Var övertygad om att det spökade här i natt. Jag vaknade flera gånger av mystiska ljud och befann mig i det där halvvakna/halvsovande stadiet där shit lätt rörs ihop och blir till mystiska hallicar. Var inte tillräckligt uppjagad för att springa upp och kolla dock, utan var mer lockad av fortsatt sömn. Jag menar, vad skulle poängen vara med att springa runt och fäkta om nu spöken verkligen skulle existera? Skulle dom utgöra ett hot så skulle dom ju likväl kicka röven på en om man hysteriskt sprang omkring liksom. Lika bra att ligga kvar.
Anyhoo, kvicknade till ordentligt efter ett tag på grund av svårartad kissnödighet och noterade då källan till hemsökelsen - Enzwürsts mage. Den höll på att kurra på en sådan nivå att det blev någon slags ohelig resonans i resårbotten på mormor och morfars gamla säng, vars vibrationer gick upp genom kudden och in i mitt halvmedvetna öra. Awesome.
Pallrade mig upp vid elva och har spenderat dagen med att softa, jäsa, slappa, träna, promenera i de ljuva omgivningarna, kolla in sjön, äta en massa skräp, dricka gott, elda i den öppna spisen, kolla säsongspremiären av "American Horror Story" (lovande, dock lite väl musik-video-snabb klippning - inte lika suggestiv som den första säsongen) samt skräckisen "V/H/S" (ok rulle, men jag börjar ledsna ordentligt på regissörer som använder "öppna slut" som en ursäkt för att inte ha en plot).
Nu vankas säng och nått gött i lurarna. Det blir tidigare uppgång i morgon eftersom vi hade tänkt att hinna med ett löppass på förmiddagen. På eftermiddagen blir det begravning för Enz farmor y'see. Jag har inte varit på en begravning på säkert fjorton år eller så. Halvjobbigt, men det är det väl ingen som inte tycker antar jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar