Då var det officiellt slut på sommaren då. The summer of el Kajako. Kan bara konstatera att i det stora hela var det en gudomligt ljuv period. Tre månader villkårslös ledighet. Vart tog den vägen? Blablabla... Känner att jag knappt hann beta av hälften av alla projekt jag har i luften. Men, men. Det är ju inte direkt så att the högskol brukar uppta 100% av ens tid direkt. Inte ens 50%. Hmmm. Ska nog hinnas med en klumps njutning framöver även. Dock är det ju inte samma grejj riktigt... Det finns alltid nått på horisonten som ska göras. En tenta, en uppgift, en föreläsning. Jag är en av de, till synes få, som gillar att ha horisonten fullständigt nollställd, andas lite, ta några öl, kolla mig omkring och ta mig för något när intresset faller på. Min stresströskel är följaktligen helt nedslipad till golvnivå. Blir fan uppstressad av att behöva komma på vad jag ska äta på dagen.
Hursomhelst så gör tanken att behöva masa sig ner till "verkligheten" i möra vid middagstid att jag inte kan förmå mig själv att göra någonting. What's the point liksom. Tja, det är väl egentligen lika mycket poäng att göra nått nu som vid vilket annat tillfälle som helst. Men jag är underligt förlamad. Vad jag än tar mig för så glider tankarna mot morgondagen. Träffa allt folk igen. Visst, typ alla är trevliga och så men jag är fan ingen folkmänniska. Får vi nån uppgift redan första dagen? Please, hoppas det bara är introduktion. Ingen press. Örkar bara inte. Och sen är det lektioner varje dag resten av veckan. Vill dom ta livet av mig? För och eftermiddagar, tidiga mornar och skit. Hoppas åtminstone att kursen är vettig...
Har de senaste dagarna hoppat igång med diverse aktiviteter som jag skjutit på under sommaren. Känns som jag måste göra dem innan skolstarten. Fråga mig inte varför. Jordens undergång? Livets ände? Spenderade t.ex. fyra timmar idag på att montera fast en cykelkorg samt ny flashig diodbelysning på min gamla hederliga damcykel. Fattade inte riktigt hur man skulle göra för att få loss styret. Trodde typ det hade rostat fast eller nått, så tre av de fyra timmarna spenderades med att slå, lirka, spjärna, rycka, vrida och vröla upp det helvetiska jävulsstyret. När jag väl hade fått loss fanskapet ser jag att låsmuttern fortfarande sitter fast och kan konstaterna att ett lätt slag på den gigantiska skruv som går ned från styret och in i ramen/framgaffeln skulle lossat på muttern och gjort problemet obefintligt. Tardikus! Det blev hursomhelst en extrem workout. Nu är min rygg helt wacko och jag börjar känna mig lite sjuk... Hmmm...
Har även njutit av de sista tre flämtande dagarna genom att dricka öl varje kväll. Betar mig igenom det som lämnades efter kräftskivan. Must savor every moment... Drog den sista Staron tidigare ikväll under en våldsam GTA omgång. Vi mötte massivt motstånd. Bara 10-level-ungkarlar som bor i sina mödrars källare, käkar chips och spelar GTA dygnet runt. Vi trashtalkade, blev hårdsmiskade, Oz gick offline i förtvivlan, jag och Betong Fil mobiliserade strategiskt, hämtade en seger, trashtalkade ytterligare och avslutade med en hårfin förlust. Tyvärr. Men fan vilka matcher. Det smällde som bare fän och vi fick verkligen sätta in skillsen.
Fick förövrigt skivspelaren i fredags. Ljuuuuuv kreation! Ljudet är helt underbart. Var på Memphis för första gången på typ sex år eller nått och bunkrade upp med ett gäng gobitar. Kommer in, Anders står och jäser på exakt samma sätt som back in the day, skivnördarna anländer och konversationen tas vid där den lämnades typ 2004/2005. Härligt. Får dock reda på att Anders kommer att lägga ner efter nästa helg. Förmodligen kommer en annan snubbe att ta över och köra på som vanligt. Men ändå. Känns ju lite småsurt. Nu har jag ju äntligen en vettig skivspelare och tänkte ta upp Memphishängandet igen. Typiskt. Fårla hoppas att den nya snubben är minst 30% lika ljuv som the And. Det räcker för att tolerera'n. Hörde dock att han är en gammal DJ, vilket ju osar lite unket. Bläddra skivor och lyssna på Boney M i bakgrunden liksom - känns ju inte rätt. Vi får väl se...
Hursomhelst - börjar misstänka att vinylen döljer diverse hemligheter. Slängde idag på orginalpressningen av "Some Girls" med Stones när jag gjorde lite träningsövningar och till min stora förvåning hör jag ett gäng detaljer jag aldrig tidigare tänkt på. Kan det vara psykologiskt? Maybe. Men jag har fan lyssnat på den plattan hundratals gånger på alla tänkbara sätt så man tycker väl att man inte borde bli förvånad. Hmmm. Får nog utföra nån form av test med CD remastern från '97.
Hä, nu fårla jag gå till sängs, lyssna på nått gött och tvångstänka på morgondagen. Cock & balls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar