Årets första dag var ett mentalt grådask, en underlig dag. Jag var som en Zoloft-zombie under större delen av dagen. Som ett rakt streck. Oengagerad. All slags aktivitet förvreds till avsmak. Det hela byttes gradvis till en fullblommad styggelse till humör på kvällen. Någon slags hisnande kramp lokaliserad mellan halsen och magen. Skit som hindrar ens framfart. Funderade på om det kunde vara bakfylleblues, men jag drack bara fyra öl och en halv flaska mousserande under nyårsaftonen. Förmodligen bara gammal hederlig blues. Kände att jag helst ville sova.
Enzo dyker upp från jobbet med en knippe idéer och förslag. Hon ska vara kattvakt åt sina föräldrar och vill släpa med mig till Götene där ett gäng aktiviteter väntar. Ansträngande övningar som bastubad, massage (da Enz är legitimerad massös) och film. Hur vågar hon!? Jag som är fullt upptagen med att bekämpa mina mentala demoner samt hålla tillbaka ett episkt utbrott av horribelt beteende med den gnutta energi som återstår. Hade möjligtvis tänkt att på sin höjd ta mig ur mysbrallorna för en motionsrunda. Men att behöva svida om till vanliga kläder, packa en massa skit och sätta sig i en kall bil... Som bensin på den mentala eldstormen.
Demonerna rycker i kättingarna och gör högljudda utfall i sin håla inne i hjärnan. "Kattjäveln klarar väl sig själv i en jävla sekund!?!? Blåsta facking djur!" "Varför ska jag alltid envolveras i en massa jobbig skit!?" "Faaaan!!!" Drastiska åtgärder bör tas, inser jag. Fanskapet måste stängas ned innan det ballar ur i pinsamheter och bortskämd idioti. Biter krampaktigt ihop och retirerar i slummer på soffan. Vaknar till lagom för att säga hejdå till Enz.
Halvdåligt samvete kan man ju få för att reagera som en gnällig ungjävel på att någon vill umgås med en och försöka hitta på något kul, och ja, en lätt obekväm magkänsla infann sig även denna afton. Men den här typen av mentalt mörker är ändå bäst att deala med i sin ensamhet. Det är liksom inte riktat eller förankrat i verkligheten. Rent kemiskt och helt ologiskt. Som en slumpmässig naturkatastrof - utrym folk och fä och vänta till skiten blåser förbi.
Slängde på mig träningskläderna och gav mig ut på en nattrunda. Kylan verkade ha lugnande inverkan och väl utanför stan slöt sig mörkret som ett isolerande täcke runt psyket. Förvånande hur snabbt saker och ting sätts i perspektiv utan en massa intryck. Skönt att vara tillbaka i civilisationen.
Avslutade kvällen med att kolla på "Saw 3D" - kanske den vidrigaste filmen hittills i serien. Perfekt för att få liv i ett trött sinne...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar