Den Ensamme Killen som bor i huset bredvid är ett mysterium. Dude är gissningsvis cirka 40, alltid helt alena, seriöst understimulerad och ständigt kontaktsökande. Han har flint med flygiga hårpartier (inklusive den alltid läckra "panntofsen"), brillor samt rockar seglarskor/beiga-chinos/pölsig-gubbskinnjacke-looken. En blodigelaktig personlighet med resolut socialt repellerande kvalitéer. Jag och Enzo har med skräckblandat intresse studerat honom i åratal och har efter idoga vetenskapliga överläggningar tilldelat honom det innovativa namnet Den Ensamme Killen (DEK).
Killen är en klassisk Dröjare. Har han varit ute på en löprunda står han i timtal utanför huset och struttar runt i sitt illa sittande "sportgear", stretchar yvigt och ger ifrån sig uppmärksamhetspockande flåsanden och grymtningar. Han dröjer. Väntar på att någon granne ska passera in eller ut ur huset och därmed tvingas in i konversation. Samma scenario utspelar sig varje gång han använt sin bil. Han dröjer sig kvar vid parkeringen i evighet i hopp om att någon annan stackare ska dyka upp. Det sparkas däck, kontrolleras vätskor, öppnas omotiverat dörrar/bagageluckor som sedan slås igen, sopas grus/löv/damm whatever...
I vintras när typ allt var istäckt spenderade DEK två-tre timmar med att bila upp den decimetertjocka isen på hela sin parkeringsruta med ett järnspett. Han hann säkert med att stoppa fem-sex grannar som hade oturen att passera under tiden. Lutade sig dramatiskt flåsande mot sitt spett, ruskade på huvudet och ventilerade ljudligt sitt missnöje med det faktum att isbrytning på privata parkeringsfickor inte verkar vara standard i den kommunala snöröjningen. Åhöraren samtidigt ängsligt leende och flackande med blicken efter en potentiell flyktväg.
Btw - anledningen till att jag känner till allt detta är att min datorplats är vid ett fönster som blickar ut över parkeringen och gången upp till grannhuset. Inte på grund av obehagligt stalker beteende. Vad fan tror du om mig liksom? Det där var ju bara en engångsföreteelse och jag har lovat polisen att aldrig försöka kontakta Kjell Lönnå igen...
Tillbaka till Den Ensamme Killen. Snubben söker efter anledningar till att hänga utanför huset, men när sådana tryter så blir han kreativ. En klassiker är att han med raska målmedvetna steg kommer ut och rör sig bort mot sophuset. Väl framme stannar han, vänder på klacken och går tillbaka, nu med riktning mot stan. Dock går han bara förbi alla lägenhetshusen, stannar vid cykelvägen ner mot centrum och hänger där ett tag. Om han inte hittills har stött på någon att konversera med går han saaakta och dröjande tillbaka till sitt hus/lägenhet. Detta sker minst några gånger i veckan och är alltid lika underhållande att beskåda.
Jag och Enzo har lyckats hålla DEK på ett komfortabelt socialt avstånd. Vi säger hej o.s.v. men tricket är att inte få ögonkontakt och att alltid verka stressad vid eventuell konfrontation. Duck and run. Andra grannar har inte varit lika kvicktänkta, vilket de har fått sota för i åratal då Den Ensamme gång på gång snärjer dom i sina oändliga monologer.
Dagens episod hade en lätt modifierad tvist. I förmiddags blickade jag ut och fick syn på DEK ståendes bredbent på parkeringsplatsen och glo fokuserat ut över den intilliggande parken. Med vissa avbrott för att titta sig runt i hopp om förbipasserande fortsatte stirrandet i cirka 20 minuter, varpå han gav upp och gick in. Efter några minuter kommer snubben ut med en axelväska, går raskt fram till bilen, lägger väskan i baksätet, låser bilen, går bort till sophuset, vänder, går tillbaka till bilen, öppnar dörren, tar på sig väskan och går bort till cykelvägen ner mot stan. Efter att ha väntat där i cirka tio minuter går han raskt tillbaka till sitt hus, gestikulerandes och ljudligt pratandes för sig själv. Mobil-headset, kanske ni intuitivt kontrar med? Nej. Bara klassisk psykos.
Ser honom inte igen på säkert över en kvart, men när Snyggkillen (den parodiske 90-talshunken som omnämnts i flertalet tidigare blogginlägg) rattar in sin sport-klenod på parkeringen och kliver ur hörs omedelbart en högljudd hälsningsharang ifrån dunklet vid entrén till Den Ensammes hus. Busted! Underskatta aldrig en Dröjare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar