Psychopendling tycks vara "det senaste" i mitt huvud! Den tidigare nämnda studieinducerade nervigheten fortsatte under gårdagen och gick från total harmoni under dagen ersatt med vansinniga demoner efter mörkrets inbrott. Hysteriska visioner av akademiska fadäser, studielånstsunamis och parkbänksalkoholism. Det hela var så klychigt överdrivet att man typ tog ett kliv ur sig själv och bara skådade förloppet med en skepsisblandad förundran. Det verkar som om jag är för krass som person för att utveckla en full-on psykos. Finns alltid en bit kvar av hjärnan som liksom inte köper det hela. Ett unikt hån- och bögförklaringskortex...
Hursomhelst, jag kickade mitt eget ass med ett vanvettigt träningspass i ren trotsrespons och balsamerade psyket med en djupdykning i Brucans "The Promise" platta under en svalkande kvällspromenad. Fungerande medicin kunde konstateras. Hade inte riktigt kommit in i den plattan än, och var aningen skeptisk till kritikernas stående ovationer när den släpptes härom året, men nu kändes det som om bitar började falla på plats... Tycker fortfarande inte att det är en fem-av-fem-platta som typ stentavlor alá "Darkness on the Edge of Town", men en habil fyra i alla fall.
Denna dag har även bjudit på vilda svängningar, men åt det mer angenämare hållet. Vaknade förvånansvärt harmonisk med tanke på att dagen skulle spenderas harvandes framför datorn med en av alla de sjukt triviala och tidskonsumerande uppgifter som tidigare nämnda hokuspokuskurs envisas med att bitch-slappa en med kontinuerligt. Pinar mig själv ur sängen runt åtta och slår mig efter en snabb frukost ner med dagens första kaffemugg, börjar smårota i uppgiften och browsar samtidigt den vanliga rundan online. Och där står det. Ingen förvarning. Inga press-releaser. Ingen hype whatsoever...
Stones har öppnat valven!!! Det finns en Gud, och han varde Keef! De har under natten släppt en officiell version av den legendariska bootlegen "The Brussels Affair". 1973, Mick Taylor, tunga bränslen, Stones på peaken av sin förmåga med den underbara '72-tunrén i ryggen som uppvärmning, CP-bra ljud med ny F-E-T mix direkt från mastertaparna! Visserligen bara tillgänglig i osexig digital form via nedladdning... Men ändå!!!
Needless to say så kablade jag omgående iväg 9 buckaroos och fräste hem det hela i en fart som fick nätverkskablarna att börja osa. Fepplade frenetiskt igång den första FLACen... "And now, ladies and gentlemen, it's the Rolling Stones", publiken flippar, Charlie känner på pukorna, det gnisslar till ur en förstärkare, Keef vevar igång den klassiska ackordföljden och... BOOM!!! Brown-jävla-Sugar!!! Som att vandra rakt in i en boliviansk snöstorm! Woooohooo!!! Resten av förmiddagen är lite av ett töcken. Ribba, extas och spontandans. Världens bästa rock & roll band. Tog ett bra tag att samla sig nog för att sammanställa resten av retarduppgiften...
Satt senare och plöjde igenom en 12-sidig tråd om "plattan" på ett av de största forumen dedikerade till Stones online och fick ytterligare lite ljuv info. Visar sig att det officiella släppet i själva verket inte är en rak utgåva av original-bootlegen, utan 12 av de 15 låtarna i själva verket är från en annan spelning som gjordes senare samma dag som den spelning som finns representerad på original-booten. Helt nytt material från Stones-guld-åldern alltså. Sjukt. Kan efter ett antal lyssningar konstatera att detta mycket väl kan vara det bästa livematerialet Stones någonsin har släppt. Och detta gör dom halvt i lönndom, i skydd av nattens mörker. Sjukt. Och i nästa vecka kommer "Some Girls" deluxen och "Live in Texas 1978" BDn... Död genom extas, anyone?
Avslutar med att förmedla följande bevis på att Keef kunda sparka igång en spelning minst lika gött med Brown Sugar typ 30 år senare, trots stratosfäriska arenor och Jagger som gör en absolut stjärt av sig själv vid hans sida med nyfönat hår och intensiv pekfingerdans...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar