Nu har jag dock levt i avhållsamhet sedan i söndags. Och på lördag blir det back on the juice! Tordi anordnar ju magnifik julfest, och en julfest utan mustiga brygder och vansinniga glögger är ju unheard of. Platon har till och med skrivit in det som extra klausul i en av sina Sokrates-dialoger; "idkas yulfeistlighet förväntas människa och best förenas på samma sinnliga nifvå".
Var förövrigt uppe på berget med Enzo förut och sprang en vända. Goddamn, efter den lilla snö som kom häromdagen så har de där onda längdskideclownerna lyckats smeta ut skiten och breda ut sig i samtliga elljusspår i skogen. Vingliga fånar i toppluvor och tights all over the place. Balls! Efter en harrang okvädesord blev det till att bita ihop och inviga säsongens första runda på asfalt. Helt ok ändå. Det låg ett tunt dämpande lager snö på gångvägen och utsikten över stan från den sträckan är magnifik när det är mörkt.
Annars kan jag konstatera att nya löparskor bör inköpas. Köpte detta paret under mellandagsrean förra året och efter det att vi adderade en löpningsdag i veckan samt ökade distansen i somras så har slitaget blivit avsevärt hårdare. Har flera hål i tyget och sulan är typ blank och har slitit igenom till det stötdämpande materialet vid stortån. Bara att hålla tummarna för att dom håller ihop till årets mellandagsrea då ett nytt inköp planeras. Snål? Beüg!
Avslutar med en forskningsrapport: Efter en sex år lång vetenskaplig studie kan jag nu konstatera att Thåströms "Brev till 10:e våningen" är den bästa låten som någonsin skrivits av en svensk artist. Detta kanske inte säger så mycket eftersom svensk musik nästan uteslutande har den föga charmerande lokalt-coverband-ger-sig-överentusiastiskt-på-Dylan-vibben som utmärkande karaktärsdrag, men Thåström verkar flyta runt i en livboj ovanpå gödselgropen.
Försöksdeltagare bestod av mig själv och metod har varit avnjutning vid soffjäsning, nattkörning och salongsberusning. Varje session resulterade i kraftiga manifestationer av klump-i-hals, sentimentalitet och ett sug efter att ringa upp gamla vänner som man egentligen inte har något gemensamt med längre. Ett helt objektivt, empiriskt belagt och extremt signifikant resultat som bara kan betyda att vi har att göra med ren genialitet som tidigare aldrig skådats inom Sveriges gränser. Var det någon som kväkte "Kent"? Seriöst; jag spårar ditt IP och kommer över och klubbar dig till underkastelse med din Melodifestivalskräkande platt-TV! Kent. Jeez...
"Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses
Hur går det runt nu, bäste broder
Vad ser du längst där uppifrån tornet
Ser du allt, allt det där som gjorde oss till det vi blev
Du har väl hört att jag flyttar hem igen i vår
Synd att du aldrig kunde komma ner och hälsa på
Men livet går isär och man har så fullt upp
med sin egen värld
Och jag vet att jag borde ringt dig
mycket mer än vad jag gjort
Det är kväll här och jag jag har fyllt
mitt huvud med tingeling
Och man blir sentimental av ingenting
Tungt sjukhus på Rådgsvedsgår'n
och söndagsfyllorna på Skebohov
Kommer du ihåg och Lena pling plong
var bara sjutton år
Är det is på fotbollsplan i år
Står trettonvånginshuset kvar
där det stod när jag drog
Jag minns en massa fester
där hos Elton på balkongen
Det var där jag rökte brajj för första gången
Och hur många timmar har man väntat
där nere på stationen
På nån eller nåt som aldrig aldrig kommer
Och det känns som om det var hundra år sen
eller om de va igår
Köpenhamn är bra om man inte vill vara med
Det kan gå dar här utan att jag pratar med en själ
Jag gillar barerna i mitt kvarter
Och månen här är den vackraste som jag vet
Man kan leva ett liv här i hemlighet
Om linje nitton tar mig hela vägen ut
Om den här vintern nånsin nångång
kommer att ta slut
Så ses vi nån dag där längst upp i tornet
Tills dess ha det gott
Och sköt om dig
Ta det lugnt
Hälsningar från mig"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar