samt det ljuva Alan Forbes/David d'Andrea-omslaget gjorde det hela klart köpvärt.
Har de senaste veckorna följt rapporteringen från Chris Robinson Brotherhoods kalifornienturné och när ljuva inspelningar av deras cover på Dave Masons "Shouldn't Have Took More Than You Gave" började cirkulera online kände jag att det var dags för en fördjupning av den gamle Traffic-mannens solo katalog. Efter lite efterforskningar beställde jag hans debutplatta "Alone Together". Den levererades från USA på bara några dagar och visade sig vara helt klockren. Varför jag inte klippt denna förrän nu är för mig ett mysterium med tanke på min långtida Traffic-fascination. Bandet består typ av samma legendarer som gjorde George Harrisons "All Things Must Pass", Claptons första, Derek & The Dominos "Layla...", Joe Cockers "Mad Dogs & Englishmen" och en massa annat ljuvt. Vi snackar Leon Russell, Delaney & Bonnie Bramlett, Jim Keltner, Chris Etheridge, Rita Cooligde, Jim Capaldi osv... Sjukt bra låtar, produktion, lir, sång - allt man kan kräva! Kan rekommenderas för alla med god smak. Klockren audiofilbögsvinylutgåva finnes att köpa ny på elusivedisc.com för typ 150 spänn inklusive frakt till Sverige!
Fick även de två Nikki Sudden plattor som släpptes nyligen samt, efter flera förseningar, hans kloss till självbiografi. "Tel Aviv Blues" plattan är knappast nödvändig om du inte är ett megafan - en studiosession inspelad typ på skoj med halvtaskiga covers och låtimprovisationer. Uppenbar postum cash-grab från skivbolagets sida. "Playing With Fire" plattan är dock riktigt bra och består till största del av outtakes från Nikkis två sista (lysande) plattor "Treasure Island" och "The Truth Doesn't Matter". Självbiografin "The Last Bandit: A Rock 'n' Roll Life" är en bjässe på 600 sidor. Inte den mest välredigerade boken i världen men dock ren och skär fröjd för Nikki Sudden (och Epic Soundtracks) fans med all dess detaljrikedom! Mannen må ha varit pundig, men hans minne är det definitivt inget fel på. Jag har hittills bara läst en sjättedel men är definitivt hooked...
Kan också rapportera att jag tradat till mig de ljuva Faces boot-DVDer jag tidigare nämnt samt en radda andra ultra-rariteter, därav en finfin VHS-rip av Tom Pettys "Pack Up the Plantation: Live!", inspelad på Wiltern Theater i LA på "Southern Accents" turnén 1985. Vi snackar "Don't Come Around Here No More", "Rebels" och en massa 80-tals cheese. Saweet.
Hä, dags för kaffe och njutning. Känner mig helt förstörd efter detta massiva inlägg. Pressen, stressen, huuu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar