Exile - domen

Exile-boxen dök upp i fredags och jag kan nu, efter noggrann genomgång, konstatera att den lämnar en bitterljuv eftersmak.

Det ljuva: en CD med Stones-material man inte tidigare hört, 10 minuter eller så ifrån "Cocksucker Blues" filmen och en gudomligt fin bildbok (med lite text också).

Det oljuva: fruktansvärt dåligt reproducerat artwork på både boxen samt LP/CD fodralet. Det ser ut som om dom har scannat in artworket från en CD version och sedan blåst upp det till LP storlek i Photoshop. Diffust och vagt pixligt. Sedan har dom även helt ologiskt "skärt bort" flera centimeter från kanterna på både framsidan och på innefodralen till LP skivorna så att delar av den handskrivna texten saknas osv. Totalt hjärnsläpp från Stones-lägret och ytterligare ett bevis på att det bara är profit som står i fokus - hur svårt är det att leta upp orginalartworket och utgå ifrån det? Eller åtminstone scanna in en orginal LP. Varför man endast får med fyra av de tolv vykort som ackompanjerade orginalutgåvan är också ett mysterium.
Sedan kan jag även konstatera att vinylen INTE är ljuvt remastrad utan låter snarlik CDn, med överdriven kompression och lite dynamik. Tydligen är LP plattorna tryckta från samma digitala-master som CDn, fast med orginalfilens 24 bitars ljud istället för CDns nedsamplade 16 bitar. Därav typ samma karaktär. Jeez. Hur svårt är det att fatta att folk som köper vinyl idag inte är intresserade av iPod-generations inriktad reklamfilms-skitmastring? Ytterligare en episk falering från Stones sida. Om man sedan riktar blicken mot bonus DVDn så finns ju en hel del att säga. Jag har t.ex. misstankar om att "Cocksucker Blues" klippen är beskärda från 4:3 format till 16:9 för att passa widescreen formatet - dvs att typ 20% av bilden är kapad i höjdled. Idioti. Att sedan DVDn bara är 30 minuter lång och att 20 minuter av dessa består av klipp från "Stones in Exile" dokumentären samt "Ladies and Gentlemen..." konsertfilmen - som båda kommer att finnas tillgängliga i sin helhel i oktober - är ju också jävligt sniket. Varför inte inkludera hela "Cocksucker Blues" istället? Eller åtminstone delarna av den som de inte kan dras inför rätta av. Misstänker att svaret på den frågan kommer om några år, då den kommer att släppas i nån "deluxe" utgåva som fansen får hosta upp ytterligare några hundringar för... Bonusmaterialet då? Ja, det är väl helt ok. Om bortser ifrån att mycket innehåller helt nyinspelade element (vilket Stones inte gärna velat diskutera) och att flera av låtarna kommer från sessions till "Beggars Banquet", "Let it Bleed" och "Sticky Fingers". Väldigt lite verkar vara inspelat i Nellcôte eller Exiles London/LA sessions. Det sista spåret "Title 5" låter t.o.m. som om det vore inspelat i mitten av 60-talet, med sin novelty-surf pastich. Sedan kan man ju också irritera sig kopiöst på varför de ytterligare 3-4 låtar från Exile sessionerna som sedan länge funnits i bootleg form inte är inkluderade. Eller varför inte singelversionen eller den akustiska versionen av "All Down the Line" finns med. Eller "Exile on Main Street Blues" som släpptes officiellt på en flexi back in the day. Eller låten "Cocksucker Blues" som de spelade in för att jävlas med Decca Records och som är med i filmen av samma namn samt har bootleggats i diverse versioner. Eller den mängd live-låtar de förberett för det live-album som de tänkte ha släppt efter '72-turnen. Det finns rejält mycket att störa sig på om man kan sin Stoneshistoria... Sedan kan man ju också fundera på varför versionen av "Plundered My Soul" som är med på bonusdisken inte innehåller stora delar av Mick Taylors ljuva nyinspelade lead-gitarr, till skillnad från den versionen som släpptes till radio och på brittiska iTunes. Eller varför Japan fick en hittills osläppt tagning av "All Down the Line" som extra spår. Bonus plattan är ju bara 40 minuter lång så det är ju inte direkt av utrymmesskäl som ovan nämnda prylar inte finns med. Anledningen är väl att de ska ha tillräckligt med material i valven för att de ska kunna fortsätta släppa boxar och deluxe utgåvor de resterande 20-30 åren av Jaggers livstid.

Nu kan det kanske tros att jag är brutalt upprörd över mitt inköp, men det är jag faktiskt inte. Jag är väl medveten om Stones totala likgiltighet inför sitt eget arv och deras legendariska fadäser gällande återutgivningen av sin katalog och var relativt påläst om boxens för och nackdelar. Boken är faktiskt splendid med stora prints av klassiska samt tidigare outgivna foton och en hel del info och bilder på diverse samlarobjekt som släpptes runt 1972. Och den konstnärliga kvaliteten på ljud och bildmaterial är ju så bra det blir. Det enda jag riktigt stör mig på är uppfuckandet av vinylversionen. Ska dock åtgärda detta snarast genom införskaffandet av en orginalutgåva på eBay, har redan lokaliserat några mintiga amerikanska och brittiska ex som förhoppningsvis inte skenar iväg för mycket prismässigt. Tydligen ska orginalutgåvorna vara de enda som är mastrade och EQade på det sätt som från början var tänkt och låter bäst. Den EQade mastertapen försvann tydligen senare och alla återutgåvor är ommastrade från "scratch". Här finns en intressant tråd angående det hela.