Shit is wack yo

Skråen! Befinner mig i ett underligt stadie. Känner mig missnöjd med tillvaron. Finns en kommande tenta som jag inte vill ta tag i. Jag var inte riktigt redo för skolstarten. Hur lamt och bekvämt det nu kan låta. Jag gillar inte känslan av prestationstvång. Den äter på en konstant och gör att man inte riktigt kan njuta av stunden. Undviker att börja läsa på tentan, men vet att när jag väl börjar (har satt deadline för mig själv i morgon) så kommer det att bli extra tungt eftersom jag har skutit på det. Förmodligen en och en halv vecka sträckmosning. Cock. A-doodle-do. Jag bryr ju mig egentligen inte ens. Känns som man bränner en massa tid och energi på saker man bara är ytligt intresserad av. Allt för att upprätthålla nån form av uppehälle... Känns ovärdigt på nått sätt. Människans hjärna har liksom inte utvecklats sedan stenåldern och jag misstänker att den är anpassad för ett mer simpelt och överskådligt leverne. Vi levde naturnära i grupper på runt 15-20 pers och uppehället säkerställdes genom samarbete, byte och hand-till-mun på en väldigt grundläggande nivå. Nu är allt så oöverskådligt. Vi är alla minimala kuggar i ett gigantiskt onaturligt system av våran egen kreation. Vi utför jobb och uppgifter som vi knappt kan se poängen med. Jag känner att jag vill plocka ner allt på en behändig nivå. Men det funkar liksom inte i dagens samhälle. Blir att jag slår mig ner i soffan, kör lite GTA och tar några öl istället. Har gjort det varje kväll sedan förra onsdagen. Förmodligen inte bra om det fortgår, men jag har kännt att jag måste göra nått för att muntra upp mig själv. Facking skolstart. Typiskt nog så sammanfaller även detta med att jag börjar få en massa idéer till det tidigare nämnda musikprojektet med Tårdi och Auto. Kommer på ett gäng låtidéer per dag, har hostat upp några acceptabla förslag på bandnamn och igår kväll kom jag på den (enligt mig iaf) vagt lysande LP/EP/låt/whatever-titeln "The Return of the Holy Roller"! Fan, kan inte samhället lämna oss i fred i en månad eller så så kommer ju underverk att hinna utföras! Visst, jag hade tre månader på mig i somras, men vafan, jag var väl inte redo eller nått!? Det var väl inte lika suggestivt som nu när hösten börjar skruva på sig. Eller så är det helt enkelt pressen från vardagen som gör att kreativiteten börjar strömma till... Usch. Det känns ju förjävla horibelt. Då måste man ju alltid ha det lite småmiserabelt för att skriva bra grejjer. Fånig konstnärsklyscha. Wä, jag vägrar att tro på't! Flera av de bästa plattorna skapades ju under extrem lättja. Jag tror på hösten, rätt mental inställning och bra fölks inflytande...

Sen kan jag även rapportera att något ljuvt allsmäktigt über-geni igår lagt upp följande Rod & Faces rariteter på YouTube:







...och om ni sedan kollar vidare på det briljanta mastermindets resterande YouTube-kanal kan ni hitta ytterligare en mängd hisnande kvalitativa videorariteter med Faces, Marah, Chris Robinson och en massa annat härligt. Mannen bakom det hela är ju uppenbarligen en hyvens prick, en stor humanist och borde prisas med enorma rikedomar samt alla Stones LPs i första pressning.